Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Alma Boman
B348B2: Diverse om barndom och ursprung. Raka hö. Skärshults läge. Lin och väv. Linberedning. Ull och får. Spinna och karda. Linne. Ullgarn. Sticka och binda. Brödbak. Kärna smör. Ysta. En utflykt. Smör- och ostförsäljning. Pölsa och slakt. Bryggning. Slåtter. Handskära. Virka täcke. B349A: Ryamatta till kyrkan. Diverse. Gå till kyrkan. Torv. Diverse. Ärjekrok. Diverse. Ta upp säd. Marknad. Till kvarns. Diverse. Den första bilen/tåget/cykeln. Jul på Berg. Ortnamn. Barnen. Diverse. Tandläkeri. Kloka gubbar. Diverse. Lindebarn. Skolgång. Diverse. En blind visförsäljare. Slåtter.
Vårarbete
En "julalev" bakade de till jul, tala de om, och sedan gömdes den i en sädesbinge till "såkaka" på våren, när de börja vårbruket. En julkärve skulle sättas opp på julafton före klockan tolv. Så skulle den ner innan de börja vårbruket, för annars blev hästarna selbrutna. Och så skulle de ge hästarna den, för då blev de inte selbrutna utan stod sig gott. En gumma, som bodde här, sa', att om det ej ville växa på en åker, så skulle de gå dit o ta en betsman med sig. Så skulle de gå till alla / fyra hörnen där på åkern och väga opp litet jord med besmanet, och den jorden skulle kastas utåt åkern sedan. - Den gumman var egentligen från Grevbäcks sn. och gift hit.
Troll
Bergatroll fanns i Vagle berg i Ormestorp. De kom fram till Orekulla och ville jula där. Gubben i Orekulla var beredd på't. Han satte en gryta med tjära i spisen i stället för julagröten. Så kom en käring in och satte sej i spisen. "Vad heter du?" frågade käringen. "Själver", svarade bonden. "Vad kokar du?" — " Julagröt" — "Får jag känna på den?" — "Ja, det ska du få" sa gubben och slog en slev med het tjära över käringen. Då sprang hon ut och ropade: "Själver har bränt mig." "Själver gör får själver ha", svarade de andra trollen.
En saga om bergatrollen i Kleva berg
I Kleva berg vid Kleva gästgivaregård i Mårdaklevs socken fanns förr i verlden bergatroll. En gång kom ett av trollen till Kållsgård och skulle stjäla juladryck. Juladrycken hade försvunnit var jul på Kållsgård utan att de visste vart den tagit vägen. Men denna gång blev det upptäckt, för just som bergatrollet hade fått drycken i sin stora kopparkittel, kom ett annat troll från berget och berättade, att trollungen fallit i elden. Trollet sprang då ifrån kitteln och juldrycken för att rädda sitt barn. Kitteln fingo de behålla på Kållsgård, och trollen kommo aldrig dit mera och stule juladryck.
Forna förhållanden
När soldaterna skulle gifta sig for de omkring och tog opp litet i gårdarna. Och till jul for de omkring och skulle ha julkost. De hade då en brännvinsbu- telj med att ta de supar i som de ej ville ta med samma. Så fick de mat, bröd och sovel, samt ljus. De gick till sina bönder och tog upp detta. Klockarn i socknen skulle ha julöl till jul, och det fick han visst själv hämta i gårdarna förr. Kyrkstöten fick i denna socken råg och vete, någon kappe av bönderna, och så fick han pengar av torparna, det / lägsta var sex skilling. Han hade häst och åkte omkring och tog opp det, och den turen kunde han göra när som helst på vintern. Så hade han offerdagar i kyrkan, så hade även klockaren. I Järpås sn. fick kyrk- stöten sovel, kött, fläsk och en sup, och ville han inte ta denna med samma i gårdarna, så tog han den i en flaska. Maten stop- pade han i en säck, och så åt han sig alltid väl mätt i går- darna, han gick omkring på julafton, och då fick ingen bära ut julen. Kyrkoherden i V. Tunhem kom för längre tillbaka sedan till Gärdhems gästgivargård eller till en bondgård där. Då var en / trotjänare med som hade en brännvinsdunk och supglas och tjocka rågbrödskakor. Kyrkoherden satt ett stycke ifrån, och så gick de fram och betalade honom det han skulle ha, och sen gick de fram till tjänaren och fick supen. Sen var det de som kunde gå fram och betala för andra, och då fick de en sup till. Prästen fick pengar då, in natura var före min tid.
