Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten utför jordbruksarbeten och gårdssysslor.
En dräng, hade ätit upp julgröten och druckit ut brännvinet för tomten och lagt spillning i stället. Det sades, att tomten flyttade till granngården, där han bor på vinden. I den gården har folket stor nytta av honom, ty han spinner åt dem varje dag. Men om någon går upp på vinden för att se på honom, sätter han spinnrocken på sin plats, så att ingen kan se, att någon varit där och spunnit. Tomten själv försvinner också. Här måste folket också giva tomten julgröt och brännvin. Tomtar tycka i allmänhet om brännvin och julgröt. Den här tomten vistas väl på sin nuvarande plats, tills även här någon elak dräng kommer och gör honom illa, så att han måste flytta. Det säges, att i stugor, som blivit flyttade, inga tomtar trivas.
Tomtar
Det var ett par grannar här i Norketorp, den ene var rik o den andre fattig. Den ene stod väl med tomten, o han drog från den fattige till den rike. Jag fråga- de pappa, för han var granne där, om han såg tomtarna. "Nej," sa' han, "men jag såg vad de gjort under natten." Men på kvällen ville de ha tyst.
Tomtar
Somliga sa tomtabese, andra gonisse. Petter Bengtsson i Säm hade en. De kunde inte bli av med en sådan utan att de fick en som övertog honom. Petter Bengtsson låg sjuk och var så usel men kunde inte dö, förrän hans son lovade att han skulle över- ta tomten. Tomten var la den Ondes utsändning. Tomten skulle ha sin mat: gröt med sirap på var kväll. En gång skulle drängen sätta ut grötafatet till tomten, men han åt upp gröten och sirapen och sedan sket han i skålen. När tomtagubben kom och fick se skålen, sa han: "Tretton trävar havre och elva mil och likaväl skit i fatet."
Orenhet i fatet, tomten flyttar
I en gård i Kronoby hade de en tomte, som alltid på höstarna brukade under en längre tid varje natt hämta till gården sju rågskylar, men då måste också gårdsfolket varje kväll sätta ett fat gröt åt honom i rian. En gång hade de i gården en dräng, som slutligen ledsnade på att tröska, varför han hittade på att äta upp tomtens gröt och göra en konst i fatet. Då tomten kom med sina skylar och gick för att äta sin gröt, brast han i gråt och sade: »Sju mil och sju skyl och sk-ti i fati», och sedan kom han aldrig mer.
Tomtar
Vid Brårudssätter höll en bonde på att plöja länge på kvällen. Pigan satt uppe och spann. Hon hörde hur det smackade, slog med tömmarna och plöjde utefter väg- garna. Det blev ingen fred att sova den natten. Dev var "vart" på den sätern. Tomtarna höll till där. En bonde hade fyra hästar. Det hände alltid att de stod lödiga av svett på morgonen. En kväll gick bon- den till stallet för att se vem som kunde vara där o. ställa med hästarna. När han hade stått där en stund, så kom en tomte och lade ned ett stort spöknippe, och så talade han om, att han skulle slita ut spöen på hästarna. När hästarna fick se tomten så slog de i taket och blev alldeles vilda. Då gick bonden fram till tomten och frågade varför han betedde sig så mot hästarna. Jo, svarade tomten, de stallar / på mitt bord varje dag, så jag får inte nytta av var- ken mat eller dryck, men om du lovar att flytta stal- let, så skall det inte lita nöd på dem." När han hade flyttat stallet, så fick hästarna vara i fred. En välbergad bonde kom och fick se att tomten kastade ned ett halmstrå i ladan. Det var inte myc- ket att komma med, sade bonden och skrattade. "Jag skall inte ta mer när jag drar ifrån dej, svarade tomten. Bonden blev utfattig. Här utefter åskanterna var det så mycket tal om tomtar. Det är gamla sätrar som ligger här och där trivdes de särskilt bra.
Tomtar
Tomtar: I allmänhet voro väl tomtarna godmodiga och drog till den gård där de vistades. Den vändningen tog ju alltid talet, när det var "språk" om tomtar. "Den som vore så lycklig att man hade en tomte på gården som droge till en" brukade man få höra sägas. Att råda bot på elaka tomtar var svårt. Det var inte annat än att söka utfundera orsaken till att de voro besvärliga. Det kunde vara någonting i människans sätt att hantera djuren, som inte var bra. Då fick man ändra det. Tomtarna mutades med mat, tobak och allehanda saker. Tomtar och älvor: En kvinna var en gång ute och färdades; när hon kom på vägen som ledde förbi en äng, kom hon att kasta ögonen nedåt ängen. Då fick hon se en hop tomtar som tagit ringdans med älvor. Mellan varje tomtepar fanns en liten älva. Dansen varade inte länge. Om en liten stund voro de alldeles försvunna. De dansade runt i en ring, hoppade och skuttade, men hon kunde inte höra varken musik eller sång. Tomtar: I mitt föräldrahem brukade skogshuggare och -körare få bo om vintern. När dessa kom hem om kvällarna, så brukade de ha ved med sig, som de högg sönder. En kväll tyckte mor att man var ute och högg ved ovanligt sent så hon tittade ut genom fönstret åt vedbacken till. Då fick hon se en liten gubbe med röd luva, som högg ved värre.
