Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
De sa att här skulle vara troll uppe i Linnareberg. Det var en som gick och bryggde till jul. Då kom ett troll in och sa nånting, jag minns inte vad, men då tog bondhustrun och slängde vört i ryggen på henne. Hon var ihålig där bak. När vi var barn hade de för sig att det fanns troll i Stegelåsen.
Kallundar i Gråitlingbo
Katlundar i Gråitlingbo hade blifvit lärd, att, om han skulle kunna vinna någon skatt af trollen i Gullbacken, så skulle han rida dit på en häst, som var sadlad och på samma gång icke sadlad och han sjelf skulle dervid på engång vara klädd och icke klädd. Han rakade då först hästens svans, lade sadeln löst på utan att knäppa den fast, satte sig så afvig på hästen som skulle vara »fast» (oskuren) och höll i svansen, och var sjelf i bara skjortan samt hade ett »garn-skåite» (endast nät-linet) öfver sig. Sålunda utrustad red Katlunder till trollen i Guldbacken. Då han af högens invånare begärde dricka, bjödo de honom det i en bytta; men då han sade, att han vore van att dricka ur bättre kärl, bjödo de honom dricka ur en silfver-pokal. Men då han ej heller »nåjdade» (vara nöjd med) detta, kom man ändtligen fram med deras förnämsta klenod, en stor kostbar guld-bägare. I det samma slog han trolldrycken ut bakom hästen och flydde med sitt rof, guldbägaren, öfver kors-fårorna, som han försigtigtvis plöjt omkring högen. Oräkneliga troll störtade då fram under rop och skrik för att återtaga deras klenod och ropade till hvarandra: »Ta' i lycka, ta' i hank!» då andra svarade: »Här är hvarken lycka eller hank!» Andra troll ropade då: »Så tag fast i hästens svans!»» men då svarades: »Här är intet att ta i: dä jär rakadt upp i tässk!» — Sedan trollen lupit genom alla kors-fårorna, dem de ej kunde springa öfver, kommo de Katlundar allt närmare, då han »mä' näpp å nöd» fick störta sig af hästen in öfver ledet till de långa »Triorna» till Katlunds, der han lyckligen räddade sig; men hingsten blef ihjälrifven. Katlundar skänkte guldbägaren till Gråitlingbo kyrka ; men trollen höllo snart på att nedrifva ena gafveln i kyrkan (som ännu synes), då den skänktes till Bro kyrka. — Men när alla trollens försök att återfå sin guldbägare misslyckades, lofvade de att hvart 100: de år skulle alltid någon bli galen vid Katlunds; och nästa för jämnan är alltid någon sjuk der i gården. Carl Chemnitz, jun.
Troll
Mor är född uppe i Strömmen. Hon talade om att uppe i Berg är ett stort berg som de sa var troll i. En dag gick barnen där och valla får. Som de gick där och närma sej berget, fick de se där var utsatt ett stort bord och där var utlagt fullt med pengar på det. Barnen kila hem och skulle tala om vad de hade sett. Och de äldre följde med dit, men när de kom dit såg de ingenting. Och mor påstod att detta var riktigt sant. Mor talte också om att det var ett ställe där trollen var och bytte barn. Trollen bodde i ett berg. Där var en mor på ett ställe inte långt därifrån, som hette Anna. Och hon hade ett litet barn liggandes i sin vagga. Hon var utgången och då hade trollen varit inne och tatt hennes barn och lagt dit ett annat i stället. Och det var så räligt, det var som det hade varit nypet över hela ansiktet, sa mor. Dä kanlaveta mora blev bekymrater och visste inte på jorden va hon skulle ta sej te. Men så sa grannkvinnorna till henne: Ta och sätt på en kittel vatten och låtsa att du ska åt å koka barnet. Ja, hön satte på en kittel med vatten. Som det börja koka kom trollet fram och titta i fönstret. Vad gör du, mor Anna? sa det. Jag ska koka mitt barn, sa hon. Och då hade trollet kärlek, som mor sa, och kom och bytte barn. I ett berg bodde troll, sa mor, men var det var hågar ja inte. Där var en karl inte långt därifrån som var så rik. Han hade sett en fin guldbägare hos trollen. Och han kunde inte begripa hur han skulle få tag i den. Han red dit en natt och knackade på dörren och sa att han var så törstig och bad att han skulle få lite vatten att dricka. De kom ut och gav honom bägaren med vatten. Som han hade fått den slog han ut vattnet över axeln och red i väg. Han red in på en åker och där red han omkring på den. Se trollen kommer inte in på en åker där det är sått. Där red han tills solen gick upp, då red han hem med sin bägare.
