Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsk
På "dömmelonsdan" skulle spinnrocken sättes bort, sen gick det inte an att ta fram den förrän efter påsk. Den som spann mellan dymmelons- dagen och påsk fick garnet fördärvat. Skärtorsdagen skulle man inte få tälja stickor el. hugga, efter de gamles ordningar. Gjorde en det, så blev korna halta och fick ont i benen.
Påsk.
Om påskekvällen när det var släkt i spisen sopade far rent för kol i askan, om påskemorron var han den förste uppe och tittade i spisen om det var nagra spår i askan, dät kunde ibland hända att det var spår efter folk eller kreatur, var det spår efter folk som pekade inn mot muren skulle det bli tillökning i familien pekade spåren ut skulle någon gå bort under året, var det kreaturspår som pekade inn skulle det bli tillökning i ladugården, pekade spåren ut skulle man mista något kreatur. Den sista påsk far levde var han särskilt noga med att sopa och släta till askan i spisen, om påskedagsmorgonen var han den förste uppe satt länge och såg i askan, varefter han slätade ut askan och tände en törevedbrasa, ty med töreved eldade man i alla stugor på påskdagen, på våra frågor om han sett något spår i askan fingo vi inget svar men vi tyckte det såg ut som han sett något Om Julkvällen fick man ej ta upp något som fallitt ner varken ute eller inne Berättat av Kerstin Gustavsson, Lysås född i Björkebol Karlanda.s.n. år 1860 Uppteknat i Lysas 1936 C.J. Karlstedt
Övrig klokskap m.m.
Vi rev ner en gammal lagål för nôa år senna, å i den va dä en hel hoper mä knivudder å eggjärn över dörrera, å i trösklera va dä eggjärn sätte sôm i kôrs. Över dörrera utanför va dä flere tjärkôrs målade. Di måla di före påsk så att inte kora skulle bli skämde itå häxera. Ja' hörde tales ôm att di kunne döde kora mä finnsskôtte. Va dä va vet ja' inte. Ôm di kunne smôschle unnar nôn oblat när di geck te nattvarden å skjute på den, skulle di bli säkre te å skjute. Ôm di blanna denne i fore te djura, skulle di ble fete å granne. Men dä va helgerån å sön dette, så dä va fälle inte månge sôm orka mä te å göre så mä Gus' håver.
Vårhalvåret
Om det är vacker väder å torka på trefaldighetssön- dagen, så skall det bli 'skatörk' året efter, men om det är så- pass stort moln som ett bockskinn på himlen, så skall det bli regn å bra år. - Far visste om sådana märken. Om det är 'nolavär' tredjedag påsk så varar det till pingst. Om det regnar mycket på långfredagen så blir det tork- väder på sommaren. På 'Blåsmäss' skulle alla kräk som låg i dvala få liv. Den 25 januari är det 'mitt i vintern' (halvliden vin- ter) å då är björnen uppe å vänder sig i idet. Kommer Erik med ax, så kommer Olle med bullar. På 'larsmässdan' tog de upp potatis för första gång- en på året. 22 februari ('Pelle Katt'). Då kastade han den heta stenen i sjön, å då blev det farligt att gå på isen. / På den dagen som hette 'Per-grinus', så rände de i sko- garna med en stekpanna. De hade grytkrokarna å eldkol i pannan. Värmen 'drös' kring pannan när de skram- lade med den. De skrek å väsnades allt vad de kunde: 'Per-grinus du skall binda dina hundar'. Det var för att vargarna inte skulle komma å ta kreaturen. Det bruket hade de i socknen när far var 'fegôsse' (vallgosse).
Påsken
Namn på dymmelveckans dagar: blåmåndan, fettisdan, dim- melonsdan, skärtorsdan, långfrädan, påsklördan. Påsken: påskdan, anda påsk, trejda påsk. På ett ställe i Gunnarskog var gubben så noga med att det inte skulle få ryka ur skorstenen tidigt på påskmorgo- nen. Fick inte tända eld i spisen förrän det rök ur en an- nan skorsten först. Han var rädd för att de skulle bli misstänkta för att ha varit på blåkullafärd. Tidigt på långfredagen gick någon av familjen upp tidigt å gav de andra 'långfrädasris'. De skulle ha stryk av en björkvidja, så att det sved i skinnet, för att de skulle påminna sig Jesu lidande. Påskmorgon dansade solen runt, så då skulle en på något högt berg å se på henne, om det inte var mulet. I 'dimmelvecka' skulle det vara tyst. Inte spinna el. / syssla med arbete, där något gick runt. Sticka å sy fick man göra, för det var ju arbeten som inte blev buller av. På skärtorsdag skulle knappt något arbete uträttas. Inte hugga. Det var så farligt. Gjorde en det, så blev kreaturen fördärvade i benen, när de släpptes ut på våren. 'Se vad jag vann för att jag om skärtorsdag spann' Det var ett spöke som kom å lade en blodig hand på fönsterrutan om kvällen.
