Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påskseder
Om påsk målades kors över alla dörrar i bonings- och uthus. Först och främst de senare.
Svartkonst
De kunde mjölka andras kor genom hankar, men en sådan hank skulle sitta stupe med ändarna vända nedåt, därför var de så noga med att sätta hanken rätt när de gjorde gärdsgårdar. I Tiveden kunde de skicka ut "trollskott". En svåger från Sannerud tala om ett par granngubbar som var osams, o de skicka trollskott o döda djuren för varann. Först dog en oxe för den ene o så en / för den andre undan för undan. Men de kunde inte "förvare" sina djur för skotten. I skotten var bara stickfliser o brända pinnar o nåluddar, o de var som en liten boll. När påskkäringar gick till nattvarden, så hade de en liten flaska med sig, o när de fått vinet så släppte de det i flaskan o torka sig i det samma med näsduken som de alltid höll i handen. Och detta skulle användas till den smörja som de smorde kvasten med vid påsk.
Högtidsdagar
Om påsk skulle de ha tjärkors på alla ladugårdsdörrar för att inte trollkäringarna skulle komma in. Till skärtorsdagen skulle de korsen vara ordentligt i ordning för då gav de där käringarna sig iväg. Och på påskafton sköt de efter dem. Första maj var som en helgdag. Valborgsmässa kallade de den. På kvällen före den dagen tände de upp eldar och vid dem dansade ungdomen. Vid midsommar brukade de ha majstänger här och där. Det har varit nästan bortlagt en tid men nu börjar det bli vanligt igen. Likaså var det mindre med valborgsmässeldar, men nu är de allmänna igen. De brukade ha en stor majstång vid varje by och vid de olika ställena dansade ungdomen hela natten. Efter midsommar hade de ingen helg förrän Lusse. Då var de uppe och ”gjorde otta”. Antingen tröskade de eller högg ved. Först när de gick ut på morgonen så fick de en sup för de söp mycket då. Sedan var de inne och åt flera gånger. De skulle ha slakten färdig till Lusse så det var liksom ett slaktkalas den dagen.
Jul
Här stod man förr upp mycket tidigt juldagens morgon för att begiva sig till julottan. De som gick hade stora bloss i händerna. Torrt tjärbränsle anskaffades långt före jul. Blossen kastades vid framkomsten till kyrkan så att bål bildades för varje by. Det ansågs hedersamt för byn att ha ett stort bål. Vart stolalag skulle ha ett ljus med sig till julottan. I somliga stolar storlo 10-12 långa hemstöpta ljus. Många hade för sig förr att de skulle ut julnatten och höra hur gräset växte och se när de döda gick fram. Julavén skulle ligga för grannlåt i gruvan , bakugnen, från jul till påsk. I mitten låg en avbarkad trinning . Denna var kluven i ena ändan, men vedstyckena hängde ihop i den andra. Det var inte någon bra husmor, som behövde använda bakugnen före påsk. Den som kom först hem från ottesången, hade utsikt att bli kyrkvärd.
Dymmelveckan. Blåkullafärd
Dymmelveckans dagar var: Svarte måndag, Vite tisdag, Aske-onsdag, Skär-torsdag, Lång-fredag, Påske-lördag. De dagar, som föregick lidandesdagen, betraktades alltid som centrum för oväder. - Alla spinnrockar uttogos lördagen före dym- leveckans inträde. Bakning och rengöring skulle under den- na vecka. Om påskafton sköt så många som hade pistol och gevär skott efter troll och deras biträde påskkäringarna, som då var på fest hos Hin onde. De reste skärtorsdag natt och kom tillbaka på påskafton om kvällen eller på natten. Då möttes de som sagt av gevärssalvor. Blev de sårade, damp de ner som krymplingar. En del klarade sig för skotten och kom hem och skötte sina jordiska sysslor till nästa påsk. En del återvände, skrämda av skotten, tillbaka till Blåkulla igen. Under hela fastlagstiden var det förbjudet att an- / ordna nöjestillställningar av något slag. Fastlagstiden var slut om påskafton. Den dagens morgon lossade man ett skott upp genom skorstenen för att fördriva trollpackor från hemmet. - Långfredagen och påskdagen besöktes kyrkan. Särskilt långfredagen var en stillhetens dag. Då övades läsning av både ung och gammal. Evangeliet och Akten lästes högt och tydligt av var familjemedlem för sig. - Till frukost åt man under påsken smörkaka och bryn- ost. Middagen bestod av mjölgröt med smör, socker och kanel. På morgonen och på eftermiddagen vankades kaffe med dopp. Som kvällsmål förekom potatis och kött samt efteråt mjölk. Ingen slakt förekom vid denna tid. Men man börja- de nu äta av spikfläsket, som upptagits i mars och hängts på spikar. Det slaktades på en medelstor gård före jul två stora svin, vilket gör fyra stora skinkor och fyra mittstycken. Bogarna är ärtefläsk. Till samma ändamål användes skin- kornas ben. De två mittstyckena gick åt till stekning från jul till midsommar. - Fårlåret och koköttet torkades i svag ugnsvärme. Denna konserveringsmetod användes för att köttet inte skulle bli för hårt. Fårköttet äts som skinka 'speket'.
