Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Näcken
I såna sjöar där näcken var, var det inte värt att bjuda till att fiska. De trodde mycket om näcken. Den sjön de trodde näcken var i hette Gårsjön. Det fick ingen se honom. Det påstods att han skulle kunna spela. Det var väl en del som hörde honom.
Häxor och trollkarlar
Det var en vid Gullspång som de kalla "Klasen", han var smed där o mjölnare också. En mjöl- nare där kom in till honom i smedjan o var ovettig en gång. Men sen stanna kvarnen för denne, det var omöjligt att få igång den så han måste gå o be Klasen om hjälp. "Gå hem," sa' han, "kvarnera ä i gång." Då gick det igen. En yxa hade kommit bort för mjölnardrängarna där en gång, en från Visnums-Kil hade tagit den, o han var på / väg hemåt. Jag var där när det hände, o jag såg när han kom springande tillbaka o la' yxan där han tagit den. Men Klasen sa' till oss förut, att vi inte fick säga något till honom. "Härtorpesmeen" i Hova sn. stridde en gång med en mjöl- nare om att han skulle kunna döda djur genom att rita opp en bild av dem. Den mjölnarn hade en arg hund. Så rita smeden opp en ko, men då sa hans son, "Gör inte dä! Ta huen i stället!" Så rita han opp hunden, o han dog. Min hustru hade sådan värk, o jag var efter Härtorpe- smeden. När han kom in, fick hon inte hälsa, han skulle hälsa / först, då tog han henne i handen som var ond, o då släppte värken genast.
Läkekonst
För bleksot skulle de ta svingöd- sel o klämma ur tre droppar i nymjölk, o detta skulle den sjuke dricka. "Storsteg" på ögat skulle de tälja bort, ta en vikvist som var tre leder på, o så skulle de tälja för var led. Vid "knarren" skulle de ta tre rågstrån med tre leder på varje strå. Så skulle de hålla onda handen under en stol o lägga halmstråna ovanpå stolen, o en skulle hugga med en kniv över lederna på stråna. Den, / som hade ont, skulle fråga den som högg: "Va hogger du mäj för?" "För knarren, den narren, för den skulle gå bort." Det skulle huggas o frågas så vid alla le- derna på stråna. I blodflöde skulle fint socker eller spindelväv läggas. För huvudvärk tog de ett eldkol "ansches" (motsols) kring huvudet tre gånger, sen la de det i vatten, o så skulle de dricka det vattnet. För brännsår skulle de snyta sig o lägga på detta. Och en del la' på vetemjöl. Somliga tog metmask o la' på bölder, en del tog gröt. Om de slog ut barnens badvatten sen solen gått ner, så / fick barnen engelska sjukan. Och så skulle de slå tvättvattnet i en korsväg, då var det ej farligt. Somli- ga påstod att det var grodor som tog av barnens tvättvatten, o då blev de sjuka. Vi hade en pojke, som hade engelska sjukan, o då sa' en prostinna i Amnehärad till oss, att vi skulle ta en vitlök, 10 öre saffran o tre teskedar salt o ha detta i en påse, o denna skulle han bära i bröstgropen o bära den lika länge efteråt som han varit sjuk förut. Han hade va- rit sjuk i 22 veckor, o så länge fick han bära det, men sen var han bra. Det försvann undan för undan detta, så vi fick byta om o ta nytt. / Om man slog sig illa, så band man ylle ovanför det onda, o sen öste man kallt vatten på det onda. Jag satt en halv natt o öste på ett ben, men sen var jag bra. För "fallansjukan" skulle de skava av en kyrkklocka o ge dem. De skulle gå en kväll o skava. För magplågor tog de "tyskentopp", koka o drack. "Gastkramade" blev de i luften. "***Hôll o sting" eller lung- inflammation, o blanda de en äggula o en tesked terpentin o tog in. För kikhosta skulle de ha märrmjölk. Vid kramp tog de / ålskinn, blötte det i ättika o band om