Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Pappa hade ont av mara. Han kunde skrika och jämra sig om natten. Om vi ropade honom i namn, så blev han kvitt mara. När han blev liggande på rygg, så lade hon sig på honom. Hon var tung som en sten. Han sade, att hon var luden. Det var som ett ludet skinn som kom på bröstet. Han tog in marebo, fär att hon skulle sätta sig i dem. Bror min hade också det av mara, så att han höll sig illa om nätterna. Mor satte psalmboks- blad i dörren och fönster för att inte mara skul- le komma in och klämma henne.
Mara
Det var en karl, som gifte sej med en mara. Hon hade krupit in genom ett stretahål, och han hade en plugg och slog i hålet. Det var ett fint fruntimmer, och de var ihop och rätt som det var så gifte de sej. Men en gång sa han till henne: "Vill du se vilken väg du är kommen hit?" Då, rätt som han öppnade den lille gluggen, for hon ut genom den och kom aldrig igen. En dräng observerade att märren stod så snett i stallet varje morron. "Mara måtte ri märra", sa han. Han hängde en lie med eggen upp över ryggen på märren. Men nästa morron låg drängen död i stallet och var avskuren på mit- ten. (Ja, över magen) Om varulv vet A. K. intet.
Den förvandlade maran
En kvinnlig mara kom en gång in i en stuga där en ensam man bod- de. Hon kom in genom ett "tollahål" i väggen och strax var mannen kvick att slå en tapp i hålet. Maran stannade sedan hos mannen både länge och väl, varför han trodde att hon skulle stanna hos honom för alltid. Så en gång drog mannen ur tappen ur väggen – han trodde att det inte var farligt längre – och sa till kvinnan: "Det var härigenom du kom in till mej". Då blev kvinnan mara igen och försvann genom hålet och kom sedan aldrig igen. (Tollahål kallades det genom väggen borrade hål, där den staken setat, som uppbar ställningen, när huset byggdes).
Vår och höstarbete, slåtter, skörd, tröskning
När den torre är våter, mången man gråter. Februari sa det att om han hade den makta som januari så skulle hon frysa kalv i ko. Göja lånar elva dar av mars te att rusta på. Så då blir det dåligt väder en bit in i mars mä. De darna kallade de gamle för "Göje rumps." Mars med sitt skägg lockar barna utan vägg, men om mars tar på sig luva, så blir barna inne ve gruva. Om det var någon som inte hade något att fodra med i korsmässeveckan så kvittade det, vad de hade gett kreaturen under vintern. Den veckan var alltid kall och det är den i denne dag. Kyndelsmäss var lilla jul. Marsakråkor dög att äta. "Olsmässe sken." Då var det så varmt så rågen rann. Kristi hirnmelfärdsdag skulle de börja fiska och så skulle de gå till kyrkan och vara vitärmade. Då hade fruntimmerna så fina, vita silkesschaletter på sig. Nej, det var inga eldar vid Kristi himmelfärdsdag. Det var bara vid påsk. Då alelövet var som ett musöra så gick ålen. Frost gamla vaffrenatt, frost i sju veckor. Marsagroen kommer sällan åt laa . Om det regnade på bönesöndag så blev det ett vått år. "Kråkevintern" var i mars. Då brukade det bli "a kaller snärja." Göken kommer i nionde veckan. Det är gökaveka eller korsmässeveka. Kreaturen släpptes merendels den förste maj. Om det blir rim före jul, det betyder gott år. Då blir det regn före mesummer. Dagarna i påskveckan är svarte måndag, vite tisdag, dämmelonsdag, skärtorsdag, långfredag och påskafton. Påskdagen på morgonen skulle de gå ut på en kulle och se solen dansa. Långfredagsris hade fru Johansson aldrig hört talas om. Ej heller arbetsförbud i samband med påsken. Marsormen var det medicin i. Den skulle de koka och använda. Så talade de om marsabocken, vad det nu var för en bock. Om kyndelsmäss är lärkan så högt som oxen bär oket.
Vårhalvåret
Mars med sitt skägg lockar barnen utom vägg: april med sitt skinn kör dem in. Vårfrudagen fick man alltid våfflor. Det var gammalt, att man skulle tvätta före vårfrudagen. Jungfru Ma- ria hade tvättat då. Hon hade haft så mycken tvål i vattnet, att man kunde ha nytta av det än i dag.
Mara, Varulv
Manulv – han kunde komma in till dem, när de låg och sov, likaså som mara! Manulven är en karlperson, men mara är ett fruntimmer. Råkade de säga rätta kristninga- namnet till manulven, så blev han förlöst. En skata över dörren och en gammal lie i taket skulle mota maran, så hon inte red på hästarna.
Hösthalvåret.
"Olsmässe sken" har inte omtalats i Öjaredtrakten. Efter Brynulv bet inte lien. "Olsmässe krok." Gäss slaktades och åtos vid mårtensmäss. "Andersmässe natt ska stubben ha hatt och det ska ligga te vaffe natt." Heljemässevintern talade de om mycket och gör så än en del. Om december töar, så snöar mars.
