Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Min mor var född i Fredsberg i Järstorp. Där var två bönder i Fredsberg. De hade var sin tomte. Men företrädarna på de bägge gårdarna hade det så, att den ene hade tomte men den andre inte. Den ene var rik och den andre fattig. Den rike råkade förarga sin tomte. Han skrattade åt honom för han bar för lite. Då blev tomten arg. – Ja ska dra ifrå dek, sa tomten så får du se, hur det går. Och sen blev bonden utfattig.
En tomte.
När berättaren var ung blev han dräng på ett bondställe i Ryd. Om vintern var han ute och körde timmer och kom ofta sent hem. Husmodern brukade sätta fram mat till honom i köket. – En kväll när han kom in för att äta sin kvällsvard, fick han se en tomte sitta vid bordet och röra i en tallrik. Han såg den så tyd- ligt, tyckte han. Månen kastade sitt matta sken in genom fönstret just där tomten satt. Han stod en liten stund i dörren och tittade, men så stängde han – och gick ut och lade sig. Om morgonen bittida steg han upp och gick för att se om tom- ten hade ätit upp all maten, – men till sin förvåning såg han att maten stod orörd. – När han talade om för sin husbonde vad han sett kvällen förut, sade denne att han själv ofta sett en tomte sitta på hästens krubba och dingla med benen. Hästen stod lugn och åt. Husbonden trodde att det var en god tomte, som förde lycka och välstånd med sig.
Tomten
Mormor och morfar hade en liten tomte. Mor mor hade sett honom. Han hade en stor hatt på huvudet och grå kläder på kroppen. När mormor ställde sig och tittade på honom, så skutta han och blev borta. Di var så för- siktiga med att inte dundra med något om kväl- len för att tomten skulle få fred. Det var kvällvart i skymningen och då fick en inte dundra något. Han blev ond och slog och skram- lade i allt möjligt om natten. Det var på ett annat ställe som di hade en tomte. Han var i kvarnen och siktade mjöl. Han fick nya kläder en gång för att han inte skulle frysa. Di kläderna som han hade på kroppen var slitna och / sönder. När di hade gett honom kläderna, så sade han: "Grann gosse sekter inte mjöl mer". Han drog till ladan. Hästen fora han. Men om en kom och var ovettig på hästen eller kor- na och slog dem så slog han till en. Det var många av de gamla som påstod att di hade fått örfil av tomten. Men han ofredde ingen om han och djuren fick vara i fred. Det kunde inte vara något gott med honom för alla var de rädda för honom.
Tomtar Näcken
Tomtar är onda andar som blivit nedstörtade från himmelen. Tomtar kallas i Eda för jordtôsser. På ett ställe i Helgeboda kom en liten man och ville att matmodern skulle följa med honom, ty hans hustru skulle föda barn. Hon följde med och fick krypa under sin egen ladugård. Allt gick väl. Innan matmodern gick bad tôssemora henne att flytta en ko i ladugården för när de kastade sitt vatten kom det på tôssarnas matbord. Hon bad henne också att hon inte ksulle bli rädd om hennes man kastade ngt efter hen- ne. (Tomtar vilja göra ont efter människor som de efter dem) Som ett bevis för att det finnes tomtar anförs att då en ko kalvat på natten låg på många ställen kalven i kätten, då man kom till ladugården på morgonen, och "kalven kunde inte ha lyftat dit sig själv." - Vid Forsbron i Helgeboda tog "forsnäcken" en kvinna och höll henne ut över broräcket. Detsamma har hänt flera där. Ibland kunde man få se en vit häst vid forsen.
tomtar.
