Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vittror visar sig före regn
Vittren brukar visa sej före regnilar (väder med hastiga växlingar mellan regn och sol). 'n Manne Jonsson, han tala om att han for ut på ett skifte här, det var i slåttann, och då han kom dit så såg han en kvinna som gick där och räfsa och kappese (skyndade sig) så det var värre. Han trodde det var pigan och tänkte: "Men vad friden, har hon hunnit hit före mej!" Men innan han hann fram, så stormregna det. Och kvinnfolket var försvunnet. Det var vittra.
Menigaskers namn
Menigaskers eller som den i dagligt tal kallas Menigaska by säges deraf hafva fått sitt namn, att på den tiden, då Qvismarens vatten öfversköljde alla sankängarne, här varit ett gemensamt båtställe för hela trakten, ty Ask betyder båt, det visste bonden, som förtalde mig detta.
Striden vid Åsby
Nära intill Runstenen vid Åsby finnas några grafkullar, hvilka skola vara minnen efter en derstädes utkämpad strid emellan en konung, som bott der nu Munkwrak är beläget, och en fremmande prins, och skall prinsen hafva fallit i striden och här blif vit högsatt.
Grunden till Askers, Mällösa och Lännäs socknars namn
I äldre tider och ännu den dag i dag är gör man sig mycket besvär med att söka härledningar af socknars och byars namn, och de mest vidunderliga försök i denna väg hafva så i äldre som nyare tider lupit af stapeln. Så t. ex. vill I. G. Hallman förklara Mellösa eller Meþaløsa Meɖalhus af Midlandsö, och denna förklaring kan väl ej tillerkännas högre etymologisk rigtighet än den, som grundar sig på följande sägn. I gamla tider långt innan kyrkan i Mellösa byggdes bodde nära Telgebro en man, som het Humble, en rik, väldig bonde och hvad man nu för tiden kallar en rigtig "Humlegubbe". Hans gård var nuvarande by Humlesta, men hans egor sträckte sig öfver en stor del af den kringliggande trakten. Humle var den, som först byggde bro öfver ån, och kallas denna Telgebro emedan den byggdes af täljda stockar i stället för "trinningar" hvaraf eljest alla broar i gamla tider hopfogades. Sedermera öfverflyttades brons namn på ån, så att denna kallades Telge ån; men när bron byggdes var här ett sund, ty alla sankängarne voro då öfversvämmade och kärrtrakten ända fram till Almbro i Gellersta var en enda sjö eller fjärd af Hjelmaren, och då vattnet sjönk, uppkommo så väl de båda gölar, hvilka ännu bibehålla vikens gamla namn Qvismaren, som ån hvilken af förer Mosjöns vattnet sjönk, uppkommo så väl de båda gölar, hvilka ännu bibehålla att han hade en märr, och då hon dog kallades hans hemman skämtevis för Märrlösa, hvaraf sedan blef Mällösa. Sedan han aftagit huden, hvilken han lemnade till en garfvare, som bodde i Lännäs (hvars rätta namn är Lädernäs) nedgräf de han kroppen (aset) i kärret på andra sidan Odensbacken, och kallades detta sedermera Askärr eller Asker, hvilket namn öfverflyttades på socknen.
Guds fred! - Ixäskaft
Dä va en gång en bónðe som många ä fälle dä, å han wa' litä lómhördr. Så wa dä en jólajänkare, som hölls å bytte däri bygda. Bónð´n hade e dóter, å hó wa rigtigt fin å rar, å så hade han e märr å dä wa bradiga kritträ te gniða, å så hade han e eka å den wa og skikklit bra. Men jólajänkârn låg ätter dom alla tre. Dótra tykkt'an um för hó wa så wakker, märra länte han, når han wa ute på sina kumsjoner å Filikrikkare skjussar, å ekâ ródde han mäð allt i hvararä. Men bónð'n wa lika kymraðr um dädära han, å en kunðe fälle intä sägja någä på'n för dä häller. Så bar dä så te en dag, att bonð'n stóg å kretað' på ett ixäskaft, å då varshað han hvar jólajänkârn kom lómmanðes. "Nu frägar han meg", tänkte bónð'n "hvaä ja gör, å då svarar ja ixäskaft, så vill han låna märra, å då sägjer'a att den ha rittâra riði riggen åf; å så vill han fälle ha ekâ, å då sägjer'a att ho ligger för krakó å håller hvarken väðr eller vatt'n." Så korn jólajänkârn han. "Guðs fréð!" sað han. — "Ixäskaft", sað bónð'n. "Hur står dä te mä dótra di?" — "Den ha rittâra rakt riði riggen åf." Nu måtte jólajänkârn te å glina. "Nå hur ä dä då mäð gummâ di?" sað' an. "Åh kjära hjertanðes", sað' bónð'n, "hó ligger alldelest för krakó, å håller hvarken väðr eller vatt'n". Nu tródde Jólajänkârn att bónð'n ha vurta' tókugr å gekk sin kós if rå honóm; men bónð'n wa fägjen han. "Dä här hvarfvä svarte ja rätt likka", mente han.
