Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Nu så kommer julen
Nu så kommer julen nu är julen här
Vårarbete
Bruna bönor skulle sås på Beda-dagen. Och lin på Urbanus- dagen. Och för längre tillbaka sen gick gubbarna ut tidigt då i bara skjortan o sådde linet, då skulle detta bli långt o "rektit". Min mor o mormor tala om att bröd skulle gömmas från jul till vårarbetet börja, då skulle de äta av det, för det var särskild kraft i det brödet. Mor o mormor var från S. Råda. Det var en hög med bröd som skulle ligga på bordet över hela julen o gömmas sen, sa' / mormor. Det är troligt att det var detta bröd som gömdes till våren. Men det vet jag inte säkert, ty detta var före min tid.
Annandag jul
Då skulle de môka. De skulle inte hyfsa i föjset på jul- dan. Då skulle de upp rysligt tidigt på annandan, annars kom andra och môka. De kunde gå närapå mittnattes hemi- från. Det var nog egentligen bara för att tigga brännvin. Fick de inte det bar de sig så illa åt. De kunde häva in gödsel istället för att ta’ ut och var de arga gick de inte in alls. An- nars gjorde de det nog så punktligt. Så var det till och gå in och bli undfägnade. det var nästan bortlagt i mina barnaår. Staffansriddara for på annandag jul. Då sjungde de: Staffan var en stalledräng, han vattnar sina fålar fem. Så skulle hästa dricka i ett undrinnande vatten. Det skul- le vara någon sorts tur och trevnad med det och så skulle det vara till skydd för sjukdomar.
Lucia
Min far sjöng denna visan om Lucia, men jag minns bara första versen: "Lucie vår, Lucie vår, nu firar jag på säng, när den går bort, då vill jag dö, ej längre vara till." "Lucia" kom på morron o bjöd på kaffe, de var ett par, tre stycken i sällskap. Lite utklädda var de då, "lussebruden" var lite grant utklädd. Kreaturen skulle ha en havranek då till lusse liksom till jul. Tidigt på lusse- morron skulle de ha den. Det var en viss dag, som de / hade märke på, den som då var först oppe av grannarna o gjorde ett slag på logen på säden, den var "nummer ett." Men jag törs ej säga säkert, om detta var på lusse.
Husdjur
När korna hade kalvat, så skulle de ta tre gånger i eldmörjan med en kniv eller något o lägga i första drycken efter kalvningen. Om de hitta ett ormskinn, skulle det vara nyttigt för kreaturen, de gav dem in av detta, om de blev dåliga. Något, som var "stulet o hembu- ret" var så nyttigt att ge djuren av, om de var sjuka. Bröd bakades till jul o gömdes till påsk, o då gav de djuren av det för att de skulle sträva sen. Jag minns, att detta förekom hos släktingar, de kalla / det "julalimpa", det var en vanlig avlång limpa, som jag minns. Det var de, som inte ville, att andra skulle gå in i deras ladugårdar förr. De var rädda för, att det skulle bli något fel med djuren.
När Noak bygger arken
När Noak bygger arken *) tvärs över "änera" (åarne), blir det torka; bygger han längs efter, blir det regn. Rågen lejer drängar tills mid- sommar. Vår Herre är med den tidi- ge såningsmannen. Om åskan går, medan kreatu- ren "stå inne", blir det ett gott år. Så stora som asphängena äro om våren, så stora bli råg- axen om midsommar. En vinter utan tö, en sommar utan hö och en jul utan brö! Den, som har en bistock och en fläderbuske, behöver aldrig vara sjuk. Rött hår och furubuska' växa inte i någon god jord. *) De långsträckta fjädermoln man stun- dom ser, ibland sträckande sig norr-söder om sommaren (=tvärsöver) och ibland öster-vester (= längsefter)
Slåtter, skörd och tröskning
När de slog och skar, skulle de lämna några strån kvar, för att det skulle bli bättre till nästa år. Och när de gjort ifrån sig ett stycke, skulle de ”vila av det”, så att det blev bra skörd nästa år. De skulle vara ljusklädda, både när de slog och skördade. De olika gårdarna tävlade om vem som skulle bli först färdig. Ingen slog ensam då utan hade slåtterhjälp. De började kl. 2 på morronen och höll på till 7, 8. Sen hade de kalas, och då dansade de till långt fram på natten.ˣ Tröskningen skulle vara färdig till jul. Vid lussetiden skulle de ha gjort ifrån sig. – De fick inte tröska med ljus på kvällarna bara på morgnarna. ˣ När de slog och skar det sista på åkern, ”tog de haren”. Det tävlade de om.
