Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Två tomtar slåss.
Esbå gårds tomten och Tyris tomten slogos en gång. Esbå gårds tomten slog med en dyngsläde, och Tyris tomten hade harven. Tyris tomten vann. Så sålde Tyrisen tomten till Gumbacka. Och Gumbackarna lära ha kört efter honom i tre onsdagar efter varandra. Tredje onsdagen lär han ha följt med, eftersom hästarna voro så våta, att fraggan tippade bara, när de kommo hem.
Tomtar
Tomtar, de påstod de att det fanns inte långt borte. Det var en gumma, som dö för mer än 40 år sen. Hon la- des i kista. Så hade henna man virat ihop något och stoppat i kistan. "Hon får la ha detta mä sej", sa han. Det var nog tomten!
Tomten fordrar iakttagande av god sed
I Skomakarböle i Hälsinge skötte en tomte om hästarna. Han var en riktigt duktig stalldräng och bar ännu till hö i stallet. Men en gång hände sig att höet var så dåligt bärgat, att det hade ruttnat. Då råkade han, som ägde hästen, svärja till, och då blev tomten så förargad, att han kastade honom i häcken.
Tomte, bjära, skratte släpar förnödenheter till gården.
När man satte otröskad halm i rian, lämnade man lillsättningen tom. När man sedan gick att tröska, var samma sättning fullsatt. Tomtarna buro sättningen full. En tomte, som blev trött av den långa vägen, sade: »Håh-håh-hå, sju mil o sju stjyl».
Tomtar
Tomtar sa de eller tuntabesa ! Aldrig hört benämningen goenisse. De släpade säd och foder och mjöl och allting. Det var två gård- bönder, som hade var sin ko som var alldeles lika. Så hade de gett tomten på det ena stället gröt utan sirap till jul en gång. Då blev han arg och slog ihjäl kon. Men sen fick han se att det var sirap i botten på skålen. Då bar han den döda kon till grannens la- gård och tog med sej grannens ko tillbaka. Då tomten var stark, fast han var liten. Skiftade gården ägare var det inte sagt att tomten fick bli kvar på gården. Blev han bortvisad, så släpade han ifrån den gården sedan, så de fick otur där. Har inte hört sägnen om tomtens nya kläder.
Tomtar
När vi botte i Helgere, så hade vi en tomte. Och var gång jag kärna, så ville Johannes alltid ha en smörgås till tomten med färskt smör. Och då fick han en skörning och gick ut i lagårn och la den i en tomme bås. Kakeskörningen var allti borte om möra. En gång långt efter, när di reparera lagårn, så skulle di lägga in nytt golv. Då fann di alle smörgåsarne under telet i den båsen, där gubben hade lagt dom. Di var inte rörde på nåt sätt. Di trodde att tomten hade trollat dit dom, för där fanns inget hål i golvet nånstans. Och di undra mycke på att smörgåsarne inte var rörde. Råttorna hade inte rört en enda bit. Så tomten skulle väl ha hindra dom.
Tomtar
Här borta i Styrshult i Kalv bodde två bönder, Anders och Magnus. Det talte Lindquist, min "gårdbo" (granne) om; han var ifrån Styrshult. Magnus tröt aldrig nånting för. Det sa de var tomtar, som drog till honom, för allting räckte för honom. Så en kväll kom Anders ut – det var Lindquists far. Då fick han se där stod ett stort hölass på Magnus gård. Han gick närmare och titta. då gick där små tomtar och lasta av lasset, så många så de myllra. Och en tomte gick och la för kreaturen, och för var foring han gav dem, sa han: "Äte mina knoa, detta är hämt på Vränglarpa loa." Det är ett ställe i Ö. Frölunda. Där hade de väl hämtat höet. Det hade vart rykte länge, att de hade tomtar som drog dit, men nu blev det fakta.
Förr i tiden trodde man ju allmänt på tomtar, jätt...
