Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
maran.
Ja' ha aldri ha't mara själv, men ja' ha hört tales om den mö. Mara skulle vare e verkli mänske. Dä va ingen dö ätter va ja' kunne förstå. Igen vess- te själv att han änne ho va mare. Di kunne se dä på di som va mare. Dä va allt månge tecken, men ett vet ja' å dä ä att den som ä mare har inte hår unner armera. Ho kunne komme in gönom nöckelskylte (= nyc- kelhålet). Om di ropa namne på den ho red, så kunne den komme lôss. - Di som hade ont å mare, trod. de sej knappt å lägge sej om kväl. Ho mastra dom förskräcklit. Di bli bå svette å matte.
mara.
När mara rir en så är det precis som en skul- le till att tappa andan. Hon lägger sig på bröstet. När en vaknar så blir en dyngsvett. Hon kommer inte åt en förrän en har somnat, men då passar hon på. Det var ett förskräckelse å vara ute för den. Men nu måtte hon ha kommit bort för en hör aldrig något talas om henne nu. - En skulle inte näm- na henne om kvällen. Om en satt å talade om hen- ne, så kunde hon komma på natten. Om en band en fin silketråd om lillfingret, när en lade sig om kvällen å ställde skorna vid dörren med klackarna inåt rummet, så skulle hon inte vara go te att komma åt en.
Mara
En dräng i Båtstorp blev så svett om nätterna, för det kom en mara på honom. Han hade sett att det var ett litet hål i väggen ijämte sängen, och han gjorde en liten plugg till det hålet. Nästa gång han fick maran på sej var han så pass vaken, att han var god till att få pluggen i hålet – då var där en hjärtans grann liten däka. De kom till att tycka om varandra och de gifte sej, och de var tillsammans i flere år. Men en gång skulle han visa henne vilken väg hon var kommen. Hon ut, och han fick aldrig se henne mer. Varulv okänd för A. N-n liksom för alla övriga tillfrågade Valingebor.
Mara
"Mara" sa di skulle vara ett kvinnfolk. "Ho va kuti å stygg som e gammel käring." De gamle hade haft mycket ont av henne. Hon kom in var som helst. Om det var aldrig så liten öppning, så var hon "goti" att komma igenom. Men det gick att stänga henne ute med kvicksilver, för om en strök aldrig så li- tet i springan, så hade hon inte makt att kom- ma igenom. Så fanns det "marbôsker" att ta. Det var som knutar på björk, som en tog. Såda- na var bra att ha i taket el över dörren i stal- let och ladugården. Det var ingen annan bot att ta till.
Marknader
"Kronsättersmarknaden" i Norge fanns väl ingen här än de skulle till. Dit skulle alla män- niskor, innan de fick gifta sig, brukade de gam- la säga. De var inte fullt ut förrän de hade varit på den marknaden. - I Jäklia hölls också marknad, som folk var till. Första tisdagen i mars hölls "Kronsättersmarknaden". Folk köpte spannmål, ost, honungskaka, lutfisk salt, mjöl och sill. Kläder å tyg fanns också att få köpa. Jag mins inte att de hade något med sig att sälja om in- te hudar å skinn. Men skinnen bereddes mest hemma. Det var inte något att sälja från dessa trakter.
Maran
Det var farligt med "mara". Vissa personer å djur var ut- satta för henne. Hon klämde sig fast över bröstet. Hon var som en människa, men hon hade långa smala ar- mar å stor mage, stora ögon. Så hörde jag en gammal gubbe beskriva henne. Hon kom in genom små hål i fönstren å dörrarna. Kunde en finna dem å kleta igen dem med bly el. dyl. så kom hon inte in. När en skrek namnet på den hon klämde, så blev hon borta. Men då var han så svett som han skulle ha legat i sjön.
