Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gasten
De sade förr att gasten blev sådana nyfödda barn, som togs av daga i hemlighet. Villkoret för att barnet skulle bli en gast var, att brottet ej uppdagades. Dylika fall kallades `gastonga`. När jag var mycket liten, var en bonde en gång i Håkälleskogen och skulle stjäla spinge eller töre, det vill säga sådant trä som användes att lysa med. När han skulle köra, var gasten där, så att han kom inte loss. Då bad bonden, att gasten skulle flyga och fara. Knappt hade han sagt det, förrän det bar av i en förskräcklig fart. Hästen hade inte förmått förut, när gasten höll.
Myling.
På den gamla kyrkogården spökade det. Gasten skrek där. Om det var någon som födde ett barn och inte ville ha det utan tog liv av det, så ville det inte hålla fred utan det skrek långt efter det var dött. I Örnässkogen skulle det inte vara fritt, för där hade gamla hört sådant skrik om kvällarna.
Läkekonst
Man sparde av julbrödet till våren ō sommaren, ō om någon blev sjuk, skulle han lite av detta, de fick väl stöta sönder det. De kunde komma mot gastar ute ibland, "onda andar", döda, ō då blev de sjuka. Då tog de av lintyget, satte det på en stol ō gjorde något med det.
Gastar
Min mor tjänte på Appelhult. En lördag skulle hon gå till Kinna. Då fick hon höra, hur det brummade i sko- gen. Hon trodde, det var björnen och sprang, men det höll efter henne. Det var gasten. 65. De trodde, att gasten var ett spöke. 66. Gastkramning talte de om, men jag vet inte, vad de skul- le göra då
Oden
Finns Odens jakt, så har jag hört den. En kväll, när jag gick från Månstad till Länghem och kom förbi kors- vägen vid Sjörred, hörde jag något skratta i luften, och det sa de var Odens jakt. (??? – det var väl gasten! CMB-d)
Gastar
Gast är röster, som ropar från sjön. Jag hörde det en gång. Det var en kornöbo som drunknat inte då, men det visste jag inte om. Det var en röst uppi- från luften. Det var hans nödrop. Det var en tullare, som drunknade. Han kom för nära botten och sjönk. Det var 14 18.
gastar
Här mitt för bort vid Trysstjärna hörde di mot oväder en gast klaga. Det var två karlar som hörde ett barn gråta, men så sprang di dit, och då hörde di inget. Det ska vara nån mänsklig varelse begravd där.
Gastar
Rövdagubben var huvudlös. Han var inte ett bergatroll, utan han var en gast. Det var två slåtterkarlar, som blev oense, och den ene skar huvudet av den andre. På så vis blev han huvudlös. Den gamle gubben i Läbared skäckte efter hövda- gubben, men han fick en örfil av honom till straff.
Myling
Det hände att sådana som födde oäkta barn tog liv av det å grävde ned det el. dränk- te det. Det kallades för att det blev en "gast" på det stället. Den "gasten" blev inte borta förrän brottet hade blivit upptäckt å han fick komma i vigd jord.
Gasten
En karl var ute och körde i Tostareds socken. Gasten for på andra sidan Lygnern. Karlen ropade: "Kom får du en läpe snus". Han kom och väste i örat på karlen: "Du har inget snus".
Gastar
(1889) Skeppare Berntsson tala om att en sjökap- ten hade drunknat och drivit i land. Berntsson var då 10 år Liket plundrades av grannar. Di hade tagit pälsen från honom. Men vid 11-tiden på natten kom kaptenen upp till dem, som hade tagit pälsen. På kvällen förut hade de hört gasten från sjön. Han skrek: "Det blåser kall nordostlig vind. Jag vill ha min päls igen." På samma vis skrek han när han kom till det folk, som hade stulit päl- sen. De öppnade fönstret och kastade ut päl- sen åt sjön. Gasten krängde pälsen på sig och gick ned- åt sjön. På morgonen därpå så hittade man den döde vid stranden med pälsen på sig. Han blev upptagen och begravd som han var.
Gastar eller Spöken
På Getterön nära Varberg, hade de en längre tid besvärats av att ett spöke huserade på ett av ställena. Till slut måste de tillkalla prästen. Denne tilltalade spöket, och sade: "Var för får du ej vara i ro ?" "Därför att jag ej fått vila i vigd jord", svarade spöket. Midt på natten lemnade gasten huset och gick ner emot stranden där den på ett ställe sjönk ner i jorden. Prästen stack ner sin käpp i jorden (sanden) där han sett gasten försvinna och den på- följande dagen grävde de på platsen och funno där ett skelett. När skelettet begrovts i kyrkogården så upphörde spökandet. Någgon levande besättningsman från ett iland drivet "vrak" hade troligtvis dödats och nedgr- ävts i sanden - - .
Gastar
En gammal soldat, som tjänte för Hallebo rote, var så illa ute för gasten. Soldaterna fingo vid den tiden gå med post, bära brev och order mellan befälhavarna. När ett sådant brev kom, måste soldaten stå upp om det så var mitt i natten och bära det vidare till nästa soldat. Denne soldat vågade aldrig gå ut utan att ha bibel och psalmbok i fickan, men även då kunde han komma ut för gasten, och det var som han trampat på skrollis — d. v. s. sådan is som bildats på vattenpussar och när vattnet under då torkat ut, spricker sönder med ett brak, när man trampar i den. Och så slängdes han långt bort från vägen, så han fick vandra timtal, innan han kom rätt igen.