det. "Tarmvre", jag hade ont av det när jag var tolv år. Då sa' en gammal gubbe: "Du ska börje å begagne tobak (tuggtobak)". Det gjorde jag, o jag blev allt bättre. För "matlea" skulle de duke på en "hoggekubb" o bju den som ej ville äta. Och det skall vara en främmande som skall göra det i ordning. "Rycke järslock" kunde de göra för ont i huvudet, de tog en lock mitt över hjässan o ryckte till. Härtorpssmeden i Hova bota ormbett. Han hade tre soc- kerbitar, o så tog han "ansches" kring var o en av dem med / en kniv o sa: "Jungfru Maria satt unner e kroki björk o sov, då kom ormen o stack henne i hennes tunga så dä svullna bå lever o lunga. Jungfru Maria drack så ormen sprack. Tvi ___" Så lades dessa sockerbitar i nymjöl, o den ormhuggne skulle dricka av den mjölken. En person, som fått orm i magen, skulle hänga sig över en mjölkgryta, då kom ormen opp i denna. Men en annan skulle vara kvick att då lägga locket på grytan med samma, annars var ormen tillbaka igen. / Mot skabb plocka de vildpors o koka det tillsammans med svavel o tvätta sig med detta. De tog en nål o rita kring en "solorm" så han inte vidga sig mer. För tandvärk skulle man peta i tanden med nio slags trä o sätta in detta sen på norra sidan av ett träd. Och somliga sa', att de skulle gå o dricka norrinnande vatten. "Tongspäen föll ner," sa de. Då skulle de ta ett träske- skaft o lyfte opp den. För utsot tog de malörtsbrännvin. Om barn hade ont i öronen, så bruka de mjölka in modersmjölk. / Landskap: Värmland. Upptecknat av Maja Ericsson 1936. Socken: Amnehärad. Berättat av lantbr. hustr. Sofia Gustavsson f. år 1851 N. Torp, S. Råda (i Amnehärads sn.) Uppgiften rör vårarbete. De gömde "julbocken" tills de börja så på våren eller "julleven" sa' en del. Man rulla smala längder till denna o la ihop o rulla opp i hörnen, så det blev sex rullar på den, o så blev den som en kaka sedan. (Illustration) Den bakades till jul o åts upp på våren.
Husdjurens sjukdomar
Djura blev "***mostôern" (mod- stulen), de varken åt eller drack. Då laga de till bullar av dyvels- träck och tjära och gav dem. Och somliga hade "vitt" eller "mark- ulje" o gav dem lite grand.
Jättar
Det finns "jättesteg" i berg här oppe i Fröåkra, o det finns märke efter käppen också, som jätten hade när han gick.
Läkekonst
Om man hade tandvärk, så skulle man gå norrut, leta på en enbuske, ta en sticka där o peta sig med den i tanden o ta fram blod. Sen skulle man sätta in stickan i busken igen, lägga över barken o binda om.
Svartkonst
Om någon stulit på ett ställe, så kunde en del sätta "rännsketa" på honom, om de visste vem det var. Han fick diarré o fick springa i ett, ända tills han kom o bekände. Det var en, som stulit potatis på ett ställe i Fröåkra här i Lyrestad, o han hade gödslat efter sig i bingen också. Men en dräng där satte "ränn- sketa" på honom o så kom han springande dit till drängen o sa': "Hjälp mig, ja dör, nog har ja burit mig illa åt, men du måste hjälpa mig." Det var en här i Böckersboda, som hade sån otur med djuren, / de dog för honom. Hans pojke stod en gång o peta med en käpp i stenfoten till lagårn, o där fick han fram hunnaklövar o kattfötter o oxeföter o fötter efter höns. Bara benen efter dem var ju kvar, o detta hängde ihop i ett "tjylse". Men när detta kom bort, så miste han aldrig djur mer. Gubben tala om detta själv för mig, han hette Anders Johans- son. Det var någon, som lagt ner detta där i stenfoten. Efer "krämmarkäringar" (tattare-) kasta de en eldbrand, när de gick, då kunde de inte göra nåt vidare ont åt huset där de varit inne.
