Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Midsommar
De tog in mycket blommor på midsommar, de skulle plocka på alla gärden. Och så skulle de binda en bukett av alla sorters blommor som de hittade o ha den under huvudet på natten, o den som de drömde om skulle de bli gifta med. Blommor sattes över alla skåp då på midsommar o så strödde de löv på golvet. Majstänger hade de när jag var liten, de hängde på kransar, o en del hade en liten flagga i toppen.
Majstång, 1845
Majstången kommer jag ihåg sedan jag var på femte året. Det fanns en sådan i varje större by. Den var femton eller tjugo alnar hög, av gran, och förvarades från midsommar till midsommar. Den sattes upp på ett nytt ställes mark varje år tills alla gårdarna hade haft den - då började man på nytt. På en tavla, som fästes där nedre tvärstången var fästad, stod gårdens namn samt ägarens och hans hustrus namn, och datum och årtal. Den undre tvärstången var så pass högt över marken, att man ledigt kunde dansa under den, och stången var ej klädd mer än något kvarter under densamma. Övre tvärstången var betydligt kortare än den undre. Båda hade i vardera änden en större ned- hängande krans, och från den övre till den undre tvärstången hängde blå och rö- da band. Majstången och tvärstängerna kläddes med björklöv - som är hållbarast - och alla slags vilda blommor. Ungdomen gjorde detta natten före midsommarafton. Från nedre tvärstången nästan upp till toppen hade flickorna hängt vackra blom- sterkransar - flera tiotal (en för varje flicka). Av omålade äggskal hade flickorna gjort liksom ett pärlband, som slingrade sig från mitten av stången upp till toppen. Strax nedom toppen voro fästade blå, röda och gula band, som fladd- / rade för vinden. Varje band var försett med dens namn - både gossars och flickors - som det tillhörde. En liten svensk flagga satt överst i toppen. Stången var fäst i marken dels genom sina rötter (då man huggit gra- nens rötter omkring en meter från stammen), dels genom stöttor. Den fick stå i ett par månaders tid, och ungdomen samlades och lekte omkring den lör- dags- och söndagskvällar. Någon festlighet förekom ej vid dess nedtagande. Teckningen saknas 24/9 37. Var är den? ###!
Stadstraditioner: Pingst, Trefaldighet, Midsommar.
Någonting om "lövgubbar" kände fru Mellin icke till. Om firandet av Pingst, Trefaldighet och Midsommar gav hon samma uppgifter som herr Krok förut lämnat. Hon berättade emellertid, att det i hennes hem var brukligt att Midsommardagen ha kokt rödspotta och spenat till middag. Spenat var vid denna tid på året något alldeles extra fint. Den odlades ju endast på kalljord, och var därför sällan färdig förrän vid Midsommar. Hon berättade även, att uddevallaflickorna på midsom- maraftonen brukade ge sig iväg utanför staden och plocka 9 olika slag av ängsblommor, som de sedan lade under sin huvudkudde på kvällen, innan de somnade. Det var emellertid mycket viktigt, att de icke yttrade ett enda ord, innan de fått ihop alla de 9 sorterna blommor. Gjordes det hela emellertid riktigt, så fingo de sedan på natten i drömmen se sin tillkom- mande.
Naturföremål
När de skulle "offra för sjukdomen" for de till en källa i Karlansmon i Karlanda. Jag var dit med två av mina barn. Helst skulle man vara där på midsommar, men det kunde även gå vid andra tider. Där offrade de nålar, spännen, kläder o.dyl. Föremålen sattes fast i berget vid källan. Kä- ringar tog små barn på armen å gick dit för att få bot mot engelska sjukan. Det var mest för barn. Man bada- de i det vattnet, öste upp vatten i kar. Jag tog en "fem- tonkanning" full med vatten hem för att ha att dricka å tvätta sig med. "Strömmekälla" (vid Strömmer), "Ivarsbykäl- la" (vid Ivarsbyn) och "Elovskällan" (vid Elofsbyn) voro "hälsokällor". . De tog vatten från de källorna å badade i och drack. Vattnet sades vara järnhaltigt. Från Norge, Silbodal och andra socknar kom många för att få bot i "Elovsbykäl- lan."