Vårarbete
Till jul skulle bakas "julaleven", och den skulle de gömma och äta av, när de skulle börja vårarbetet. Då skulle både folk och dragare ha av den, och då blev det gott år sedan. Mor bakade den leven som en lite avlång kaka, och så la' hon något av degen ovanpå, så att den blev lite utkrusad. När plogärlan kom på våren, skulle såningstiden vara inne, Om man då såg den första plog- ärlan nere på marken, så skulle man få kort lin det året, men såg man henne lilte upphöjd, så blev det långt. / Om de glömde bort att så någon fläck i åkern vid sådden, så kallades det ett "kalasebord", då skulle någon dö i huset sedan. Det kunde bli större eller mindre "bord".
Annandag jul
Stjärngossar har jag sett två gånger, men då var jag bara fyra eller fem år. De kom annandag jul på morgonen. De började klockan 1 - 2 om natten och gick tills det var ljust. Pap- pa hade varit stjärngosse i sin ungdom, men jag minns aldrig att han berättade om vad de sjöng och talade. De var tio - tolv stycken utklädda. Det var de tre vise männen och judas. (Kan inte erinra sig, vilka de övriga voro). I stjärnan var det ett högt ljus i mitten och två kortare på vardera sidan av dessa. Det är säkert över sjutti år sen de slutade gå med stjärnan här. De gick för att de skulle få brännvin och pengar.
Juldagen
Vi gick till julottan så många, som kunde. En del bar bloss, en del lyktor. – Jag har många gånger gått före lass med bloss. Vi fick bära blossen till Björe eller Skällared. I Skäl- lareds gater var skitet, då det regnat, för där är inte annat än lera. - Men till kyrkan om jul gick vi en annan väg, en körväg genom skogen. Många kastade sina bloss vid Björe. Jag vet inte att de åkte till julottan utan alla gick. Så det var ingen kappkörning hem från julottan och ingen kapp- löpning heller. Man fick inte gå nånstans och hälsa på juldagen. Var nå- gon ute och gick den dagen, så var den ett utskämme. Det var så generligt så.
Lucia
Jag är född på ön Eken nära Läckö. Om lusse bjöds på kaffe tidigt på morron med lussekatter då som nu. Det var vår jungfru, som kom med detta kloc- kan fyra på morron eller så. Hon var inte utklädd. Nej, ingen sup till karlarna; det blev om jul i stället. På Eken var två ställen; vi gick till varandra om lusse. Kreaturen skulle också ha lussebete. Det var havre till hästen och klöver till nötkreaturen. Då man gav djuret detta, skulle man säga: "Detta är lussebete, du får. Ät å lägg på din bak hela året omkring!" Lussegubbar klädde de ut sig till värre nu än förr. De gamle sa lusse. Jag vet inte, vem Lucia varit. Jag vet inte, vad hon hade uträttat i sin tid.
Himlakroppar
Vintergatan har jag brukat förutsäga hela året efter, sedan jag var tjugo år. Vid denna tiden – slutet av augusti – är det säkrast att spå på na. Gata' går åt väster-norr och rumpen åt öster. Jag har aldrig sett rumpen så lång som i år. Nu är vi i rumpen bra snart. Hösten till nyår ser man på rumpen. Julen är i klynna. Står jag på det här viset (se bilden!), har jag vinterarmen åt höger och som- mararmen åt vänster. Ljusa fält betyder nederbörd, mörka betyder uppehållsväder. Sommararmen är detsamma som ärings- armen. Oftast slår det in, som jag spår, men ibland kommer det tre, fyra dar eller en vecka senare.
Årsgång.
De skulle gå runt kyrkan motsattes tre gånger på jula natt, så fick de se vem de blev gifta med och vem som dog. Det kallade de att gå årsgången. Josefina Johansson, Hemmered, f. i H 1855. De gick årsgång kring kyrkan tre gånger motsols. Tredje gången fick de se, vem de blev gifta med. Det skul- le ske på nyårsnatten. August Karsk, Hemmered, f. i H 1855 Det var en smed som var ute och gick årsgång. Han hör- de så många ljud efter olika yrken, men han hör- de ingen, som smidde. Och det året dog han. Så var det en, som var ute och skulle se sin tillkommande. Men han mötte en sugga.