Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Midsommar
På midsommar skulle man ut o plocka "midsommarskost" av alla sorters blommor. Den gömde man sen, o om någon ko blev sjuk, fick kolik, så skulle man röka med den kosten, tända på o ha över ryggen på kon. Och om någon hade utslag, så skulle de ut o rulla dem i daggen på midsommar. Jag vet, att de gjort så här för inte så länge sen med en liten tös. Och hon blev ju bättre.
Midsommar
Midsommardaggen skulle vara särskilt hälsosam. Det skulle vara bra att rulla sig i daggen på midsommarnatten. Då skulle man bli frisk om man var sjuk. Jag minns en midsommarnatt som jag hade varit ute och dansat och kom hem sent. Så fick jag se att det var en som var alldeles spritt naken utan- för vårt hus. Jag blev nästan rädd, jag trodde det var någon tosing som var ute. Men så gick jag fram och titta, och då fick jag se att det var far. Han hade varit ute och rullat sig i daggen, och då tala han om att det skulle vara hälsosamt. Jag hade aldrig hört det förr.
Midsommar
PÅ Hjälleskate hade di majstång i mine gröne pojk- år. Den hade di sätt mella husa en bete frå lo'n (- logen). Ja minns inte att di dansa kring den utan di dansa på lo'n i ställe. Den stånga va virad mä löv å stöttera som höll henne va också lövade. Ôpp emot toppen va dä ett kors å på dä korse hang då små kransar, som va flätade tå blommer å löv. Alle sörters vilde blommer. Så va dä en större krans i toppen. Den va också tå blom- mer å löv. Sen hang dä remser, som va klippte tå pap- per bå i kransera å hele vägen ätter stånga. Ho va bra lång. Herrgårdslage gjorde iårning å klädde den på messom- mersafton. Di hade majstången klädde här å där ve stugera, men di va mindre. - På den tia va bå gôbber å käringer mä å dansa om messommersnatta.
Vårhalvåret (Tideräkning)
Halvlen (***Haɽlen) mars bär trana ljus i säng. Valborg ville (velle) se barna barfötta. Ja, lagger mäk pa halva (***Haɽva) mars och går upp på ljusan da. När bäckarna till Östen börja brusa, då var våren kommen, då skulle man sta och höra bäcka- bruset, det brukade vara en vecka. Om maera har tjäle 1. maj ska de bli ett svårt år. Såatia börjar när björklöva är som musöron När häggen blommar då savar tösera, å när ene- buska ruker, ä de till och med farligt att krypa över dem. April snö ä likabra som färagö. Maj våt och kall fyller hölada all. Före midsommar kan de aldrig komma för mycket regn. / Johansson Flistad Tideräkning 2. När haren (Haern) brunskar, kommer inte mar- ka att ble vit mer den vintern. Detta om den svenske haern som de tyske har motat till berget och skogar- na, han vill ha slätta själv. Den är alltid gråbrun. När kreaturen fäller om våren så gör de sig i ordning till skogsresa. När vargen tjöt blev det sträng vinter. " räven yla " " " ". Lilla (Lella) jula börja ve lusse, men vad som än lever i minnet hos de gamle är bara, att folk och fä skulle ha sej ett skrovmål den dan. På kråknedant skulle gösdeln ut. Bättre på snö än på barmark. Det var en fogel de kalla för Skvalen (***skvaɽen), det var korpen, han skrek te regn (***skvaɽas) ***skvaɽlas). När käringarna hade fått tag i något förtal, då hade de hört det på ***skvaɽen. Järnnättera börja 1. juni Di var tre och svårast för potateblasten. / Johansson Flistad Tideräkning 3. Siste dan på sommarn va den 13/10. Brittsommar ä dä samma som potatesommarn och inföll efter remontsmarkanden (***remωŋsmarten) i slutet av september. Om Herr Stubbe bär hatt, ligger snön te vaffer- dasnatt. Julafton kallas dopparedan. Barna började räkna långt i förväg "I da ä dä dan före dan, före dan etc före dopparedaen i Gruta". Julnatten kom de döe och hälsade på då skulle det finnas mat framsatt och en sängplats. Staffan med stjärnan red de anndagsmorgon och 13. dajkväll. Om det är lenväder om 13de har en vårvinter att vänta. Knutsdan skulle alla julgransröste vara över, det va skamligt å ha röste efter knut. Knutsdan hade den äldre ungdomen Knutsbal (skramlebal) Frivecka kallades för minnevecka eller pighelg, det var sista veckan i okt. / Johansson Flistad Tideräkning. På skottårsdagen hade tösera bal. Den balen bjudde de upp till alla danserna. Första söndan i maj kallades för Göksöndan, då skulle man ut och höra göken och räkna "gockant". Andre söndagen i maj kallades för blomstersönda- gen, då skulle man ut i markerna och se hur bära- träa blomma. Husbonden gick den söndan gärna kring sin gård Om midsommar plockades Johannesgräs till kransar i majstången och så var det urblåsta ägg. Den första blåsippa man hitta skulle manäta upp, då blev man inte vårsken. Om det regnar 7sovare dan kommer rågen att gro. Olsmässekroken var mager innan bönderna fått in säden och tröskat. När det var torka sade de: Nu ä Olsmässekroken bövlier.
