Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
festeldar
Det var bara om påsk de eldade. Jag har hört talas om att de eldade om midsommar, men det var före min tid.
Påsk
De ritade kors med tjära eller krita på alla dörrar till fähusen till påsk. Påskkäringar hade de ofta sett, utrustade med sopekvast eller raka och smörjehorn. Ibland for de ensamma, ibland kom de två och två. Och ofta hittade de stora horn som påskkäringarna hade tappat. De gick av ibland och smörjade sig för att kunna flyga vidare. De sade att trollpackorna skavde malm av kyrkklockorna och kastade ut i luften. Och så lång klockmalmen flög, skulle de också flyga. En del blev borta för alltid. På påskafton skulle man ha ägg och gröt och påske- kaka. Den var ofta en "karlavagn", fem runda bullar som satt ihop.
Påsk
På påskafta rita de tjärekors på dörane å i skall' på fåra. Väst i Frösko hade de allri ant än ulökka mä krättur på ett ställe. Dä va mäst konstegt i lagårn om påsk. Se la dä sä na ongdomar där å titta. Då såg de att påskekäringane mjölka å de lätte se illa, kora. Påskebrev kasta de se långt ja kommer i håg. De rita no käringar å kvastar å se skulle dä ligga e påskekaka i. Sånne köpte de i Åmål fast dä va ju de som jorde hemma og.
Utan titel
Här en dikt som jag lät sätta in i en tidning en gång! Äldre tiders påskeldar och smällar vid Halleberg. Om påsk kom tidigt eller kom se´n En månad i förväg det samlades ”en” och ris till påskeldsflamman. Tjärtunnor tomma från Vargön man fick Tjugofem öre stycket. Med omsorg och skick, de ställdes på bålet tillsamman. Der fäderna fordom med andakt höll ting, Bband ättarnas stenar, som stå i en ring, der syntes om påsk bålet brinna. Ibland torde hända från Storegårds bratt Att eldsken spreds vida i bygden så att Man tänkte i klockorna ringa. Kring Tunhemsslätten till Naglums strand det var som vårdkas i ofredsland av eldar i stjernklara natten, och smällar der höres med olika ton: stallnycklar med tändhål samt hemgjord kanon. Ej alltid der endast dracks vatten. På häxornas trolldom och bål man tror då gumman skall skjutas till blåkulla for, i blodet låg detta hos barnen. Pistolerna smällde och bössorna small, försynen tycks rädda en del ifrån fall som ovarsamt handskas med hanen. Nog ögonbryn blevo svedda, jag tror! Kanonernas laddstock till häcklefjäll for och mindre blesyrer förtigas. Nu påskeldars lågor allt mindre man ser.. Pistolerna smällar de tystnar allt mer. Till sagan snart detta tycks vigas
Påskseder M 155
7. Inga särskilda förberedelser för fastan kända i staden. 8. Under fastan tog man in björklöv som skulle slå ut till påsken. Bönderna drev också upp ris och sålde på torget. Men några fjädrar el. blomma el. så'nt hade de inte i riset. Det är någet nytt. Inte heller var det vanligt att man tog in sälg. Någon gång i fastan, antagligen vid fastlags- söndagen, risade man varandra. Den som kom först upp, skulle värka de övriga med ris. 9. Under fastan åt man simlor. De köptes hos bagarna, merendels hos Kruse på Vallgatan el. Maria Lundberg på Magasinsgatan. Från Hisingen och lands- bygden kom man in till staden för att köpa simlor.
Påsk
Dymmelveckans dagar: svarte måndag, vita tisdag, dömle ons- dag, skär- torsdag, långa fredag, ägga lördag. De åt ägg på lördagskvällen. Onsdag middag skulle alla spinnrockar ut klockan 12 på dagen. Intet förbud för att hugga ved på dymmelonsdag, ej heller nå- got förbud mot mat och dryck långfredagen. Påskkäringarna for på onsdagen och kom igen på lörda- gen. Därför tände folk påskeldar och sköt påskaftons kväll. Om påsk skulle man aldrig slå äggavattnet vid väggarna utan bära det långt bort, för så nära husen man slog ägga- vattnet, så nära husen skulle ormarna komma nästa sommar.
Påsk.
De hade namn på darna i påskaveckan: svarta-måndag, vita- tisdag, dymle-onsdag, skär-torsdag, långa-fredag, påska-afton. Påskakäringarne var ute och red på sin sopa och raka på påska- afton. De brukte klippa ut en raka av papper och hänga på ryggen på en del, de ville göra spektakel med. Påskadagen på morgonen skulle solen dansa. Det minns jag min mor var uppe och väckte oss och vi skulle titta på. Och vi såg ju solen, men inte dansa' den. Men det kan ju bli sådana där dallringar i luften, och då su det ut som den dansa'. Det var väl beteckningen på Kristi uppståndelse. Annandag påsk gick de omkring och köpte ägg och åt. Ja, det var inte annat än pojkar förstås. De köpte sej ett tjog ägg och fick kokt dem också, och så satt de på stället och åt dem.
