Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
I Säbytorp var det ett rysligt liv med tomtar. "Kilmans-Britta" såg tomtarna när de stod i en rad omkr. den öppna spi- sen på kvällen och värmde sig. Det stod en tomte vid var "brik". Hon hade varit uppe för länge på kvällen och eldat och stökat. En natt kalvade en ko i ladugården utan att man hade reda på det. Då kom en tom- te och knackade på fönstret och ropade "Kilman" två gånger. Tredje gången gub- ben hörde namnet ropas blev han kvick upp och skyndade till ladugården. Hade han väntat litet till, så hade han fått en örfil när han kommit ut på / trappan. När man byggde ny byggning så kom man inte att tänka på att flytta den av den gamla tomten riktigt. Följden blev att tomtarna även kom in i den nya bygg- ningen. Tomtar ville inte flytta bort från den gamla tomten, sades det. En kväll hade barnen hållit på att brå- ka. På natten dundrade det i skorste- nen. Tomtarna höllo på där. Och man hörde att de sade "ko ko." Det var som om de hade lekt kurra-gömma" med var- andra.
Tomtar
Det fanns "tômter" i Rud förr i världen. Där kunde folk aldrig hålla på att arbeta längre än till skymning- en. Hållde de på längre så förde tomtarna väsen om natten. Men folk stog sig gott där, för det var in- te illa att ha tomtar. De drog till, när det fattades. Bonden där hade hö kvar på gården om våren så att han aldrig behövde köpa.
Tomtar
En bonde i Fageråsen hade en häst som tomtarna piska. Gubbe sa', att om de låter skall de få en klädning. De piska hästen därför att han sniga (?) (kastade sitt vatten) på mat- bordet. Han lät sy en grön vadmals- klädning åt dem. Obs Tomtarna i Nyed voro klädda i grönt. Bodins anmärkning.
Tomtar
I Landvetter fanns det en tomte på ett ställe, inte långt från mitt hem. Det var i Hasslerås. Han höll rent i lagården och han släpade dit foder och fodrade krä- ka. Tomten var la ingen människa precis, han var en an- de eller ett väsen. Han kom av sej själv. Nej, han fick la inget. Nej, ingen julgröt. Han fick inte ett dugg.
Tomten en liten gubbe.
I min morfars hemgård hade de en tomte. De ha verkligen sett honom. Han hade grå knäbyxor, skörttröja, röd mössa på huvudet. Han bodde på vinden. Varje natt drog han en kista ut mot trappan, och varje morgon drogo de kistan in på vinden tillbaka. Till sist flyttade de kistan på fähusvinden; då flyttade tomten efter och började dra kistan där.
Tomten.
"Tômtagubbar" fanns det över allt. Om en inte var tyst om kvällen, så kom de fram å ställde till oljud medan natten. Min farmor blev väckt en natt, för hon hörde att det sprang runt stugan. När hon tittade ut genom dörren, så fick hon se en hel hop små gubbar. När de fick se henne så blev de borta, men så snart hon hade lagt sig, så fick hon höra att de sprang på samma vis igen. Tomtarna var "underjor- diska", så de kunde komma ned i jorden så fort de ville. Tomtarna hade röd luva. Om det skulle bli tur för gården, så att foder å säd skulle bli drygt, så skulle tomten ha av julmaten på jul- kvällen.
Tomtar
Om folk ställer om så att de står väl med tomten så bidrager han till husdjurens trevnad i synnerhet. Han brukar gärna pyssla om hästar- na, och de han tycker särskilt om brukar han fläta manen på ibland. När de skall bygga får de offra något åt tomten och försöka se till så att de inte bygger över där han har sitt tillhåll. På ett ställe hade de råkat bygga stallet över där tomten bodde, så att det rann spillning ner till honom. Hästarna fick ingen trivsel utan de blev tvungna att flytta stallet. På en del ställen blev de ofredade ifall de hade något buller- samt arbete för sig om kvällarna. Då "gjorde tomtegubbarna efter" hela natten. Men det var ej överallt det var på det viset.
