Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Tomten var la för det mesta en välkommen gäst var han var. Aldrig fanns det mer än en tomte på ett ställe. Det var en sägen att det var en tomte på ett ställe, och en gång fick bonden se tomten komma och pusta och skulle kliva över logabalken med ett halmstrå. Då sa' bonden: "Åh, du behöver inte pusta för så lite." Då sa' tomten: "Jag ska dra ifrån dej lika mycket som jag har drat te dej, ska du få se att du blir inte feter."
Tomtar
Tomter hade de mycket att styra med. Det hände sig vid Högforsen, medan smedjorna var i gång där, att de såg tomte rätt som det var. På vintern brukade smederna smi till långt fram på kvällarna. På den tiden hade de eldvakt vid smedjorna. Den skulle ut och blåsa i lur klockan ett var natt. En natt såg denne eldvakten en tomte med käring, som gick in i en smedja. Eldvakten smög sig att se, vad de skulle ha för sig. Då såg han, att käringen födde ett barn i smedjan. Tomten löga barnet i en balja. När han hade lögat barnet, så frågade han, vart han skulle göra av lögvattnet. "Kast i gluggan som stått öppna i natt", svarade hon. Då kastade han vattnet i ögonen på eldvakten. Han blev blind efter den dagen.
Tomtar
En bonde hade fyra hästar. Det hände alltid att de stod löddriga av svett på morgonen. En kväll gick bonden till stallet för att se, vem som kunde vara där och ställa med hästarna. När han hade stått där en stund, så kom en tomte och lade ner ett spöknippe, och så talade han om, att han skulle slita ut spöen på hästarna. När hästarna fick se tomten, så blev de alldeles vilda. Då gick bonden fram till tomten och frågade, varför han betedde sig så mot hästarna. "Jo", svarade tomten, "de stallar på mitt bord varje dag, så jag får inte nytta av varken mat eller dryck, men om du lovar att flytta stallet, så skall det inte lita nöd på dem". När bonden hade flyttat stallet, så fick hästarna vara i fred.
Tomten tål icke slarv.
På Rosenbäcks fanns en tomte, som var mycket mån om hästarna. Han gav mat åt dem och skötte om dem på allt sätt. Arg var han, om man hade kört med dem, så att de voro våta. En gång kom Anders Rosenberg, husbondens bror, från håll, och då öppnade tomten dörren till stallskullen och frågade: »Hur många skjutsar har du kört i dag?» Karlen svarade då, att han inte hade kört mera än de ordinarie skjutsarna. »Men hästen är så våt», sade tomten. »Vare nu», sade Anders, »men inte har jag kört mera än vanligt», och så böjde han sig ned över sörpbänken för att taga sörpa åt hästen. I detsamma rappade tomten till honom en sådan örfil, att han flög med huvudet mot väggen. Detta hände sig för omkring åttio år sedan [från 1918].
Orenhet i fatet, tomten flyttar
Till Hermansö gård hade kommit en ny dräng, som gjorde narr av de andras vördnad för tomten. Han beslöt att spela tomten ett litet spratt. En höstkväll, då drängen från gårdsköket skulle bära ned till rian tomtens skål, fylld med nyrågsgröt, gick han först till svinstian, uppblandade där gröten med svinsmuts och ställde sedan fatet i rian, varefter han kröp till kojs. Mitt i natten väcktes han av ett flammande sken, som upplyste hans stuga. Förskräckt rusade han till fönstret. Rian stod i ljusan låga, och det var ingen möjlighet att släcka elden. Tomten hade smakat på den ovanliga gröten och i vredesmod tänt på rian.
Orenhet i fatet, tomten flyttar
I en gård gav man varje julafton gröt åt tomten. En gång sändes drängen med gröten till rian, men denne åt uppgröten och träckade på fatet. När han hade satt fatet innanför ridörren, stannade han för att höra vad tomten skulle tycka om den bjudna rätten. Tomten kom också genast och begynte äta, men slutade strax. Drängen hörde huru tomten suckade och därefter talade: »Ahå, hå, hå! Åhå, hå, hå! Åhå, hå, hå! Sju mil å sju skylar, å sk-t på fatet». Efter den dagen begynte välståndet avtaga i samma gård.
Tomtar
Här vid Kilsbyn (Visnums-Kil) hade de tomtar. Det var en lagårdskarl som såg dem på stallrännet, de ryktade hästarna och hade ett ljus i näven, och det lyste som om det skulle lysa ur tumä'en (?) på dem. Men det skulle vara i ordning i la'gårn, annars var det inte bra. På ett ställe där de hade en tomte såg de att han hade en så sliten rock. Då la' de till honom en ny, men sen ville han inte arbeta för att inte rocken skulle / bli förstörd. Det var en tomte som kom med ett rågax och slog det i ladan och stånka. Då sa' husbonden där till honom: "Dä va allt nå't å stånka för." "Ja drar ja frå däj lika mycke som ja drage te däj så får du se åcken kar du blir," sa' tomten.
