Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
festeldar
Det var bara om påsk de eldade. Jag har hört talas om att de eldade om midsommar, men det var före min tid.
Påsk.
Dymmelveckans dagar: Svarte måndag, vita tisdag, dym- le onsdag, skär-torsdag, långe fredag, påske lördag. Flickorna gick till en nordrinnande bäck skärtors- dagen tidigt innan solen gick upp och tvättade sig i skärtorsdagsvatten. De skulle få klar hy av det. Jag var aldrig med om det, men jag vet att de gick till bäcken, som rinner genom Töllebäcks by i Istorp; den rinner åt norr. Före min tid brukade folket göra hårt arbete långfre- dagen, för att de skulle lida lika ont som vår frälsare fick göra. De brukade tvätta tak och väggar i stugan.
Vårhalvåret
Gållko och gållso släpptes tidigt på föråret - de blev körda på skogen och fick äta ljung. Regn Bönesöndag, var bra, då blev det ett gott grödår. Sånt vär vi ham om påsk, fåm vi om pingst. Så många solskensdagar i advent, så många yredagar i fastan. Efter Peter Katt skulle det tära på isen så mycket under som på. "Aprilesnö ä så gott som fåragö där en kör över mä henne" (De menade, att det var ingen sanning.) Första sommardagen var juladen - den har längt sej ett tockafjäl. Första vinterdagen är midsommardagen - då börja dagarna bli kortare. Vallfroedag - i Mark säger de Vaffledag. "Mars med sitt skägg lockar barnen till vägg, april med sitt skinn kör dem in."
Påsk.
Dagarna i dymmelveckan: svarta månda, vita tisda, dömle onsda, skär torsda, långa freda och påska lörda. En sulle inte spinna i dömlevecka. Långafreda sulle en skönna sä å gå upp, dän sum kåm upp först, sulle je di andre långfredas-stryk. Långafreda sulle ingen drecka mjölk, för dä ble värka å't å en feck inte gå å äta, för då sulle en stöta tåra. Påskafta rita di kors över lagårsdöra, för inte påska- käringer å sönt sulle kunna jära jura nö ont.
Påsk
Dagarna i dymmelveckan: palmasönda, svarta månda, vita tisda, dömle onsda, skär torsda, långa freda, påska loda. En feck inte äta mj*lkamat långa freda, för då feck en väcka. I dömle vecka skulle di jöra rent, skura å s*nt, se di ble å mä aller ohyra. Dä va ena käring, som ### mamma: "Sae du upp l*pper å löss, råtter å möss?" "Va seger du?" sae mor; hu velle inte veta å s*nt.
Husdjur
När korna hade kalvat, så skulle de ta tre gånger i eldmörjan med en kniv eller något o lägga i första drycken efter kalvningen. Om de hitta ett ormskinn, skulle det vara nyttigt för kreaturen, de gav dem in av detta, om de blev dåliga. Något, som var "stulet o hembu- ret" var så nyttigt att ge djuren av, om de var sjuka. Bröd bakades till jul o gömdes till påsk, o då gav de djuren av det för att de skulle sträva sen. Jag minns, att detta förekom hos släktingar, de kalla / det "julalimpa", det var en vanlig avlång limpa, som jag minns. Det var de, som inte ville, att andra skulle gå in i deras ladugårdar förr. De var rädda för, att det skulle bli något fel med djuren.
Påsk
Dymmelveckan: svarte måndan, vite tisdan, dymle onsdag, - , - , påska afta: i den veckan fick de inte göra vad som helst, för då kom dymlingen åt dem. De fick inte såga eller hugga ved, för trampade kreaturen på tvetarna, så blev de halta. Inte äta mjölk långfredagen, den skulle värka ut. De risade varandra långfredagen; det kallade långfredags- ris. Tigga ägg, det var annandagen. Flere pojkar var i följe. De hade en korg, som var klädd med granna band och röda blommor, och så var det en liten höna av papper bunden vid. Jag var med ett par gånger. Vi hölls på ett ställe tred- je da'n på kvällen och åt ägg och söp, och då hade vi bjudit töser till oss.