Vårhalvåret
"Svartsöndagarna" var de tre första söndagarna efter påsk. Den första var för (bestämde väderleken för) ploganden (plògána, vårarbetet), den andra för slått- anden (höskörden) och den tredje för årvägen på hösten (höst- och vårsäd). (Årväg = skörd?, äring?) skår-anden (annan medd.) Ber. av fru Magn. Nilsson, Rammelåsen, Hensgård, f. 1865 i St. Kil. Om det är mildväder kyndelsmässodagen (så att det droppar från taken) blir det ett gott mjölkår. 40 martyrer: blir det frost den dagen, så blir det frost i 40 dygn därefter. Går de inte ut på våren, så kommer det på höstsidan, och då fryser årvägen bort. Fylliantius (= Fulgentius, 6 mars). Efter den dagen börjar det att bli liv i de övervintrande flugorna.
Häxor och trollkarlar
En man berättade, att han en påsk träffat en viss gumma från Arendal, som frågat honom om han ville följa med till Blåkulla. Jo, han följde med. När de kom fram, trädde de in i en stor sal, där den Lede satt vid ett stort bord. Mannen uppmanades nu att gå fram och skriva sitt namn i en stor bok som låg på bordet framför den Lede. "Nej, Gud bevare mig i Jesu namn," svarade mannen och vart på det sättet räddad. På vägen till Blåkulla for de över Vinga, och gumman föreslog att mannen skulle hoppa ner där. "Det vore ett bra hopp för en spädkalv," svarade mannen.
Vårhalvåret
På Kyndelsmäss sa' de gamla, att lärkan var så högt oppe från marken som oxen bar oket. "Lilla jula" kalla de kyndelsmäss. Vårfrudan "bar tranan ljus i säng", dag o natt var lika långa. Frös det då, så skulle det frysa i 40 nätter. På Korsmässa i maj kom svalorna. På Urbanus skulle de så linfrö. Och på Blända gick det att sätta bönor, satte man dem förr, så frös de. Efter 22 febr. var de inte säkra / på isen mellan Torsö och fastlandet, efter den dagen tärde det på isen lika mycket under- som ovanifrån o från varje sten o grund. Söndagen efter påsk är "röe söndan", sådan som den är, sådan blir sommaren sedan.
Påsk
Dymmelsveckans dagar: Svarte måndag, vite tisdag, aske onsdag, - , - , påske lördag. I Upphärad hade de så många seder. De fick inte spinna den veckan, för då spann de rötterna ur gräset. Och de fick inte mala på hemkvarn; då skulle söra (fåren) bli sjuka. De fick inte ha uppe någon eld så att det rök efter det solen var gladd, för då kokade den (elden) smörja åt påskakäringerna, som de skulle begagna, när de for åt Blåkulla. Bakegrejerna - de bakade på alm då - fick de inte ha stående på någon annan plats än mellan sängen och bordet, för annars kun- de påskakäringarna ta dem och rida till Blåkulla på dem. Har ej hört att dömlingen kom i veden eller att man ej fick äta mjölkmat långfredagen.
Påskseder
I påske vecka fick inte spinnarockshjul gå runt. På långafredag skulle de ha ris i rompen. När de fått ris skulle de skynda sig och skuva väg- garna. De människorna skulle lida med Frälsarn. Det var före Battis tid. På den tiden skura di med kasta (kvastar) och sand. På påskelördag eldades i varje by. När elden bran ut på ett ställe, sprang de som eldade till en annan eld, och så höllo de på så länge det fans någon eld kvar. När de kommo hem långt fram på kvällen fingo de vitgröt (risgrynsgröt). Att få vitgröt på Hisingen är något märkligt. Och på påskdagen fingo de ägg. Den enda gång som ägg serverades. Påskelden kallades "Påskevaga".
festeldar.
Åtta dagar för påsk började ungdomar bära ihop ris och bråte till den plats där "påskelden" skulle tändas. Om påskafton på kvällen tändes elden, och den kal- lades för "påskeld". Så var det här i min barndom och ungdom. Den elden var för nöjes skull. Byalaget gjorde den. Men på kvällen kunde det komma ungdom från andra håll också. Något värre roligt hade man inte vid elden, än att man eldade och hade roligt åt att elden brann. Gick man upp på en hög kulle, så kunde en få se flera eldar på en gång. Hytta var en gammal plats för denna sed. Det minns jag gamla tala om, att de skulle dit och tända "påskeld". Vid Dusserud är en ås som kallas för Korp- åsen. Där var det också vanligt med "påskeld."