Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten utför jordbruksarbeten och gårdssysslor.
En dräng, hade ätit upp julgröten och druckit ut brännvinet för tomten och lagt spillning i stället. Det sades, att tomten flyttade till granngården, där han bor på vinden. I den gården har folket stor nytta av honom, ty han spinner åt dem varje dag. Men om någon går upp på vinden för att se på honom, sätter han spinnrocken på sin plats, så att ingen kan se, att någon varit där och spunnit. Tomten själv försvinner också. Här måste folket också giva tomten julgröt och brännvin. Tomtar tycka i allmänhet om brännvin och julgröt. Den här tomten vistas väl på sin nuvarande plats, tills även här någon elak dräng kommer och gör honom illa, så att han måste flytta. Det säges, att i stugor, som blivit flyttade, inga tomtar trivas.
Tomtar
I en gammal, grå lagård i Backa har det bott tomtar förr i tiden. Där helgade de tomtarna. De gick aldrig åt lagårn efter klockan 9 på kvällen i den gården. Efter den tiden fick det inte vara väsen i lagårn. Inte fick de hugga ved efter nio på kvällen. Det var regel, och då, om den hölls, så skötte tomtarna om kreaturen. August i Backa hade tre tomtar. De ordnade och ställde med det som var i lagård och stall. Så var det en bonde, som sade till husmodern i gården, att hon skulle ställa så att de fick stövlar, så att de slapp att gå med träskor, för han hade hört hur de stampade i bergen med träskorna, när de vallade hem kreaturen om kvällarna. "Nej", sade husmodern, "förr än jag ger dem stövlar, förr får de flytta". Och jamme flötta di, för di ha inte fönnes där senna dess.
Tomtar
En våran granne hadde tomtar tala far om, han hadde själv sett tomtar smita under logen, och så pass stund fick han se'n att han hadde grå luva å rock och väl en aln lång. “Far titta allt efter en gång han var framme, om det var hål under logen, å dä va dä allt, men så lite så han undra hur han kom in genom detta.” De hadde alltid så feta granna kvastar på detta ställe och de andra böndernas voro magra. Det blev osämja i byn sch de kom och ville klå denna bonne, för de påstod att hans tomte drog från dem och till honom. Bondens hustru måste låva att tomten inte skulle skada dem. Var gång gumman kärnat, bredde hon ut smörgåsar och stack under loge. Deras son bodde ett bra stycke därifrån, men gumman hadde lagat att även han hadde en tomte. På detta ställe plocka de ihop, och även på andra ställen, alla handredskap av grepar, tjugor, präglor, skoffor, rivor, och lade i en hög på loggolvet julafton. Det skulle ligga så här över julen.
Tomtar
De talade mycket på att det skulle ha funnits tomtar i Avelsäter å i Skärsmyr. De hade sett att små gubbar hade sprungit med lykta om kvällarna i gården. Men ja hörde inte annat än att de hade gott av tomtarna, för de drog till hu- set. Det var nästan så att de som inte hade tomtar var avundsjuka på dem som hade. Å så trodde de, som inte hade tomtar att de fick släp- pa till det foder, som tomten drog till sin husbonde. Sent en kväll kom far från kvarnen. På Avelsäter- skogen mötte han tomtgubbar, som kom körande med ett stort hölass. En del sprang vid sidan av las- set å stödde det. En liten gubbe satt uppe i las- set å körde. Men de körde så fort, så det gick som en ### förbi. De for åt Dalsland med höet. / Han bodde i gamla hus. I nya hus trivdes han inte. Ju gamlare de voro desto bättre var det. Å de gub- barna skulle vara så rysligt gamla, för det var desamma som var kvar alltjämt, å det blev al- drig några nya. De brukade allt ta mat med sig å lägga i stal- let eller lagården, för att tomten skulle bli mer att hålla med huset, om han fick mat. På julkväl- len skulle han ha gröt.
Kyrka bygges, där en stock, ett kors flyter i land.
