Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tro. Jul
När ve va' små inbilla de vuxna oss att man kunde se julen på långt avstånd. De såg julen sa' de genom fönstret.
Orenhet i fatet, tomten flyttar
Varje jul måste någon av husfolket giva tomten ett glas brännvin och julgröt. När det så blev jul, skulle drängen bära brännvin och gröt åt tomten, men då de voro litet i strid med varandra, tänkte drängen, att han skulle spela tomten ett spratt. Då han kom till stallet med tomtens julmat, så åt han upp alltsammans. Sedan satte han spillning i fatet och glaset, så ropade han åt tomten, att han skulle komma och äta. Då tomten kom och fick se vad drängen gjort honom för ett spratt, flyttade han bort, och sedan har ingen sett honom i det stallet.
Trettondedagen och Knut
Det var lite högtidligt på Knut när julen gick ut. Det var likadant med maten som vid jul, men sen gick det fina brödet o den andra julmaten bort.
Väderleksmärken.
Om Anders el. Andreas slaskade, så skulle julen slaska. Var Sten torr kunde det dock ändra sig så, att det blev en vinterknäpp på julmorgonen. Om det är vackert väder på Lars- mässdagen, så blir det en vacker höst.
Annandag jul
Tidigt på morgonen annandag jul gingo ofta grannar- na in i varandras ladugårdar och fordrade djuren. Ofta kläddes då mjölkpallen så, att den liknade en bock.
Lucia
Lusse skulle vara förberedande till julen, o då skulle de ha "lussebit" på morron, smörgås o av en sär- skild ost, "lussosten." Det var ett sär- skilt ostkar till den osten, mamma hade ett avlångt sådant till den.
Jultraktering
Om kvällarna på jul bruka de göra i ordning i en bolle ost och vörtbröd och uppkokt dricka, brännvin slog de i också. Likadant hade de på begravningar. Något särskilt namn minns ja inte.
Knutadan
Förr ansåg di att julen sluta den 13 januari. Di tog julgranen och sopa ut julhal- men. Om det var några gotter i julgranen skulle di konsumera dom.
Julafton, Nyår
Om jul- och nyårskvällen skulle en ge kre- aturen tidigt på kvällen, för det skulle inte vara bra att komma sent Då. Djuren kunde tala. Och de skulle kunna ha sådant att ta- la som en inte skulle kunna tåla.
Trettondedag och Knut
Det sista julkalaset hölls om tjugondag Knut. ”Tjugne-Knut kör jula ut”. I Dalarna gick de med ”ljuse stjärna”. Men jag mins inte att de gått här. Jag kan inte minnas det från min tid.
Annandag jul
Annandag jul på morgonen skulle hästarna alltid dricka i nordrinnande vatten. De brukade föra dem till Bockehåla inne i LaneRyr, för där rann vattnet mot norr.
Lucia
På lusse skulle vi opp tidigt på morron o få lite "lussefrukost". De hade gjort höstslakt före lusse för att få mat till lusse o jul. Min far var slaktare, o han var borta på gårdarna o slakta o fick duktigt med slaktmat med sig hem. Så skulle det vara en sup och kaffe på lussemorron. Vi fäkta var o en för att vi inte skulle komma opp sist på lusse- morron, den som kom opp sist, blev "lusa." Tröskningen blev inte avslutad till lusse, men till jul skulle det vara slut.
Julförberedelser M. 153. 4
Till julen skulle man alltid göra korv. På den tiden fanns ingen köttkvarn, utan man använde hackyxa och "rulta", en anordning med tre knivar. Bekanta brukade då gå till varandra och hacka kött till korv. Så lagade man till medvurst, köttkorv, fläskkorv, pölsa med risgryn och lever, leverkaka, risgrynskorv m.m. Man gav varandra smakbitar, en hel korv om det så var. Stortvätt till jul förekom inte. Två gånger om året bykte man: i april och i oktober. Något särskilt jul- bord är heller inte känt i staden.