Maran
De ritade femuddar eller kors med ett kol på bröstet. Ja' har gjort kors. Ja' hade så ont å mara i många år. Dä va' nå't frun- timmer. Jag fick te slut se na i sömnen; ja' va' inte fullkomligt va- ken å inte fullkomligt sovande heller – jag kände igen 'a att dä va Ny- boms Krestina – då släppte dä, för di hade inga' makt längre, när en hade känt igen dom.
Forna förhållanden
På Hälla gårds ägor i Tegneby ligger på gränsen till Skeppsdala ett stycke mar på omkring två tunnland, som nu tillhör gästgivaregår- den Hogen. En herre från stipendieinrättningen kom till gästgivaregår- den och bad att få tjudra sin häst på ängen till gården. Det fick han. Så ville han betala, men de ville ingenting ha. Han tackade och sa: "I ska få ett tjudremål igen." Han tog tegen från gymnasiegården Hälla och skänkte gästgivaren. Den blev vid ett senare skifte utbytt mot ett markstycke, som ligger närmare Hogen.
Mara.
"Mara" var nå ont som kom över en. Man sa, att det var en liten kärrig med smala ben och armar. Om en blev liggande på rygg, så passa hon på å sög sig fast över bröstet å strupen så att en inte orkade andas. Bara det var någon som tog tag i en så var hon borta. Hon skulle va- ra värst med sådana som hade mycket hår på kroppen. Hästen hade hon av maran. Det var farligt att hon kunde vara med från stallet om kvällen. Men om en tog varme ### sig, innan en gick å la- de sig, så var det inte farligt. - "Marbärlan" vet jag att di hängde upp i stället, för den skul- le sky för dem.
Vårhalvåret
Den 22 mars ansågs dag och natt vara lika långa. Man skulle då lägga sig vid dagsljus och och stå upp vid dagsljus. Tranan ansågs komma då. Derför hette det: tranan bär ljus i säng! Fick man se en brun nässelfjäril först om våren betydde det hunger och dyr tid. Den kallades hungerfjäril alla fjärilar kallades med ett gemensamt namn sommar fugler: (fåglar) Fick man först se en fjäril på våren med svarta kanter på vingspetsarne betydde det mycken dödlighet det året.
Intervju med Karl Andersson (f. 1870), Nils Gustafsson (f. 1924) och Erik Karlsson (f. 1871)
Intervju med Karl Andersson, Nils Gustafsson och Erik Karlsson, gjord av dialektforskaren Erik Larsson 1958. Karl Andersson i Nygårdsåker, Bolstads socken, var född 10 mars 1870 därstädes. Hans far var från Erikstads socken, modern från Bolstad. Nils Gustafsson är född den 8 januari 1924 i Nygården, Bolstad. Lantbrukaren Erik Karlsson i Kårebyn, Bolstads socken, var född den 3 januari 1871 i Lillebyn i samma socken. Båda hans föräldrar kom från Bolstad.
Väderleksmärken, tydor
Mars med sitt skägg lockar barnen utan vägg. April mä si rännesketa lockar barnen te å inne seta. Om kyndelsmäss är lärkan så högt som oxen bär oket. Så långt före jul rimmet kommer så långt före midsommar kommer regnet. Var det tretton ny på ett år så var det första ett gållny. Och så som nyårsnyet var blev de tre följande. Om det var mycket takisar på vintern så blev det mycket åska på sommaren. Om isen "fryser upp" i bäckar och åar (den höjer sig) så blir det också mycket åska.
maran m.m.
En man satt uppe med fruntimmer. Rätt som det var började han ge sig alldeles förfärligt. Vad var det med honom, frågade man. Jo, maran hade kommit in genom nyckelhålet. Hon såg ut som en höna och hade hoppat upp i sängen och satt sig på honom. När man fick något ont, så var man trollkrammad. (Ber. av Axel Johansson, Åkered, 40 år) Om det är någon, som har ont av maror, så skall man sätta skorna med tårna ut vid sängen. När maran får se skorna vända, har hon ingen makt att gå över dem. (Ber. av Nat. Johansson, Kannebäck, omkr 70 år)