Nagu kyrka är uppförd av väldiga gråbergs kullerstenar. Om dess byggande är följande tradition gängse: Man hade först tänkt uppföra kyrkan på Nagu Lilland, på nuvarande Vikom gårds ägor. — Här hade man dock ingen tur med kyrkbyggnaden, ty det som man byggde om dagen, kastades av tomten ner om natten. Då insåg folket, att kyrkbyggnaden blivit placerad på oriktigt ställe, varför man beslöt att låta tomten eller Gud att själv avgöra, var den skulle byggas. Man satte därför en stock i vattnet att på måfå driva, dit tomten eller Gud — somliga berätta på ett sätt, andra på annat — ville styra den. Stocken hade då drivit över till Nagu Storland och landat i Blömanspäran (liten vik nordost om kyrkan), där folket sedan funnit den samt beslutat att här försöka med kyrkbyggnaden. Nu lyckades det också bättre; ty nu byggde tomten (eller Gud) med, mera om natten, än vad folket byggde om dagen. Traditionen tillägger, att någon, som ställt sig på lur, skulle sett, att en tomte — andra säger en ängel — suttit på stocken, grensle över den, då den kom i land drivande i Blömanspäran.
Tomten ofredar dem, som komma i rian, badstun, på skullen.
En gammal bonde från Övermark gick en lördagskväll om hösten från badstugan till rian för att efterse eldningen. Då han var barfota och frös om fötterna, satte han sig på golvet framför ugnen för att värma sig. Efter en liten stund hörde han ett starkt buller uppe från riestängerna. Det var tomten, vilken ofta låtit höra av sig från rian. Gubben steg upp för att begiva sig ut, ty han hörde av bullret, att tomten var vid dåligt lynne. Han hade dock icke hunnit taga många steg, innan tomten grep honom i nacken och hårdhänt förflyttade honom ut genom dörren. Gubben stretade emot av alla krafter ty han hade ett sädessåll utanför dörren och ville taga detta med sig, emedan han lånat det av en granne. »Ja ska ha farbroras räckle» (såll), ropade gubben. Men tomten hörde ej på det örat, utan lyfte upp gubben och slungade honom ett långt stycke från rian. Gubben begav sig skyndsamt mot stugan, men tomten följde honom ännu ett stycke, varefter han försvann. I samma ögonblick kom en vindpys och kastade gubben över ett dike.
Tomten
Jag hade en svart häst, som var flätad varje morgon jag kom till stal- let. Det sades, att tomten rådde om och skötte den hästen. Men så hade jag en ”bläsi” häst och den gjorde aldrig annat än stampade och slog i spiltan om natten. Tomten tog fod- ret från den hästen och gav åt den andra. Han hade aldrig något att äta.
Tomtar
Tomte var det en i Torpa. Min faster såg en liten satt på trappan med svarta byxor och röd mössa. Hon gick in och sa: "Kom ska I få se en sån liten grann gosse det sitter på trap- pen !" Han släpade från de rike till dem, som hade mindre. (Känner inga sägner om tomten!)
Tomtar.
Det var i en av gårdarna här, men jag vill inte nä- ga vicken. Där låg en gubbe på sitt yttersta, men han kunde inte dö. Det berodde på att han hade tomtar, som han inte kunde bli av med. Till slut var det en, som köpte tomtarna av honom. Tomtarna drog både säd och pengar från andra. Äga- ren hittade pengar på förstutrappan. Mat ställde de ut till tomtarna var julafton.
Tomten.
På Hanvik å Bråte fanns det tomtar. På jul- dagen om morgonen var det så många "små folk" i ladugård och stall så att det "mö å krö." Då höll tomtarna på att fodra kreaturen. När folk kom till ladugården så hade kreaturen fullt upp att äta. Detta skulle hända på 1700-ta- let efter vad far brukade att tala om.
Tomten
Tomten var nog en ond ande. Det gick inte med gott att få tomte. Di fick komma överens med dåligheta. I Hallås hade di en tomtabese. En främmande frågte varför di satte ut bröd och mjölk. "De har du inte me att göra. Bry dig inte om de," fick han till svar. Det var för att det inte skulle tryta foder.
Tomten enögd
Ännu i våra dagar får man från mången gammal fars och mors läppar höra talas om tomtar. De uppträdde mest nattetid i en vanlig människas gestalt, men de hade blott ett öga mitt i pannan samt en röd toppformig mössa på huvudet. Tomtarnas vistelsort var vinden i gårdarna.
Tomtar
Det lär allt vara sant, att det funnits tomtar, för min syster såg sådana i lagårn. De var små och hade lång mössa på huvudet. Gubben min såg en tomte när han var pojke, han gick en skogsväg, då vände han sig om o fick se en liten gubbe med en spinnrock / på ryggen och lång mössa på huvudet. Han blev så rädd, så han sprang.