Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vårarbete
När en baka till jul, så baka en ett stort kors. Det skulle gömmas till påsk. Så gjorde bå- de mor och farmor. Om påsk skulle det ätas upp med dricka till. Eller också baka en ihop det med dricka och åt det som soppa.
Fastlagen o. påsk
Sådana som skulle fara till Blåkulla satt uppe i kyrk- tornet natt till skärtorsdagen å skrapade av klockorna. De skulle ha klockskav i smörjan som de smörjde sop- kvasten med. Den skulle de rida på. Från och med onsdag skulle man inte få tälja eller hyvla el. dyl. Om kreaturen kom å trampade på de sponen, så blev de halta. All vedhuggning var förbjuden den veckan. Onsdagen ('âskonda') gjordes kors på dörrarna. Det var mot påskkäringar. - Benämning på dagarna i 'dimmen': 'Kôrv- måndan, fläsktisdan, askonsdan, skärtorsdan, långfrä- dan, påskelördan - påskedan, anda påsk, trejda påsk. På långfrädagsmorgon smög sig någon upp å piskade de andra med en björkvidja. Det kallades att en fick 'långfrädasris'. - Långfredag var stor helgdat, å då skulle man gå till kyrkan, å resten av dagen skulle man / hålla sig hemma. Det var inte passande att gå bort den dagen. Särskilt strängt hölls ungarna hemma. Påsklördag gjorde man inte något särskilt. På aftonen vid femtiden eller tidigare åts påskäggen. Har inte hört talas om att de målades eller att man krossade skalen el. dyl. På kvällen sprang ungdomen i stugor- na med påskbrev å somliga roade sig att skjuta. 'Påskeld' tändes på de högsta bergen.
Påsk
Om påsk var det farligt för då hälsade "påskkäringarna" på i gårdarna. I påskveckan smetade de tjärkors på alla lagårdsdörrar. "Påskkäringarna" skulle inte kunna komma in då. Så gjorde de en stor gubbe av halm och beströk den med tjära. Den skulle stå invid boningshuset påsknatten, för den skul- le skydda ifall det kom något ont. Pojkar och flickor klädde ut sig till käringar och gubbar på påskkvällen å gick ut å kastade "påskbrev" till gran- narna. Då tog de sopkvastar, käppar och sådant med sig. De skulle likna påskkäringar. På somliga ställen gick de in. Det var på de ställen de vågade. Så sköt de "påsksmällar", men det var inte så mycket som det varit på senare åren, för det var inte råd på krut. Min mor berättade efter sin farmor, att hon hade många / drängar. Hon hade en hop getter, som drängarna brukade stänga in var kväll. Så var det en påskkväll som de släppt in getterna och stängt riktigt noga. Men när de kom ut på kvällen, så var varenda get ute. Drängarna gick och släppte in dem. Men då var en get borta, som påsk- käringarna hade tagit. De såg aldrig spår efter den geten sedan. Drängarna hade talat om att det gniss- lade å ven i luften å rätt som det var, så var det som om någon hade skrapat på kyrkklockorna med en kniv.
Majstång och midsommarlöv
Vi hade majstång ibland när vi var små, men det var bara här några stugor, vi slog oss ihop och reste den på vår gård. Vi tog en garnstång eller vad för en stång som helst som vi kunde få tag i, och så togo vi ett tvärträ och bundo ihop ett stycke från toppen, det var aldrig så noga. Sen vira vi löv om stängerna, vad för slags löv vi kunde få tag i, men helst eklöv för de fyllde så bra. Det fanns de som hade något slags krona i toppen, men det hade aldrig vi. I vardera armen hängde vi en krans utav alla slags blommor, som vi kunde få tag i, och i själva korset fäste vi en en ring med "äggabollar" (äggskal). Vi började samla bollar långt före påsk och se´n kappas vi om / vem som kunde samla mest. Äggabollarne skulle ha sin naturlige färg och bindas på ett snöre. Själva löven brukade vi binda fast med bränslerepet, så när vi behövde det, var det att flänga ner majstången. Det kunde bli rätt så fort efter midsommar. Nu för tiden har de inga majstänger, ha inte haft på väldigt länge. Det var också vanligt att de risa stugan (###) förr i världen. De satte in alldeles fullt med björklöv om midsommar. Det gör jag än idag, men det är inte många som gör det nu.
Tideräkning
Den trettonde veckan går in den 5 april, men det var inte alla som räknade den. Det var för ti- digt att så. - I 8:e veckan ska di så. Börja i 9:e och sen hålla på 8e veckan mest. Solståndsdagarna är ungefär vid Lussetid och midsommar. Göjemånad det är februari. Under rötmånan ska inget saltas. Det är di som kan räkna på knogarna och räkna ut vilken dato det är bara di vet söndagsboksta- ven. "Alla de dagar gubben böd, eder att dem fullända." De som förstår sig på det kan räkna ut när påsk faller in. Om det första nyet tänds de första dagarna på året kommer påsk tidigare. Jag vet torpställen häromkring där di inte / hade nån klocka utan hade ett märke när in genom fönstret. Då visste di precis vad kloc- kan var. Di hade en solring di höll i en kedja. Det var en dubbel ring. Det var en ring utanpå med en skära som di kunde vrida utanpå allt efter solens ställning. Den inre ringen var smalare med ett litet hål i som solen skulle skina genom på skäran. Det var märken i den inre ringen (en havtimme eller så, och nummer i den yttre. Di som gick och vakta kreatur hade ingen annan klocka.
