Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Tomten visade sig som människa. Han var väl en aln lång vid pass. Man talade mest om manliga. Men även kvinnliga kunde uppträda. Han bar röd luva eller grå hatt, gråa kläder, röda eller vita strumpor, korta byxor, jacka och lågskor eller träbottenskor. Omkring kolten hade han skärp. Tomtarna voro mycket gamla. Man hörde talas om tomtar utan skägg och tomtar med skägg. Tomten hade två ögon. Han var inte huvudlös. Han hade däremot ganska stort huvud. Han höll sig mestadels osynlig. Någon gång kunde han emellertid visa sig. Man gjorde bäst i att hälsa då man kom in i ett tomt rum. Tomten uppehöll sig vid husen. Han ville gärna hålla sig till människorna. Det var inte samma tomte över allt. Den som eventuellt vistades i bostaden, gick inte till "fäjset" och tvärtom. Jag tror att man många gånger har förväxlat tomtar med "vittror".
Vårarbete
De baka en "juloxe" till jul, ō den spardes till de börja på att harva på våren. Den hängde på en vägg hela vintern. Och då på våren skulle oxarna ha varsitt "öra" av den, för det var rullat "öron" runt den till en del. Oxarna skulle ha "öra" ō folket fick äta opp resten. [Teckning] (Eft. beskrivn.)
Slåtter, skörd och tröskning
Förr kom de ihop till "slåtterhjälper" hos varann. De var en 10 à 15 st. som slog i takt, o så var det "rakeser" efter som räfsa. Kalas skulle det vara då också, o så dansa de på logarna. När man "stuka" säden, satte opp den, o den sista neken blev ensam, var det ej riktigt bra för den som gick efter den. Hon fick nåt "ijämte" (ett barn).
Slåtter, skörd och tröskning
I första varvet i sädesladan la de ner ett halvstop brännvin förr, o det skulle vara till "löktekanna" när de gjort tröskningen färdig. När de körde in säd, o nån körde omkull, så skulle han bestå "vältekanna" på alla som var med på gården i arbetslaget. Han fick skicka brännvin efter så fort han hann.
Fiske
Man skulle spotta på flötet, när man kasta ut det o säga: "Tvi nappa o häng på!"
Julafton
En julkärve skulle alltid sättas opp på en stake i gödselstan förr. Den satte de opp på julafton. Och de hade i trädgårdarna också. De doppa i grytan på julafton. Och skinkan skulle vara på bordet, o surbröd o vörtebröd lades opp där. Och om julafton på kvällen fick ingenting tas bort av bordet utav maten. Krittera skulle ha varsin bit bröd på julkvällen, o så sa de till dem: "Dä ä julafta i da! Dä ä julafta i da!" Och på julmorron skulle korna ha av julmaten, som stått på julbordet. / Min syster tjänte i Fagerlid i Hova, o där skicka matmodern med alla "matsäck" till julottan. De skulle ha en bit vörtbröd med dit, fast det inte var långt. Min syster sparde biten o hade den med sig hem igen o gav den åt husnodern. Då sa' denna: "Tack för mässa!" För då hade hon nytta av det också. Och brödet gömde hon o gav krittera av, om de blev sjuka. För längre tillbaka sedan så bädda de hela golvet med halm. Den togs in på julafton, tala de om, o där låg de i den halmen. Men på senare tid barra de golvet med granbarr fint, o detta fick ligga ett tag sedan. Varje husdjur skulle ha lite av julmaten på julmorron. / Barnen fick varsitt gren- ljus till jul, o sen såg de efter, vilket ljus som brann ut först. Den skulle dö först av barnen. På juldagen skulle de inte måka ut gödseln hos kreaturen, utan det skulle vara till annandagen. I Fagerlid i Hova, där min syster var, barra de i lagårn på julafton med barr, o det fick de inte ta ut förrän annandagen. De skulle inte röra i julbrasan på julkvällen. Sen på julmorron såg de efter, om det var några spår i askan, o om det var spår efter man- folk eller kvinnfolk. Om spåren vän- de utåt, skulle någon i huset dö under året.
