Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Nu så är påsken här
Nu så är påsken här
Häxor
En käring var förfärligt snål och elak, och ju närmare påsk det led, ju jädrigare blev hon. Då fick drängen för sig, att hon var påskakäring. På skärtorsdags kväll gömde han sig i köket, och då samlades där en massa käringar. Käringen på stället tog fram ett horn och befallde alla de andra, att de skulle smörja gressla och ugnsraka. Drängen nappade till sej en kvast och fick den smörjad. Vips bar det ut med hela sällskapet och drängen med genom skorstenen. Så kom de till en stor skog. Då sa gårdbokäringen: "Opp och över alla skog-toppar!" Men drängen tog fel och sa: "Opp och igenom alla skogtoppar", och så for han opp och ner mellan träden och rev alldeles sönder sig. Han kom i alla fall med till Blåkulla och där satt själve Gamlefar med en bockfot och en hästfot, och då sa granngumman till drängen, att nu blir det middag, men han fick ingenting säga, för dskoå fick han stanna där ett år. Så dukades en delikat middag av ormar, ödlor och grodor. "Nå, vad tycker Ni om maten?" frågade direktörn. "Salt", sa drängen, och så fick han bli där till nästa påsk. "Det var fia gott", sa husmor hans, "du skulle inte vart förveten', och så fick hon också bli där. Men den som blev glad, det var gubben hennes.
Vårhalvåret
Kristi himmelfärdsdag brukade ungdomen här i trak- ten gå till Lindome kyrka. Det var två mil, väl det. Det tog hela dagen och långt på natten. Vi gick inte värst tidigt på morron, för det var bara, när det var sen tjänst, kloc- kan ett, som vi gick. Vi hade matsäck med oss, var klart. När järnvägen blev, slutade de upp med att gå. Nej, ungdomen från andra socknar gick inte till Rävlan- da kyrka. Kristhimmelfärdsvaka hade vi med eldar. Likaså Påske- vaka och Valborgsmässoafton. Viktigast var det om påsk, att vi hade stora högar och tjärtunna. Känner ej Röda söndag.
påsk
Dagarna i dömmelveckan hette; svarta måndag, vita tisdag, ask onsdag, skär torsdag, långa fredag, påsk lördag och sabbats söndag. Påskafton kommo alltid påsk- tiggare. Det var ungdomen, som klätt ut sig så vackert, mest till fruntimmer, men man fick aldrig reda på, vad det var för några, det var de så rädda för. På långfredag kom alltid Johannas moster och gav oss långfredags- ris, om vi inte var uppkomna. Det var alltid så många vackra påskeldar förr, runt omkring här på bergen. Det är ju ännu de som ha påskeldar, men det är inte så vanligt nu.
Påsk.
Vi hade inte mer än fyra eller fem höns hemma. De bodde hela året i stugan under en säng. De fick värpa i sängeföttera. Om påsk fick vi sällan ägg av mor. De fö- rekom, att vi bara fick gå och få ägg hos bönderna. Vi gick som vanligt - vi var inte utklädda - två pojkar eller en pojk och en tös med en liten korg. Jag kunde inte sjunga. På de flesta ställena fick vi ett ägg eller två. Sen åt vi ägg allihop hemma påskafton på kvällen.
Häxor
Det var farligt att gå ute på jakt annandag påsk. Vi hade en skomakare, som hette Heland, som hyrde i mitt hem. Han var ute en annandag och skulle skjuta tjäder på spel. Det satt en stor tupp i en grantopp och spelade. Heland sköt ett skott, men tjädern rörde sej inte. Då sköt han ett skott till, och då flög tjädern en rundel men kom tillbaka och satte sej i samma grantopp. Tredje skottet gick och då ramla det ner en hoper gamla kjorteltrasor. Han trodde det var en påskakäring.