Påsk
Dymleveka - det "svarte månda'n, vite tisda'n, dömleonsda'n, skära torsda'n, långe freda'n och påsk afta'. Skära torsdag - då skulle di kärna, för då skulle de få så gott för att få smör sedan hela året. Då skulle de också gå efter hälsovatten i en bäck, som rann av åt norr - det skulle vara så häl- sosamt och nyttigt. Det skulle tagas innan solen gick upp. När jag vaknade en morron, hade min syster redan varit efter det. Mor hade ställt å henne så bettia om morron. Det vattnet skulle en ha till allting den dagen - koka i och dric- ka av. Skära torsda'n skulle en också ut och fri allting för påskakäringar- na, så att di inte kom och mär(k)te. De kritade och korsade över dörrarna och stängde ute dom med kosminga'. Di talte om att påskakäringarna märkte och klippte i löa' på svina' och i ulla' på bagga'. Påskägg skulle en ha om en (än) inte fick ägg så långt året var. Det var påsk- dagen och annandagen. Påskeld hade vi här på en bergkulle "östa för gärdet". Vi gick redan före våren och plockade pinnar och bråte till den. Vallhörlingar bar ris ända i- från sjön. Allihop ungdomen var med vid elden sedan. Mycket enris. Till slut, när det blev ont om veden, köpte di tjärtunnor. De tände med bränder från elden himma.
Vaggvisor
Tussan-i-lull mett lelle gull om jag hade stôva full å en slank på omen. Gôbben var på omen han var så ille kommen, snôrrebôssen ville inte stå å käringa låg å vil' sej, å hade skete på sej, ille komne va di bägge två. Skata setter på lagårdstak, hacker sej fram å bak, ho sa et, å ja sa två, / men nu ä dä tjugu ändå. Mor mal gryna, far slakter svina, syster går i valleskog, bocken går i lunden, plockar blad med munden. Vi ska' ro te Danemark köpe skor för tallebark, köpe skor mä' spänne ongen ska sôve så länge. Ro ro te feskeskär, många fesker få vi där, gäddan den goda, braxen den stora, ta dem i stjärten å slå dem i väggen, göm dem till påsk och till pingst. / Tussan lullan lullan lull vi ska vänte te stôva blir full full mä snälle små ongar. Vy vy gossen min snart så kommer far din in, då får han smake på rise. Vy vy gossen min sôv nu bare lite, så slipper mamma slite å du att smake på rise. Mormor sjöng dessa vaggvisor.
Johannes i Draget, Halleberg och en skräddare på Ekelund
Joh. Jansson i Draget hade längen gått å dillat äfter den tidens sed i husbehovsbränningen. Detta hände om påsk i mitten av förra århundradet. Palmsöndag samma år sade Johannes: till nästa fredag firar vi minnet av vår frälsares avgång från denna verlden. Jag Joh. Jansson i Draget är icke värdig att gå hädan på samma dag derför går jag dagen äfter. Mycket riktigt! Påsklördag fanns J. hängd och död i ladugården. Då uppt. var barn stog ladugården kvar. Vi våga oss icke förbi den om kvälla. Der spöka, sa de gamle. Att s. k. på åmmar (ugnar) funnits till är ju inget nytt, men att det funnits så stora åmmar att en skräddare kunnat sitta där och sy kläder, hör väl till sälsyntheten. Så var likväl förhållandet, på Ekelund Hunneberg innan detta blev kronj. boställe. I den gamla stugan var så stor pååmm att en skräddare som bodde där, satt om vintern och sydde på åmmen. Men som ofta skräddare o skom. köm i delo med bönderna, Fick även denne skräddare sin nidvisa. Vi ska sjunga om skräddars panga i Ekelunn. En långer stunn.