Utan titel
Munkestenskällan besöktes aldrig förr i tid av allmogen annat än vid midsommaren. Men att turister någon gång besökte den då som nu är sjelvfallet. Det hände någon gång att sommargäster från närliggande städer gick dit under sommaren för att dricka hälsa av källans vatten. Om man använde någon särskild seremoni då man i fars och farfars tid drack ur källan kan jag ej säga. I min barndom fanns ibland en liten ränna av bläckplåt ibland endast en burk. under denna ränna hölt man ett glas ell. kaffekopp och drack midsommarnatten så mycket man förmådde ibland flera gånger under nattens lopp. Fanns inget käril dracks ur sjelva handen. Dessemellan gjordes ringlekar på gräsplanen nedanför och andra upptåg. I min barndom hade de mera långväga slutat att åka dit om midsommar. Der kunde synas ett och annat åkdon. Det var mäst gångare från de närliggande socknars ungdom men även gamligar för gammal vana. Då avsmakades källan på kvällen. Män de flesta ställde färden sedan till Munkestens gästis. Der Öl, vin och läskedrycker serverades hela natten. Före min tid såldes der även bränvin! Dansen tråddes flitigt i ett av rummen i första våningen med en bonde spelman som förde felan. I andra våningen satt en del av ortens pampar och spankulerande derifrån kunde höras sånger ur Frithiofs saga Belmans bitar etc. Ibland stog dansen på logen. Det tråkigaste var med dessa tillställningar att medhavda lomflaskor och Ölet på stället gjorde att männen blev rusiga och då kom bersärka blodet i svallning. Då skulle närbor och flabor pröva sina krafter fram på morgonkvisten som icke alltid blev så oblodigt utan sluta med att den ena socknens folk körde hem den andras. Tunhem kunde icke deltaga i dessa kraftprov såsom minst representerat för sitt läge skull. Dansen upphörde merendels vid soluppgången. En midsommarnatt dansades benet av en piga äfter den betan upphörde dansen inom hus derstådes. Några aftnar äfter detta dansades på logen men även der upphörde den snart. Så kom ölserveringen bort derstådes häromåret: nu fås der inget annat än läskedrycker och kaffe. Munkesten hade som många andra gästisar förr ett elakt rykte särskilt då landsvägsskjuttsen var i sitt flor. Men nu är der tyst och stilla. Till Munkestens källa kommer icke många nu i jassens och fotbollens århundrade. det är en och annan gamling som går dit av gammal vana midsommarafton och som förut är nämt en o annan turist när som hälst på sommaren. Det senare beskrivna om Gästis hör ju icke till sagorna: men jag har antecknat det för ro skull såsom varande i samband med källan. Och när de gamla går hädan blir även detta en saga.
Stadstraditioner: Pingst, Trefaldighet och Midsommar.
