Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gasten
Om man skäckte efter gasten när man hörde den, så kom den. Det var en i Sandryd som skäckte efter gasten. Sedan skyndade han sig in. Då kom gasten och slog till i skonken så det brakade. När karlen tittade efter utanför huset på morgonen, så låg där inte någon sten som gasten kunde ha använt.
gastar.
Att få höra "gasten" skrika var inte roligt. Då blev folk rädda. Sådana barn som inte blivit döp- ta innan de dog, blev "gastar". De dog utan att va- ra frälsta. De fick inte komma dit till himmel- riket för att de inte var döpta. Om barnet fått nöddop så var det inte farligt. Jag mins fäll vad folk var förskräckligt rädda för att ett barn skulle dö innan det blev döpt. Var som helst kun- de de få höra en "gast" skrika. På kyrkogården hade de hört honom. Det skulle vara farligt att komma i närheten av honom.
Gastar
De gamle sa att gasten var en som var illa bortkommen eller en självmördare. En som hade blivit ihjälslagen gav ut samma rop som han hade uppgett under misshandeln. En gårdfari- handlare hade hängt sig i våran skog. Han hade inte ropat, och därför var han tyst, men det var de som såg honom. En kväll kallade pappa ut oss fem barn och sa, att vi skulle få höra på gasten. Vi djärvde oss till att härma honom, men då sa far: "Nu går vi in, för nu kommer gasten." - Men jag förstod med detsamma, att det var en hare, vi hörde.
Gasten
Far skulle åt gruvan vid 12-tiden på nat- ten, och då sade han, att i natt kommer "gas- ten". Det var vissa nätter som han skrek. "Men om han följer mig", sade han, så kommer han inte längre än till bäcken, där tar han sig inte över". Det var en bäck han skulle över. Om ett kvinnfolk födde ett barn i lönn och grävde ned det, så blev det "gast" av det barnet. Det var ett kvinnfolk som hade stuckit det nyfödda barnet i en bytta och grävt ned det. Då skrek "gasten": "Bena ä långe, men bötta ä för trång".
Gastar
Gastarna kommer från de döda. Det är dö- da människor, som går igen och spökar. När man gick ute, så kunde man bli gastakrammad. Då blev man tvärt sjuk och måste gå till sängs. Hedningar, som inte var döpta, blev gastar och sådana som levde som hedningar och inte läste ett Guds ord eller frågade efter Gud. Det var en sådan gast i S:t Olof. Gamla gubbar talade om det, när jag var barn. Det var ett barn. Det skrek om nätterna. Men ingen hade kunnat komma i närheten av det. Det skrek vissa nätter.
Gastar
Det var en som hette Bryngel på Tegelbruket, det är vid änden på Örs sjö. Så gick han ut i skogen i Gråpälsa, och när han gick hem, så rätt som det var blev det sånt väldigt brak i skogen. Han blev rädd och sprang, och till slut kröp han in i en stor ihålig ek. Rätt som det var så kom gasten dit. "Sågst du ja påse'n?" fråga gasten. "Det var rätt, påse'n bra!" svarte Bryngel. Det var två gastar som var ihop och slåss.
Gastar
Det var en bonde som varit till kvarnen, när han kom i Norregårdsbackarna, fick han höra ett förfärligt vrål i ängen Rätt som det var kom en gast farande och kramade honom på lasset. "Blev du rädd?" frågade gasten, varefter hästen föll i sken och bonden mindes ej mer.
Gasten
"Gast." Ett kvinnfolk skulle ha mördat ett barn. Blir ett sådant skrik på den platsen vissa tillfällen. Skriker som ett litet barn. Själv hörde jag sådant vid Stormôsen sent en kväll. Det var "nol mä lagga" åt sko- gen till. Troligen ett mördat barn. Det mördade barnet kallades "gast".
Gast
Gasten, han va´ i träsk å uselhet. Han stôja å skrek och ville förvilla folk. Han ville bara att di skulle gå ner sej i träsket och omkomma. (Landin har ej hört att "gasten" skulle vara en död persons ande.)
Gastar.
En gång talade en om, hur gastarna slogs. Det var en bonde nere i Byslätt, som körde ett lass bränne. Och han fick se, det var två gastar som slogs. De hade lyktor med sej. så han såg de "skinte". Så släppte han hästarna och stod och tittade på dem. Och rätt som det var, for de ihop, och han hörde hur benknotorna skramlade. Så kom den ene gasten med lyktan och frågte i örat på Börje: "Såg du, hur jag smet´en ?" Då blev Börje för- skräckt och fick sina hästar och iväg. Det talte Börje själv om.
Gastar.
Glamshedsgasten var gasten efter en som bliit dödad i en spiketunna, som de hade rullat nedför berget vid Glamshed och över heden. Många har hört både jämmerropen och ljudet av tunnan. Två pojkar från Klippens var ute. De hörde denne gast- en, och den ene härmade honom. Då sa den andre: "Nu kommer han och tar livet av dej." De sprang in i en stuga och stängde dörren efter sig, och i detsamma slog gasten till på dörren med vingarna, så det blev ett märke i dörren efter det. 1) i Frillesås
Gastar
Jag minns ett skrock di gamle bruka tala om att det var en som var ute och så fick han hö- ra "gasten." Han tog till att härma efter honom. Men gasten kom och jagade in honom. Gasten vred och bet i dörren, så att flisorna hoppa och skulle in. Men det gick inte. När di såg ut efter honom så såg han akurat ut som en re- vad barnunge. Vid Ulefjäll skrek han och i Holmedalsskogen. Där hade folk hört honom många gånger, och där var di rädda.
Gastar
Det hörde jag på gasten en gång, när vi körde hö här uppe i Borghulta gärde. Det var räligt så han levde, han vråla och skrek och han tjöt och han hade sej. Han kom riktigt upp över huvet på oss. Det sa de, man fick inte gå rät då, för då fick man sej en så man blev fördärvad. Man fick gå riktigt på fyrafötter, för så lågt kunde han inte slå - för han är stor och hög. Man blev yr i huvet, när man kom utför den där lede gasten. Det blev jag. - Jag hörde aldrig vad det var för nånting, de kallte det bara gasten.