Naturföremål
Gubben farfar kasta alltid något på högar, som de släpat ihop vid vägarna, som minne av sådana som omkom- mit där. Han sa' ej vaför, men han sa, "att man skulle hålla på gamla minnen." Det var på vägen åt Kristi- nehamn o Skövde som det fanns sådana, han var däråt ibland. Farfar spotta också alltid när han gick förbi rinnande vatten.
Farsoter
I Slättevalla by här i Lyrestad skulle det bara finnas kvar två gamla gubbar efter digerdöden, o det var de äldsta som var där. Och i Lyrestad stupa prästen när han skulle jordfästa en hel hög på en gång, han nös tills han dog. De gamla hade det för sig också att de alltid skulle säga "Gu hjälp" när någon nös. Om min gamla farmor satt o hade en barnunge i knät i stu- gorna o skötte om, o barnet nös, så sa' hon alltid: "Gu hjälp!" Det är från diger- döden," sa hon. Det är namn på gårdar / här också, som skall vara från den tiden, t.ex. Ödetorpet o Ödegården.
Folklekar
I Höglunda här i Lyrestad fanns en statare, som bodde i en gammal stuga, o där fick pigor o drängar komma ihop o dansa, om de gav gub- ben lite brännvin, de kunde hålla på i flera dagar ibland. Medan de vila från dansen, så lekte de. Jag minns några av de lekarna. "Kom syskonen mina, kom skåda en ring, två främmande herrar ä komna härin. De hälsar, de bugar de hälsar så väl, / och nu får vi se vem som de hålla kär. (De lekande äro i ring o "herrarna" inne i ringen. Vid det sista ta de varsin tös i ringen). Kom sköna, kom vackra, kom med mig i vals, för dig vill jag giva en gyldene krans. (De dansa). Den gyllene kransen den törs jag ej ta, förrän jag får fråga min mor o min far. Fråga din fader så mycket du vill o fråga din moder så mycket du vill, för hela din ungdom den hörer mig (dig) till. / Ja, nu är vi gifta, det kan ni väl se, o leva vi ett år till, bli vi nog fler." (De valsa om). _____ "Jag bär min dyna full av fjär full av fjär, vem skall vila uppå den, dä ska du o ja min vän, vila uppå den!" Så sjöng de, det minns jag, men jag kunde ju ej se hur de gjorde (Sages- mannen är blind). _____ "Flickan ståndar i en ring liksom en ros, " " " " ", ämnar söka sig en vän att vila hos " " " " " ". Vem månde det var uti vår ring? Anna lilla, Anna lilla, sprang sin kos! / (Hon försvinner). Vi ska rida efter i fullan täng! Ja, om det vore, ja om det vore, i denna kväll! (De springer o är heta o ivriga att få tag på henne). Se goddag, min sköna, hur står det till? Jo, ja mår bra, jo ja mår bra, sen jag kom hem". (De har fått fatt henne, o hon åter- kommer till ringen. _____ "Gosse lille, vill du gifta dig, så nicka! Ja, hör du gosse, vill du ha mäj, nog tror ja du kan få mäj. Vi ska leva o vi ska dö, vi ska räfsa o köra hö, när det regnar!" / "Det gingo två gubbar i snöden, sjong faderi-faderallan lej. De voro så illa i nöden, sjong, faderallan lej! De fria för hundra riksdaler, de ägde knappast en daler. Handen jag dig giver, min käraste du bliver. (De lekande voro i ring o "gubbarna" inne, de ta någon i ringen o dansa om med. Nu är ja så hjärtligt gla, nu svingar ja mig över sorgen. Nu har ja fått den ja vill ha, o aldrig ger ja honom korgen. Med korgen uti den ena handen, o flickan uti den andra, nu ger ja mig ut på färd / o ger mig ut till att vandra." (De dansar.) _____ "Kom, kom sköna unga mö o för oss båda