Pingst. Inga särskilda förberedelser gjordes i Uddevalla för Pingstfirandet, ej heller hade Pingstveckan här någon särskild benämning. Man tog in löv och vilda blommor, som man satte i vatten. Såväl lövet som blommorna hämtades vanligen i backarne runt stad- en. Någon särskild benämning på detta prydande av hemmen kände herr Krok ej till. Ingen klädsel av sängarne med löv eller blommor på Pingstdagens morgon förekom i Uddevalla, ej heller fingo barnen denna morgon några gotter. Seden att barnen på Pingstdagens morgon gåvo föräld- rarne en krans av vilda blommor fanns ej i Uddevalla. Inga särskilda förberedelser gjordes i Uddevalla för maten under Pingsthelgen, ej heller förekom några särskilda maträtter. / Pingstdagens gudstjänst var i allmänhet mycket livligt besökt, men någon klädsel av kyrkan med grönt och blommor förekom ej. Några längre utfärder från staden gjorde uddevallabor- na ej under Pingsten. Man hade ju landet så att säga inne i staden. Att uddevallaborna togo sig en promenad under Pingsten, som sträckte sig utan- för stadens tullar, kunde väl hända, men något, som man kan kalla för ut- flykt förekom ej här. Några stänger, prydda med blommor och grönt, förekom ej i Uddevalla. I detta sammanhang vill jag emellertid omtala en annan dag, då framför allt ungdomen gav sig iväg ut från stadens hank och stör, och det var 1 Maj. Skolorna voro denna dag stängda. Utrustade med smörgåsar och mjölk på en butelj drogo ungdomarne ut ur staden för att "maja", som det hette. Man strövade ikring i stadens omgivningar, och om det var möjligt, så skulle man ha det första, kalla badet för året denna dag. Några särskilda fester eller gillen höllos ej under Pingsten i Uddevalla. Att under Pingsten kläda ut en flicka till brud före- kom ej i Uddevalla. / Några utfärder till någon källa under Pingsten före- kom ej heller i Uddevalla. Trefaldighet. Trefaldighetssöndagen hade ingen särskild benämning i Uddevalla, och denna dags togs här precis som en vanlig söndag. Midsommar. Midsommar hade ingen särskild benämning i Uddevalla. Inga särskilda rätter tillreddes heller för denna dag. Någon särskild lövmarknad fanns ej i staden vid Midsommar. Det gröna, som man behövde, hämtade man själv utanför stadens tullar. Inga björkar sattes upp utanför porten och ej heller la- de man gröna kvistar framför trappan. Inga lövkojor eller lövsalar funnos inne på gårdarne i Uddevalla. Man tog emellertid in björkkvistar, som dels placerades i vatten, och dels utplanterades litet över allt i rummen, såsom på kakel- ugnar, bakom tavlor etc. Vilda blommor togos in och sattes i vatten. Man sade, att man "lövade" rummen. Även kyrkan pryddes med blommor och grönt till mid- sommar, men herr Krok kunde ej ge någon detaljerad beskrivning på huru detta gjordes. / Det, som i frågelistan står berättat om "lövgubbar" i Uddevalla, förvånade på det högsta herr Krok. Han påstod med bestämdhet, att något sådant aldrig förekommit i Uddevalla. Att kläda ut någon flicka till "midsommarbrud" har ej förekommit i Uddevalla. "Majstång" fanns däremot i Uddevalla. Den kunde vara av vilket träslag som hälst. Det var en rak, enkel spira med en tvärslå upptill. Staden hade en allmän majstång, vilken årligen restes vid Kampenhov. Inga privata majstänger på gårdarne förekommo. Majstången var prydd med kransar och girlanger av löv och vilda blommor. Man kanske tiggde sig till majstången av någon, som var ägare av en lämplig spira eller också hämtade man den liksom björklövet och de vilda blommorna i stadens närmaste omgivningar. Det var huvudsaklig- en ungdomen, som klädde och reste majstången, vilket plägade ske på midsom- mar dagens förmiddag. Några särskilda ceremonier förekommo ej vid stångens resande, ej heller förekom musik eller något skjutande. Inga flaggor, band eller pappersprydnader förekommo å majstången. Det torde nu vara c:a 30 år sedan den sista majstången restes vid Kampenhov. / Någon särskild benämning på midsommarnattens festlig- heter hade man ej i Uddevalla. Man talte om "midsommardansen" och om "mid- sommarvakan". Inga särskilda utfärder företogos av uddevallaborna under midsommar. Man höll sig hemma, och de, som ville dansa, gingo till majstången. Inga andra fester förekommo än dansen kring majstången. Här gick det emellertid livligt till från tidigt på kvällen till långt fram på morgonen nästa dag. Hög och låg möttes denna dag kring majstången, och de, som icke dansade, sågo på. Gummor med kistor fulla av hembakat små- bröd, pepparkakor, bullar och hemkokta karameller hade infunnity sig och gjorde goda affärer. Blev man hungrig och törstig, så var det bara att gå ner i staden till något kafé och där stilla hungern och törsten, varefter man kunde återta dansen med friska tag. Spelmännen trakterade för det mesta fiol. Möjligt är, säger herr Krok, att även dragspel förekommit. Mest dan- sade man polska, men även schottis och hambo samt ringlekar. Något regemente fanns icke vid denna tid förlagt till Uddevalla.
