Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten, skratten får traktering.
Tomten är emellanåt beskedlig, emellanåt ovänlig mot sitt folk, beroende på huru de bemöta honom. På somliga ställen giva de mat åt tomten, och t. o. m. har det hänt, att man spillt ut brännvin åt honom i stuguknuten. Den tacksamme tomten ryktar t. ex. som väntjänst hästarna, då drängarna äro försumliga. Sedan då dessa slarvar infinna sig . i stallet, ger tomten dem först ett gott kok stryk och kastar sedan ut dem. Även om man svär, så att tomten hör det, ute i rian, stallet eller något sådant ställe, händer det lätt, att man blir utkastad. Om man önskar bli väckt en viss timme, så väcker tomten upp, och även då fara hotar, väcker han folket. För att göra tomten sig bevågen har man alltid, då man flyttar, med sig till det nya stället salt och bröd åt tomten, och då man stöper, skall tomten ha första stöpet.
Tomten fordrar iakttagande av god sed
I Framstu bodde tomten. När de hade ställt till dans där och inte slutade upp med dansen, när klockan blev tolv på natten, började tomten vandra fram och tillbaka på vinden, så att det brakade i taket, och de voro rädda för att hela taket skulle komma ned.
Tomten bedriver ofog.
På Wichterpalshovet fanns en gång en tomte. En dag skulle en flicka gå till källaren för att tappa vin. Då såg hon en tomte i en ryssprästs skapelse sitta på en tunna. Då hon såg bak sig på honom, grep han i henne. Pärgen (huvudprydnaden) tappade hon i förskräckelsen efter sig, och den återfanns följande vår.
Tomtar
Björnsven var utsatt för tomtegubbar. En gång såg han en tomtgubbe på taket. När tomten fick se Björnsven så gick han så försiktigt ned för väggen, sen sprang han in i källaren. Björnsven skyndade efter med en hammare. Den slog han med runt om i källaren. Han trodde att han skulle orka slå ihjäl tomten. Men då gick tomten åt lagårn å där hade han strypt den bästa kon. Sen var det aldrig tyst i källaren om nätterna.
Vättar
I Linhult hade tomtarna sin bostad under slottet, men så hade de en slasketunna där, och så spillde pigorna i- bland, så det rann på tomtarna, och det tyckte de inte om. Men så skulle tomtarna ha barsel, och då bad de hennes nåd hålla barnet, och så fick hon belöning för det, och när det var i förklä't, så var det hyvelstickor, men då det kom i kakelugnen, var det guld. Så satt fröken vid fönstret och fick se en liten tomte, som var ute på gården och snubbla över eneris- kvist så stor som ett finger, och då gav hon till ett gap- skratt, och sen syntes de inte mer.
Tomtar.
Det var en bonde som var så rik. Då han en dag var ute på sina ägor fick han se en mycket liten tomte som kom och drog på ett halmstrå och pustade så. Bonden skratta' åt honom. Men då kom en stor tomte, å han sa': "Di kan inte begära mer å honom, för han ä född i natt. Men vänta du till vi har fått dra' från dej lika mycke som vi dra't till dig, så får du inte mycke kvar." Å sen gick de fort utför för bonden. - Di skulle aldri ofreda tomtar.
Tomtar
Det var en bonde, som var så rik. Då han en dag var ute på sina ägor, fick han se en mycket liten tomte, som kom och drog på ett halmstrå och pustade så. Bonden skratta åt honom, men då kom en stor tomte, å han sa: "Du kan inte begära mer å honom, för han ä född i natt. Men vänta du tills vi har fått dra från dej lika mycke som vi dra't till dig, så får du inte mycket kvar". Och sen gick det fort utför för bonden. De skulle aldrig ofreda tomtar.
Tomtar
De hade förr två tomtar i Gunnäs i Bua. Varje kväll skulle de ha gröt, mjölk och smörgås. Detta skulle sättas ut i ladugården för där bodde de. En kväll hade jungfrun försummat tomtarna. Då kom de in genom lykta* dörrar frampå natten. De lyfte jungfrun ur soffan, slängde henne mitt på golvet och piskade henne med spö. — När hon sedan talade om detta för husbonden, frågade denne henne om hon hade försummat att ge tomtarna mat. Det måste hon ju tillstå. Då sade husbonden: "Det var rätt åt dig, det måste du ha för!"
Tomten varslar dödsfall eller annan olycka.
I Kalvdal såg man en morgon tomten komma från Kalvdals rian och gå till Högströms torp. Så mötte han en karl, som frågade honom: »God dag, vart ska du fara i dag ren?» Och tomten hade svarat : »Nå, vart ska du fara? Jag ska fara till Bromarv, det är inte gott till vara i Kalvdal numera», »Nå, varför så då?» frågade karlen. »Jo, Kalvdals rian ska snart brinna», svarade tomten, och nära efter brann rian också.
Tomte, bjära, skratte släpar förnödenheter till gården.
Nikus i Saxby har sin egen tomtehistoria. En tomte kom och knackade på stugdörren och sade: »Niku tipu, släpp mig in, jag har tolv tunnor i barmen min!» Bonden släppte in honom, och tomten var till stor nytta, ty han släpade allt möjligt gott till gården. Men husfolket var skyldigt att sätta ett fat gröt varje afton åt honom i stallsknuten. Men en gång åt drängen upp gröten, och då blev tomten så harmsen, att han flyttade bort, gården till stor förlust.
Tomtar
Där det fanns gamla hus, hade de tom- tar (tomtgôbbar). Bonden hade då en sä- ker stallgut. Om han dröjde länge borta på kvällen, så behövde han inte se till hästen, ty det vara vanligen så att tom- ten hade försett hästen med foder för natten. Mor talade om, att hon var till ved- skjulet en kväll efter ved. Så snart hon lagt ett vedträ på armen, så ramlade det tillbaka i vedhögen igen. Hon blev arg, så att hon svor till. Men då fick hon en "örfil" så att näsblodet loss- nade. Hon trodde säkert, att det var en tomte som "strök till" henne.
Tomtar
Det var en bonde i Skår, som hade tomte. Farfar var ute och körde. Mittför den bondens lagård blev han pisseträngder, och han ställde sej och pissa på lagårdsväggen. Men han fick en örfil så svår av tomten. Han gick in till bonden och sa' ifrån: "Va' i hundan har I här? Folk kan inte komma fram för tomtar!" Men se'n blev han sjuk. Det var väl det, att han skulle ha teget. Han kom med ett halmstrå, men egenteligen hade han en hel tunna råg. Då sa' bonden: "Dä va la inget å stanka å blåsa för!" "Kanske jag ska' ta tebaka!" sa' tomten. När de tog, kunde de göra på så vis, att det sågs inget till att börja med, men se'n tog det fort.
Tomtar
Min mor talade om, att hennes mor eller om det var en annan släkting, satt och klippte får och dörren stod öppen. Regnet stod som spön i backen. Då såg hon plötsligt en liten tomte stå i dörröppningen och ville in i regnskydd. Men hon la en stor fårsax på tröskeln och över den kunde han inte komma. Tomten sa: "Tacke klöppe, mor! Tacke klöppe, mor!" Det betyder: ta bort saxen, mor! Hur det utföll, vet jag inte. Sjötomtar har jag hört talas om. Det var en god tur att ha dem ombord. Tomtar var alltid snälla, de förde tomtelyckan i huset. Tom- ten var en liten varelse i människogestalt. De ha långt skägg. Tom- tarna var alltid på samma plats, därför var de alltid förfärligt gamla.