Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Midsommar.
Om midsommar reste vi en hög majstång på en backe bortom kullen i Broby. Vi klädde en lång stång med björk och spikade också fast en tvärarm. En krans av vilda blommor placerades i toppen på stången och en i vardera änden på armen. Så dansade vi kring den två - tre nätter å rad. De var i min barndom inga fäster utom vid jul och midsommar.
Midsommar
Jag kan inte säga något särskilt ställe där de ha- de majstång. Det fanns vid gårdarna litet varstädes. Somliga stänger var rätt så höga. Men vanligen var det mindre stänger, som barnen klädde. Det var löv- kransar på korsarmarna och kransar av äggskal. I top- pen en kvast. Fina band av papper i kransarna och vilda blommor. Det var inte så att alla stänger var precis lika klädda. Det var barnen på gården som klädde stången. Litet grönt tog vi in i stugan. Lövkvistar sattes här och där efter muren och taket. Blåklint, prästkragar och gula blommor sattes i vaser. Björkar sattes vid far- stun. Det har jag varit med om att plocka blommor och sova på. Det skulle vara nio slags blommor. Dessa / lade man under kudden. Då skulle en få se sin tillkommande i drömmen. Ungdomen var till Lundsbrunn. Så var de här och där och dansade på logarna. Det var lövklädda lo- gar. Det var dans, och så sprang de änkeleken. Den natten dansades det till framåt morgonsidan. Många som hade varit på midsommardans, gick till kyrkan på morgonen. Men då fick kyrkstöten vara fram- me rätt som det var och väcka sådana, som hade somnat.
Midsommar.
I min ungdom hade de majestång i Röstorp i Gällinge, och det var många i Idala, som gick dit. De hade hängt upp en stor ring av äggabolla *) på majstången, men vad mer de hade vet jag inte. De eldade aldrig vid midsommar. Midsommarkvast plockade de kl. 11-12 på dagen. Det skulle vara alla slags växter. Det var nyttigt att röka sej med dem för utslag. Har ej hört att midsommardaggen användes till något särskilt. *) äggskal.
Midsommar.
Jag har aldrig sett någon majstång här i Idala, men i För- landa har de ofta haft. Min mor talte om, att hon hade sett majestång mångenstädes nol ut t. ex. i Askim och Västra Frölunda.
Midsommar
Majstång hade de ej här när jag var ung. På midsommarafton vall- färda ungdomen för att leta reda på Tyskgruvan, eller också dansa de i en torpstuga. Om midsommarnatten skulle de gå över sju grindar, o så fick de inte säga nånting. Och när de gått över den sjunde, skulle den komma som de ville ha. De kunde också gå i en råg- åker nakna då på midsommar- natten, i sju fåror, i den sjunde skulle de möta sin tillkommande. Och / då skulle de ej äta förut på mid- sommarafton.
Midsommar
"Majstång" hade de mer av förr i världen än nu för tiden. Jag har inte sett någon på länge nu. Men förr så skalade en av en granstång å sätte kors på å klädde. Det var att sno löv i en "vervel" runt kring hela stången. På korset hängdes två kransar, som var ihopsatta av blommor och löv. I toppen en kvast av löv. Stången sattes fast i backen, å så sattes tre stötter runt henne, så att hon skulle stå. Det var dans under stången hela midsommarnatten. Eljest var det inte annat att samlas på än i stugorna och på logarna. När de hade baler så kom de ihop i någon stuga som det var stor plats i.
Midsommar
majstång hade de både vid bättre och sämre ställen förr i världen, men det var mest vanligt på herrgårdarna. Herrskapet ställde till dans å ro- ligt åt ungdomen på midsommarnatten. Då skul- le det vara majstång. Det var samma stång år från år. Den kläddes med grönt. Å då hjälptes både drängar å pigor åt med att få den fin. En krans av löv slingrades omkring stången, så att det blev som en korkskruv omkr. stången. Så sat- tes en stör tvärs över stången. Denna kläddes också med löv. På vardera stången hängdes en krans. Och uppe i toppen var det en flagga. Om inte det var tillfälle att komma till någon herrgård, så samlades ungdomen på en loge å dansade där. / Något annat hade de inte för sig än att de gick å plockade blommor å sov på, för att de skul- le drömma om den de skulle få till äkta. Sen var det käringar som gick i gräset för gran- narna å tog bort musta, så att inte de skulle få någon mjölk. De drog en trasa i gräset å så vred de ur vattnet i ett kärl å tog med sig hem. Det fick korna att dricka. Det skulle va- ra hälsosamt å så skulle de få mycken mjölk i ljuvren.