Bröllop
Det var inte bra att sy på bruden. Om det regnade några droppar i brudens krona, så skulle hon bli så rik. Min farmor var "kronbrud". Jag minns att hon tala om, att fyra jäntor ("tärnor") höll ett "klä" el. som de kallade "päl" över henne medan hon vigdes. Den som orkade nappa till sig "päle", när vigseln var över blev gift därnäst. Hennes bröllop varade i tre dagar. Och det hölls på midsommar. Före jul hade de bryggt fyra stora tunnor öl till det bröllopet. På hen- nes tid var de flesta "hembrudar" å vigdes i kyrkan. Den som var med barn fick inte ha krona å inte he- ta "kronbrud". Det skulle allt som vara ståt att få heta "kronbrud". Det var hederligt. På hennes tid hade de det nöjet för sig att någon av gästerna kläd- de ut sig å "stal bort bruden". När de kom å hade / blivit vigda, så passade en på å kastade "stövelskor el. träskor efter dem. Det var en sed. Till bröllopsmiddagen skulle det vara ärter ("ärtkål"). Vär- dinnan gick runt bordet å bjöd ur en stor kopparkittel. Då stod ett "lerfat" här å där på bordet, för fler fick ät ur samma fat. Så drack de ur ett tenstop med pip på. Det gick runt bordet från den ene till den andre. "Brurskål" togs upp på en tallrik vid midda- gen. Första dansen dansade brud och brudgum. Sedan hur som helst. Andra bröllopsdagens middag skulle också vara ärter. Då tog de ut kitteln med ärtorna å så auktionerades de bort till gästerna.
Lussifärds-släkte
Den benämningen förekom ofta i Västra Värm- land för 40-50 år sedan. Om det var någon som var svår eller farlig så brukade det sägas om honom, "den ä allt tå Lussifärdssläkte han". Mellan Lusse å Jul, var "Vasla" enligt gammalt folks tro var då mycket farligt för olyckor. Likeså var det åtskilligt arbete som ej finge utföras, likaså de tretton första Juldagarna. En piga tog en dag i söcken- julen fram spinnrocken å ämnade att spinna, "nej för Guds skull sätt bort rocken, ja vill inte ha nôa utäcke här unner jula" sade husmodern. Att de bundit på sig halm och dansat om Lusse så länge halmen hängt fast, - Se förut insänt av mig från Skillingmark med flera ställen. / Folktro vid midsommar. Silbodal Nolrinnande vatten var om midsommarnatten mycket kraftigt, dock skulle det ej vara bra att tvätta sig i det. Det sades å troddes av mån- ga att allt vatten (kanske andra allt vatten) Norrut rinnande) vid midnatten, eller vid solens uppgång, var förvandlat till vin. Så var det en som ville försöka att passa på å smaka på vattnet fust vid sagde tid. Han gick något före mid- natt till ett nolrinnande vatten å började att smaka på det med små mellanrum. När rätta ögonblicket var inne kom en som var som en vålnad gående. När vålnaden var mittför honom så sa vålnaden. "Nu ä dä" å strax derefter sade vålnaden "å nu ä dä för- bi" Det var alltså blott ett ögonblick som vattnet var vin.
