Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Mor såg trollen när de sprang i bergen på Här- stafjället. Det var när hon var barn. Det var små gubbar. Det var en hel rad. När mormor fick höra, att hon hade sett trollen, så släppte hon henne inte från sig. Hon hade ögonen på henne. Trollen var far- liga. De tog barn.
Troll
Bergtroll tala farmor på eller trolla som var i skogen eller under stenar. De var i stora skockar. ”Bergtrôllas hund” tale hon om att den var så farlig. Om en ficka höra den skälla om kvällarna så skulle en hålla de små bar- nen inne. Trollen eller hunden kunde ta dem och lägga en ”bortbyting” i stället. Men så fort solen kom på morgonen, så var de borta. De hade fulla bergen med silver.
Troll
Det bodde inga troll där jag växte upp, men i ett berg åt Ödsköld fanns det. Min mamma var barnfödd i Ödsköld. "Du får gå upp och se te koa di," sa trollet till min mor en natt. Då mamma kom ut, hade de (= trollen) lyft upp (den nyfödde) kalven i en gåle, som hon hade lagat till förut. Tomtar hade de åt Ödsköld men inte åt denna kanten. De är väl i bergen.
Jättar och troll
En dräng, som tjänade på Dammet i Skrea, red till Smörkull en påskafton, och då hade trollen fest i berget. De bjöd honom på dricka i en silverbägare, men han slog ut det och red sin väg med bägaren. Då ropade trollen: "Tjofoda, löv! Tjofoda, löv! Han stal vår bägare." De sprang efter, men han räddade sig in på Skrea kyrkogård. De ryckte i alla fall rumpan av hästen.
Troll
En gumma som bodde i Mo stom, brukade få påhälsning av trollen. En gång kom bergtrollet och lånade pengar av gumman. Hon vågade inte neka utan lånade trollet pengar. När trollet kom och betalade lånet, så gav hon gumman en rågad kappe med kopparslantar. Det var så med allting som trollen lånade, de gav mångdubbelt tillbaka.
Troll
I fäbodarna satt en jänta och vävde sent på hösten. "Skynd' dej och och skjut skelet och laga dej hem till kvällen!" manade trollen henne, Men. hon gjorde sig ingen brådska, och så kom snön. När bygdens folk anlände för att hämta henne och boskapen, var hon borta. Trollen hade tagit henne, och det måste ringas i kyrkklockorna, innan hon kom lös.
Troll
På ett ställe kom troll in och stal vörten om jul. Husets folk kunde inte förstå att det inte blev någon drick. Plötsligt kom ett troll fram till gården och ropade: "Vörtasnika ska gå hem, gamla mor ä dö!" Trollet som kommit för att stjäla kröp nu fram under sängen och fick brått att ge sig av.
Vilka träd troll äro skyddade under i åskväder
Nu finns det ej så många troll som förr ty åskan har slagit ihjäl de flästa av dem. Om ett troll är ute när åskan börjar gå, och de äro för långt borta att fly in i berget så fly de till vissa träd där de äro skyddade. Ett sådant träd måste vara alldeles friskt så att det ej finns den minsta murkna fläck, i eller på det.
Bägaren, silverkannan rövas.
På en herrgård tog trollet varje påsk en tjänstflicka från gården. Man visste, var stället var, men fick inte dem därifrån. En gång for betjänten med. Han hälsades välkommen, men kände tjänstflickorna, som voro där. De bjödo en dryck åt honom, men han drack inte, utan kastade bort drycken, varvid den svedde hästen. Han gav inte igen bägarn, utan red hem i galopp, trollen bakefter. Då han kom till trappan, kastade han bägarn in till husbonden. Men innan han kom till stallet, dödade trollen honom och hästen. Trollen begärde bägarn av husbonden och sade: »Får vi int den, kan vi inga roligt hålla mer.» Han sade nej. Då hotade trollen: »Då ska den här gården brinna tre gånger!» Nu kommo alla tjänsteflickorna hem. Hela tiden medan de varit borta, hade det gått mycket mat åt i herrgården. Flickorna sade: »Sku de int ha gått, alltid to vi härifrån.» Sedan brann gården.
Troll
Det skall finnas en silverkrona i Ran- säters socken, som man en gång skall hava stulit från trollen. Det var en vallkulla som höll till på sätern med sina kreatur. En natt så kom det troll- pack från skogen in till henne. Och de ha- de bestämt att vallkullan skulle stå brud till en av deras söner. Vallkullan hade en hund hos sig. Som hon anade att trollen ville göra hen- ne ont, så skyndade hon att sätta något tec- ken på hunden och visade honom till sitt hem. Det dröjde inte så länge, för än en av bondens drängar kom till fäboden med en bössa. Som han anade att trollen var i stugan, så sköt han ett skott över stugans tak. Och då kommo alla trollen utdunsane och dundrade / in åt storskogen. När drängen kom in i fäboden, så stod vallkullan klädd till brud med en skön silverkrona på hu- vudet. De voro icke sena att taga kronan av huvudet och allt det andra som trollen hade satt på henne till smycke och for hem med det. Den kronan fingo trollen al- drig tillbaka. Den skall, enligt sägnen, ha stannat i Ransäters socken.
Troll
Min farmor berättade från en sätter att pigan där hade råkat ut för troll. En hel hop troll kom springande från ett berg och kom in i sätterstugan och där ställde de till bröllop, och pigan skulle vara bruden åt ett av trollen. Hon blev förskräckt och skyndade att binda ett kläde om halsen på hunden. Den sprang hem. Fästmannen till pigan förstod att det var något farligt å färde, så han skyndade att rida till sättern. Bössan tog han med. När han kom fram, så hade de nästan fått henne i sitt våld, trollet skulle till att kyssa henne och hade det hunnit med det, så hade ingen makt kunnat ta henne tillbaka. Men nu hann han att skjuta tre skott över henne. Trollen sprang då till berget.
Jättar och troll
I Bräckebur i Frillesås fanns förr i världen gott om kvarnar. En kväll stod en av mjölnarna i kvarnen och kokade tjära. Rätt som han stod där kom ett stort troll i dörren och frågade mjölnaren, vad han hette. "Jag heter själver", svarade mjölnaren. Då gapade trollet så att dess mun utfyllde dörröppningen och sade: "Har du sett ett sådant gapande?" Då tog mjölnaren en slev tjära i grytan och kastade i halsen på trollet och sade: "Har du känt ett sånt svidande?" Trollet sprang strax till de andra trollen och beklagade sig och skrek: "Själver brände mig, själver brände mig." De andra trollen svarade då: "Har du själv gjort det, får du själv ha det."'
Troll och åskan
Troll äro alltid rädda för åskan ty åskan slår alltid efter dem och nu för tiden finns det väl inte många kvar; de flesta ha blivit ihjälslagna för länge se'n. En gång satt ett fruntimmer i Rolfstorp ute på förstu bron och sydde och saxen låg vid sidan på trappstenen. Åskan började på att mullra, och ett litet nystan kom rullande fram till fruntimrets fötter Nystanet sade: "Tåcka saxa, tåcka saxa"! Fruntimret lät saxen ligga kvar, ty hon för- stod att det var ett troll som ville in i huset och troll kunna ej gå över stål. När fruntimret kommit in i stogan slog åskan ner och dödade trollet.