Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Det var en, som hade en tomte, och tomten hade en pojk. En gång fick bonden se bägge tomtarna, och den lille bar på ett enda ax. Då skrattade bonden och sa: "Det kan la inte bli mycke av, när du inte kommer med mer än ett ax!" Men då sa den gamle tomten: "En kan inte begära mer av den, som inte är mer än nattagammal."
Du ska få dansa mä tomten du!
Att dä ska ha finnes tomtar för i vala dä ha en no hört så mönge gånger å att där som tomten håller te å trivs, där går dä dom väl i nävane, men går den imot kan dä gå rektigt illa. Å, atte dä ä faligt å säga å gäre imot tomten, dä ha ja hört så mönge historier om. Dä va e piga som tjänte på en bonnegård, som matmora skecka ut mä ett fat mä gröt te tomten på julekväl. Ho gjorde på spetaket å tok å åt opp gröten själ, å så sätte ho dä tomma fatet te tomten på logolvet å så ropa ho inåt la; "Dä kan du få å skecka, dä ä gott nåck åt däg"; å så skratta ho. Men ho feck allt för dä ho! Nä ho hade vört ute e stönn, så börja de å grönna inni stöva, va ho tok sä te ute ätter som hon'te kom in, nä de feck sätt så te bordet för om julekväl ska en no äta alle på en gång, hover dä då sin å, så de geck ut å skulle se ätter a. Nä de då kom te lagårn så feck de höre ett sånt bedrövele väsen ifrå lon, se de geck in ätter e lökt å lyste in där, å då feck de se en liten grå tomte i rö luva, som dansa mä piga i så ällane fart, å rö å arg var'n i ansektet, å så sjongde'n. "Du ha äte opp gröten för tomten du! Du ska få dansa mä tomten du. Du ha äte opp gröten för tomten du" Du ska få dansa mä tomten du." De andre va'nte gotte ta na ifrån, å han släppt'ante fölle blon stog ur mun på na, å ho bleg liggande som om ho hade vört dö. Å ätter dä så bleg ho allri ve sä mer.
Tomtar
Farfar såg en tomte. Han hade en bred hatt på huvudet. Eljest så hade han gråa kläder. Han var som en liten pojk, men han hade långt skägg så att det rack till knäna. - Det var på många ställen som de hade nytta av tomten. Han gav kreaturen mat. Om inte pigan eller drängen kom i rätt tid å gav kreaturen, så blev han ond, å då kunde han smälla till dem en örfil. Det påstod de åtminstone. I lagård och stall kunde en inte vara säker för honom. Om en hade tomten med i skogen, så behövde en inte vara rädd än det gick bra för en, för han styrde både med häst å lass. Han var så stark, så det var ingen människa som orkade med honom.
Tomtar
De hade alltid för sej att de hade tomtar där uppe till Johannesa i Hägnen. De drog till dem. Samuel i Hägnen sa att han såg tomtarna på nätterna. De var små med röda toppluvor. Han såg hur höstackarna kom nerdansandes och grisar och allting neråt lagårn. De hade för sej att de drog från Samuels. Det skedde genom trolldom och trolleri. Och Samuel sa att de satte ut mat till dem varenda natt. Och konstigt såg det då ut, för det riktigt trilla på dem till Johannesa i Hägnen. Farfar talte om att i Sjögården i Öxabäcks socken gick det till på samma sätt. Där var två bönder och där drog tomtarna från den ene till den andre.
Spöksägen
De sa' att tomtarna höll guds- tjänst i kyrkan på julnatten före den andra gudstjänsten. Det lysa vid midnatt då i alla kyrkor där det fanns tomtar. Och sedan, på den riktiga julottan, kunde folket känna sand på bänkarna. Om det kom en levande män- niska in då på natten, så kunde den inte leva mer än tre dygn efter, sa' de.
Tomten
Det var en tomte di mötte. Det var flere i säll- skap. Han kom och bar på ett halmstrå och stu- ta och stånka. Då sa bonden: "Gå och stånka på ett så litet strå!" Då slängde tomten det och sa: "Ja, jag ska dra ifrån dig lika mycket som jag dragit till dig, så får du se." Sen gick det utför med bonden.
Tomtar.
De väsen som huserade i brännerier, smedjor, ladugårdar stall och logar kallades "tomtgôbber". Man vågade inte kal- la dem vid namn utan man sade "de små" eller "de grå". Vid milan huserade skogsrån, Även tomtar voro synliga där. Vid milan varnade de för olyckor. Om någon var som det inte skulle vara i ladugården nattetid, så kom tomten och knackade på fönstret.
Tomten sköter om husdjuren.
Hos en bonde, Jacob Snygg i Södra Vallgrund, fanns för hundra år sedan en tomte, som skötte om gårdens häst. Då husbonden bytte bort den, blev tomten så ond, att han en lång tid förde oljud på stallskullen och bombarderade husbonden med olika föremål, var gång denne skulle gå till stallet.
Tomas
385. Tomasdagen fick man ej lägga jäst i drickan, för då drack tomtarna ur den.
Tomten
Tomten har jag hört talas om. Han kallades tomta- bese. Men han har nog aldrig varit allmän här.
Tomten
Månen vandrar sin tysta ban, tomten har knappt råd med julegran
tomtar.
Mellan Såviken och Månstad ligger Loberga. Där höll tomtarna till. Och i Såviken var det som ha- de en smedja. Om han smidde i den smedjan ef- ter det solen gått ned, så smidde det hela nat- ten. Det skulle vara "tôss" (tomtar). Somliga sa- de att det skulle vara "bergjättar som bodde i ber- gen." "Tôss" fanns över allt i de gamla gårdarna. Det gick bra att få vara till freds för honom, bara en var tyst om kvällarna.
Tomtar.
Det var en dräng, som fick stå på logen och tröska jämt, och det tröt aldrig i ladan, för bonden hade en tomte, som drog dit. Han talte med bonden i gården intill om det, och då sa' den bonden, att han skulle skita en liten hög i ladan, och det gjorde drängen. Då flyttade tomten över till granngården, och det gick utför för folket på det första stället.