Midsommarfirande
Vid Karlsfors i Sillerud restes alltid majstång. Det var på den tiden det fanns smedjor där, och då bruket ägdes av patron Bergholm. Majstången var en lång stång, i toppen på denna fastbands sju, omk. två meter långa, band varierande i olika färger. Nedre delen av majstången kläddes med kransar, bundna av björklöv och blommor, övre delen, av en tjock slinga bunden av blommor. Strax ovan- för mitten å stången voro fastsatta två störar, så att de bildade ett kors, dessa voro även klädda med blommor, och i änden på varje stör var anbragt en docka av tyg. Strax intill majstången var en "Spele- mansstol" omk. två meter hög. Runt stången var ett stort golv av bräder, samt bänkar / att sitta på. Vid majstången skulle alla både höga och låga, "späktorerna, smeane, mamsäller, piger å drängar å harrekärar", vara med och tråda dansen. Dansen kring majstången börgade kl. fyra på mid- sommarafton, och höll på tills morgonen, sedan börjades den fram på midsommar- dagens afton, och man dansade även hela den natten också. Spelmännen voro två till antalet. Danserna som dansades voro, nigvals, masurka och polska. Enda förplägnad som förekom var brännvin. Spelmännen betalades av "pâttron" som även ombesörjde majstångens resande.
Stadstraditioner: Marknader.
Åtta dagar före midsommar hölls en marknad här, som kallades för sommarmarknad. Denna marknad vara- de gärna inte mer än en dag. Men den var mycket besökt av folk. Det var förfärligt mycken ungdom från alla socknar runt om. - "Saluhandeln" gick som på de an- dra marknaderna. Stadens handlare satte upp sina stånd på torget - var och en på sin gamla plats - och hant- verkarna sina skivor. Även främmande affärsmän infunno sig, såsom västgötar, dalmasar, karlstadshand- lare. Och man sålde de vanliga varorna. Mest gick tyger och klädespersedlar. Många ville ha nytt till mid- sommar. En ny hatt, mössa, huvudduk, kostym etc. Givetvis kom mycken ungdom från landsbygden in till staden på denna marknad för att få träffa varan- dra och ha roligt. - Guldsmederna sålde många / ringar denna marknad, för det var många från lands- bygden som var till staden och förlovade sig. Det var all- deles lagom att komma nyförlovad till midsommar. Det fanns också litet kreatur på kotorget denna mark- nad. Men kreatursaffärerna var inte livliga. En myckenhet nöjesmakare och taskspelare var på marknaden. Hoffman kom med sin "ormmänniska". Karusell, cirkus och akrobater fanns. Och så långt ungdomarnas kassa räckte till, skulle de vara med och se. - Nöjesmakare och ##### hade en bra dag. Höstmarknaden i oktober var den största marknaden. Det var kreatursmarknad. Kotorget var då fullt med nöt- kreatur och hästar. Det var främst norrmän som köpte krea- tur. Dalkarlar och norrlänningar var här och köpte hästar. Stadsborna passade på att köpa sig höstslakt. Två och tre hantverkare kunde köpa en gammal ko ihop som de hade till slakt på året. Slaktkor var det gott om. Och sådana kunde en ibland komma över billigt, om en väntade till inemot marknadsdagens slut. Det var första marknadsdagen som den egentliga kreatursmarknaden / förekom. Andra dagen var det inte så mycket. Det var ju en och annan som stod kvar och försökte sälja. Men storköparna var i regel inte kvar den dagen, det kunde vara tidigt på morgonen i så fall. - Även grisar hade man till salu. Handlandena hade stånd vid stånd ända från Kungs- bron till nästa bro - på marknadstorget. Stadens hand- lare hade stånd och bar ut så mycket varor som de kunde rymma i ståndet. Varorna låg upplagda i hyllor efter väggarna. Så hade man en brädskiva till disk. Även där låg fullt med varor. - Folk träng- des framför ståndet. Man skulle prova och beskåda. Och folk ville så gärna pruta på varorna marknads- dagen. Fick man då ett bra avslag, så hade man lu- rat handlarn och köpt billigt. Handlarna voro in- ställda på denna prutning och lät gärna pruta med sig, bara affärerna gick. - Hantverkarna voro inte så villiga att pruta med sig, men de mås- te släppa efter de med. Främmande affärsmän hade stånd och skivor. Från / Karlstad kom handlare och sålde tyger, kläder, kap- por, mössor o.d. likaså från Borås. Från Vaggeryd kom handlare och sålde vagnar, trillor, spinnrockar och slä- dar. Spinnrockmakare från Dalsland sålde spinnroc- kar. "Västgötar" stod vid stånd och sålde tyger och vävnader. Dalmasaar sålde järnkrams. Det var vanligt att folk "stäjade" pigor och drängar på marknaden och så fick de ut sin årslön. Många unga var in till staden på marknadsdagen och förlovade sig. Drängar och bondpojkar köpte stövlar, skor och kläder och pigorna köpte nya hattar.