Pojken och räfven
Dä va en gång en pojkabúkr, som skulle gå te körkâ, å når han gekk gynum en åkerhage fekk han si räfven, som låg på en kattägullasten å sof, å räfven varshað inte att pojken varshâ'n. "Um ja nu tar döð på räfven", sað pojken å tog en stor sten i näfven, "å säljer. skinnä, så får'a meg penningar, å för dom penningâr köper'a rog, å rogen sår'a på Fars åkrabéte dennasse. Når då körkäfolkä kommer så säja di: 'Åh dä va hunnâr te rarer rog, den pojken har.' Då säjer'a åt dom beskedelitt vakkert: "Troð int' i rogen!" säjer'a, men dä vånna di inte. Då skriker'a åt dom: 'troð int' i rogen säjer'a', men dä vånna di inte ändå. Men då skriker'a åt dom dä värshta ja órkar: 'Troð int' i rogen säjer'a!' å då. vånna di." Men veð pojken gashta seg, vâknað räfven å satte te å gniða, så pojken fekk inte så mykkä som en tapp loð åf'en en gång. Nää, "likkst te ta dä en kan nå, ógjórdt ska en inte skräppa åf" plä di säja. —
Baptistdop vid Katrinelund
Vid Återvända, eller som det numera vanligtvis kallas Katrinelund, i Stora Mellösa bruka Baptisterna samlas då några nya medlemmar skola i deras samfund upptagas. Dopet sker i Hjelmaren, och en gumma, som jemnte några andra en gång på af stånd åsett ett sådant, berättade att för hvar och en, som neddoppats, hade ur sjön hörts en röst, som ropade: "Nu är du min!" Hvems kunde den rösten vara? Ja det var just "ruskugt" att tänka på, sade hon.
Thorshammarsbacken
Thorshammaren är ett beryktadt spökställe, kanske ej blott derföre, att der säges en kung Thore vara begrafven, utan äfven emedan platsen sannolikt varit ett hedniskt offerställe. Någon närmare redogörelse för der befintlige fornlemningar bestående af tvänne större triangelsättningar, kan ej här ifrågakomma och är dessutom redan lemnad af R. Dybeck, men deremot må nämnas att man i Prosten Zenii tid (1660 talet) på denna backe offrat "Tore mot tandwärk" och att ännu i långt senare tider mången der sökt bot mot hvarjehanda sjukdomar. Såsom of ferställe har Thorshammaren väl numera förlorat all kredit; Men ställets rådande är ofta besvärlig för dem, som färdas stora landsvägen emellan Örebro och Mellösa kyrka, och åtskilliga sägner berättas om vägfarande, som här på ett eller annat sätt blifvit uppehållne. Så hände det sig sent en Thorsdagsnatt, att då en Wingåkersbonde kom midt för aftagsvägen till Ekeby och Rynninge, tvärstannade hästen, började fnysa och stegra sig, så att det var omöjligt att få honom ur stället. Bonden, som var van att ligga ute på färdvägar och visste hvad vid dylika tillfällen borde göras, hoppade utaf wagnen, gick derpå fram till hästens hufvud och tittade genom betselögat då han fick se huru gasten, som såg ut som en stor säck, men med ögon som eldkol, trillade ned af vagnen. Bonden satte sig derpå upp igen och fortsatte utan vidare hinder sin resa.
Kung Koller
På Knarsta bys skog finnes en bergkulle helt nära Hjelmarens strand, på hvars topp lemningar efter en förstörd och mer och mer försvinnande ringmur ännu skönjas. Kullen kallas Kollerborg och förmenas en konung Koller här i forna tider haft sin bostad. Om denne kung Koller, hvilken några påstå varit broder till kung Sigge, har sägnen icke mer att förtälja än att han varit trollkunnig, ty då han en gång blifvit förföljd af sina fiender hade han ridit i sporrsträck öfver åt Lillkyrkalandet, och hade hästen sprungit så nätt på vattenytan, som om den varit isbelagd, hvilket naturligtvis ej var händelsen, då ridten företogs midt under högsommaren.
Kung Sigge
Intet namn möter så ofta i Nerikes sägner som kung Sigges. I Sköllersta stred en konung af detta namn med sin broder Åmund. Lännäs skall en konung Sigge eller Seger hafva bott på Segersö, hvarom mera längre fram. I Götlunda ligger en Kung Sigge begrafven i skeppsformen kring runstenen på Lungersås och slutligen är kung Sigges namn fästadt vid åtskilliga fornlemningar invid Mellösa kyrka. Dessa bestå af en stensättning (domarering eller offerplats) flera större och mindre grafkullar, hvaraf de störste kallas Siggekulle och Segerhöjden. Af dessa äro Siggekulle konungens grafhög, och öfrige ättebackar öfver de af hans män, som med honom stupat i ett fältslag emot en annan konung (några säga kung Koller, andra kung Thor och åter andra kung Seger), hvilket utkämpats på den ännu så kallade Kungsängen. I öfrigt vet man ingenting mera om denne konung, än att stora skatter blifvit i högen nedlagda, hvarföre man ofta nattetid ser ett klart ljus upplåga, men att den, som vågar störa konungens ro i grafven eller med helgerånande händer skada högen blifver straffad med lamhet. Oaktadt detta har dock begäret, icke efter skatter, men efter väggrus ganska illa kringskurit denna af folktron fredlysta ättebacke.
