Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsk. Festeldar
Påskveckans dagar benämndes: svarte månd., vite tisd. dömle onsd. skär torsd. lång fred. påske lörd. Om påsk och Valborg tändes eldar ute.
Påsk
Farfar talade om från sin far att i Källegårds ladugård var långfredagsmorgon låg en död sö, detta förklarades vara påskakäringarna som var skuld till och i flera år fick ingen eld tändas under torsdag till lördag i påskveckan för att inte käringarna skulle ta sig ner genom skorstenen och så var det noga med tjärkors över alla dörrar.
Påsk.
Påskveckans dagar: Svarte måndag, vite tisdag, aske ons- dag, skärtorsdag, långfredag, påske-lördag. De talte om långfredagshya. Det var en fosterflicka, som hade hört talas om långfredagshya, men hon visste inte vad det var. "Jag kan la få långfredagshya," sa hon. Ja, på morron kom det en in och gav henne stryk med ett ris. Hya be- tyder aga. Påskbrev - det förekom att pojkar ritade och skrev litet på ett papper och skickade till flickorna. Det stod några ord på dem, men jag minns inte vad.
Påsk
Namn på dagarna i dymmelveckan: Röda söndag, svarta måndag, vita tisdag, dymmelonsdag, skärtorsdag, lång- fredag, påskelördag. I den veckan fick man inte köra till kvarnen, för det gick inte an att mala. Inte fick man spinna eller ställa till med något som gick runt. Långfredag gick det inte an att förtära mjölk. Det var en gammal regel. Om påskmorgonen så fick man påskeris. Det var den som kom först upp, som skämtade med de andra och tog in vidja och låtsades skola slå. Påskekvällen var farlig. Då skulle man akta sig för påskkäringar.
Påsk
Om påskveckan och påskkvällen red påskkäring- arna och då gick de omkring i "fjusen" och klippte få- ren. De skulle ha ull med sig till föräring åt den onde. Så skulle de ta makten med sig från djuren på samma gång. Fåren klipptes på halsen och ena käken. Men om påskkkäringen skulle kunna ta nyttan av djuren, så skulle hon krypa baklänges ut genom "fjusgluggen". Det fanns sådana, som trodde, att de skulle kunna göra ont med detta. Men om en satte bössan i gluggen så hade hon inte makt att ta sig ut den vägen. Det var skärtorsdagskvällen och påskkvällen som var farligast, för på de kvällarna hade påsk- käringarna makt att göra ont. Om skärtorsdagen fick en inte använda kniv eller / annat vasst. För om det blev stickor på backarna den dagen, skulle en inte få någon nytta av korna medan sommaren. De skulle få bensjuka. Påskäggen fick en på påskafton. Skalen målades i alla färger. Hönsen fick skalen. Om skärtorsdagen och påskafton gjordes tjärkors på "fjusdörrarna". Det var för att påskkäringarna inte skulle ha makt att göra något ont. Jag såg många gamla dörrar med sådana kors på.
Påsk
Benämning på dymmelveckans dagar: Korvmåndan, fläsktisdan, askonsdan el klockonsdan långfredan påsklordan. Det var på "klockonsdan" som påskkäringarna var ute och skrapade på kyrkklockorna. Torsdagen i dymmelveckan fick man inte hugga ved. Stickorna var farliga för kreaturen. Korna blev halta.
Påsk
Svarte månda, vita tisda, dömleonsda o.s.v. Den som var sist ur bädden dömleonsdag, skulle ha ris, och de kallade honom dömleoxen se'n. "Nu får I akta er, så I inte blir dömleoxa", sa' de. De fick inte spinna från det att dömla gick in klockan 12 på natten (till dymmel-onsdag). Mala på hemkvarn fick de heller inte; ingenting fick gå runt, för då skulle säden lägga sej eller det skulle bli olyckor på kreatur. Ved fick de hugga; har ej hört, att "dömlingen kom i veden". Långfredagen fick de inte äta smör, men de fick dricka mjölk; det var inget förbud på det.
