Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Till ägg och sill
I påsk äts det ägg och till det en god sill
Vaggvisor
I. Vi skall fara till Lakeskär många fiskar få vi där, gäddan den stora, braxen den goda. Så huggen vi'n i nacken och slår honom i backen, och gömmer honom till påsk och till pingst och till lilla julafton. II. Vysselen lull få mett lelle gull, tänk om ja hade stôva full fuller kôven å fuller ommen / å en liten slank i fôrsta. III. Liten pilt på berget stod allt uti det kalla regnet - - - - - IV. By, by för barna, katten hänger i grana, Mor mal gryna, far slakter svina syster går i valleskog tuter i sitt bockehorn.
Påsk.
Dagarna i påskveckan hette svarta måndag, vita tisdag, dymmel onsdag, skärtorsdag, långa fredag, ägga lördag. De eldade vid påsk men aldrig annars. Under dymmeltiden fick ingen spinnrock vara i rörelse. På långfredag skulle de ha påskaris. Och på påskdagens morgon skulle de upp tidigt. Och se solen dansa. De skulle gäerna julbröd från jul till påsk. På långfredag skulle de inte äta annat bröd. Det var en påskakäring, som skulle säga: "Här opp och här an te Blåkulla fraen." Men hon sa: "Här opp och här ner", och så fick hon flyga upp och ner i skorsten hela natten.
påsk
Påskdagen om morgonen dansar solen, det skulle alla upp och se förr. Ungdomen skulle förr samlas på Brattås påskdagen för att se Kattegatt. Det skulle de ha nytta av hela året. Dagarna före påsk har var och en i huset sin "äggada". Man börjar med den äldstes så att den yngstes slutar påskafton. Man ska´ ha väl reda på hur många ägg man får (det värpes) på sin "äggada". Påskveckans dagar heta svarta måndag vita tisdag, dämmle onsdag, skär torsdag, lång fredag och äggalördag. Påskafton hade de förr påskavaga (påskvaka) på nästan varenda kulle. De har allt fortfarande men inte så många.
Gamla påskseder i Järnskog
När jä va' ong tjände jä dräng på ett ställe i Urse (Ulvshuv- dane, Järnskog) som hette Nystuga. Boen (bonden) hette Hans Jonsson. Där bruka' di å ha en del gamle se'er (seder). Om påske bruka di å lägge e öx (yxa) på alle tröskler i huse' å på alle uthusdôrrer måla di ett kors tå tjäre (tjära). Dette va' för att inte nôa påskkäring skulle ta sej in där om natta å gäre nô ont.
Vårarbete
Vårlevarna var av vörtabrödet bra tjocka något ovala sådan sågo de ut. Av dessa skulle hästar drängar och även oxar hava utav, för att de skulle bli starka och få märg i bena då de börja harvningen. Den skulle ätas ute på åkern och blöttes i dricka. Urbanusdagen skulle linet sås, det var bestämt. Råka det bli en osådd fläck i åkern blev det snart kalas. Det kallades gästabudsbord. Stenar avsopades i åkern, och säden hackades ned ikring stenen. Vi hadde trätindaharvar, pinnarna var av ene. Vi elda även valborgsmässoeldar, det var lika rik- ligt som om påsk, sedan dansades på en loge.
Häxor och trollkarlar
Det var de, som kunde sitta vid gärdesgårdar och mjölka på sölv från en väv eller på strumpeband, så att mjölken fräste ur sölven eller strumpe- banden. Far tala om, att prosten Friman här i Kyrkefalla gick över kyrkogården en påsk, antingen var det natten mellan skärtorsdag och långfredag eller mellan påskafton och påskdagen. Då kom en påskkäring flygande, och då sa' hon till prosten, att han fick inte tala om detta, för då skulle det ej bli någon tur med präster i Kyrke- falla sedan. Men han predika om / detta i kyrkan på påskdagen. Sen dog han snart efter, och hans efter- trädare Lundvik levde heller ej länge. Far gick och läste för Lundvik, far var född 1938.
Påsk
Dagarna i påskveckan hette: Svarta måndag, vita tisdag, dymmel onsdag, skärtorsdag, långa fredag och ägga lördag. De eldade vid påsk men aldrig annars. Under dymmeltiden fick ingen spinnrock vara i rörelse. På långfredag skulle de ha påskris. Och på påskdagens morgon skulle de upp tidigt och se solen dansa. De skulle gömma julbröd från jul till påsk. På långfredag skulle de inte äta annat bröd. Det var en påskakäring som skulle säga: "Här opp och här an till Blåkulla fram". Men hon sa: "Här opp och här ner" och så fick hon flyga upp och ner i skorstenen hela natten.