Påsk
Dymmelveckans dagar: Svarte månda, vita tisda, dymle onsda, skär torsda', långa fredda', påska lörda. På långfredagsmorgonen skulle de ha "långafreddasstruk", så blev de snälla hela året. Ingen mjölkmat fick de äta långfredagen. Sill och potatis skulle de ha. Hugga ved fick de - det var inte tal om dymlingen. Påskeld eldade vi där offerkällan är - på Kråkelikulle. Och på Rommeleborg. Vi brukade ha med oss potatis, som vi stekte i glödern och åt. Påskeda'n doppade vi i grytan. Mor kokade skinka, fåralår och korv i en gryta, och se'n doppade vi i spadet. På onsdan fick ingen spinna; den dagen skulle inget gå runt omkring.
Påsk
Om påskafton eldar vi ännu idag påskefyr härute på Hårdebackskullarna. Förr skulle vi alltid samla med oss fåren och ta med oss dem till elden. Då sade vi, att vi "jätte påske- gymra". Detta är alldeles bortlagt nu. Om påsk brukade vi unga skicka varandra påskebrev. De hade oftast befängt innehåll, och man fick aldrig veta vem som skickat av dem. För det mesta innehöll brevet lyckönskan till Blåkullaresan och annat dylikt skämt. Om långfredagens morgon skulle vi ha stryk, det skulle man ha gott av hela året. På långfredags middag skulle vi ha gröt och mjölk och ingenting mera. Då skulle vi slippa från myggbett under sommaren.
Veckodagarna.
De ville inte flytta lördagar och måndagar: "Lördaflötte å måndaflötte, dä ä stackete å stötte" , sa de. Det har jag förfaret. Annandag påsk ett år reste jag till min dotter i Möln- dal och tänkte bli där över sommaren; det var en måndag. Men tre veckor därefter fick jag bud efter mej och fick resa hem igen. Man skulle inte klippa naglar på söndan; jag har alltid varit rädder för det. Och "söndagsklippt hår och kvällsklippta naglar, det ruttnar aldrig i kyrkogård", sa de. Men det kom ald- rig dit; det blev uppbränt. Flytta på torsdag vill ingen heller; det är en olycksdag. Fredag och tidag är de säkraste flyttedagarna. På fredag brukar de ba- ka.
Häxor och trollkarlar
En änka i Håttorp här i Lyrestad tog mjölken från andras kor. Hon tog från sin sons kor också. Hon satte en tunntapp oppe under taket i la- gårn, den skulle hälla inåt, o så skulle mjölken rinna genom den. En påsk var klockarn här ute om kvällen, o då hörde han att det skrapade på klockorna i kyrkan. Han gick hem efter bössan o sköt opp i gluggen, o då kom det ner en påskkäring. De skrapa av klockorna, o de korn som de skrapa av släppte de ner i det första vatten de for över, o så förbanna de all kristendom.
Påsk
Äggtiggare gick om påsk. Jag var aldrig med om det, men jag såg sådana många gånger. De kom två eller flera i säll- skap. Det var bara fattiga barnungar, som tiggde ägg. De var ut- klädda och sotade i ansiktet, så att de inte var igenkänliga. Jag minns inte, om de sjöng något. Korgen, som de samlade äggen i, var av spån, målad i olika färger utvändigt. De använde äg- gen hemma i husen. Fick de så pass många, att det var ägg över, sålde de dem. Skärtorsdag skulle man inte ha framme några sorts hör- garn eller spinnrocken. Man skulle gömma garnet, så att påskakäringarna inte skulle ta det. - Vet inte att folk bru- kat måla kors på dörrar.
Festeldar.
I mina barndoms- och uppväxtår eldade de midsommar- afton på bergkullarna. Vi hade vår eld 50 meter från vår stu- ga, när jag var liten pys. Vi såg 8-10 eldar i Röra, Stala och Myckleby från vårt berg. Det var inget namn på berget, en kulle vid torpet Nyborg. Mor och far gick med upp och tittade på midsommareldarna. Vi eldade med forskellige saker. En del hade en väldig hög med ljung, andra hade skaffat sig en tjär- tunna, och den brann så fint. De dansade på logen sedan. Jag flyttade därifrån, då jag var sexton år. Då började jag på sjön. Ungefär vid den tiden flyttade de eldarna från midsom- mar till påsk.