Förr i tiden trodde man ju allmänt på tomtar, jättar och troll. Jättar och troll var man rädd för, ty kom man i deras klor, så var ej så lätt att komma undan. Tomtarna vore ju i sig själv snälla, men de kunde hämnas de också. I allmänhet var det ju de, som bidrogo till trevnaden på gårde. Det berättas om en tomte här nerifrån norra Halland att han bar sädesbördor ifrån Västergötland till en gård här i norra Halland, son inte ligger så värst långt ifrån västgötagränsen. Men så tyckte han, att det fyllde för litet i ladorna och därför ville han ha drängen på gården till hälp att bära. Men när de vore hunna ett stycke på hemvägen med sina bördor, började drängen att bli trött och ville sätta sig och vila / - Men då sa tomten: "Hade jag vetat att här fanns vila till, så hade Broby lador", - så hette nämligen ladorna, därifrån tomten bar sädesbördorna, - "för längesen vart tomma". Han menade härmed att om han hade fått vila, så kunde han tagit större bördor. Varje julafton skulle tomten ha sin gröt med sirap på. Men så en julafton, när tomten skulle till att spisa sin gröt, fann han ingen sirap på. Det förgrymmade tomten att han som varit så trogen hela året till tack, inte skulle få nån sirap till gröten. I tomtens sinne uppsteg hämndbegär. Och innan han satte sig ned för att äta gröten, gick han ned i fähuset och döda de bästa kon. Men när han kom in och satte sig till att äta och kom till bottnen av fatet, låg sirapen där. Ty de hade slagit på sirapen innan det hunnit bli nån ("grinle") på gröten, så att sirapen hade runnit igenom ("hinna") till bottnen. Men då kom tomten att tänka på, att det nog var galet, han dödat kon, när det likväl var- / -- sirap med. Och när han ätit. gick han ned i fähuset och tog kon han dödat och släpa henne med sig till ett gårdställe och lade henne där och tog en annan ko där på gården. Den ledde han och ställde henne på den andras plats. Vega adr: Ester Marcusson Telnebacka Veddige.
(hus och gårds)tomten
Tomten visade sig som människa, men han var in- te större än en tre- eller fyra års gammalt barn. Han var endast manlig. Jag vet inte om de som kallades "drag- docker" hörde till tomtarna. Men det skulle vara små fruntimmer. Det var inte så mycket tal om dessa som om tomtarna. Tomten hade röd mössa. Så berättade de som hade sett honom. Se'n hade han korta byxor, röda strum- por å skor – smala å långa fram. Om han hade skägg eller inte vet jag inte. Han hade två ögon som en människa. Brukade hålla sig i stallet å la- gården.
Tomtar
Augusts far i Gravarna hade tomte, det gick så bra för honom. Men så fick de en piga och hon la' gödsel i stället för mjölk i tomtens skål en gång. När tomten kom om kvällen och titta i skålen efter sin mat och fick se gödseln, sa han: "Jag har gått sju mila väg å haft sju skäppor råg å dä ä skit i min skål." Så gav han sej därifrån, och då gick tur och lycka sin kos på samme gång.
Tjänsteandar, tomtar
I Brushult hade di tomtar förr men de tog slut. När morfar kom dit hörde han en natt att de trask på loen. Han gick dit å fick se ett par tomtar som höll på. Men han sa te dom: "Trösken I te Herrens ära så trösk då men trösken I te någet annat så gå då för de vill jag inte ha me å göra." Di försvann å sen har jag inte hört nåt om tomtar på Brushult. Det här är alldeles säkert.
Tomten flyttar.
Har också hört berättas om en annan stuga där tomten brukar bullra, även här på vinden. Husfolket visste ej, att det var tomten, utan trodde, att det var folk där. De gingo upp för att se, men sågo ingen. När de kommit ned tillbaka, började samma ljud höras. De blevo så leda att alltjämt höra bullret, att de till sist måste flytta från hela gården. När de körde sina saker, hade de även en tunna på lasset. Då de åkte förbi någon, tittade en liten tomte ut ur tunnan och ropade: »Vi flyttar i da vi».
Tomten sörjer, då hans bostad förstöres.
Vid Nystu i Kvimo rev man en gång ned stugan och flyttade den ett stycke. Då stugan var ånyo uppbyggd, gick husbonden en afton ut på gården och såg då tomten sitta på den gamla spisen och gråta. »Int behöver tu gråt», sade husbonden, »tu får kåm i lag me åss i stugon». Sedan såg han inte tomten. Tomten hade på huvudet en vit av ullgarn stickad mössa, spetsig som en strut med en tofs i spetsen, sådana som man använde i gamla tiden.