Häxan i Tådås
De va Mårtens hustru, hu bodde på Trappan. De va bra länge sen för att mi pappa, hanses farfar, han hette Olof å han hade släppt ut sine får. De va e påsk. Iblant dom hade han en bagge, å den va bortkommen under natten. Å då fåra kom hem, så va baggen borta. Olof bodde i Hålan under Tådås. Så kom hu (Mårtens hustru) å hälsa på farfarn, å så förebrådde hon honom, att han mistat sin bagge. Så säger han de: "Ja, den har hunnarna väl rivit ihjäl." – "Nja, han nog änna' te så långt" sa hu. "Hu ved du de?" sa han. "Jo, han går nere i Bräcka." "Gör han de?" sa han. "När har du sett honom?" – "I da". Olof gick dit å fann baggen. Han va förtrollat, huvudet sto bakut å hornen framåt. Hu hadde haft den på natta å ritt på den då ve påsk. Gubben visste hu va trollpacka. Han tar baggen å bär hem han. Kastar den över axlarna. Tänkte: "Ja ska bode dej." Så tog han en kniv å skar halsen av baggen, tog huvudet av baggen å gick in å slog käringen i ansiktet å banka kring henne så ho blev blodi i hele ansiktet. "Här ska du få, di trollpacka, de e du som har haft baggen å ridit på i natt å fördärvat ham. Å ja ska hjälpe dej ifrå de där eländet." Hu teg å ga sej å. Å efter den dan hadde hu inga makt mer. De talte pappa om.
Påsk med fastlagen
Fastlagsris förekom inte i Hjärtum. - Skogsarbete försiggick mellan nyår och påsk. I början av dymleveckan kördes det all- tid hem fina granriskvistar från skogen. Dessa kvistar lades i form av en matta utanför dörrarna om påskafton. Detta var också en påminnelse om att nu skulle det komma en ny tid efter snödrivornas försvinnande. - Om påskafton åt man smör, bröd, tre ägg var samt ris- gröt med smörhåla. Påskdagsmorgonen bjöds det på kaffe och dopp. Till frukost bjöds på kött och fläsk samt smör och bröd. Middags- målet bestod av uppkokt mjölk och gröt samt potatis och lång- fisk. samt kvällsmålet av mjölk smör, bröd och kött. Annan- dagen fick man åter risgröt med smörhåla. - Äggen målades i olika färger, innan de kokades. Ibland skrev man också verser på dem. - Solen troddes ej dansa påskdagens morgon, utan det var Kristi Himmelsfärdsdag.
Påsk
I påskveckan klena di tjärkors på la- gårdsdörrarna. Det var gamla som gjorde i min barndom. Di ville inte ha påskkäringarna in i husen. Jag mins att mina föräldrar tala om att di hade varit inne i ett svinhus om påsknatten och hade tagit en so och ridit på. När kyrkfolket skulle gå till kyr- kan om påskdagsmorgon, så mötte di soa. Då var hon så förbi att hon slang. Om skärtorsdag fick en inte hugga ved. Om kreaturen kom och trampa på vedträn eller stickor som huggits på skärtorsdag, så blev de halta. Om långfredag fick en "långfredagsris." Det fick en så att det sved i skinnet. En skulle / bli påmind om att Jesus var pinad den dagen. Påsklördag fick en ägg för att en skulle bli vid gott hull. Före påsk tog di in "palmer". Långfredagsregn var illa skadligt. Ville inte bli skörd, om det regnade på långfredag. Det var käringar som gick och klippte andras får. Det var farligast om påsknatten. Fåren blev klippta vid öronen.
