Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
Gasten skrek utåt sjön somliga kvällar. Vi brukade säga, att det skulle bli någon olycka på sjön, när han skrek. Så länge som ett lik låg i vattnet och inte hade blivit jord-kastat, så var det gast. Gasten skrek som när en människa håller på och skall drunkna. Utåt Vänsbergsviken fick en allt höra gasten ibland, men nu har det tagit slut på den också.
Skogsväsen
Skogsfrua hörde la vi talas om. Hon förvillade folk, men om man då vrängde något plagg, t.ex. huvudklät, så hittade man rätt igen.
Läkekonst
På Kasthemmet var en man som hängde sej utmed vägen en julafton och hängde till Kyndelsmäss, innan de hittade honom. Det är nog 40-50 år se'n. Nord, en gammal soldat, skar ned honom och tog vara på repet, för det skulle vara bra att bota skivert med. Det var många som gick till honom – han bodde på Stenåsen – och fick sej en bit av det repet; det skulle barnet äta upp.
Lyktgubbar
Lyktgubben finns i sanka marker än; men det är gaser. Min gubbe talte om onom. Det var en i Remma som gav honom löfte på en peng, om han lyste honom vägen. Han slängde pengen i rishögen; om morron var rishögen isär- riven. Vad det var för makt?! (Har ej hört att lyktgubben var en spökande lantmätare e.d.)
Hantverkare
Hästslaktaren kallades pelen. Jag minns honom. Han hette Alexander och bodde utåt Grovared. Han gick mycket sedan jag var stor och bar på sin påse. Han hade mördat, men det var efter det han blivit pel. Det var två som slogs på Djupe- dalssjön; de hade blivit oense om fisket. Någon hade hört att den ene ropade: "Käre Alexander, slå inte ihjäl mej!" Det blev inte upptäckt emellertid att det var Alexander, som dödat ho- nom, så han fick inget straff. Det var föraktligt att ta huden av hästar. Vi hade ingen häst, men en gång var han hos oss och skar en katt, som bara ville ränna i bygden. han gick omkring och bad om mat. Han var nog gift och hade barn. Vet inte om han stack eller sköt hästar. De ville inte an- vända den skeden, han begagnat. De var la så rädda för pelen.
Naturfenomen
De gamle sa goa, "nu går goa". Min far berättade om en gubbe, som alltid lyfte på hatten, när han fick höra åskan, och sa': "Nu kommer du, käre Gud!" De gamle satte sig alltid och läste i bibel eller psalmbok, när åskan gick. Kornmogen är när det blixtrar och är så klart på him- melen i augusti. Nolsken. "Nu är det nolsken, så nu går la sillen till." Starkt nolsken betyder vinter.
Naturföremål
Jag tror det var på Rylanders i Bredgårn mark offerkällor- na fanns. Jag var där aldrig, men jag hörde talas om, att det var två källor där på Marbäcksskogen. De drack först och offrade pengar i den sedan. Det var ingen bestämd dag. Det skulle la vara för något (vet ej, om de trodde sig bli botade för sjukdom där).
Odens jakt
Joajakta har jag hört talas om, det var som en fågel som flög. August Kristiansson, f. i Kungsäter 1868. Hoajakta for före i luften och bräkte som en get. Det skulle vara en, som hade skjutit. Gunnar f. i Kungsäter. Joajakta är något, som går i luften. Gubbe i Gunnarsjö.
Årsgång.
De gick årsgång jula afta om kvällen tre gånger avigt kring huset, och då fick de se den de älskade och de som skulle dö. August Kristiansson f. i Kungsäter 1868 Årsgång de var te gå runt ikring husen jula afta tre gånger och inte tala, och om det var en ung tös, så skulle hon se sin blivande karl. Och så mötte de likfär- der och hörde vad de skulle göra under året. Gunnar f. i Kungsäter
Slakt
Ett djur som slaktades skulle först meddelas varför man dödade det. Det var en slaktare på Såtenäs, som inte brydde sig om den seden och en gång då han högg en tjur i nacken blev denna stående men slaktarn föll, men ju mera dö tjuren blev ju mer kvicknade slaktarn till, så när tjuren var död var slaktarn frisk som förut, men sedan den dagen sade slaktarn "Jag tar dig för mat och inte av hat." Om man stod och ynkade djuret hade det svårt för att dö Julaslakten skedde vid ###tiden, då skulle man börja kl 2 för grisen borde vara färdig när det ljusnade, sen hade kvinnfolken dagen på sig att reda upp rän- tan på. / A. Andersson Tuns Slakt 2 Djuren höggs förr i nacken, får och kalvar slaktade de i stugan på den halvan i köket, som var stenlagd. När djuret hängde färdigt ritsade mor ut hur hon ville ha det styckat, sedan gick far och slaktarn in och söp medan kroppen styvande och kallnade. I halsen skar de bort den kotan som yxhugget hade kluvet, den kallade de tjuvakota, så kastade mor bort mitten, sen tror jag inget mer förfardes, var det en tjur som skulle slaktas så tingade pojkarna på långt i förväg att få "pesen" till käpp.
Årsgång
Årsgång gick de julafton. De gick och tittade i fönst- ren, och skulle någon dö, så satt den huvudlös vid julbordet. Och så gick de till åkrarna, och skulle det bli ett bra år, så ### det och skrattade, men skulle det bli dåligt, så suckade det och var så sorgset. Anna Kristina Andersson, f. i Älvsered 1847. Årsgång ginge de till kyrkorna vid juletid! Anna Samuelsson, f. i Älvsered 1860 Ungdomen skulle gå runt huset tre gånger på nyårsnat- ten, så mötte de den, som de skulle ha. Karl Eliasson, f. .i Älvsered 1854.
Mara
Det var många av de gamla som klagade över att gasten eller mara red dem och nöpa dem om natten. När de vaknade, så kunde de ha blåa fläckar på kroppen. Sade att de blev gastkramade. Maran kom när en skulle somna. Hon kom och lade sig på brös- tet och tryckte. Hon gav sig, om en kunde röra sig litet eller om en kunde vände sig på sidan. Om en annan skrek namnet på en så blev hon bor- ta. Att det var något ont som kom på, det trodde de. Men vad det var hörde jag inte sä- gas.
Prästhistoria
Prästen i Leksberg hade kalas var gång han tog emot tionde av bönderna och då bjöds det bl.a. omkring en tårta där hälvten var vispad grädde. En bonde hade fått en sådan bit i "näven" och stod och tittade på den och gjorde ett klatschande med näven så tårtmoset rök omkring och röt "Tvi faen ho va ju dåligt bakter.