Häxor och tomtar
Om häxor och tomtgubbar finnes en sägen, om här två bredvid varandra liggande bergkullrar, det ena skulle hava tillhört häxorna, det andra tomtarna. I det förstnämnda finnes av ett par stenblock bildat grottliknande väggar, som annu i dag kal- las Trollkäringboet. Här skulle trollkäringarna på väg till Blåkulla om påsknatten ha rastat och intagit sin måltid. I det senare skulle även i sena tider ha funnits tomtar. Dessa skulle ha varit till stor nytta om folket ställt sig väl med dem. Däremot om något arbete ha utförts efter kvällens inbrott, skulle tomtarna ha lånat verk- tygen och fortsatt arbetet och sedan på morgonen ställt verktygen på sin plats.
Tomtar
Farfar såg en tomte. Han hade en bred hatt på huvudet. Eljest så hade han gråa kläder. Han var som en liten pojk, men han hade långt skägg så att det rack till knäna. Det var på många ställen som de hade nytta av tomten. Han gav kreaturen mat. Om inte pigan eller drängen kom i rätt tid å gav kreaturen, så blev han ond å då kunde han smälla till dem en örfil. Det var många som hade fått örfilar av honom. Det påstod de åtminstone. I lagård och stall kunde en inte vara säker för honom. Om en hade tomten med i skogen, så behövde en inte vara rädd än det gick bra för en, för han styrde både med häst å lass. Han var så stark, så det var ingen människa som orkade med honom.
Tomtar
Det var en flicka, som skulle skära stjärntrave (skära en del säd sent på kvällen efter slutade lagårdssysslor.) Då kom en tomte till henne, och frågade, om hon ville ha hjälp. Ja, det var hon tacksam för. "Gör du band, så skär jag i hand", sa han. Hon kunde inte följa med; hon gjorde ett band och gick och drog det efter sej. Tomten hade många till hjälp, så det var snart avkuret. Då sa' hon till tomten, att de skulle plocka all stenen ur åkern med, och det gjorde de. Tomtarna kunde dra till dem, så de blev rika, de kunde också dra från dem till andra. De skötte hästarna, om folket ropade väl i stallet, så det inte låg några strån i kors, för dem rådde de inte med att gå över.
Tomte utför timmermansarbete.
Sagesmannens mormor, som var gårdsvärdinna och änka, lät bygga en båt. En natt hörde hon, att det högg och slamrade vid båten. Hon gick ut men såg ingenting. Dagen därpå såg man, att arbetet på båten skridit framåt. I samma gård reparerade man en annan gång stugan. Pigorna, som sovo i boden, vaknade under natten och hörde, huru tomtarna spikade och bullrade med bräden. Tomtarna lade in mellantak i stugan. Då tomten vill ha ett arbete färdigt, så bygger han med, men tycker han ej om arbetet eller om den som utför eller låter utföra det, så river han ned i stället för att bygga upp.
Tomten ofredar dem, som komma i rian, badstun, på skullen.
Det var en dräng i Rejpelt, som blev utkörd av tomten. Matmor sade: »Jag ska bädda åt dig på skullen, men inte kan någon ligga där, ty det spökar så där.» — Då sade drängen: »Nog ska jag ligga där, bädda bara!» Han lade sig där, men han hade inte legat länge, innan det började slamra. Och efter en stund kom tomten in och tände eld på ljuset och sade, att han skulle gå ut. Men drängen låg där han låg och låtsades inte om något. Så började tomten dra ut hans kläder och sängkläderna. Då det var gjort, så började han föra oljud och kasta annat, som var i rummet. Då blev drängen rädd och fick brått att packa sig ner. — Inte har någon legat där sedan.
Orenhet i fatet, tomten flyttar
På ett rikt bondställe brukade husbonden bära mat åt tomten. En gång gick drängen dit, där matfatet var ställt och såg då, att där var gröt med smör i ögat. Drängen, som sällan brukade få smör i grötögat blev förargad över att tomten skulle få så god mat, åt upp gröten och lagade i stället i fatet. När tomten sedan kom för att äta och såg vad som fanns i fatet, sade han: »Sju mil och sju skyl och sk-t i fate likaväl!» I sin förargelse flyttade han därifrån och började bära från den gården till en annan, som förut hade varit fattig men som nu blev rik.