(Hus- och gårds) tomten.
Det var alltid den meningen att där det fanns tomtar hade de alltid tur med kreaturen. De höll sig tjocka å feta å aldrig fattades det något på en sådan gård. Foder och spannmål varade längre än på alla andra ställen. ”Dä schlôr alri fel än di har tomte- gôbber”, sades det så snart som kreaturen var gran- na å de hade fullt upp med foder. ”Dä ä allt nô som drar te dôm.” ”Dä ä nog den lelle gôbben.” Nu måtte alla tomtar vara borta, för det är aldrig tal på dem nu. Men för länge sedan ha de allt på- stått att det har funnits, för då fick de örfilar av honom när de inte var tysta i stallet om kvällen. Det hade farfars dräng fått. Han kom till stallet om kvällen å svor på hästen för att / han inte ville flytta sig i spiltan, å då fick han en örfil så ”dä sang för öre.” Han blev rädd, så far- far fick honom aldrig mer till stallet på kvällen. Tomten var som en människa, men han var så liten, knappt en aln lång. Det fanns visst inga kvinnliga tomtar för det var aldrig tal om sådana. Han var klädd i ”kôlt” som rack till knäna, långa strumpor på benen. De var vita. Korta byxor. På hu- vudet hade han en röd mössa med tofs i. Den hang ned på ryggen. Tobak ville han ha, för det la- de de till honom i lagården. Å jag hörde allt tales om de som lånade honom pipan också. Då lades den i stallet eller lagården på kvällen, så då fick han röka på natten. Det var inte farligt att han tände eld, för han var så försiktig med allting. Tomtarna var många mansåldrar gamla. Somliga sa- de att tomten bara hade ett öga å andra att han hade två. Han var osynlig. Det var inte många som råkade att få se honom. Tomten uppehöll sig i uthusen. Om ett gammalt / hus flyttades, så flyttade han med. Men om gam- la hus blev stående oanvända, så bodde han kvar i dem ändå, å det var inte gott att gå till de hu- sen å packa eller slå. Tomtarna skulle bo i jor- den fast att de höll sig i husen om nätterna. Andra ord för tomte: ”Nisse, tomtenisse.” Tomten var de allt rädda för. Han kunde vara både ond å god, men det berodde på hur de var emot honom. Om de inte brydde sig om honom utan gjor- de som de ville, så blev han ondsint, å då ställ- de han att de inte fick fred på natten. Han gav hästen foder å skötte om honom, så att han höll sig blank å fin. Men det var inte alla hästar han tyckte om. Sådana hästar fick inte något utan han tog ifrån dem i stället. En sådan häst var omöjligt att ha bunden i stallet för tomten löste honom så fort han hann. Alla djur som han tyckte om såg han till. Om en ko kalvade eller en marr fölade på natten, så gick han å väckte folket. Han packade på fönst- ret eller dörren eller också skrek han namnet på / någon. Han drog spannmål och hö från andra stäl- len till den gård där han bodde. Det gick inte an att tala högt om tomten när det blev kväll. Det var bäst att inte nämna honom. Om en sa- de något ont om honom, så ställde han till med att kasta, ramla å slå på vinden. Gick inte an att hugga ved, smi, tröska eller ha något buller- samt arbete på kvällen. Han höll inte fred på natten då utan ”bonka å slog”. Tomten fick gröt om julkvällen. Den sattes dit där de trodde att de hade honom.
Tomten fordrar iakttagande av god sed
Köpböle Bromans tomte kastade ut rigubbarna, då de släppte på logen.
Tomten sedd, hans utseende beskrives icke.
Tomtarna i Kilo och Gräsa visade sig endast för en person i sänder.
Du svarte Zigenare
Allting käns så tomt och kallt sen du ifrån mig gick
Ödetorpet
Du ligger så tomt och öde i skogen bland gran och fur
Ungdom
I doftande fördoldaste vrå bland feerna älvorna tomtarna
Tripp och Trapp
Tripp och Trapp två tomtar små skulle ut i världen gå