Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Det skulle bo troll i ett berg ute i Tyngryd. Det var en gammal gubbe de kalte´n ändå för Vasen, han var utför trollen flera gånger. De ville ta in honom i berget. Han tog till att ropa så förskräckligt, och då sprang folk dit, och då låg han utanför berget. Var gång han hade varit utför trollen, skulle de köra honom med ett par oxar och så skulle han åka baklänges. Det var väl för att det skulle ta makten ifrån dem. Han blev sådär som hade varit svagsint när han varit utför trollen. Men så dessemellan kunde han vara bra långa tider. Trollen bytte barn för folk med. Det var väl folk så rädda för förr. De som trollen lämna, var så illavulna, de hade huvud så förskräckligt stora, och så växte de inte. Nu för tiden är väl trollen borta. De påstår, att åskan har slagit ihjäl dem.
Måltiderna
Man skulle aldrig baka utan att först ha gjort ett kors i degen med fingret. Eljes kunde trollen skada baket.
Troll
Trollen hade vänner bland en del folk, det var sådana som hade tomtar. Trollen och tomtarna samarbetade för att göra en sådan bonde förmögen. De som hade trollblod i sig, d.v.s. förbytts, kunde kännas igen på att örnesnibbarna var fastvuxna vid kin- den så några sådana hade de inte. Trollen hade sitt stamtillhåll vid Göttrings åsar i Låstad och därifrån gjorde de sina tjuvresor åt alla håll. Trollen skall ha byggt vägen som går på Göttrings åsar.
Odens jakt
Det var en sjörå i Ornunga sjö och en i Kvinnestads sjö. De och så trollen reste emellan sjöarna, och Odens jakt jagade på dem. Far förtäljde om den. Oden skulle visst varit den förste kungen i Sverige, och han hade haft ont av troll och sjörå, och han hade sagt det, att han skulle jaga på dem så länge det fanns några kvar. Jag har hört den där jakten, fastän inte på många år. Det låter som hundar vippar i luften.
Troll
Det berättas att trollen ibland kunde byta ut si- na egna ungar mot människobarn. Då något barn var kinkigt, blev fult då det växte till eller på något sätt vanställt, troddes det vara en bortbyting. Det skulle då läg- gas på golvet och sopas mot dörren och ut med en björkkvast. Då kom trollkvinnan igen med det rätta barnet och tog sin unge tillbaka, troddes det. Även full- vuxna människor ville trollen föra in i sin boning. De blevo bergtagna, hette det.
Medel mot att få barn bortbytt
Förritiden trodde folk att trollen gärna ville byta sig till odöpta barn. För att skydda ett odöpt barn att bli bortbytt användes många olika försiktighetsmott. Ett medel som användes var att utkläda en docka sätta denna någonstädes inne i stugan. Då skulle man be trollen som kunde vara inne i stugan i hövlig ton att leka med dockan. Man sade: "Lek med denna och låt mitt barn vara i fred".
Troll
Trollen var små och klumpiga. De liknade stub- bar och vindfallsrötter. Det mins jag nästan sedan jag satt i mors knä, att hon talade om. De skulle vara ynk- ligt stygga. Men hon sa, att det fanns inte några troll. Di hade dött. Guds ord tog livet av dem. Det var ett berg, som kallades Tosseberget. Där skulle det inte vara rik- tigt fritt än att det fanns troll. Gamla på min tid hade hört skrammel i berget och sett ljus i berget om kvällen.
Troll
I Myckleby socken vid Almog berg som kallades Vällarebergen. Där hade trollen sitt tillhåll. En julafton gick där en förbi. Då stod porten öppen och han såg hur trollen satt vid borden och festade, men de såg inte honom. Då hörde han trollfar berätta: Den dricken har jag tagit i den gården och det brödet där och smöret på ett tredje ställe. Karlen blev rädd och smör på ett annat (!!! Nedskrivet av Wilhelm Cederschiöld!).
Troll
På Ängholmen i Kalvöfjorden bodde en man, som en natt rodde till Valön i ett ärende. Då han skulle hem och gick ner i sin stockeka, råkade han trampa i ett grötfat, för trollen ha- de satt sej att äta kväll i ekan. Då blev trollen så arga, så de höll ekan. Han rodde och rodde hela natten och kom inte ur fläcken, förrän solen gick upp. Då släppte de taget och för- svann.
Jättar och troll
I Såbjär bodde det troll, och de gick varje julafton till ett ställe i Assarp, och då måste folket självt ge sig av. Så kom en dit en gång med en björn, och då björnen visade sig för trollen, sa de: "Pisa, vill du ha fisk?" Men björnen gav sig på dem, så de fick fly därifrån. Året efter kom de tillbaka och frågade, om Kisse Måns var kommen. Ja, det var han. Då tordes de inte dit mer.
Jättar och troll
Det var en bonde i Torpa, som hade gått vilse. Han kom in till trollen i Debjär, och mora hade kokat vitkål och öste upp i en tallrik åt honom. Soppan var varm, och han blåste på henne. Då sa trollen sins emellan: "Han är galen, som blåser på maten." Bonden såg inte annat än att han var i sitt hem, och han sa: "Var i Jesu namn har du fått kål ifrån?" Men då blev han utkastad för att han nämnde Jesu namn.
Troll
Det var en kvinna, som hade fött ett barn men inte var tagen i kyrke än. Hon var ute. Då fick hon höra ett troll, som ropade: "Här ä ena hea kvenna. Ta na, ta na!" Det var ett troll, som stod längre upp i svea, som ropade. Men då svarade det trollet, som var längre ner i svea. "Ja kan'et inte, för ho har en mansrock på sej!" Se, då kunde de inte ta dem, om de hade sin karls rock på sej.
Kors och skott, skydd för renarna midsommarnatten
Första gången på sommaren man hade in renarna i gärdet för att mjölka dom – det var dagen före midsommar – om man då släppte ut dem efteråt, då bruka dom rista med kniven ett kors framför öppningen till gärdet, både i luften och i marken. Och då renarna börja komma ut då sköt dom ett löst skott i luften över floden. Det var för att det var midsommarnatten och trollar i farten särskilt då. Det var mot trollar.