Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gasten
Det blev ”gast” av alla som blev mördade. Om det var stora eller små, så blev det gast av dem. Gasten grät ett i allt och fick aldrig ro. Det fanns gastar i bäckar, och i älven hördes gasten ibland.
Gastar
När gasten skrek, så väntade man att det skul- le slå om och bli annan väderlek. Han skrek in- te annat än om kvällarna och nätterna. Det kun- de också vara förebud att det skulle ske någon olycka med människor. Någon skulle drunkna eller omkomma på något sätt. Hur gasten såg ut, vet jag inte, för jag såg inte någon. Jag minns bara att gamla trodde på denna vidske- pelse.
Gastar.
Min son var ute och gick och hade en gammal man i säll- skap. Då fick de höra hur det gol ifrån skogen. Den gamle sa´: "Svara inte !" Det var en gast, en död människas ande. De kom lyckligt ifrå´t. De blev krammade av en gast ibland. Då skulle de röka sej med tändstickor och bita över en kniv.
Gastar och myringar
Det var en de kallade Långakärrsgasten. Myringen sa de också. Honom var min farmors farfar ute för en gång. Han satt och brynte en kväll i hösten, och då skrek gasten, och han gav sig till att härma efter honom, men då kom gasten och följde med honom, tills han var hemkommen, och då slog han i dörren. Han brukade skrika mot väderbyte.
Gasten
Gasten påstod man, att han ropade mot oväder och så. Men det påstår man var sälen.
Gastar.
Gasten schoa! Då skulle det bli onskefte på veder. De trodde, det var "den dålie".
Myling
Barn som dödades i löndom spöka. Det kal- lades för "gast".
Gasten
Om man kan klara sig ut på vatten i en eka, så kan gasten inte göra en illa.
Gastar.
I mina föräldrars tid var där en gast, som gick över vid Osabro och rätt utåt till ##### . Där var ett par fiskare, som drog ved en natt. Och de skärkte efter honom. Gasten efter dem, men han fick då springa, ja det var då en fjärdingsväg runt sjön. Och de rodde. När de kom till land var han ända där reckså, så hade de varit ett litet grann senare, så hade det då varit slut för dem. De kom då hem och in, men precis som de var inkom- na, slängde gasten en sten i dörren, så den gick i trasor. Och när de kom ner till sjön dan efter, var vareverlig marka i "vaa" upplöster.
Skyddsmedel mot gastar
Näcken, trollen och gastarna äro fallna andar som störtats av Gud. Om man var ute och körde nattetid igenom skogar kom gasten och satte sig upp bakpå för att få åka, det syntes strax på hästen, ty denne blev genomsvettig och orkade knappast draga vagnen. Då skulle man läsa "fader vår" baklänges, samt taga betslet av hästen och se igenom, då försvann gasten, men var man icke kvick nog att sätta det på igen, fick man en så kraf- tig örfil att man föll omkull på vägen.
Myling
Om det var någon som födde ett barn och inte vil- le veta av det utan tog livet av det i lönndom, så skrek gasten där, påstod di. Jag hörde gasten där och där kun- de man få höra att de sade. Gasten skulle likna en fågel. Men det var ett spöke av det barn som hade bli- vit mördat. Det var meningen, att man skulle få re- da på var barnet fanns. Det skulle till kyrkan förr blev det inte tyst.
Gubben och gasten.
Gubben och gasten. En gubbe befann sig en gång på wäg till sitt hem om natten men kunde ej hitta rätt, ehuru han var noga be- kant med vägen. I det han undrade därpå kom en gast med en lykta i handen. Han lovade då gasten en slant om denne ville föra honom rätt till porten af hans gård. Gasten förde gubben på rätt väg och vidare hem, men när gubben var vid porten ville han ej ersätta gasten den utlofvade slanten, utan sade i stället till honom "Nu kan du gå, af mig får du ingenting." Men det skulle han ej ha sagt för han måste idetsamma släppa handtaget i porten och gick sedan hela natten vilse rundt sin egen gård och kunde ej hitta in förrän det dagades. Gubben beslöt att göra gasten ett spratt igen och begaf sig kvällen därpå ut på samma väg med några småmynt i fickan. Hunnen dit han gått föregående kväll satte han sig ned och började med sin kniv skära ett hål i marken samt lade dit sina småpängar samt lade en sten ovanpå. Han var just färdig med sitt arbete då gasten stod vid hans sida med sin lykta samt sade; "vad har du där, vad gömmer du?" Gubben vill ej säga det men till sist sade han att han gömt sin rikedom där. Gasten bad att få se den och gubben lyfte upp stenen. Gasten lyste med sin lykta i hålet där småmynten / lågo. Voj, voj, voj! hojtade gasten kallar du det där för rikedom din stackare då skulle du se på annat vad jag har. "Du, sa gubben, du har ingenting". det har jag, sade gasten. Du har ingenting mer än din lykta sade gubben. Han fortsatte så att reta gasten till slut sade denne, "följ med så skall du få se. Gubben var villig därtill sedan gasten lovat att ej skada honom. Gasten gick iföre och gubben efter då de voro komna till ett kärrträsk där några buskar växte stannade gasten och lyfte upp en rätt stor sten, lyste med sin lykta och lät gubben se en stor hög med guld- och silverpängar Hastigt tog gubben upp sin kniv och släppte den i pänninghögen. Gasten gav upp ett skrik, hotade och bad gubben taga sin kniv tillbaka men gubben var obeveklig. Hela natten fortfor gasten att rasa och hota men förgäves. Då dagen grydde for han med ett hemskt tjut därifrån och gubben satte sig i besittning av pänningshögen. Upptecknadt av Henrik Andersson (f. 1874) som hört denna sägen berättas af sin mor hon hade hört den af sin far han var född i slutet af 1700. Henrik Andersson Röserås Onsala (Hallands län)
Gasten
Far sa, att en aldrig kunde se gasten. - Far var sko- makare. En kväll, när han gick hem, var det halt, och han föll omkull och tappade skomakarlådan. Han var inte så gammal, utan han var mörkrädd och sprang hem och lämnade lådan. Men när han kom hem, blev han ivägkörd att häm- ta lådan. Då han tog den, skrattade gasten: "Hahaha, tum- maringen!" och så höll han på att skratta, medan far letade efter tummaringen. En gammal man kom på vägen, och han frågade, vad far hade för roligt, men far svarade inte utan fortsatte att leta. När far hittade ringen, teg gasten.