Tro och sed ang. husdjuren
När en ko nyss kalvat, skulle man i den dricka man gav djuret, lägga en täljkniv. När kon druckit ur, tog man kniven och satte i en bjälke i taket över kons rygg. Första gången kon mjölkades efter kalvningen hängde man en sy- eller stoppnål i mjölkbyttan på så sätt, att man knöt fast tråden, varpå nålen var trädd i byttans handtag eller flaskans grepe. När korna första gången på året skulle ut på bete, lade man en yxa på tröskeln, varöver djuren skulle kliva. Vid påsk gjorde man tjärkors över dörrarna (icke på själva dörren, som seden var på Näset) Detta för att hålla påskkäringarna ute. Ett annat försiktighets- mått var att smeta gödsel utanpå väggen på / den plats djuret stod. Tomtarna hade en särskild omtanke om djuren, och de människor, som talade hårt till djuren eller väsnades och svuro i stall och ladugård, kunde vara säkra på att få tomtarna till fiender, och då van- kades stundom örfilar, trots tomtarna eljest voro fridsamma väsen. (Från alla delar av Hammarön berättas med stor trovärdighet om tomtarna, som dvalts i de gamla uthusen)
Utklädsel vid jul och påsk
"Julgopper." På julen klädde en del folk ut sej i långhalm å filler å traser å styrde ut sej så stygge. Se'n gick di omkring i stugerna å ba om än de ena å än de andra, iblann ba di å få komma in å ligga. Di låtsa allti som di va främ- mande, men en kunde allt känna igen dom. Då sa di att di va julegopper. "Påskegymla." På påsk så hade di "påskegymla". Då va de nån, som tog en lång stör å re på, precis som e påskekärring å så hängde han en stor fäll över hela huvet å så ble de en lång romp utå fällen, som hängde å slängde över stören. Så skulle di ha ett rackelag å stöta i golvet me, å så kröp di ihop iblann å iblann gjorde di sej större. På de viset gick di omkring å skrämde ongana.
Vårarbete.
Julabröd gömde de till påsk. Jag tjänade hos en bonde. Påskafton på kvällen bjudde han alla i huset på brännvin och av sin julakaka. Nej, inte den dan han började sådden. Men det var en del, som åt julakakan den dagen, men det var ju vid samma tid, för de började ofta så först på april. Glömt så på en fläck - det skulle bli gravplats åt den som sått. Han skulle dö det året, men det slår inte in. Att man inte skulle ta det sista i gödselstan var de gamle så noga med - de lämnade kvar en sladd, som blev som jord. Det har inget drag te bli mer eljest. (En del hade för sej, att de skulle ha lite grand pengar i plånboken, lite mjöl kvar i mjölbingar och sädbingar o.s.v.) De gamla hade såskäppa - såkuba - av halm och rotting; den var sydd med rotting. / De hade två band om ryggen, så att såkärlet hängde jämnt. En del sådde med båda nävarna; det blir bredare fjärjar på så vis. De skulle inte så linet förrän på fruntimmersdagarna. Rebec- ka och Karolina, för de fruntimmerna var bra till att spinna. Korn sås Erik och Rebecka - i den veckan åtminstone. Med bosåll fick man sätta kornet. När de hade gjort av våren, hade de ett litet kalas, som de kallade vårdrunten.
Påsk
Dymleveckan var veckan före påsk. Det var palmsöndag, svarta-måndag, vita-tisdag, skaronsdag, skärtorsdag, långfredag och påskafton. De skulle inte äta precis vad som helst den veckan. Långfredag skulle de aldrig smaka nån mjölk eller nå't smör, för då skulle det väcka ut på människan sen på året. Det skulle vara så räligt farligt. Farmodern till den som var här inne nu (från Greppholmen, Örby), hon smakte aldrig nån mjölk eller nåt smör långfredag, fastän de hade gott om det. Påskafton var det påskakäringarna var ute och åkte. Det var därför man skulle skjuta spjället innan solen gick ner. Det skulle man alltid göra. Det var aldrig värt att ha det öppet, för då kom påskakäringen ner på sin sopa och raka. Påskafton skulle det stora påskavaker till; stora tjärtunnor körde de ihop. Det har jag varit med och bränt påskavaka många gånger. Det sköts så alldeles här med. Det dåna och det small. Sådan som vinden var påskafton och påskdagen och annandagen, sådan vind fick vi ha till pingst. Det slog då inte fel, och det slår inte fel än. Är här kallt och det blåser kallt påskafton och påskdagen och annandagen så blir här kallt ända till pingst.