Julafton.
I mitt hem hadde vi en hökrona i taket om jul. Den var klädd med färgpapper och karameller och 6 ljus uti. Den första julgran jag såg var 1865. I den var hemmastöpta ljus och hemgjorda karameller och äpplen, samt stjärnor av färg papper. Av brödsorterna var vörtabröd, rågsiktat vitt bröd och sammalet rågbröd. I mitt hem fanns alldrig julhalm, men det var allt på ett och annat ställe men det gick bort rätt snart. Julveken sattes upp på en lång slät stake, och granar sattes upp vid dörrarna. Julbordet dukades till middagen, och stod sedan dukat hela julen. Julaftons förmiddag var det ett huggande i alla ved- skjul, då höggs julveden. Den skulle vara av fin glasbjörk som lagts undan långt förut, de hadde kastat undan ett sådant fint träd alltibland. Det bars in en väldig stabbe som menades upp i spiselvrån. Före vi åt kvällsmat skulle alla tvätta sig över hela kroppen, vi barn fick stå upp i baljan. Sedan skulle de bästa kläderna / på. Så tändes kronan och far läste julevangeliet och vi jälptes alla åt att sjunga en psalm. Så fick vi äta lutfisk och gröt, smör bröd och ost, fläsk korv dricka och brännvin, och efter måltiden läste far ett par psalmer. De tala om att de satte ut mat i ett annat rum, som de skulle ha som dött under året för dessa troddes komma hem julnatten. Var maten något rörd hadde de varit hemma. Då vi gick till julottan var den seden, att det skulle brinna ljus i alla fönster, om det ock var alldrig så litet fönster. Det var lika på alla ställen utefter vägen till kyrkan. Djuren fick ett extramål julaftonskvällen det skulle var hö, hönsen och gässen fick havre, dessa fingo vi stå och lysa medan de åt. Då alla satt vid bordet julaftonskväll skulle en gå ut och titta in genom fönstret. Såg denne då att det satt någon ihopsjunken eller vissen i ansiktet, skulle den dö under kommande året. De glas som de förr hadde i sina fönster kunde alltid vanställa folk. Juldagen skulle alla vara i sina hem. Den som kom först hem från kyrkan juldagen och fått i sig en sup, skulle bli först med allt arbete under året. Tjugonde dag knut skulle julen köras ut, då gjordes kalas. Granen drogs ut med toppen först och några skulle hålla emot.
Hantverkare
Hästslaktaren kallades pel. Han gick från gård till gård och avlivade hästar, hundar och katter. Han måste vara en fattig man som ej själv ägde några djur, ty det troddes, att den som själv ägde djur finge otur på dessa om han dödade häst, hund eller katt. Att vara pel var ett föraktat yrke och han ansågs som en utstött man. Från de gårdar, som han var pel för, skulle han som kost till julen ha en kaka och en korv samt alltid mat och välfägnad då han kom dit. När han slaktat en häst, fick han ta huden för sitt besvär. Hästkroppen skulle antingen grävas ned i jorden eller kokas till svinen. Pelen skulle även kastrera hästar, tjurar, hundar och katter.
Julafton
"Våra" (gamla) tala om, att de tog in halm på julafton förr. Sen när den togs ut, hacka de barr o la' på. Men jag vet inte, hur länge halmen låg. Ingen skulle gå opp från julbordet på julkvällen förrän alla slutat, gjorde de det, så skulle någon i familjen falla bort före årets slut. Intet arbete skulle utföras på juldagen, det var de noga med, djuren skulle bara ses till det nödvän- digaste, o all mat skulle vara lagad i förväg. Det var ett bröd, som bakades till jul och gömdes, för att brödet / skulle bli drygt sedan under året. Det var en stor rund kaka med hål i mitten. Jag tror, att den skulle ätas opp på "varferdagshärdan". Då skulle bröd ej tryta sedan under året.