Biskopswrak, munkwrak och bondvrak
Af gamla permebref är det nogsamt kunnigt att i Stora Mellösa under medeltiden funnits en gård Wrak eller Wräk, hvaraf 1/3 lydt under Riseberga kloster, 1/3 under Biskopsstolen i Strengnäs samt 1/3 under sjelfegande bönder, hvaraf namnen Biskopswrak och Bondwrak utan svårighet kunna förklaras. Att Riseberga andelen blifvit kallad Munkwrak i stället för Nunnewrak kan deremot synas mindre rigtigt; men då denna del i Wräk wid Reformationstiden uppräknas med namnet Munkwrak bland Juleta klosters gods, så kan äfven det namnet förklaras. Sägnen uppgifver dock en i annan grund för namnen. I gamla tider, säges det, hade en båt, hvaruti en Biskop, en munk och en bonde befunnit sig här blifvit wrak, och de tre passagerarne omkommit i vågorna, men sedan flutit i land på olika ställen: Biskopen der nu Biskopswraks by är belägen, munken vid säteriet Munkwrak (numera Hjelmarsholm) och bonden vid Bondwrak, samt att dessa trenne ställen häraf erhållit sina namn. Att Biskopswrak länge under medeltiden warit ett biskopsgods finna wi af de många biskopliga skrifvelser, som derifrån utfärdats, och ännu på prosten Zenii tid enligt hans berättelse till Antiqvitets Collegium af d. 12 Junii 1667, skall der funnits qvar grundvalen till östra gafveln af ett hus, som han anser hafva varit ett kloster, men som dock med större sannolikhet bör kunna antagas såsom en qvarlefva af det gamla biskopshuset.
Intervju med Axel Pettersson (f. 1893)
Intervju med Axel Pettersson (f. 1893) gjord 1972. Han intervjuades av Ragnar Svedskog och Torsten Ordéus.
Axel Pettersson
Om ladugården. Terminologi. De sa att de gjorde rent i lagårn. Ej mokade. Det var slakt i dec före jul. Och bakning. Även brygd ibland. Man ställde granar utanför stugan till jul. Prydde med en krans av ris och blommor inomhus. Julgranen kläddes med papperskarameller, ljus och kakor i form av julgrisar. Man har ej stöpt ljus förrän på senare år. Mat på julafton var dopp i grytan med potatis, fläsk, sylta m.m. På kvällen lutfisk. Skinka, sylta på juldagsmorgon. Till jul bakades limpor och knäckebröd. I drängstugan fanns bagarstuga med bakugn. I en annan gård var det bakugn i köket. Under första världskriget kom det tiggare till jul. De fick bröd och potatis. Även släktingar och bekanta från stan kunde komma och få. Mat på juldagen var bruna bönor och skinka. Även sylta, fläsk, pålägg m.m. Man talar om hur tiderna har förändrats för bönderna. Lättare att köpa nu än förr. Men nu försvinner pengarna med skattet och maskiner trots skapliga inkomster. då bönderna nu är ensamma i jordbruket så måste de ha maskiner. - Man har i regel en bra ladugård, men det ska var tork till spannmål, tork till hö, lös press till höet och fläkt. Sädeskross med portionerare. De senare kostade 7000 kr. Under förts världskriget gick spannmålspriserna upp högt. Efter kriget sjönk priserna från 40 till 20 öre/kg. Ändå sämre blev det på 30-talet. 1937 när de lade ner mejeriet fick bönderna 11 och 13 öre/l för mjölken. - Samma rå, 1937, hade de 2 snickare till att rusta flygelbyggnaden. Det gick åt 100 l mjölk för båda. Längre fram behövdes 200 l för en snickare. Det bönderna ska göra på gårdarna nu får de göra själva. Det går ej längre att rusta några hus. Pengarna går åt till skatter och hyror. Bil är alla tvungna att ha, men har eg. ej råd till det. De som har lång väg till arbetet måste ha bil. Trivs annars med sitt arbete som jordbrukare. De får över 250 l mjölk om dagen nu från 12 kor. Man får 82 öre/l. Den innehåller 4 procent fett. Priset ökar efter fetthalten. Man drar av för mjölktanken. Transporten behöver man ej betala. Skjutsen är gratis. Slaktpriser för djur. I veckan såldes en ko för 2000 kr. Priset har varit oförändrat i 30 år. 2,75 - 4 kr/kg. Ingen efterfrågan på gödkalvar. De blir för dyra. Men man har fortsatt uppfödning av ungdjur. En bonde i Bejby har lösdrift. På gamla kronogården. Det är slaktdjur. De har den vanliga röda rasen av kor. Någon enstaka svartvit.