Maran
Det var en som gifte sig med en mara, och det gick bra, och det hade barn och allting, men hon viss- te inte alls, var hon var ifrån. En gång frågade han henne, om hon ville veta't, och så tog ut en plugg, som satt i fönsterblyet, och sa: "Därifrån är du kommen." Men då försvann hon, och han fick aldrig se henne igen.
Mara
Maran kunde rida kreaturen, hästar och kor, så de blev så svetta. Det sa de är människor, som blir skapta till marer - jag vet 'et inte. Det var en som tog och hängde en lie över en häst, för maran bruka rida honom. Han hade vänt eggen på lien i vädret. När drängen kom åt stallet på morgonen, satt "gårdbon" (grannen) och red skrense över lien. Då var det "gårdbon", som var mara. Det skulle vara människor, som blev förvandlade till marer. Hängde de då en lie över hästen, fick maran ri på den och inte på hästen; då blev det inte svett. De sa, det ska vara döda människor, som kommer åt folk. De ska oroa dem, så de inte / kan sova och blir svetta. De sa, det var maran som red dem. Då skulle de sätta skor vid sängen, så skulle maran ri i dem och inte på människorna, men de skulle vändas på något särskilt vis.
Maran
Mara, vad det kan vara, det förstår jag inte. Det har jag haft ont av många gånger. Rätt som man ligger kan det komma något tungt och lägga sej på en. De påstod det var människor. Det skulle ha bott en framme i Vellingebacka, som gick om nätterna. Hon visste det inte. Hon gick och stötte fördärva tårna om nätterna; och det var de som såg henne med. Det var en gubbe framme i Klockaregården. Han hade lagt sej en kväll; då kom det ett fruntimmer in till honom ifrån Roasjö Stom. Han titta på'na. Rätt som det var gick hon igen och försvann. Han var inte somnad, annars hade hon lagt sej på honom förståss. De sa det var såna som inte hade något hår i armhålen, de blev maror. De skulle lägga stål vid dörrarna, så att de inte rådde med och komma in. Och i lagårdarna skulle de hänga upp mare-vasar. Och så skulle de hänga liar och allt möjligt över kreaturen.
Mara
Mara va de väl utför, bevarsväl. Det hade de väl för sej var spöke med. Det var som människor de såg. Jag var utför maran en gång - men det var väl för jag var mörkrädd. Jag var till Långe-Pears och han stod lik ute i farstun. Jag tyckte Långe-Pear slängde in en 'sopekost' - och sen la det sej nånting så tungt på bröstet på mej. Och jag blev så svett. Och så sa Långe-Pears käring - jag låg ijämte henne - att jag svor till i sömnen: Dä va la Fan, kante inte tocka dek! Då vakna jag och sen var det gjort - sen hjälpte det. Fränk här hade så ont av mara. Och han såg dem innan de kom till honom. Det var som människor. Men det var ljug han kunde vakna. Det var väl människor som var döda. De skulle lägga järn i sängen, så kommer det inte åt sängen.
Vår och höstarbete, slåtter, skörd, tröskning
När den torre e våter, så sitter dä gamla och gråter. De gamle hade upplevat så mycket så de begrep vad det betydde. Januari kunde bli våt och då blev sommaren torr. Det är alltid så att den ena tidsperioden får umgälda den are . Det var likadant med Göja och mars. Var Göja go så skulle mars bli så mycket ondare. Var det gott i Göja så lånte hon elva dar i mars te å rusta på. Det skulle vara bra om hon bara russla de darna. Det kallade de att Göja russla på råmpen. Och då skulle hon svälta ihjäl en bock. Om det var frost fyrtio martyrer så blev det frost i fyrtio dygn. Och var det frost gamla vaffrenatt så blev det långvarigt frost. Den som inte hade att ge sin ko i korsmässeveka så kvittade det, vad han gett henne förut. Då var det alltid kallt också. Paulus goer och bli det ger gott år och go ti. En kråka i mars dög att äta. Om det droppade från kyrktaket kyndelsmässedan så skulle de få mycket i mjölkbyttan och mycket i smörbyttan. Det betyder gott och fruktbart år. Tolfte april gick tolfte veckan in. När granen fäller så är halve snön kommen Marsagroen har aldri bleet skördater åt lagårn. Gertru dräng bär ljus i säng. Kristi himmelfärdsdag var förste barärmadan eller vitärmadan. Gamle Fin gick alltid till sjön och metade tre gånger på Kristi himmelfärdsdan. Han ville veta om det var bäst att meta på morgonen eller på middagen eller kvällen. Mars med sitt skägg lockar barna utan vägg, så kommer april mä sitt regn och si väta, det tvingar barna te inne seta. Om kyndelsmäss ska lärka vara så högt som oxen bär oket. Sen höjer hon sig undan för undan.
Mara
Det var några gamla fruntimmer där jag bodde, som hade ont av mara nästan varje natt, de sa' att ett frun- timmer låg på dem. Det var kvinnor, som var förtrollade, som måste gå som mara, o kanske karar också som måste gå på det viset, de visste inte vad de gjorde. Det var även hästar, som hade ont av maran.