Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Till ägg och sill
I påsk äts det ägg och till det en god sill
Rå och tomtar
Ve Vistorp där hadde di tomtegubba. Di hölls där i stallet å styrde, å di såg dom många gånger. Di va som små pojka, å blå byxer hadde di. Å di skulle allti ha gröt, fyra gånger om året. Å då sattes gröten ut i stallet te dom. De va jul å påsk å missommar, å så va de en gång imella också.
Påsk
Allt lingarn skulle vara tvättat och fint innan dämlinga gick in. Fick manfolken se något vått lingarn i påskveckan så blev de arga för efter påsk hade de annat att uträtta. Och karlarna skulle ha veden tvättad före den tiden. Påskäggen åt de alltid på påskafton. Så är det än. Det var en påskakäring som inte hade lärt sig sin formel rätt. Hon läste fel och sa: "Häv opp och häv an te Blåkulla fram igenom alla törnen och tistlar." Hon skulle ha sagt över och inte igenom. Nu blev hon alldeles sönderriven. Det var inte helt mellan hålen.
Varsel tagas.
Sussas-Matts och jag gingo en gång i Jeppo en påsknatt för att höra på trollkäringarna. Vi klevo upp på ett fähustak, som varit flyttat tre gånger. Vi sutto alldeles tysta ända mitt in i natten. Nog fingo vi höra, men inte sågo vi något. Ett förskräckligt väsen var det: de gingo och drogo genom porten och timrade och väsnades på mångahanda sätt. At Pensala hördes det först, huru det susade, och så hördes en storklocka. Sedan började det skråla förskräckligt ljud. Och samma påsk körde KengoHejk ihjäl sig.
Lucia.
Om lusse då skulle di lussa inne först, ha brännevin och mat mitt i natta, och sen skulle krättura ha lusse og. Di gick di till dom med lussekaka och sa: - Ät väl och trivs väl. (Och så var det något mer, men det hogar jag inte.) Di var uppe och söp sig fulle, börja vid 12- eller 1-tiden på natta. Sen somna di till det blev på dan. Påskekäringar var di lika rädde för om lusse som om påsk. Det var likadant. Di gjorde tjärekors på var dörr i llagårn, och satte kniv över dörrarne.
Troll
En gång kom det en västgötaknalle och bad han skulle få låna hus på gästgivaregården i Klev. Det var om påsk. Han kom och körde. Ja, det skulle han väl gärna få, sa de, men de vågar inte själva bli hemma utan de får ge sig bort över påsk, för se trollen går fram alltid mot högtider, de går fram och lånar hus. Men knallen hade farit vida och var inte rädd. Han sa, att får han bara stanna, så blir han där ensam; han är inte rädd för trollen. Han hade en vit märr och körde med, och den var så illa arg. Och så efter sagan torde trollen inte å stål. Nu var märren skodd med stål, och på kvällen när drängen skulle lägga sig, ledde han in märren i köket och band den vid spisen och la fodret i gruvan. Det var ända vid dörren märren stod. När det led fram på natten, då kom det jättar och troll, både stora och små. De levde så och skulle in. Men knall var säker: när trollen kom och skulle in genom köksdörren, så slog den här märren och hon hade en stålsko på sig. Då blev trollen förskräckta. De sprang baklänges och ropa, att det är mor som står vid spisen och bakar, men hon är arg nu, så det är bäst de schappar. Sen flytta trollen, så sen har där aldrig var några troll vid Klev mer.
Påsk.
Långfredagsris skulle de ha om morron, om de låg länge. De hade brått att ge sej upp för att de skulle slippa riset. Kors över dörrarna till fähus och logar ritade de med krita påskafton; det var för att inga trollkäring- ar skulle komma in och förstöra deras kreatur. Skärtorsdag har barn klätt ut sej till påskekäring- er så långt jag minns; en del gjorde det på torsdan, andra på lördan. Ägg om påsk påskdan om morron och påskafton med - omålade. Äggtoddy var det de som gjorde. Påskbrev har de ock gjort av gammalt, men jag har aldrig fått något. De kom utkläddade och kastade påskbrev med adress på i trappuppgångar.
