Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
65. Gasten han skrattade i skogarna. Där han var, skulle det vara något mördat, för där blev det en gast. Jag har hört gasten.
Gastar.
På ett ställe hade de så rysligt ont av en gast. Det var inte bara det att han skrek utanför varenda natt, utan så hittade han på och förska- pade sig till en gåse, och sen flög han rakt igenom husen om nätterna, så att folket fick aldrig någon nattaro. De kunde inte få honom därifrån på nå- got sätt. Till sist blev bonden trött på oväsendet. Han rev ned hela gården och bygde upp den ett stycke ifrån. Sen kunde gasten husera, som han ville på den gamla tomten. Inne i bergmarken här finns ett Gastakärr. Där hörs ännu gasta skrika.
Gastar
En missdådare i Värö blev en gång körd i spiketunna från Backagården genom Kattarp och Ambjörnstorps byar till en plats benämnd Stockas mosse. När det kommo dit var karlen ännu vid liv De begravde honom i mossen och slogo en påle genom kroppen för att hindra missdådaren att gå igen. Folket ha´ sedan etiderna hört man- nens ande som gast fram emellan de båda omnämnda platserna. Det hände att folk härmade gastens rop men detta var farligt, de kunde då få en örfil.
Gastar
Farfar råkade ut för gasten en gång han var ute efter vägen och körde. Han kunde inte komma ifrån stället med varken häst eller släde. När han kom fram till huvudet på hästen och såg igenom betslet, fick han se en liten svart gubbe hoppa från släden, och sen gick det med fart hem. En annan gång hoppade båda selstickorna ur på en gång. Det var på samma plats, och farfar trodde bestämt, att det var gasten som var framme den gången också.
Gastar
Det var två fiskare, som var ute och fiskade. När kvällen föll på, gick de i land på en holme och lade sig. Fram mot morron vakna de vid ett förskräckligt liv. Det var två gastar, som trätte. Den ene av fiskarena satte sig upp och frågte, vad det var för ett liv, de förde. Då sa den ene gasten: "Jag var så olycklig, så jag blev skyldig honom tolv skilling, som jag inte fick betalt honom, och nu får jag ingen ro". Då tog fiskaren upp en tjugofemöring och kasta ner till dem och sa: "Är det inget annat I trätter om, så kan I la få ro nu".
Gastar.
Det var en länsman, som varit i Bjällane och burit upp skatten och skulle över till Orust. Han hade frågat, om någon ville ro honom över, men det var ingen, som ville göra det. Men en dräng kom springande efter honom, när han var vid sjölan- det, och sa, att han kunde ro honom över. Sedan hade dräng- en mördat länsman och stenat ner honom på Hjältön. De har hört, att det gastat från det röset mot styggvär'. Drängen kom de inte på, så han fick inte något straff - Från fjorden hörde de sådana, som drunknat. Det var far- ligt att härma dem och låta som en gast, för då blev man gastkramad, likasom rådbråkad. Det skulle man aldrig ta- la om, innan man sovit på det. Vet inget botemedel.
Gastar.
Utdrag ur ett brev. -- En del av det som i häftena berättas känner jag igen från min hem- trakt, t.ex. om gasten som ville ha alla med fötterna på samma linje. Om folket inte låg såsom önskade, drog han dem, somliga i huvudet och som- liga i fötterna och yttrade därvid: "En liden å en lang, en krogete å en svang, dra dom alla liga." Såvitt jag vill minnas var det på Lövön i Solberga socken som denne gasten huserade. En annan gast tyckte inte om att där fanns något föremål av rönnträ i fiskebåtar, såsom årtullar eller dylikt och en gång när han undersökte en fiskebåt hörde fiskaren honom förnöjt mumla den ene gången efter den and- re: "Smått, smått pötträgn" till dess han fick tag i en fiskekorg av rönn då han vredgat utbrast: "Stort stort rönnepågerägn", varpå han bröt sönder korgen och kastade bitarna i sjön.
Gastar
Det var en farbror till mej som var och tjäna dräng borta vid "Älsa" (Älvsåkers) kyrka. Han skulle köra och hämta barnmorskan en gång. Det var på natten. När han skulle köra dit, körde han över en bro. När han kom över bron börja hästen och inte kunna springa. Han slog honom, men det hjälpte inte. Han nätt och jämt fick fram honom, och hästen blev alldeles genomsvett. Han kom då fram till barnmorskan och hon följde med. Men han måtte gå ijämte och köra, och det var knappt hästen orka den vagnen ändå. Det var lid de skulle köra uppför och där drog hästen, så han blev vit av löe. Men när han kom i porten, flög den där gasten å, det gjorde ett brakande i porten. Och då fick hästen fart in på gården, så han höll på att inte kunna stanna honom. - Det var en gast där vid den där bron. Det var fler som var utför den. Det var visst en människa som var omkommen där. Där var en bäck och där skulle visst någon ha drunknat. Det skulle ha blivit gast.
Gastar.
Askemäre, som for här omkring och sålde aska uppi från Mark berätta´ om gastar. En sa´ han hade gasten efter sig en kväll och som han var kommen in slog gasten i dörren och gjorde ett flabbande. Gastar skulle var spöken efter ihjälslagna män- niskor. En annan hörde gastar slåss en natt. "Ge tappt, ge tappt," sa den ene, och de smällde på och slogs. På Lonkagården (##) var det en som hette Elin (####) och hon hade tagit livet av sitt barn och just då kom henna bror och då sprang hon ut genom fönstret och ut på Askberg och lät sig trilla utför där. Men hon slog inte ihjäl sig riktigt utan sprang till Fjärås till Alletorke kvarn och där hitta de na döer i snön. Och så har de alltid haft för sig att Lonka-Elin spöka och de hör hur hon gnäller. De skulle / inte få begrava så´na som hade självtatt sitt liv på kyrkogården utan de skulle lagt henne i en mosse och den kaller de än Lonka- mös.
(myling.) Gastar
Det skulle bli gast av små barn som blev mördade å lagda så, att de inte kom i kyrkogården. Jag vet inte något särskilt stäl- de hört dem på. De kunde följa med långa vägar å skrika.
Gastar
Jag vet att de kallade berguven för "gast". Det skulle inte betyda något bra för folk på trakten när han skrek. De tyckte inte om honom. Om han flög över en så blev en sjuk, så att en knappt kunde komma levande hem.
Gastar
Gastar har man trott på här, de yttrade sig i hemska rop. Gastar var självspillingar och barn som blivit födda i lönske- dom och sedan blivit undanstuck- na. Man kunde bli "gastkramad", då kände man häftiga smärtor t.ex. i ryggen eller i en arm.
Gasten
Sven på Vithall hade "gasten" efter sig ända från Lurö till Vithall en kväll. Han skrek och det hördes som om det skulle komma från sjöbotten. Det var några ########, som inte hade ro, sa Sven