Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Eldar Påsk
Jag tror aldrig att de eldat om midsommar utan om påsk.
Stund, och solmärken, Jultongel
Om någon kom till sin granne och begärde hjälp med något kunde grannen svara, ja om du kan vänta ett tag, ja har int stônner nu. Beträffande tiden för måltiderna uppdelades dagen i 4 ökten, när man stigit upp på morgonen fick man för långt tillbaka i tiden en sup bränvin och en kakbit, men på senare tid är det kaffe med dopp, och på allra senaste tid surr med dopp? sedan blir det daggelmål kl 9 och middag kl 1. sedan blir det assvâl kl 4. och till sist kvällân kl 7. I en stor del gammla stugor finnes så kallade solmärken som består av en skåra i en fönsterkarm. Om Jultongel varar över trettondagsnatten skall påsken komma sent.
Påskkäringa
Dä va e påskkäring spm for opp gönom kôrsten när ho skulle fare te Blåkulla om påsk. När ho for, så sa ho: "Här opp å hämt." Nu låg drängen i sôffa å hörde dette. Han geck ôpp å laga iårdning en #### å skulle fare ätter käringa. Men när han skulle fare så sa han fel. "Här opp å här ner, sa han - änne här ska ja opp å här ska ja ner. Drängen feck ri opp å ner i kôrsten hele nat- ta te dess att sola geck opp på môren.
Seder och bruk under jultiden.
Ved skulle bäras in så det räckte hela julen, talgljus tillagade man själv. Juldagens morgon steg man tidigt upp för att gå till julottan. Man lyste sig dit med bloss, bloss användes även när man gick till nyårsottan, till bloss begagnades en ria stör i vilken man hugget ett och an- nat hugg med yxa för det skulle brinna bättre. Stören som begagnades till bloss var bra lång och bars av fyra man, på stakar, efter som blosset brände upp fingo de gå längste närmare varandra. När de kom fram till kyrkan, kastades blossen i en hög, ett stycke från kyrkan, där de själv fick brinna upp. En julkaka skulle gömmas i sädesbingen, minst till påsk. Aska av julbrasan gömdes, till man skulle laka (tvätta).
Intervju med Olov Jansson (f. 1891) och Johan Vilhelm Jansson (f. 1891)
Intervju med Olov Jansson (f. 1891) och Johan Vilhelm Jansson (f. 1891) i Sunne, Värmland. Intervjun gjordes 1946.
Husdjur
Omkring den söndag på våren då predikan var om den gode herden, skulle man släppa ut fåren. De måste nog klippa fåren före påsk, för annars kom påsk- käringarna o klippte ullen av dem. När de skulle gå med en ko till tjur, så tog de ett almnacke- blad o rulla ihop, o så tog de en liten hyske o hake o la' dit o tog detta i en brödbit som de sen stop- pa i kon, då var det säkert. En gumma här, Stina-Kari i Torpet, (Lennevalstorp) hade alltid detta för / sig. När hon vinnla hö åt korna, så spotta hon tre gånger i vindeln, då kunde ingen göra korna ont. Knivar hade hon i lagårn, o så rita hon kors där med tjära. En ko, som kalvat, skulle smaka på första mjölken, de tog lite av var spene o gav henne.
Julafton.
De döe kom hem på julnatten; alla som vöre döa i det hu- set. Maten skulle stå över nätterna till annandan, ost, smör och bröd i överflöd. "Annandan tog mor sitt sil". Som oftast brändes det lyse hele julnatten för att inte "spöke- na skulle ha nån så (d)." Julahalm hade de överallt på vart enda ställe tills för 40 år sen. De tog inte in den förr än vid 9-10-tiden på kvällen och bred- de i rader över hela golvet - toppa skulle ligga på rätterna lite gran- na. (Inte hört att man brukade lägga banden om kärvarna i kors.) En kärve till hundgård fick ligga vid en vägg. Ett gammalt folk här hade halmen liggande till påsk. Halmen användes till strö under kreaturen.
Påsk.