Skatter, Bergväsen
Gruvmoran för Sala silvergruva hade sagt, att hon hade en syster i Norrland, som var mycket rikare än hon. Systern var gruvmora för ett berg som hette gruvberget. Där ägde hon en gruva, som innehöll silver. Gruvan skulle en gång upptäckas av människorna. Det skulle tillgå så här: En ko, som tillhörde en gumma, skulle få två kalvar, vilka skulle vara vita med svarta öron och likna varandra som två bär. Dessa kalvar skulle gumman uppföda till midsommarnatten. Då skulle hon ta kalvarna med sig och gå till gruvberget. Kalvarna skulle då söka rätt på silvergruvan, och gruvan skulle då få bearbetas av människorna. Vid Björna kyrkoby i Ångermanland finns ett berg som heter gruvberget. En gumma i Björna hade en ko. Kon fick två kalvar 3 veckor före midsommar. Dessa voro vita med svarta öron och liknade varandra som två bär. Gumman kom genast ihåg sägnen om silvergruvan i gruvberget. Hon blev mycket glad och omhuldade kalvarna på bästa sätt. Hon var säker om , att kalvarna skulle upptäcka silvergruvan i gruvberget. En vecka före midsommar kom hennes man hem. Han hade varit ute i timmerflottningen. Gumman talade om den glada nyheten för honom. Men gubben blev inte glad. Han var rädd, att när gumman och kalvarna kommo till gruvberget, skulle gruvmaran taga dem. Men han sade ingenting åt gumman, utan han gick till lagården och stack ihjäl bägge kalvarna. Missräkningen blev stor för gumman, men det skedda kunde ju inte ändras. Kalvarnas kött försökte man koka i 3 dagar, men köttet var ändå alldeles stenhårt. Till slut gav man köttet åt hundarna, men dessa ville inte äta det. Gumman hade en bror, som kallades "Stätta Nisse" (därför att han stammade) En gång skulle han söka rätt på några hästar, som betade i skogen vid gruvberget. Han gick härs och tvärs genom skogen, men inga hästar syntes. Till slut gick han upp på berget. När han gått en stund, kom han till ett djupt hål i berget. När han tittade ned i hålet fick han se, att det glänste av silver. Runt kring öppningen växte träd, och i trädgrenarna hängde långa silverstänger. Han förstod nu, att han hittat silvergruvan. Genast stoppade han på sig några silverstycken. Med sin kniv gjorde han märken i trädstammarna, när han gick därifrån, för att lättare hitta tillbaka. När han gått några km blev han mycket trött. Han försökte att gå vidare, men han blev allt sömnigare och sömnigare. Till slut satt han sig på en sten för att vila. Där somnade han strax. Efter några timmar vaknade han, och nu visste han inte var han var någonstans. Han stoppade handen i fickan för att känna efter om silverstyckena lågo kvar, och det gjorde de. Han tog upp dem, men stor blev hans missräkning, när han såg, att det var vanliga gråstenar. Nu tittade han efter om märkena i trädstammarna funnos kvar, men han kunde inte upptäcka några. Till slut måste han uppge sitt sökande, ty det började att bli skumt. Han förstod, att gruvmoran inte ville, att hennes silvergruva skulle bli upptäckt ännu. När han gått några km, kom han till sitt hem. Ännu idag vänta folket i Björna, att silvergruvan i gruvberget skall upptäckas och bli till nytta för socknen, vilken då kommer att blomstra upp. På senare tider har man sprängt i berget för att se efter om det innehåller silver, men ännu har det inte lett till något resultat. (Dessa tre sägner är omtalade av min fader som har hört den 1:a av sin fader. De 2 andra sägnerna har han hört i sin ungdom.