Julafton
På julafton var det bråttom förr. På morron då skulle far o nån mer ut o hugga björkar o aspar. Dessa togs hem o travades opp i en skrubb som plockades full, o den veden skulle ligga där o torka, den fick ej tas förr. På julaftons e.m. skulle det städas o göras fint i ladugården. Och kreaturen skulle foras väl o få hö på julkvällen. På julmorron skulle vi opp tidigt o äta frukost. Och då skulle man äta av alla sorters julbröd o julmat, kött o fläsk o korv. Det var en sorts bröd de kalla "surbröd," o så var det / vörtbröd o tunnbröd. Tunnbrödet var hårt, bakat av siktat rågmjöl, riktigt julamjöl. Om det kom in några främ- mande då under helgerna, så tog mor bröd med smör på, men inte utbrett, o gav den främmande, o så fick han (hon) en kniv till att breda ut smöret själv o sitta på en soffa under tiden. Om de främmande inte fick nånting, "så bar de ut jula," sa de. Vi barn fick en kaka av var deg till jul. Och vi syskon hemma var så rädda för varann, så vi la våra kakhögar oppe på sängakransen. De hade "förlåt" kring sängarna då förr.
Annandag jul
På annandag jul var vi ute o sjöng julavisa vid gårdarna o hade stjärna. "Julavisa", "Guds son är född i Betlehem på denna dag," sjöng vi utanför fönsterna. Sen när vi kom in, så sjöng vi: "Goder morgon, goder morgon, både herre o fru, vi önska Eder alla en lycklig god jul, från alla olyckor bevare Eder Gud!" När vi skulle gå sen,så tacka vi: "Nu får vi så mycket tacka o bjuda farväl, för aller vår fägnad o Edra besvär! Vi äro ej utgångna för att fägnata bli, / vi äro utgångna för att fira vår julehögtid! Stor tack, stor tack för fägnan vår, vi kommer igen te nästa år!" De kunde vara utklädda till "julatomtar" med långt skägg o toppe- luva, en del kom med en stor "lin- brua" i munnen till skägg. Det var en del, som var utklädda, men inte alla. En "Judas" kunde vara med någon gång. Vi fick fägnad på ställena, o så fick vi gå så länge vi rådde. En del "sjongare" kunde gå i lagårdarna också. De kunde göra odygd där, ha in lagårn halv av gödsel o resa opp en långhalmskärve till var ko. Men på somliga ställen gjorde de fint också.
Annandag jul
Redan juldagen på kvällen gick vi ut o skulle sjunga julavisan när jag var med o sjöng. Men då var vi inte utklädda. De tala om, att förut skulle en Judas vara med o ta opp pengar. Om nån inte orka hem av oss sen när vi var ute, så drog vi hem honom på en kälke. En del fick för mycket fägnad i gårdarna. "Staffansvisan" sjöng aldrig vi men det gjorde en del. Vi samlades kanske nån vecka förut o sjöng o öva oss, o så gjorde vi i ordning stjärnan. Det var en / som var "stjärnbärare" av oss. "Julasjungare" kallades vi som var ute.
Påsk
Dagarna i påskveckan var: "Frimåndar fete tisdar dimmelonsdar skärtorsdar långe freddar stackete lördar" På "långe freddar" skulle de inte äta mjölk, den skulle värka ut sedan i var o blod. Och på morron långe freddar skulle någon i huset försöka komma opp o piska de andra. Det skulle ske med björk- ris, det var sådan sed bara någon betydelse på det vet jag inte. / I dimmel skulle de inte spinna, inte väva, inte baka, inte laka o inte bränna eller brygga. De skulle bara sopa o städa till påsk, de skulle sopa sina hus "för loppor o löss, råttor o möss!" Då skulle det städas ordentligt, o bråten skulle undan. Det var de där "dimladara", som det var särskilt med. De skrev påskbrev då också o sprang med, barn o ungdom, o lacka hop dem med beck. Sen satte de dem i förstudörrarna o i knutarna hos dem som skulle ha dem. I påskbreven skrev de bl.a. "sopa, raka smörjehorn, giver jag dig te resedon, så du kan åka långt. Akta dina ben / för stockar o för sten, för du kunde bli halter som en valter." På påskdagen om morron skulle solen gå opp två gånger, sa de gamla. Påskeldar var det också, de elda tjärtunnor, med eldarna mota de bort påskkäringarna.
Påsk
En gubbe hemma gick ut en lång- fredag o skulle skjuta orrar. Men det kom så mycket orrar omkring honom så att de höll på att slå öronen av honom. Han gick hem för han förstod, att det ej var bra att skjuta den dagen.
Midsommar
På midsommar skulle de plocka 9 sorters blommor, o dessa skulle de drömma på. De gamla gummorna här i gamla fattigstugan gjorde så o la blommorna under huvudet, o det de drömde, skulle slå in.
Vårhalvåret
På "Pelegrin" elda de på kvällen när jag var barn. På "Fredsbergs må- se" ligger ett berg, som de kallar "Katt- berget", där bruka de elda en tjär- tunna. På Urbanusdagen skulle linet sås.