vårarbetet
Den 12 april kunde di våra i Anneberg, men i skogs- bygden först i 9:e veckan. Den 12 april april börjar den 12 veckan. På Ture och Tyke (Tyko) skulle vi ha brått att så, och in på maj. Rebecka skulle vi så hörn (lin). Det har hänt att vi inte fått gjort vårn förn i juni. Ärter och bönor sås aldrig här i skogs- bygden. Boskapen skulle kunna föda sig själv den 17 maj. Den sista dan i sista vecka var Irenius (5 juli). Det var en käring som sådde hörn, när det ingen vecka var, och fick lika bra för det. Med slåttern börja di olika. Längre ut bör- ja di veckan efter midsommar. Di som var bestämda skulle alltid börja den7-8 juli. Det var en 20 man till att slå och 10 flickor till att raga.
Jordbruk.
Vi hade röda Larsmässepotäter, som vi började att ta utav strax efter midsommar; vi bara grov med handen till att börja med och tog de allra störste. Så fanns det en vit sort, som kallades Midsommarpotäter; sådana har de inte nu; de har gått ut. Mikelsmässepotäter var röda; de har ock gått ut. Bättre potäter än de små röda har de inte nu. Den mesta gödseln till potäterna var skrapegödsel från sopedyngan. Kogödsel är inte bra, men brunnen hästgöd- sel. Husgödseln blandades i gödseln och aska och jord. Vi la' potäterna efter plogen, i varannan får la' vi potäter, och den andra fick vara, tills vi skulle kupa. Nej, vi la aldrig potäter i "bänkar". Vi la potäterna tätare i raden än de gör nu, en halv fot skulle det vara mellan potäterna i raden. En aln var 20 tum efter den gamla räkningen.
Predikosjuka ("Prediko-Greta" 1877)
Ni ber om anteckningar om predikande kvinnor. Ni har ju fått en del upplysningar, men ingen tycks minnas år eller da- tum, endast 1870-talet. 1877 midsommardagen, hörde jag en kvinna predika på Bronäs, en utgård till St. Bjurum. Hon låg i en vagn på logen. Predikan var varning för synden, men även var nåd och förlåtelse står att finna. Hon predikade både på för- och eftermiddagen; när hon slutade läste hon Fader vår tydligt, och började Välsignelsen, men då blev rösten sludd- rig, så man knappt förstod slutet. Sedan vaknade hon. Söndagen efter midsommar var hon i Aregården Ulened. Där satt hon kringbäddad i ett öppet fönster, och allt folket stod utanför. Predikan var i samma stil där som Bronäs. Några dagar senare var hon i Skår Östergården Gökhem. Det såg jag i tidningarna ni redan fått veta. Bäcken, Kleva 2-5-1937 Alex. Ekblom.
Utan titel
Det första jag tog i tur med, sedan jag hört genom tidningspressen att man våga tala öppet om gammalt och fornt --var, att en minnessten restes der det gamla medeltida kappellet Randhem Rånnums Storegård har stått. Och der blev äfter flera års betänketid rest en minnessten i förliden midsommar 1926, Vid detta kapell ell. der det stått, gick det så långt i pietetslöshet på 1870 talet att väggrus togs ur kyrkogården och kördes på landsvägen då många av de dödas ben följde med. En gång hittades på landsvägen en huvudskalle med långt vidhängande kvinnohår. Men denna vandalism stoppades sedan John Eriksson son till överste Nils Eriksson sedermera landshövding i Östersund blev ägare till Sandgärdet, den gård på vilken en del av nämda kyrkogård var belägen.
Himlakroppar
Fiska, det ska vara först på ny och sist på nä , då nappar gäddera bäst. Då ä de i take - orkar sluka annan fisk. Spå efter nyet - det kan jag. Det gjorde jag nu om midsommar. Då sa jag att vi får snart regn och det blev så med. Får jag bara se det några dar efter det är tänt, kan jag säja det. Det är inte alltid det är lika. Ibland är det kort och ibland långt. Är det ont stå bägge ändarna mer uppåt, då blir det tork och är det om vintern blir det kallt och frost. Men står det med ena änden ner då blir det regn eller milt om det är om vintern. Det är inte alltid lika många ny på året. Ibland är det 12 och ibland 13. Det 13:de är ett 'gållny', det får man inte rätta sej efter. Sådant nyårsnyt är, får vi tre sådana. Har vi milt då får vi milt tre ny.