Himlakroppar
De skulle rakt inte topphugga några träd - för de högg av topparna till "söra" (fåren) förr det skulle de då rakt inte ta lövet på nä, för då åt inte söra lövet. De som kunde komma åt och ta av säden på ny så ville de väl det, för tog de den på nä, det skulle inte bli så bra. Och föl, när de skulle lägga på det, det ville de också skulle läggas på på nytändet. Det skulle bli bättre hästar då. De skulle alltid slakta på nyet. De slakta stora oxar förr, och så skulle de alltid bereda talgen till ljus. Då ville de alltid slakta det på ny, för då blev talgen vit och ljus, och ljusen brände bra och blev inte dödbrända. - Och om de kunde få slaktat svinen på ny, så blev fläsket mycket fastare och bättre och smulten blev mycket finare och vitare. Det som slaktades på svarta nä, så blir då fläsket slarvigt och eländigt. Om de skulle så morötter och palsternackor och ärtor, det skulle de så på nedan. Sådde de ärtorna på ny - då är allting nytt, då blommar allting - då höll de på och blomma hela sommarn, och då blev det inte så bra med ärterna, för de blev det både gröna och mogna ärter på en gång. Sådde de dem på nä, då blomma de alla på en gång och då blev det mera jämn skörd. När det inträffar 13 ny på året, då blir det ett gållny. Då kommer alltid påsken sent, för om nu eller ny tändes strax efter nyår, emellan trettonde och nyår, det blir ett gållny. Det blir inte nyårsnyet då, utan det blir det därnäst. Och påsken får lov att komma på det tredje nyet. De hade för sig att om stjärnorna gick före nyårsnyet så fick bonden gå efter tjänarn och söka upp honom, men om nyårsnyet gick före stjärnan så fick tjänarn gå efter bonden. Om nyet 'hälla' mycket på sidan skulle det bli vått, men låg det mer rätt upp och ner då skulle det bli torrt. Sådan som väderleken var fyra dagar efter nyet, sådan skulle den bli månaden ut. Var det vackert fyra dagar på nyet, så blev det vackert hela månaden. Men om det var ostadigt de fyra första dagarna, så blev det ostadig väderlek den månaden, åtminstone i början på månaden. Vintergatan går emellan öster och väster, och så går näringsgrenen ut rakt åt väster. Är den av - om det är mörkt där den går ut - då hade de för sej det blev ett missväxtår, då blev det torka. Var där fläckar på den undan för undan - ljusa fläckar - då blev det en omskiftande sommar med nederbörd. Men om den var slät och grå och där inte syntes till några fläckar, då blev det torka hela sommaren. - Vid korset, där grenen går ut, det är julatid. Blir det vitt där, då blir det snö vid julatid. Sen den änden som är åt öster till, det är oktober och november. Var det då en stor vit fläck innan korset börja, då blev det snö före jul, då blev det förjulsvinter. Var den ända i början åt öster, en stor vit fläck, då kunde man anta, att snön kom i oktober. Sen den andra delen som gick åt väster, var där stora vita fläckar så blev det mycket snö på eftervintern. Var det grått så blev det tiväder, men var fläckarna nästan så de gick ihop, så blev det ihållande vinter. - Så många mörka fläckar som det är, då blir det mildväder. Är det vitt, då blir det snö och frost. Man skall få se vintergatan nu när det blir på näet, så kan man se hurdant det blir. Det skall vara vid Larsmässetid. Sådan den är då, sådan väderlek blir det på året. Det blev det i "tursen" (tuårsen); då såg jag efter, då var där vita fläckar ända i början och då kom snön i oktober med. Den visar ända fram till midsommar. Är där vita fläckar blir där kallt och frost ända fram till midsommar, men är där långt emellan de vita fläckarna blir det en blid vinter.
Hildur Norlén
Om Bogsjön, om smörning, förvaring av mat och slakt förr i tiden, om en speleman som spelat på 99 bröllop.