Vallgång. Husdjur
Kreaturen utsläpptes på våren allt efter som man hade tillgång på foder till. Men ganska säkert hade man dem ute i slutet av maj eller i mitten av samma månad. Det fanns en gub- be i Skärmnäs, som brukade lägga en gammal lie eller annat äggjärn bredvid den tröskel, över vilken kreaturen skulle pasera, då man släpp- te ut dem första gången om våren. Vallning förekom inte annat än att man kunde följa kreaturen ett stycke på vägen till skogen om morgonen. Somliga kreatursskockar gick fritt på skogarna. Tjärkors på ladugårdsdörren före påsk.
4. Vattenvästen. Strömgubben 4.
3. Strömgubben och kvarnen Det var en skärtorsdag för många år sedan. I Sjögareds kvarn stod mjölnaren och mol. Han hade bråttom, för det med mot påsk, så folk behövde påskabröd. Men, bäst som kvarnen gick som likast, så gjorde den helt om och började gå avigt. Då förstod mjölnaren att det var Strömgubben som varit framme och spelat skötter igen. Så var det då "ellevurne" i kvarnen. Det brände en brase för tillfället. Då tog mjölnaren en brand och slängde i dammet. Det hjalp för sen gick kvarnen riktigt igen.
Påsk.
Påskveckans dagar: Vita måndag, svarta tisdag, dymmel onsdag, skära torsdag, långa fredag, påska afton. På skärtorsdagen redo käringarna på ugnsrakor och försedda med smörjekorn upp genom skorstenen samt vida- re till Blåkulla, därifrån de återkommo påskafton. I många hushåll i Ulricehamn åts såsom middagsmål enbart sillsallad på långfredagen, vilket nog ännu före- kommer i något enstaka fall. Det var skadligt att den dagen förtära mjölkmat, ty det medförde sjukdom under året.
Påsk
Det var vanligt i min barndom att mor tog in kvistar av sälg till palmsöndagen. Det var hon så noga med. Dessa kvistar kallades för "palmer". Sådana kvistar plocka di allt in i alla stugor och hade stående på bordet. Det hörde till av gammalt, att en skulle ha det så. Folk tyckte om att se "palmer". Det kan nog inte vara mer än en 20 år sedan som en fick se att folk tog in björkris, så att det skulle spricka ut till påsk /påskris/. Det är nu på senare tid som det har blivit van- ligt. I min barndom såg jag det inte. Det är sådant som kom från herrskapsfolket.
Påsk
Efter mitten på fastan skulle inte timmer eller ved fällas. Det gick inte an att sätta upp en stuga med sådant timmer. Det blev inte en glad dag i den.Det blev bekymmer och olycka. Ingen ville ta ut lysning i fastan. Om det lyste ut i fastan för ett par, så fick de inte annat än sorger ihop. Om vädret är tjockt och dimmigt i fastan, så blir det mycket regn under våren och sommaren. Om det , är "solvår" nu dagarna före påsk, så blir det liten nederbörd under sommaren. Om en tog aska och strödde ut på en åker under "fastetia" så växte det inte något på den åkern det året.
Festeldar och nödeldar.
I mina pojkår så gjorde vi upp eldar på ber- gen, när det var påsk. På påskkvällen när det blivit mörkt, så tändes eldarna. Elden kallades för påskefyr. Man tände den för att man skulle göra som de äldre hade gjort långt före vår tid. Vi sam- lade allt vi kunde få fatt i av bränsle och drog ihop till en hög. Gamle tomma tjärtunnor sökte vi efter, för det var ett bra bränsle. När elden brann så lade vi på undan för undan, så länge vi ha- de något bränsle kvar. Så skämtade vi att påsk- käringarna nog skulle få det varmt, om de kom i närheten.
Påsk
"Korvemåndan" (första månda- gen i fastan) fira de. Här i byn gick ungdomen då till en liten grå stuga där ett ensamt frun- timmer bodde. De tog spinnroc- karna med sig dit o kaffe o firade dagen där. / Det skulle vara så tyst från onsdag före påsk o fram till helgen. De fick inte hålla på med något bullrande arbete, inte hugga på vebacken o inte smälle o väve. Jag minns sen jag var liten flicka att det var tjärkors (illustration) på lagårdsdörrarna vid påsk, dessa skulle göras på påskafton. Det var för det inte skulle bli skämt i lagården.