Läkekonst.
När jag var en fem, sex år, blev jag sjuk en kväll och kräk- tes. Då väntade de, att jag skulle kräkas upp ett litet ull- garnnystan, som de kallade bellgången, och det skulle de stoppa i mig genast igen, eljest skulle jag dö, trodde de, men det kom aldrig något nystan. Det var just före jul, och jag var så ledsen, att jag inte skulle få leva över jul. Det var en gubbe, som läste bort tandvärk på mig. Jag fick inte tandvärk sen på tjugo år, men de påstår, att när den som läst bort tandvärken dog, skulle tandvärken komma igen. 112. Nej, det vet jag inte. 114. De skulle röka sig med ormskinn. 118-19. Nej, det vet jag inte. 121 120. Det taltes om, men det minns jag inte. 122-125. Det vet jag inte.
Vårhalvåret
På Kyndelsmäss sa' de gamla, att lärkan var så högt oppe från marken som oxen bar oket. "Lilla jula" kalla de kyndelsmäss. Vårfrudan "bar tranan ljus i säng", dag o natt var lika långa. Frös det då, så skulle det frysa i 40 nätter. På Korsmässa i maj kom svalorna. På Urbanus skulle de så linfrö. Och på Blända gick det att sätta bönor, satte man dem förr, så frös de. Efter 22 febr. var de inte säkra / på isen mellan Torsö och fastlandet, efter den dagen tärde det på isen lika mycket under- som ovanifrån o från varje sten o grund. Söndagen efter påsk är "röe söndan", sådan som den är, sådan blir sommaren sedan.
Utan titel
Dess värre vet jag mycket litet om skördearbetet i V. Tunhem ävenså om tröskningen. Jag endast vet att alla nekar skulle läggas med rotändan åt ladväggarna. Detta för att råttorna icke skulle äta upp säden. Tröskningen i äldre tid skulle vara avslutad om möjligt före jul. Man steg upp kl. 3 på morgonen som kallades att tröska otta. En ell. fler havrenekar med den bästa havren skulle fråntagas vid tröskningen till julkärve åt fåglarna. Gökotta har jag icke hört talas om förr än på senare tid. Den firas mäst här i göteborgstrakten Kristi himmelsfärdsdagsafton. I Tunhem skulle man och vara ute om afton men det kallades att höra då räven lärde sina ungar att tala.
Vårarbete
Ture och Tyke, det var såningsdagarna för havre. Rågen sådde de om hösten. När de bakte till jul skulle de gömma en kaka, en skulle stickas ner i sädbingen och gömmas till våren, så skulle dragarna ha den och äta, innan de börja vårarbetet. Det skulle vara en stor tjock kaka. Det skulle alltid lämnas lite i gödselstan. De fick aldrig skotta den, utan det skulle lämnas lite kvar. Men vad det skulle vara för vet jag inte. Om de sådde och inte sådde jämt, utan det blev en fläck som inte blev sådd på, så skulle det bli sorg innan årets slut. Alltid skulle de sopa så väl runt kring åkrarna, så att där inte fick ligga något korn utanför åkern. Det kallte de, att de skulle "göra ikring åkern". Det var väl för att de skulle ta vara på allt väl.
Djurs, växters och föremåls språk
När vildgässen reser, bildar de liksom en triangel. Det är detta som kallas Odens jakt . När det låg fjädermoln längs ån, sa de gamla: "Arka bygger med strömmen " Det skulle då bli regn. En korgmakare som förr bodde hos oss fjorton dagar på året och gjorde potatiskorgar, kunde förutspå årets väderlek efter Vintergatan i augusti. Var det var ett litet glip emellan stjärnorna, pekade han ut "Gröagatan", jul och midsommar. Regnade det sjusovardagen, blev det sju veckor regn. Regnade det Bönesöndagen kunde Ågårda- och Hinnaredborna hänga upp sina krokar, årderkrokar, för då blev det regn i tre veckor och sen vår. "Om det regnar på Galle, växer korn på Halle."