Här var en torpareson hette Anders Petter Johansson, två år äldre än jag. Han gick och tiggde ägg om påsk. Han hade en korg och en käpp. Korgen var klädd med grannt papper i många olika färger. Var det någon, som ville titta i korgen, slog han till honom med käppen. Han hade något för ansiktet, för att han inte skulle vara igenkänlig. Han hade inte gått och läset, men han var stor till växten. Det är la bortpå 70 år sen. Han fick bra med ägg. Han sjöng bra och jag kommer ihåg en del av hans visa: Tack å tack dä ska I ha, för I mej har fägnat, En vacker fästeman ska I få, om I kan tränga. Å Edra hönor de ska trivas å köken ska vi skjuta och räven slå ihjäl.
Påsk
Både långfredag och påskafton var vi ute och drog ris till en påskeld. Så samlades vi barn runt om påskelden påskafton. De talade om, att påska käringarna var ute påskafton. När de fick tag i en kvast eller någon sopa och raka att rida på, sa de: Här upp och här an, till Blåkulla fram." Och så gav de sej iväg. En gång hade de träffat Kaptin Ali i Stackegärde. Där satt hon i en grop och var upptröttnad och orkade inte hem. Prästen träf- fade henne på morgonen påskdagen, när han red till Grimmared. De sa, att solen dansade på påskdagen. Och det tror jag, att jag har sett, sen jag blev äldre. Jag var vaken en gång när solen gick upp påskdagen, och det riktigt strålade runt omkring. Det var för Kristi uppståndelse den dansade.
Högtider
På julnatten trodde de att allt som var farligt var ute. De döda hade julotta i kyrkan vid midnattstiden, och om någon kom in där då, så var det ute med honom. Konstiga saker kunde man få se också. Om någon gick ut och tittade in i stugan medan de satt vid julbordet kunde han få se om någon i huset skulle dö under det kommande året för den satt där utan huvud. Jag hörde talas om sådana som hade fått se sig själva sitta där huvudlösa och de hade också dött innan nästa års slut. För att inte något ont skulle komma in till kreaturen hade de kors på dörrarna under julnatten. Likadant hade de vid påsk, för om trollpackorna kom in i ladugårdarna kunde de rida på korna och förstöra dem. På trankvällen skulle man lägga sig vid dagsljus och efter den dagen fick man aldrig göra något arbete vid eldsken.
Påsk
I första veckan i fastan var det "kôrvemåndan" och "fläsketis- dan" och så "askeonsdan". Den dagen skulle de ha gryngröt, och när de ätit, skulle de lägga sig att sova. När de vakna- de, skulle de ut och titta vad de fick se först, om de fick se en gris, skulle de bli så lata. Att se en häst eller ko eller en människa först var bara bra, det var bara grisen som de inte ville se. Sen kom "pannkake- torsdan" och "mottafredan", då / de skulle ha "motta" (nävgröt). Och så "kärnelördan", då skulle de kärna smör. I "dimmelveka", "dimmeln" före påsk fick de inte spinna inte göra nåt som "dura". "Det var tyst då när de förrådde vår Herre." Men en käring sa: "Ja ska spinne o dundre, för ja vill inte att de ska förråde vår Herre." Här har de ej brukat gå omkring och tigga ägg vid påsk.
Påsk
En feck inte gå ur lagårn om påskekväl mä mindre än att den skulle läses noga. Di va rädde för påskkärringer. Dä va e så säker tro på dä. För länge senna feck di reda på e käring, som datt dö ve rota på e gran på Odenstaskogen. Å dä hade di e säker tro på, att dä hade vôre e påskkäring. Men dä ä trolit att dä va e fat- ti gômme som gått vilse i skogen. Di fannt henne strax ätter påsk. Men ett falit väsen va dä om denne stackern gômma. Dä va fölle knappt en som inte trodde att ho hade vôre te Blåkulla.
Blåkulla. Häxor
Di gamle tala mö om Blåkulla å unra på var dä kunne vare, men dä skulle vare ett ställe di mötte skam. Där passe alle trollkärrnger å andre ela- ke å ifrå Gud vände på å mötte skam. Å sär- skelt gjorde di sej e roskullsrese dit om påsk, å då feck di fägna. Dä va månge som gjorde ôt för sjukdomer i min barn- dom. Dä va e käring i samrösninga på Borgvik, som kunne göre ôt för bölder. Folk hade för sej att di feck läre tocke när di va te Blåkulla.