Påsk
Dagarna i påskveckan var: "Frimåndar fete tisdar dimmelonsdar skärtorsdar långe freddar stackete lördar" På "långe freddar" skulle de inte äta mjölk, den skulle värka ut sedan i var o blod. Och på morron långe freddar skulle någon i huset försöka komma opp o piska de andra. Det skulle ske med björk- ris, det var sådan sed bara någon betydelse på det vet jag inte. / I dimmel skulle de inte spinna, inte väva, inte baka, inte laka o inte bränna eller brygga. De skulle bara sopa o städa till påsk, de skulle sopa sina hus "för loppor o löss, råttor o möss!" Då skulle det städas ordentligt, o bråten skulle undan. Det var de där "dimladara", som det var särskilt med. De skrev påskbrev då också o sprang med, barn o ungdom, o lacka hop dem med beck. Sen satte de dem i förstudörrarna o i knutarna hos dem som skulle ha dem. I påskbreven skrev de bl.a. "sopa, raka smörjehorn, giver jag dig te resedon, så du kan åka långt. Akta dina ben / för stockar o för sten, för du kunde bli halter som en valter." På påskdagen om morron skulle solen gå opp två gånger, sa de gamla. Påskeldar var det också, de elda tjärtunnor, med eldarna mota de bort påskkäringarna.
Påsk
"Askemåndan", "bönmåndan", "fläsktis- dan", "dömmelonsdan" "skärtorsdan", "långfrädan", "påsklördan". På torsdagen skulle man inte hugga ved. Korna blev halta å sjuka om de trampade på en sådan sticka. Fick de stickorna i munnen så blev de sju- ka. Inget väsen den veckan. Man skulle hålla sig foglig och tyst. Om påskkvällen kom "påsk- käringar" och hälsade på. Det var ungdom som klätt ut sig - trasiga och sotade med påkar i händerna. De gick omkr i stugorna och kastade påskbrev. Men så var det allt tro på att det fanns riktiga påskkäringar som flög i luften. För att inte dessa kulle bli för närgångna så gick man ut och sköt med bössan, för de skulle inte tåla att känna lukten av luntröken. Väldiga / eldar gjordes på bergen för att påskkäringarna skulle bli rädda. Åtta dagar före påsk, ja ännu längre började pojkarna att dra ihop ris och ved på en ås. Om påskkvällen gick man och tände på högen. Det kunde komma många till den el- den. Tjärtunnor brändes, om man hade sådana. Tunnan hissades i luften på en stång. Där fick den hänga och brinna ned. Det var röken som inte påskkäringarna skulle tåla. När de fick kän- na att det luktade tjära så höll de sig borta. Man tog alltid litet tjära och hade i spisen om påskkvällen, för då var han säker på att inte påskkäringarna skulle komma och göra nå- gon skada.
Påsk
Man skulle inte få äta mjölkmat på "långe fredda" (långfredag), det skulle bli bölder allltihop av den sedan. De kom också med ett ris på lång- fredagen o skulle piska en med, för att man skulle bli snäll, det var björkris. Det var mamma, som kom o tukta så, o barnen kunde också ge varann där som det fanns syskon. På påskafton skulle barnen ut o ha en käpp o springa "skreffle" på, då var de påskkäringar. Och så var de utklädda, hade några trasor på sig. De skrev påskbrev till varann / också, på senare tid när barnen fick lära sig att skriva, detta var ej van- ligt här förr. I de breven stod att de skulle mötas på en bestämd plats, o. el. vid en sten eller ett träd, o så skulle de fara bort till själva Satan. De breven kasta de in till varann, men ingen gick ju för att möta den andre. Så sköt de mycket vid påsk, o det var för att skjuta ner själva påskkäringar. Far lärde mig skjuta, jag skulle ta ett björkris, göra en ring av det o lägga denna på en sten, sen skulle jag lägga en eldglöd inuti ringen, spotta på denna o slå till den med en yxa. De stängde också så väl om djuren vid påsk, för att ingen skulle kunna komma in till dem.
Påsk
Majpojkarna brukade tända påskfyr på Majberget påskafton. Därtill användes gamla tjär- tunnor som de stulo eller fingo i repslagerierna. Tjärtunnorna sattes ovanpå varandra för att det skulle bliva högt. Påskfyren hölls brinnande hela påsken och när tjärtunnorna blivit upp- brända gick man omkring och stal bränsle var man kunde och tog då vad man kunde få tag i, sålunda tog ett fristående "V.C." från en kärring och bar upp och eldade upp i påskfyren Det tändes upp påskfyrar för att lysa påsk- kärringarna. Det var då till att "nubba" (supa) och sjunga omkring påskfyren. De sjungo då; Majbergspojkar enikt laf fruktar ej för ett enda slag och får de ett / så ger de sju. En annan bit som även sjöngs då låter så; För ljuvliga vi gå, för ljuvliga vi gå, sjung hopp fallera för ljuvliga vi gå. Det var för det mesta endast dessa våda vis. stumpar som sjöngos då. Man brukade även finna på en hel del upptåg påskafton. Av papper klippte man ut kvastar och rakor m.m. som man sedan smög sig till att fästa på ryggen på gubbarnas rockar, man brukade även taga äggskal och fästa på ryggen på dem med knappnålar. Masthuggspojkarna brukade tända påskfyr på masthuggsbergen.