Tomtar
Tomtarna fick mat på julnatten, grötfat buros ut på logen. Det var en bonde på ett ställe, som såg tomten komma och tyckte att han hade så litet och kom med. Han grälade därför på honom, men i detsamma fick han se, att han kom med ett förfärligt stort lass. Men tom- ten sa': "Om ja drar ifrå däj så mycke ja drage te däj, sa' du få se." Och bonden blev utfattig sedan. I den gamla byggningen här på gården såg mor en tomte med röd toppluva. En kväll var mormor oppe på / vinden där efter mjöl till kvälls- gröten, och då hörde mor, att det tröska på en skomakares loge här i närheten. Men alla karlar var borta här. Så sa' hon det till mormor, när denna kom ner, men hon blev arg o sa': "Tyst barn, dä här sa inte du la däj å." Men mor trodde, att det var tomtar som "trask."
Tomten hämnas, då man förargat honom.
På en gård, där en tomte bodde, fanns det två hästar. Den ena var tomtens stora favorit: han ryktade den dagligen skinande blank och skötte om den på allt sätt; den andra brydde han sig ej om. Varje afton, när husbonden givit hästarna foder, måste han dröja i stallet, tills de förtärt sina ransoner, ty avlägsnade han sig, passade tomten genast på att taga höet av den häst, han ej kunde tåla, och giva det åt favoriten. En höst kom en finsk dräng till gården. Han var mycket skrytsam, och, när han fick höra talas om tomten, sade han sig ej det minsta frukta denna. En afton, när han gick upp på skullen för att kasta ned hö åt hästarna, fick han i höet fatt i en liten man. Han drog fram den lilla, började göra narr av honom och ville slunga ned honom från skullen, men tomten kastade i stället ned drängen med sådan kraft, att denna så när hade brutit armar och ben av sig.
Två tomtar slåss.
I Sagu finnas två byar mot varandra. Ena heter Markböle och andra Koböle. Ena husbonden var rik och andra fattig. Han var rik, som var i Markböle, och den andra, en rusthållare, var fattig. Från Angelnjemi kom en släkting, Bergroth, som köpte Koböle rusthåll. När den nya rusthållarn kom, såg han, hur Markböle tomten kom till hans ria och tog en halmkärve därifrån och skulle bära det till sin sida. Åkrarna voro å brede (i bredd) och riorna i var sin åker. Den nya rusthållaren hade ny tomte med sig, och då den såg det där, rusade den på Markböle tomten, och de började slåss. Markböle tomten skrek, och halmen rök ikring dem, och den andra hade tagit halmkärvarna och burit dem tillbaka, och sedan hade inte Markböle tomten torts fara dit flere gånger. Och nu blev den där gården rik, som hade varit fattig förut, och Markgården blev fattig.
Tomtar
Goenisse var en sån som drog pengar (har aldrig hört talas om spiritus.) Tomtarna drog foder och spannemål. Jag hörde de hade en tomte på ett ställe. De satte alltid ut en skål med mjölk åt honom och en skål med gröt var kväll, för han var ute om nätterna. Men så fick de en ny dräng, och han åt upp vad som var i skålarna och pinkade i mjölkskålen och gjorde det andra i grötskålen. Tomten visste inte annat än att äga- ren hade gjort det, och han blev så arg så han flyttade därifrån.
tomten som fick kläder.
I övra Erikstugan i Önnerud i fryksände var man besvärad av en tomte under nätterna. Han härmade efter folks arbete. En gång före jul, när baket pågick, sysslade tomten nattetid med mjölet. Så kommo skräddare till gården. Man beslöt nu att göra honom en rock och lägga fram den på bordet, så att han skulle finna honom på natten. Tomten satte rocken på sig och strök med händerna över tyget och sade: "Fin gosse, aldrig sålla Grållas mjöl mer."
Tomten får nya kläder, nya skor.
På Rilax var också en tomte, som gav åt hästarna mat och måkade bort smutsen. Så en jul, när de hade skomakare, läto de göra åt honom nya skor till julklapp. När tomten fick dem, så gav han nog mat som förut åt hästarna, men han måkade inte. Om julmorgonen var stallmästaren och frågade honom, varför han inte hade måkat stallet. Men tomten hade skrattat uppe på skullen och sagt: »Tror du, att jag ska smutsa ner mina nya skor?» Och aldrig mera måkade han sedan.