Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
När ett barn skrek jämmerligt och inte ville tystna, så troddes det att "gasten" hade varit åt det. Man sade att barnet "gastskrek". Uttryck: "gaste å skrike, gastskrike, gaste å gape. Skri- kigt barn kallades för "gast". "Dä ä en rekti gast", en rekti gastonge":
Maran
Maran var en slags 'gast', som kom å tyngde ned bröstet. Men den kom inte annat än då en låg å sov. Det var ett slags djur.
Gastar
"Gasten skrek som ett barn. Om en härmade efter honom så slog han ned på en, å det var inte bra för han skulle vara så farlig. Det skulle vara som eld i honom. Men det styggaste var att han skrek så."
Pesten
"Gasten" skulle vara som ett stort knyte. Han höll sig i luften. På natten var han farlig. Kom någon i närheten av honom, blev han sjuk. Det blev liksom frysning och huvudvärk.
Myling
Det var "fanter" som kom och gick ef- ter vägen. Mins att en kallade sådana för "fanter". Men "gasten" for där di hade gömt små barn. Om det var ungen som var gast vet jag inte.
gastar.
Därifrån "gasten" skrek skulle en få ofred. Det tala de gamle så mô på. Nu hörs han aldrig till. Kom det varme från honom så blev det riktigt farligt.
Gastar
"Gasten" finns inte på andra ställen än där någon hade tagit livet av sig. Den skul- le ha vingar å vara som en fågel. Men det hördes inte när han flög. När det skulle bli "ovär" så skrek han.
Gastar
Min farfars bror gick med tjänstebrev, som skulle till Långareds prästgård. Vid Bergsjön var gasten, och han förvillade synen på honom, så han tyckte, att hela skogen brann.
Gasten
Gastarna i bokeskogen slogos så att det brakade. Då sa någon: "Slåss bra, så får I tobak". Strax kom en och viskade i örat på honom: "Du har ingen tobak".
Gasten
Det var en som var ute en natt och hade varit efter bränne i skogen. Det var i Berghem. När han då kom i lia ve Ramnås så ramlade bakvagnen av och så skrattade det i skogen. Det var gasten.
Gastar
Här fanns "skernagastar" som flög och skrek i skillnaderna mellan två gårdar. Det trodde det var spöge efter bönder, som hade flyttat på skillnader. Det kom ofta en gast och flög från sjön och strax intill den stugan, där jag är född. Han skrek. Det var la en fågel. Det blev farliga börder de kunde få, om gasten satte sej på lasset. Far var ute och körde och det började gå så tungt, men när de kom till en annan väg, så blev han kvitt det. Hästarna blev med ett så lätta, så de ville springa.
Gasten
Farfar råkade ut för 'gasten' en gång han var ute efter vägen och körde. Han kunde inte komma från stäl- let med varken häst eller släde. När han kom fram till huvudet på hästen och såg genom betslet fick han se en liten svart gubbe hoppa från släden. Och sen gick det med fart hem. En annan gång hoppade båda sel- stickorna ur på en gång. Det var på samma plats. Och farfar trodde bestämt att det var gasten som var framme den gången också.
Gastar.
Från avrättningsplatser hördes gastar skrika. Det var en karl, som härmade efter gasten. Han fick en örfil, och det blev märke efter fingrarna. Far talade om någon, som gick långe däck på ett fartyg och sen rätt ner i sjön. Det liknade en karl. Det var ett spöke. Här borte i Värö hittade de något vid sjön och tog hem det. Sedan så snart det skulle bli oväder, blåste por- tarna upp. Det berodde på att de hittat något och tatt det i döljsmål (?). Jag vet inte, hur de fick slut på´t.