Påsk
Dymmelveckans dagar: Svarta måndag, vita tisdag, dômmel- onsdag, skära torsdag, långa fredag, påskelördag, aldrig an- nat. De arbetade inte något vidare på dômmelonsdag, då je- sus dömdes. Inte på torsdan heller. De som hade spunnit blår och hör, hade lakat väven före dymmelveckan och la ut den till blekning i dymmelvec- kan. Den fick ligga hela den veckan, ja månetals, innan den blev vit. De fick dricka vad som helst långfredagen. Känner ej till långfredagsriset. Två eller tre i sällskap gick och tiggde ägg. Det var an- nandag påsk på eftermiddan. De hade en korg med sej. När de samlat något tjog, stannade de på ett fattigt / ställe och kokte dem, och folket där fick vara med och ä- ta upp dem. De var inte rädda för att elda påskafton i spisen. Påskeldar hade de på många ställen. Någon annan kväll än påskafton eldade de inte i Landvetter. Det var påskedan på morron, solen dansade, det har jag hört i all min tid.
Påsk
Den vecka, som föregick påsk, kallades för dymmel- veckan, och varje dag under den hade ett särskilt namn. Följande benämningar förekommo i Eriksberg: svarta måndag, vita tisdag, dymmel onsdag, skärtors- dag, långafredag och påskalördag. Vissa arbeten voro förbjudna under dymmelveckan. Man fick ej spinna och ej mala. Inga hjul av något slag fingo gå runt, så länge dymmelveckan varade. Var- ken vid kvarnarna eller i hemmen fingo några hjul gå runt. Alla arbeten, där hjul gagnades, skulle man göra ifrån sig i förväg. Skärtorsdagskvällen var farligast. På onsdags- och torsdags- kvällarna skulle det vara stillestånd med arbetet. Då fick man ej göra någonting. Man fick ej tur, om man utförde nå- got arbete. "Gå ej och gör det eller det, för då får vi otur hela året, / sa' man. Fläsk fick man ej äta hela den veckan. Man fick ej ens smaka något sådant. Det var så förfärligt fördömligt. I mitt föräldrahem voro våra så rädda för att vi skulle få tag i det.
Påskkäringar.
Om påsk hade de mycket bestyr för påskkäringarnas skull, och mest därför, att de ville in i lagårdarna, och det var väl för att de skulle få kor att rida på, för det lär de ha brukat. Ibland kunde korna stå i lagården och vara svetta och skälva, för att påskkäringarna inte lät dem vara i fred, utan hade dem till Blåkulla. För att de inte skulle komma in där så hade de tjärkors över dörrarna och på insidan av dörrarna och så skulle de ha ett blad av något Guds ord eller en hel bok i fönstren. Hade de någon gammal trasig psalmbok så tog de några blad ur den och lade i vart fönster. Men det gick med andra gudliga böcker också. Det fanns en andaktsbok, som hette "Brinnande bön", och den hade de ofta liggande i lagårdsfönstren över påsknatten, för den hade de all- mänt. På stugdörrarna hade de också tjärkors och så skulle de ha spjället väl stängt, så att inte de kunde komma in den vägen heller, för kom de in så kunde det hända, att de tog någon med sig. De brukade vara ute och skjuta på påskkäringarna. Om de
trasdockor om påsk
Om påsk klädde de ut förfärlet grömme trasgubbar å reste utaför på döra om natta hos nôn som de'nte tökkte um. Ja va mä en gång å jorde en sôn å sätte ôpp'en. Dä va ja å e flekka te, ve flätta ihop hårt, hårt utå halm å traser se dä ble änna som en bra stor kar. Se jekk ve mett i natta mella påskafton å påskdan å sätte ôpp'en hos e tös sum den annra flekka tökkte illa ôm. När de lätte på döra på môran kom 'an faranes in. Den flekka som fekk'en tog se illa åt sä å grät.
Landsmålsarkivets specialfråga 9.
Landsmålsarkivets specialfråga 9. a) Risningen skulle utföras på långfredagsmorgonen så tidigt man kunde eller hann göra sig i ordning. Det var kapplöpning. b) Det kallades långfredässkrättja (långfredagsskräcka). c) Nej. d) Ungdomarna flätade ihop det av björkkvistar, som de skuro direkt av friska björkar sent på skärtorsdagskvällen. Ett flätat ris kallades kallbas (karbas) och var flätat till ett par tre dm från spetsen. Den oflätade delen kallades sjärä (skäret) och det var med den delen som risningen sked- de. e) Alltid av björk med färska mjuka kvistar. I Gagnef vet jag intet exempel på att björkarna varit utslagna långfredagen. Intet avseende på vilkens ägor man tog riset.