I Åseby var tomtarna inne i stugan på nat- ten. En pojk fick se dem. Han undrade vad det var som rasslade i skrubben, men så fick han se den ene tomtgubben efter den andra som kom fram ur skrubben. De var en halv aln lång å ha- de små röda toppluvor på huvudet. Denne poj- ken blev sjuk av det han såg å blev aldrig riktig mer. Om en inte tålde att se sådant, så blev en sjuk, å det var farligt för att en inte skul- le bli bra av det. I Åseby, på samma ställe där pojken blev sjuk, så stod hästen skinande grann på morgnar- na, när husbonden kom till stallet, å han ha- de en tofs i rompan. Den hade tomten gjort, å det var omöjligt för någon att ta upp den. En / gång stod husbonden å svor över tofsen å sa, att han skulle klippa bort den. Men då fick han en smäll så han dansade ut genom stall- dörren. - Det var många en hörde talas om som ha- de fått stryk av tomten. Om inte en gjorde eller sade som han tyckte, så fick en ett slag. Det var värst strax efter det solen gått ned å tills mitt i natten. Om en packade eller hade något väsen för sig vid den tiden, så fick en ligga å hö- ra på det tills en kom över "mett i natta". Det var allt som det skulle vara sanning, för jag mins en gång som jag hade varit å snickrat iordning en grisho i svinhuset, å det var på kvällen. Men det var slut det att det höll fred. Hästen slog å stampade hela natten å i fjuset var det heller inte fred. Tom- tarna höll djuren vakna, å då fick inte en annan fred heller. Tomten skulle se så väl, påstod de som hade varit i närheten av honom. Det var alldeles så att det glöde i ögonen på honom. / Om tomten var inne i stugan, så var han inte så farlig som när han var i ladugården och stallet. För jag hörde aldrig sägas att han gett slag annat än i uthusen. Men det kunde bära på att en fick där. Om en var god emot tomten å ställde så att han fick fägnad så fick en tjänster av ho- nom. På alla ställen där det fanns tomtar så ha- de nytta av dem. Det blev både mjölk å smör, för han forade kreaturen, så att de kunde mjölka. Å då fick han en skål mjölk med. Den hade han druckit ur på natten.
Tomten.
Det var en tomte på ett ställe i Torps socken. Där var ett torp som hette Statu- teretorpet (?) och en gård som hette Hogeryr. Och där hade di sett en liten gubbe som geck och drog ett halmstrå från Hogeryr te Statutere, över Hogeryrsänga. De var på natten, och det höll han på år ut och år in. Det var många som hade sett'en. Och di ble förmögna där på torpet, de slo inte fel, så di räkna på att tomten dro fram te Statutere. Men sen slo de om och det gick utför med Statutere. De gamla folket döe, och sö- nerna nästan förstörde't. Å då räkna di på att tomten dro stråane tebaka.
Tomten hämnas, då man förargat honom.
Det var för någon tid sedan, jag hörde följande historia, som har hänt i Pörtom hos en fångförare. Där hade de tomten i stallet, han vårdade och skötte hästarna, och därför voro dessa så feta och vackra, att de riktigt glänste. En gång då drängen, som var finne, skulle ut och skjutsa en fånge, körde han så hårt, att hästen var så svettig, att det riktigt rann av honom, när drängen kom hem. Detta tyckte icke tomten om, utan han grälade på drängen, men denne sade: »Tu har så mala armar och pikin bäin» (du har så smala armar och späda ben). Då blev tomten riktigt ond, fattade tag i drängen och kastade ut honom. Sedan vågade icke drängen gå in i stallet den dagen.
Tomten bedriver ofog.
Då ryssarna voro inkvarterade i byn (Rökjöby i Vörå], så kom en att ligga i högsängen i Klärkas och bonden i nedra. Tomten ryckte då fällen från ryssen. Han steg på bänken och drog fällen från honom och sade: »Gå ut». Husbonden steg upp från sin säng tog upp fällen från golvet och gav den åt ryssen. Tomten drog då andra gången fällen från ryssen och sade: »Gå ut, annars skall jag ta i dig och bära dig i bäcken» (nedanför gården). Ryssen hoppade då ner på golvet och var rädd. Då husbonden dog, så visade sig tomten i kammardörren. Han var en liten gubbe med röd stickadmössa på huvudet.