Troll
Ute i Äsere berg i Gunnarp (meddelaren flyttade som barn med föräldrarna till Gunnarp), där är som en grotta. Där var en stor sten, större än denna byggningen, som låg högt uppe på berget. Men där låg fyra stenar under, så han låg inte slätt ner på berget. Det stod nätt och jämt till och krypa under den. Mitt under stenen var ett hål rätt ner i berget. Jag tjänte dräng i Tokalynga. Då gick vi fyra stycken dit en gång och sa vi skulle undersöka det här hålet, och vi kröp ner genom det. Men vi torde inte gå så långt, för det blev så mörkt. Det var kant och räligt i det här hålet. Så var vi hemma och tog några rep med oss, och så skulle en som hette August gå före och ha repet om sig. Men bäst det var blev han förskräckt, så han sa han går inte längre. Men jag gick då istället – de knöt repet om mig. Bäst jag gick fick jag se ett ljus på väggen, och då sa jag, att jag går inte längre. Det var sägen, att där var troll så räligt i det berget. Det var en som hette Karl-Magnus; han var så långt, så han hade hört en ligga och sova i berget. Men där hade aldrig någon vart vid ändan på gången. De sa i Tokalynga, att vid påsk och alla högtider var trollen alltid elaka, för då kom de fram och ville stjäla. Så det var likadant där som i Klev.
Påsk
Jag tjänade dräng i Klippingsberg. Där hade de så mycket "häx" för sig. Jag kom dit till påsk och stannade till hösten, därför vet jag bara, hur de hade det vid påsk; men de andra tjänarne sa, att de hade så'nt där för sig om jul och nyår också. Men då var det väl "häx" av annat slag. På dymmelonsdag klockan 12 skulle de sluta spinna. Inte fick de brygga eller baka eller hugga ved i dymmeln. Om en bit trä som hugges av faller på marken och ett djur trampar på det, får det ont i benet. De läste så här, när de sa upp ohyra: "Loppa och lus flyr mina hus till såna, som lakar och bakar och spinner / i dymmel". Långfredag drack de inte mjölk. Då skulle de få bölder. Så mycket mjölk man drack, så mycket fick man svettas i arbetet. Påskafton, innan solen gick ned, skulle det vara släckt i spiseln, och spjället vara draget igen, annars kom påskkäringarne ned genom skorstenen igen. Alla dörrar till stall och lagård skulle ritas med kors, innan solen gick ned. De ritade stora kors med kol. Fastlagen brydde de sig inte mycket om. De hade inga fastlagsris eller så'nt. De tror jag inte de ha haft nå'n gång här på Torsö.
Hildur Norlén
Om Bogsjön, om smörning, förvaring av mat och slakt förr i tiden, om en speleman som spelat på 99 bröllop.
Intervju med Gideon Carlsson och Per Reinholdsson
Forts. på föreg. (Bra). Forts. på föreg. (Något brus). G.C. berättar om smeden Lökes marknadsfärd (=innehållet i kap. "Marknadsfärden"; G.C.:s bok "Smeder", Stockholm 1946, sid. 108-119). - (Bra) Avslutning på föreg. G.C. berättar om smeden Engmalms utterjakt. Forts. på föreg. P.R. berättar för R.B. om nöjen, frieri, sängplatser m.m., danser och slagsmål mellan smeder och bondpojkar, det äldre Storfors P.R. berättar om det äldre Storfors, mathållning (inpass av G.C.). P.R. berättar om mathållning (m. inlägg av G.C.), avlöningssätt o. avbasning (P.R. och G.C.) G.C.: tomtar, P.R.: en älgjakt, tomtar och oknytt, G.C.: Tall-Maja vid kolmilorna (Bra) P.R.: tomtar; G.C.: hjulgubbar, synska personer; P.R.: Lucia, påskkäringar; G.C.: kolaren och de underjordiska, Källtorpsgruvan. (Bra) G.C.: forts. om Källtorpsgruvan (kyrkklockor, gumma lånar silver), folklig läkekonst (knarren, vårtor, utkastning - inpass av P.R.), få kor att gå hem, P.R.: om botande av ko.
Häxor och trollkarlar
Det var en gumma som bodde inte långt härifrån som mjölka på knivar, hon hade ingen ko då. Först tog hon mjölken från en som bodde i närheten, i Ersbol, (Eriksbol). Då tog han hennes ko genom "skôt" (skott), för han kunde lite också, o därefter körde hon kniven i väggen när hon ville ha mjölk o mjölka på den. Hon tog en täljkniv, men jag vet inte att det var någon särskild kniv. Får blev klippta vid påsk, o det syntes märken efter saxen. / Och en påsk var det en gris i Frosterud här i Rudskoga som trynet blev vridet snett på. De misstänkte en käring, för de hitta hennes strumpeband vid lagårn där. En i Nyttorp här i Rud- skoga skulle kärna o fick inte smör. Då gjorde hon opp eld i "ommen" (ugnen, bakugnen) o kasta in grädden där. Och på natten kom den med "smörslaga" som förstört för henne, dä va "skrädder- Jaens" hustru i Nyttorp. De gamla har även talat om att de kunde skära i smör, o det blev blod på kniven om inte smöret var riktigt. "Trollsmörgåser" kunde de också få se strax utanför husen, / t.ex. på tröskeln. Då var det inte bra, det var några som ville dem lett. Men om de slog till den som de trodde om det, så blod kom, så kunde den inte göra något. Det skulle falla tre dagger på midsommernatta, o de skulle ta den i lakan på andras marker o sen ge sine djur den. Jag vet e här som gjorde det.