Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Skogsrå
Skogsfrå såg ut som en vacker flicka, när man såg henne framifrån, men såg man skogsrå på väggen hade det stor hästrumpa i ändan. När man fick se skogsrå frammifrån blev det vackert väder, men fick man se skogsrå på ryggen, blev det storm och oväder. En gumma vid namn Stina som bodde ensam i en stuga, brukade ofta på kvällarna se skogsrå och ofta sade gumman till dem hon träffade dagen därpå; nu breir det snart oväder igen för jag såg skogsrån igår kväll och den vände ruman mot mig.
Troll
Det sista jag hörde nån tala allvarsamt om trollen var en tiggaregumma, som kom hem en gång, jag var väl en 10 år gam- mal. Nu hade vi en katt, en svart och vit grann katt. Det var nånting så egendomligt med den katten. Min syster gick vid spi- sen en gång och stöka och katten satt på ugnsluckan. Hon hade en kaffekittel med varmt vatten i, och där råka hon till att slå ut vatten på katten, där han satt och kura. Det där vatten- strålen träffa katten på ryggen alldeles bakom nacken. Katten skrek till och sprang sin väg och var borta sex månader. Så en natt far min skulle gå upp och gå ut, då mötte han katten i dör- ren; då kom han igen. Och han var lika hemtam och tjock och fet, lika vacker. Då hade där blivit en fläck med vita hår där bak, så vi förstod, att han hade skållat sej. 1) - Så kom den här tiggargumman hem en kväll och fick bli över natt; då blev det tal om den här katten. "Ja, vet I vad jag tror, jag tror han 1) Se nästa sida. / är bergtagen," sa tiggaregumman. Då sa vi, "Det finns la inga troll." - "Jodå, vad det det finns," sa gumman, "min bror gick vall och han fick se dem en gång. Han kom dit och dit - det var inte i våra trakter - så kom det en gumma ut ur berget och kasta till honom ett sopeskaft. Det var en kluven stake, som de satte björnmossa i klykan och band ett snöre om och hade till att sopa ugnen med. Han kände igen, vad det kunde vara till, så han sprang och satte på några furukvistar på det här skaftet. Och det dröjde inte länge, så kom hon ut och gav honom en fin bakekaka för det." Så hon trodde säkert, att trollen fanns till. De sa om bergatrollen - eller om det var om skogsrå - att om de blev överraskade av solen i soluppgången, så blev de stående där de stod hela dagen. Det kallas dagstånd, d.v.s. de stod där och kunde inte flytta sig därifrån, utan de fick stå där hela dagen. Det kunde hända / om de var ute och förvirra sig så långt ifrån berget där de bodde, så att de inte hann hem innan solen gick upp.
Namn på några gärden
En frågelista frågar om namn på gärden. Detta synes ha mindre forskningsvärde. Barätt. har likväl ant. några han kommer ihåg. Dels för att lanskapet ofta ändrar natur och dels kommer det nya ägare till en gård och de gamla namnen blir glömda. Här några namn från stora Harfheden. Fälycka. Namnet emedan den låg vid fägata. Ålycka denna låg vid ån, då Eldmörjans vatten gick här. Ån är nu igenfyld endast en mindre kanal upptager rägn och bäckvattnet. Käringekärret. Om en käring fastnat här i gyttjan som fanns förr fick uppt. icke sig bekant. På 1870 talet var här gungfly. Nu är der torr odlad mark. Oxöre-gärdet. I Tunh. kallas i äldre tid backsippan för åxöra. Som dessa blommor växte på en kulle vid gärdet fick även detta samma namn. Lellagart (Lillagärdet) Här stog i mitten av förra århundradet en undantagsstuga. Sedan U.V.H.J. kom till, har det mesta, genom bankfyllnad, av Lillagärt försvunnit. Ladugårdslycka, låg vid ladugården. Vid Hästvadet no 2 fanns en lycka som heter häklänga .(Häkleänga) Den ligger under ättstupan och sträcker sig ända dit Odensdamm låg i äldre tid. Denna del av Halleberg kallas för Häcklan derav gärdets namn. På St. Hjerpetorps mark finns ett gärde kallat kvarnlycka. Nutids menniskan undrar nog varför gärdet heter så, Men Eldmörjans vatten bilda ett vattenfall här i äldre tid, då fanns här även kvarnar. Lilla Hjerpetorps mad. Även detta låter besynnerligt, men uppt. fader mindes då här var en mad med gungfly, nu är der torrlagd åker. På gården Väståna – har förr tillhört Nygård vid Hunneberg – fanns förr en skogspark med huvudsakligast stora ekar. Allmogen kalla skogen för ”helveteskogen” för sitt tillhåll av skogsrå och troll. Nu är der ett fint gärde.