Orenhet i fatet, tomten flyttar
Seuko gård i Tenala berättas ha hyst en tomte. Denne vistades för det mesta i rian, men var även stundom i stallet. En natt, då drängarna väsnades mycket på stallskullen, drev han dem bort genom att bullra och kasta träbitar på dem. Följande natt tillätos de dock att sova där med villkor att vara stilla. En dag, då tomten återkom från sitt arbete, hade drängen smutsat i matkoppen. Tomten lär ha yttrat vid detta tillfälle: »Jag har gått sju mil och burit sju skyl och har sk-t i koppen till mat». Han brände upp rian och flyttade till en granngård med den påföljd, att Seukos välstånd sjönk till armod.
Orenhet i fatet, tomten flyttar
Det var en gång en bonde, som blev rik bara av det att tomten bar åt honom säd hela skördetiden. Men bonden skulle bära gröt åt honom var afton och ett par nya skor till var skördetid. En afton ville drängen gå med mat åt tomten, och då han gick, tömde han ut gröten och gjorde i stället i fatet. Skorna spikade han fast med två tiotums långa spikar och lade sig sedan på lur. Då tomten kom och kände lukten av gröten, sade han: »Hm hm, sju mil och sju skyl och sk-t till mat!» Då han skulle taga skorna, sade han: »Nya skor och äro så tunga!» Men sedan blev bonden alldeles fattig.
Tomten utför jordbruksarbeten och gårdssysslor.
Tomtar funnos i Lappböle, Lill-Svinö, Alberga (ännu fortfarande), Bell-Bämböle, Lahnus, Esbå. prästgård, Tyris, Esbå gård m. fl. ställen. Överallt gjorde tomtarna stor nytta. De skötte ria och stall ordentligare än den bästa dräng, och medförde därför välgång åt den gård, där de tagit sin bostad. Till belöning fingo de dagligen mat i sin skilda kopp i rian. Vissa husbönder uraktläto detta, men ingen fick glömma tomten, då man tröskade årets skörd första gången. Då skulle han ha ett fat gröt på mellantaket invid skorstenen, annars flyttade han från gården och tog lyckan med sig.
Tomte, bjära, skratte släpar förnödenheter till gården.
Martis tomten hade en gång sagt åt Martis husbonden: »Du får i dag fara efter den hötappen, som jag i natt fällde efter mig. — Se det var så, att i natt, när jag var efter hö, så mötte jag Starkis tomten på vägen, och där började vi slåss, och så föll det en liten tapp hö efter mig, så kan du fara efter det nu, innan du börjar med något annat arbete». »Månne jag skall behöva häst också, om jag far efter det», sade Martn. »Nå, nog kan det ju vara bäst, att du tar häst med dig ändå med detsamma, då du far», menade tomten. Marti spände hästen för häcksläden, och sju gånger fick han köra det, innan han fick hem den lilla tappen.
Tomtar
Det var på ett ställe bortikring hemma, de hade kört in säd efter solen hade gått ner. Då körde det hela natten. På samma sätt om de högg ved efter solen hade gått ner, så högg det hela natten. Tomtarna ville ha fred. Det kalvade en ko. Kalven var uppe i gårn och kon stod och åt, när folket kom till lagården. Det hade tomten gjort. Tomtarna var bedrövligt små, hade peckhuva på sej. Det var på det stället, de hade bundit ett par små vantar och lagt ut i lagårn. De var borte på morron, men det låg ett par andra i stället, det såg ut som de bytt. Det var en karl som var full och gick till kyrkogården och sa: "Ä dä någon av di gamle gubba som tör komma upp å ta ett tag mä mej!" Då kom en liten tomte upp. "Kom inte du, du lille fan, för dej sväljer ja levane!" sa karlen. Men då strök tomten till honom så bedrövligt, så han blev liggande sjuk i veckor efter det. Det var en granne, som talte om'et, och han sa, att det var totalt sanning. De drog. Det var en gubbe, som la sej i sin lada en natt. Då kom en tomte in och hade ett rågax och kastade. "Dä va allt nåt å stanka för!" sa bonden. "Drar ja ifrå dej lika så mycke som ja har droge te dej, så ska du inte mö ha", sa tomten. Sen gick det andre vägen för honom. Bonden blev utfattig, inget förslog för honom sen.