Påsk
Dagarna i dymmelveckan: vita månda, aske tisda, dömle onsda, skär torsda, långa freda, påska lörda. I dömleveka feck ingen spinna älle väva älle sȣnt dära. På långa freda feck en inte äta mjȣlk, för då feck en värka dä år't, å inte feck en gå å äta, för då sulle en stöta sȣnder sä dä år't. Påskafta ella di påskella å sköt för te skrämma påskakäringera. Skärtorsda feck en inte kenna (kärna).
Påsk
Påskveckans dagar kallades' Svarta måndag, vita tisdag, dymmel ons- dag, skära torsdag, långa fredag, påska lördag. På tisdagen skulle man äta så mycket fett som möjligt. På skärtorsdagen skulle man sopa överallt, och alla sopor skulle bä- ras ut på grannens mark. På långfredagen fick den som först kom upp bryta ris och piska dem som ännu inte stigit upp. Det var för att påminna om Kristi hud- flängande. Påskafton skulle allt vara färdigt, så spjället kunde skjutas innan solen gått ner, annars kom påskkäringarna ner genom skorsten.
Påsk
Veckans dagar hette fri måndag, vite tisdag, dymmelonsdag, skärtorsdag, långfredag, piskelördag. Det fick inget gå runt i påskveckan. Långfredag fick man inte äta mjölkmat av något slag. Ingen fick gå bort den dagen. Det var den längsta dagen under hela året. I den veckan var de rädda för mjölkharar. Mellan påskafton och påskdagen sköts spjällen för då var de rädda att påskkäringarna slog ned genom skorstenen. Jag vet mormor var hemma hos oss en påsk, och då vi lagt oss ropa hon och fråga om vi skjutit spjället.
Drakeldar, skatter synliga.
Vid förfrågningar i det lilla torpet, vackert beläget på norra stranden av Trutvik träsk, berättade torparen »Ungars Isak», en reflekterande och synnerligen älskvärd gubbe, följande: På den motsatta stranden av träsket, tämligen högt uppe på bergsluttningen, brinner eld till alla större högtider, såsom jul, påsk, pingst, midsommar. Ofta synas två eller tre eldar, höga som stockvedsbrasor och mycket klara. De brinna natten igenom, och många personer från trakten ha kommit dit för att se dem.
Påskseder. M 155
18. Till påsk skulle vi alltid tända eldar. Hela veckan före samlade pojkar och töser ris och bräder till påskeldar. Kunde man sen få en tjärtunna, så var det bra. 1) Sedan blev det förbjudet av polisen att tända eldar. 19. Långfredagen var särskilt allvarsam vad vi kallar. Inget spring, inga visiter. 20. Men på påskeda'n var det bjudning, på annandagen var det påsketal, ska jag säga. Det var vanligt att gifta bara bjöd hem sina föräldrar på påskedan. 1) Man sjöng och hurrade medan elden brände. Elden skulle väl vara som någon slags skyddsmedel.
Vårhalvåret
Erik och Rebecka var hörfrösdagarna. "Korsmässedag ska bönan ha tre blad." De menade bondbönan. Jag minns de sa: "Urbanus han skall väderet sända, Sancta Serafia är dess ända." "Gregori´ tid är dag och natt lika vid, " sa mina föräldrar. Har aldrig hört uttrycket "bära ljus i säng." Ingen bestämd första vallgångsdag. Men de sa att gållko och gåll- so skulle kunna föda sig ute efter Beda. 1 maj ville de dricka litet grand. Vi skremla´ ihop till brännvin, för vi skulle dricka märg i bena. Ingen äggätning ! Nej, det var vid påsk.