John Larsson
B311A2: Sandby kyrkogård, kyrka, prästgård och fornlämningar. B311B: prästgården, fornlämningar i byn, Sandby borg, fornfynd, rösen, milstenar, bygdens forna näringar, byns gårdar och folk, kvarnar. B312A: kvarnar, folk och hus på malmen, bröllop och pojkstreck, om John L:s eget hem, om en gårdbyggare, en postman, en kvinna Ann-Liis m.fl., en fattig familj, ödebyn Dröstorp och forna invånare, Torrör och andra fornlämningar, gäddfiske, en resa till fotografen i Kalmar. B312B: en omständlig resa till fotografen i Kalmar, julseder, nyår, fastan, dymmelveckan, påsk, pingst, midsommar, höstens läsemöten med kalas, knytegille, julkalas, slädparti med maskerad, dödsfall och begravning, bröllop, barnsöl.
Per Åsbrink, Lars Larsson, Per Larsson och Lars Pant
Odlingsarbete i Säljan, ägonamn m.m. Skogskörningar och skogsarbete. Fäbodar och fäbodväsen, husen på vallen m.m. Fäbodar forts., kärning m.m. Kreatursskrock, "hångka" hästar, djurmedicin, hästskojare. Skojare forts., skolgång, folkmedicin, smälta tenn m.m. Kloka gummor, modstulna hästar, klövja till fäbodar, gå skall, de sista vargarna, beväpning vid vallgång m.m. Vallgång, spela på lur, eldsvådor i bygden, åskslag, oknytt i vissa gårdar m.m. Forts. trollhundar m.m. Folktro. Div. skrock. Gamla böcker, äldre personer i orten m.m. Forts. på gubbarnas samspråk. Brännvinsbränning, brygd. Brygd forts. Naturalöner, fattigvård. Fattigvård forts. Ungdomsliv. Julfirande, nyår, trettondag, påsk. Valborgsmäss, trefaldighet, midsommar, "slinkvecka", Helga mäss. Helgomässfirande forts. Anekdoter om en länsman.
John Larsson
B311A2: Sandby kyrkogård, kyrka, prästgård och fornlämningar. B311B: prästgården, fornlämningar i byn, Sandby borg, fornfynd, rösen, milstenar, bygdens forna näringar, byns gårdar och folk, kvarnar. B312A: kvarnar, folk och hus på malmen, bröllop och pojkstreck, om John L:s eget hem, om en gårdbyggare, en postman, en kvinna Ann-Liis m.fl., en fattig familj, ödebyn Dröstorp och forna invånare, Torrör och andra fornlämningar, gäddfiske, en resa till fotografen i Kalmar. B312B: en omständlig resa till fotografen i Kalmar, julseder, nyår, fastan, dymmelveckan, påsk, pingst, midsommar, höstens läsemöten med kalas, knytegille, julkalas, slädparti med maskerad, dödsfall och begravning, bröllop, barnsöl.
John Larsson
B311A2: Sandby kyrkogård, kyrka, prästgård och fornlämningar. B311B: prästgården, fornlämningar i byn, Sandby borg, fornfynd, rösen, milstenar, bygdens forna näringar, byns gårdar och folk, kvarnar. B312A: kvarnar, folk och hus på malmen, bröllop och pojkstreck, om John L:s eget hem, om en gårdbyggare, en postman, en kvinna Ann-Liis m.fl., en fattig familj, ödebyn Dröstorp och forna invånare, Torrör och andra fornlämningar, gäddfiske, en resa till fotografen i Kalmar. B312B: en omständlig resa till fotografen i Kalmar, julseder, nyår, fastan, dymmelveckan, påsk, pingst, midsommar, höstens läsemöten med kalas, knytegille, julkalas, slädparti med maskerad, dödsfall och begravning, bröllop, barnsöl.