Midsommar
På midsommaraftonens kväll skulle de gå ut och ta smörkärnan med sig och dra den på backen där det var någorlunda rikt med klövergräs, den dagg som då samlades i kärnan skulle visa sig så särskilt välsignelsebring- ande för tillverkning av smör. Jag tror att de skulle dra den på andras marker.
Midsommar
Om midsommarnatten gick de ut å tog kraften av grannarnas kor. Jag såg åtminstone en käring som gjorde det. Drog ett lakan efter sig. Den daggen de fick vreds ur i en bytta, se'n gav de sina kor att dricka på midsommarmorgonen. Den morgonen skulle var å en passa sig att få sina kor först ut på bete. Det höll far på med så gammal han var. De kor som blev först, fick mesta mjölken.
Midsommar
Midsommardagg. ---------------- Den dagg, som bildades på marken under midsommarnatten, spelade en mycket stor roll för folket här förr i tiden. Var någon sjuk inom familjen, lade man ut lakan på marken och uppsamlade med dem daggen. De daggvåta lakanen lindades sedan om den sjuka, och han blev frisk. Midsommardaggen var även ett utmärkt skönhets- medel, som bl.a. tog bort finnar och fräknar. Boskapens och män- niskans skabb kunde även fördrivas härmed. Midsommardagg bruka- de även blandas i bröddegen, Den skulle skydda mot förgöring. Samlade man in den på grannens åker genom att dra ett lakan häröver och sedan vrida ur det på egen åker, tog man växtkraf- ten från grannen och överförde den till sin egen åker. I sin ungdom hörde berättaren följande omtalas om ett par grann- kvinnor, som skulle stjäla växtkraft från varandras åkrar. Berät- taren minns själv de båda gummorna, då som gamla. / Moran på Kråkbäcken och moran på Tutmo hade otaliga gånger gått och dragit lakan efter sig på varandras åkrar och där- med förskaffat sig den andras gröda, utan att hittills ha rå- kat varandra på sina nattliga vandringar. Men en midsommarnatt hände det. Stugorna lågo ett stycke ifrån varandra, men ägorna hade blott ett dike emellan sig som gräns. Gummorna hade lyc- kats komma över på varandras ägor, och båda trodde de sig en- samma om sin gärning. De skulle båda göra ett sista svep och återvända längs gränsdiket. Så upptäcka de varandra. Om den upp- görelse, som kom till stånd dem emellan, talades läng i socknen. Folk hade vaknat av larmet och lommit tillstädes och åtskiljt de båda gummorna. Sedan denna gången lär de ej ha samlar mid- sommardagg.
Midsommar.
420. Här var inte många som hade majstång. Det var inte vanligt.
Midsommar
Här brukade man klä majstång och gör så än. Så har man gjort i långa tider. Man använde samma maj- stång år från år, oftast en gammal mast ty här är ont om skog. Det skulle inte vara något bestämt trädslag. Majstången var en stång med tvärarm och en krans i var ände av den. Den kläddes med prästkragar och björklöv. Pojkarna samlade björk- ris och klädde med och flickorna gick efter med ett nystan och band allteftersom riset kom på sin plats. Sedan restes majstången. Man grävde en grop för änden och så restes den med taljor eller tåg, som fästes uppe vid korset. Efter midsommar fick majstången stå 3-4 veckor. Sedan togs den ner och man lämnade den tillbaka till den man / lånat stången av. "Så länge de finns ungdom så finns de majstång." Det är inte omöjligt att majstångsresandet mött motstånd från prästerskapet på grund av det myckna supandet. "I Marstrand hade vi majstång De va på Koön." Den var likadan till utseendet som den nuförtiden. Majträd känner man ej till. Vid midsommar lövade man allmänt. Det var därför att det var högsommar. Man brukar bara ha en majstång i socknen och man reste den för att ung- domen samlas. Majstång har funnits på Pilanda Sand, i Rösmut, i Bernhards hage i Pilanda, i Linneviken, i Stavsund och nu på de senare åren vid Skogsborgs dansbana. (L.U.F. 46)
Midsommar
I min barndom så klädde vi majstång i Bo- da. I Koppom brukade de ha majstång. Mycken ungdom samlades där. Det var en flagga i toppen på majstången. Själva stången var klädd med björklöv. En ranka bands ihop och så tvin- nades den runt stången i spiral. Så var det ett kors på stången med kransar på, en krans på var korsarm. Kransarna var flätade av björk- löv och blommor. Det var inte annat än vil- da blommor. Så blev det lek och ras kring stång- en om midsommarkvällen. Om de inte samlades kring någon stång, så var de på någon loge och dansade. Flickorna brukade ta blommor om midsommarkväl- len. Det skulle vara nio slags blommor. De / skulle plockas från nio olika ägare och knytas i en bukett. Den buketten lade tösen under huvudet om kvällen när hon lade sig. Då skulle hon få se sin tillkommande i dröm- men.