Troll
Det skulle ha skett borta i Ambjörnarp. Det var julanatt när prästen skulle rida till ottesången, så mötte han ett troll. Han hade sånt där dricka i en silverbägare - det var som en stor kalk - och ville att han skulle dricka. Men han ana oråd, så han drack inte. Han tog och hyssa det rätt bakom ryggen på sej istället. Det skulle vara så skarpt, så det brände å håret på länden på hästen. Men så var det ett annat troll som ville väl hjälpa prästen - det ropa: "För den håle och den dåle, rid in i åkern". Det var för han skulle komma in i stubben, för trollen torde inte gå i nån åkerstubb. Och han red in på åkern. Så fick han behålla den där kalken; och han red till kyrkan med den. Och den skall de visst ha än i dag i Ambjörnarp, efter sägnen. Det hade de väl för sej, när de brygga så skulle de ha plockat `jordbom' kallte trollen det - vi kallte det bönor. Det var högt ogräs, som växte i säden. Det skulle de ha och lägga i brygget, då hade trollen ingen makt över vörten. Det var en trollkäring, hon hade stulit vört på ett ställe och varit å i berget med. Så skulle hon väl gå efter mer. Medan hon var å, hade trollungen drunknat i kitteln, som hon hade tömt vörten i. "Ja, det var rätt åt dej, du kunde låtit bli min vört", sa käringen till henne. "Det kunde gärna din unge drunkna." - "Ja, du kunde lagt jordbom i, så hade jag inte tatt din vört", sa trollkäringen. Men hon bar vörten tillbaka när ungen hade dränkt sig; den andra dagen stod kittelen full: då hade hon burit hem den igen.
Vättar
De sa att "vättern" puppade barnas fingrar. De har hängt vätter- ljus på barnen, så skulle inte vättern komma. - Det var nog någon sorts troll.
Häxor.
År 1733 ransakades en kvinna i Karlanda, som hade trollat på en annan kvinnas kreatur. Den kvin- nan blev dömd till prygel.
Drakar
Drakarna de flög i luften från det ena berget till det andra. Det var nån slags troll. Draken hade vingar på ryggen, sa's det.
Häxor och trollkarlar
Om det var någon som kunde trolla så var det fin- nar. De kunde trolla genom luften. De kunde kasta kni- var i luften, så att kniven träffade den han ville ha död på. När jag var barn fick jag aldrig gå ut när det blåste mycket, för man sade att det var "ont vär" i blåsten. När trollpackan for till Blåkulla så sade hon: "Här upp å här ut fram till Blåkullas port och hem till min stugarknut." Det var gamla käringar som mjölkade andras kor med strumpeband. Men då fick de hjälp av den onde.
Trollen
Nära Knäreds kyrkoby ligger en hög kulle som kallas Rigenshöjd och i vilken det bott troll. En bonde därintill brukade alltid få hjälp av trollen med att skära sin säd. En dag då drängen gick förbi Rigenshöjd fick han höra en röst därinne som sade; bind du gör band skär jag för hand. Drängen härmade då rösten och sade efter vad den sagt, men efter den dagen fick icke bonden någon mera hjälp av trollen, till att skära sin säd.
Nödeld
Min mormor talade mycket om troll. Det hade funnits fullt i skogarna och bergen, sade hon. Men hon hade alltid blivit beva- rad från dem. Och hon sade, att det bästa sättet att bli beva- rad för dem, var om man kunde göra eld utan flinta, eller "fyr- stickor". Man skulle gnida eld med trä mot trä. För sådan eld skydde trollen. Man kunde skydda fähuset genom sådan eld. Man gned eld mot väggen med ett annat trä. Man gned med en rund pin- ne till dess att man kunde få eld. Röken efter sådan eld skul- le också vara bra.
Bergväsen
Det var en gång en kvinna i Morup i byn Kume- red som en gång var ute och gick en kväll. Då hon kom i närheten av en bergkulle, där det bodde troll, blev hon lockad in till dem och bergadörren stängdes. Nu var det så, att hon nyss fått ett barn, och dels besvärades hon av mjöl- ken och av längtan efter barnet, och hon tiggde och bad att få gå hem. Trollen lovade slutligen detta mot villkor, att hon kom tillbaka. Detta upprepades tre gånger. Slutligen blev hon borta för alltid.
Bergtagen
Skulle en kvinna, som fött barn men inte var kyrktagen, gå ut, skulle hon ha ett av sin mans klädesplagg på sej, rock eller väst. En gumma på Hurrås gick efter bränsle en kväll, och hon hade sin gubbes väst på sej. Då kom ett troll och sa: "Hade du inte haft den västen, skulle jag tatt dej med mej in i berget." Kreatur kunde bli bergtagna. Då skulle man gå till berget och skjuta, så kom de ut. Eller ock ringde de i kyrkklockorna, så hade inte trollen makt att behålla dem.
Dop
Barnen skulle döpas samma dag de var födda annars böt trollen ut dem. Att säga till prästen att man ville ha barnet döpt för trollen skull gick inte utan man skylde på att det lilla livet höll på att dö. Jordemor döpte och, men hon förstod de gamla och döpte för ### skull men det gillade inte präs- ten alltid. Min mor hade en morbror, de hade en pojk som var stolleter, han stod bunden i rummet. det var på Vassagården. Det var en bortbyting sade föräldrarna.