Påsk
Påsktiden var för de gamle en orolig tid, ty de ha- de så mycket att hålla reda på. På Dymmelonsdag gick påsken in och den kvällen gav sig alla påska- kärringar iväg. den natten fick man inte elda, för alla spjäll skulle vara lagda, så inte kärringarna kunde ta sig in den vägen. Kärringarna var borta i tre dar, de kom tillbaka påskafton efter solnedgången och den natten skulle även alla spjäll vara lagda. De hus man var särskilt rädd om, skulle man stryka stjärkors på även dörrarna, men något skjul skulle man låta bli att korsmärka, ifall de promt ville in någonstans. Välling och mjölk var farligt att dricka långfre- dag för då kunde man få stora varbölder i arm- hålorna. / När de sopade onsdag em., skulle soporna slängas norrut över en gärdesgård och så säga följande ram- sa: "Far iväg båd råttor och möss och loppor och löss till de, som tvinna, vinna och spinna i dymmeln." Att slänga påskbrev var förr en utbredd sed bland barn i skolåldern. De ritades av barnen själva och färglades. Motivet var en påskkäring, som red på rakan, eller också en höna som värpet en stor hög ägg. Dessa brev kastades sedan in i förstugorna till grannbarnen utan att de hade reda på, vari- från de kom. De gamla hade om påsk sin största fäst. Den kallades grannastämma och avåts hos den som kallades grannafar, men kalaset var ett tunne- bullakalas, d.v.s var och en tillsköt sitt.
Vårhalvåret
Såsom vädret är första söndagen efter påsk, så skall vädret bli medan ploganden. Andra söndagen e. påsk märker för slåttanden och tredje sönd. för skördeanden. "Kôschmöss". På den tiden korna kunde tala så sade kon: "När ja' får kôschmöss-daggel (frukost) ska' ja' rede mä sjôl". Meningen att hon skulle kunna ta sin föda ute sedan. - Farmor brukade härma det. Kristihimmelsfärdsdag gick flickorna till främmande kyrkor. Somliga gick till Mo kyrka och andra till Sil- lerud eller annan grannkyrka. Då buro de ljusa klän- ningar. Flickorna kallades "kristifôrsjänter". Jag kommer ihåg en gammal gumma här i grannskapet som var rädd om det regnade på pingst. Om det reg- nade, sade hon, "Nämn dä inte för dä ä förbannat". I Kila skn sade de att långfredagsregnet var 'för- bannat'. / När Erik ger ax så ger Lars kaka. Somliga sade, att när Erik ger ax, så ger Olof kaka. Jag vet inte vilket som är rätt. Efter "Persmöss" skall det bli fredligare för kreaturen. "Kläggen" blev inte så efterhängsen efter den dagen. Det var bra att ha "könnersmöss-kor". De brukade gärna vilja ha korna att kalva den tiden. Regnar det på "sjusövre" så kommer det att regna i sju veckor. De som är födda i närheten av sjusovare skall bli slöa och sömniga. "Meckelsmöss" var flyttdag förr i världen. Allhelgonadag (=Häljamöss).
Påsk
Svarta måndag, vita tisdag, dömle onsdasg, skär torsdag, långa-fredda´, påsk-afta. En gammal gumma här i Kärra körde alltid sina döttrar till att skura hela huset långfredagen. Det var en ryggåsstuga - de fick skura både tak och väggar. Det var för att de skulle lida. Den gum- man blev myckeet förtalt för detta. Hon var född i Mark. Här har de alltid varit noga med att helga vilodagen. Långfredagsris har de nyttjat här; det var om någon låg för länge. Inget förbud mot mjölk och mjölkmat långfredagen. Inget rockahjul fick gå omkring efter klockan 12 dymmelonsdag. De hade huggit all veden före påsk.
Vår- och hösthalvåret, påsk
Kröp det från öfsera kyndelsmässodagen, så blev det en gott mjölkår. Potatis sattes i sjunde veckan, då var det en dag, som hette Potentia, det var själve potatisdan. Förste maj skulle det vara "gapläkt". Efter Urban skulle de ej så, för då fick de bara bal- jer men inget i. Om påsk hade de mycket att tänka på. Ingenting fick gå surt i dymla, inte spinna då. Inte äta mjölkmat långfredag. Inte öppna spjäll påskafton, inte ha sopkvasten ute den dagen. Inte tvätta något i dymla, för då skulle det växa ohyra. Joel var förste slåtterdag, och var några förhind- rad den dagen, så fanns det en dag efter, som hette Pockas, och då var de pockata te slå.
Dymmelveckan
Veckan före påsk kallades dimmelveckan, dagarna hette askmåndag, fettisdag, dimmel- onsdag, skärtorsdag, långfre- dag och påsklördag. Från och med onsdag var det farligt att göra vissa saker. Efter klockan tio den dagen fick man inte hugga eller tälja, för hände det så sedan att kreaturen trampade på sådana kaser (spånor) så blevo de halta. Inte gick det an att några karar då fingo se spinn- rocken eller otvättat garn, / då blevo de så griniga sen under hela året. Så att då fick de hänga över spinnrockarna. Dessa förbud varade sedan under hela veckan. Långfredagen skulle man passa sig upp, den som blev sist fick ris.