i dansen. Den ena giver ja (du) en korg, den andra för ja till min borg. För där är glädje o ingen sorg, o där ska bröllopet stånda." _____ "Gossen står i ringen med röda gullband, så knyter han det om sin kärastes hand, så knyter han det om sin kärastes hand. Ack, kära du lilla gosse, knyt inte så hårt, jag ämnar ej att rymma bort. Så hastigt den lilla flickan åt skogen försvann, / De skjuter efter henne med femotn gevär, men vill I mäj något, så har I mäj här." ______ "Höga berg o djupa dalar, här ä vännen som mig behagar, hej hopp, min lille sockertopp, vi ska dansa te sola rinner opp. Hej hopp, min sköna nu ska vi dansa i det gröna. Vi ska dansa över berg o backar, vi ska slita sönder skor o klackar, Hej hopp, min sköna, nu ska vi dansa i det gröna." (De tar en tös o dansar med den). _____ "Fria på narri" vet jag de gjorde, gossarna var i ett rum o flickorna / i ett annat, o gossarna skulle in o buga för en flicka, buga de för fel flic- ka, så fick han gå ut igen. "Sitta på unnerstol" kunde de också göra. Och "låna varme". "Gå te graen", sa de till den, som gick om- kring o ville låna. ______ När de dansa, så sjöng de till ibland, men det var bara korta bitar, t.ex. "Dansa vill du o dansa vill ja, men skorna de ha gått sönder i tras!" _____ "Tre rynkor fram o tre rynkor bak, bortskämda flickor har ingen smak!" ______ "Kära mamma lilla, kära pappa lilla, / får jag fria till er dotter? Nej, dä kan ej ske, dä står så illa te, ho har en sönderriven kjortel." _____ "Inte må ni tro, jag går o friar, fast ja tittar här så ofta in. För mina tankar står te andra byar, o där ä flickor som ja tycker om." _____ "Skomakarn, ***skolôda, lästatjeppa o pinnasurn, ***sôlahandsken o tummaringen, tummaringen på rätte fingern, o gå te fleckera i månaskin!" _____ "Springa änkleken" gjorde de mycket förr. _____ Det var en gumma, som kom hem till oss ibland, när jag var liten, / hon var hitflyttad från Nysunds sn., o hon dog 1860. Hon sjöng så bra, fast hon var gammal, o jag tyckte det var så roligt när hon kom. Hon sjöng bl.a. detta: "Gosse lille, kom te mäj, trohet skall du finna. Aldrig ska ja svike däj, du ska bli min kvinna. Sviker ja däj, så löner Gu mäj, " " " " " dä får jag själver finna. Gossen uppå berget stod, i det kalla regnet. Fick han se, var flickan gick, utpå den gröna ängen. Ängen va grön o flickan va skön, " " " " men gossen va fuller mä falskhet."
Husligt arbete
Om det inte blev smör, när de kärna, så skulle de lägga en "styver" i grädden, en tvåöring eller femöring. När mor bryggde, så tog hon lite jäst o la' in i en degbit, som hon sen sparde tills hon skulle baka.
Vårarbete
Linet skulle sås så tjockt, så att kråkan kunde "slå kan" på det. Rågen skulle sås på Arviddagen, sa de gamla. "Om ja inte får så på Arviddagen, så blir dä ingen råg," sa en gammal i Slättevalla här i socknen.
Husdjur
Ett gammmalt folk här borta i byn la ut liar vid lagårdströskeln, som korna skulle gå över, när de skulle ut. Och så gjorde de ett hål i lagårds- tröskeln, o där la de ner en levande orm. På den tiden var det alltid kvinnorna, som ledde bort korna till betäckning. Jag vet, att de har lindat repet om hornen på korna, när de kommit tillbaka från betäckningen med dem, o låtit det sitta en stund. De trodde att det skulle göra något till.