Påsk
Namn på dymmelveckans dagar: askmåndan, fläsk- tisdan, dömmelonsdan, skärtorsdan, långfredan, påsk- lördan. I dymmelveckan fick en inte arbeta med kniv el. yxa. På skärtorsdan fick en inte ens bryna ett eggjärn. På fläsktisdan kokades svinfötter. Det gick inte an att koka dessa annan dag. Så skulle en äta av dem. Påskkvällen var farlig. Då var allt möjligt ont ute. Men det var påskkäringarna som satte skräck i folk. Det var inte bra, om de kom in till dju- ren, för om de orkade klippa hår el. ull av dem, så blev de inte något "tess" sedan. Det var inte annat än att slakta ett sådant djur / som blivit skämt av påskkäringar. På gamla ladugårdar fanns det kors på dörrarna. Det var för att hindra sådant ont som påskkäringar från att kunna "ta makten" från djuren. Efter middagen på påskaftonen kokades ägg, så då skulle en äta sig lystmäten på det. Inga konster gjordes med äggen. De koktes å åts som de befanns. Se'n fick hönorna äta upp skalen igen.
Påsk
Darna i dymleveckan, det var kola-måndag (8), vita-tisdag, dymle- onsdag, skär-torsdag, långa-fredag och påskaafta. I påskaveckan var det ett sånt fasligt "göre" med att de inte fick ha några kvastar och rakor ute, för det tog påskakäringar- na och rände iväg till Blåkulla med. Det var påskaafta, påska- käringarna var ute. Långafredag skulle de julabröd och drick. De skulle inte få äta mjölk och inte ost och smör långafredag, för det skulle de svettas ut på året.
Påsk
Namnen på dymmelveckans dagar: "dömelmån- dan, asktisdan, fläskonsdan, skärtorsdan, lång- fredan, påsklördan." På skärtorsdagen skulle en inte befatta sig med egg- järn, sjuk eller sådant som var vasst. Det var mor å far så rädd för. Då gömdes knivar å allt som var vasst. Om sådant brukades den dagen så blev krea- turen sjuka på sommaren. Påskkvällen å påsknatten var farligast, för då var "troll- käringarna" ute. De gjorde mycket ofog då. De gick in i fähusen å klippte fåren på käken el. vänstra ho- gen. Det var för att ta makten från dem. Det var en hustru i Dalen som sydde en skjorta åt pojken sin på långfredag. Pojken kom bort för hen- ne. Flera år därefter hittade de honom död under / en gran. Det var så stor synd att arbeta på lång- fredagen, att hon fick detta till straff. Vet inte att ungdomen gått i bygden å tiggt ägg. Om påskkvällen el. påskafton gjordes ett kors på ladu- gårdsdörren av tjära. Det var en ring med ett kors i. Sådana fanns här på gamla dörrar i mitt minne. [Symbol] - Det var till skydd mot trollkäringar. Påskkvällen laddades bössan med silverkula å så sköt man tvärs genom ladugården med den kulan. Då bru- kades att skjuta upp mot luften. Det hade jag också fått lära att göra. Och så länge jag inte hade bättre förstånd, så gjorde jag det. Om påskkvällen kom "påskgubbar" och "påskkäringar" som var vitklädda. De kastade påskbrev. Det har fortsatt ännu.
påsk
Namnen på dymmelveckans ("dimmelvecka") dagar: "Köttmåndan, fläsktisdan, askonsdan, skärtorsdan, långfredan, påsklördan. Det skulle vara stilla å tyst den veckan. Inte företa några särskilda arbeten som att hugga el. packa med något. Det var påskkvällen som var farligast. Då kom påsk- käringarna till fähusen å skulle in å klippa fåren. Det var en tofs vid örat på fåren som de ville åt. Men för att inte de skulle komma in lades psalmboksblad i gluggarna å så gjordes tjärkors på väggarna. Med äggätningen på påskafton ingenting särskilt. Äggen kokades och åts upp utan några ceremonier.
Påsk
I Påskakäringarna gav sig av på påskafton. På ett ställe var käringen ute om påsknatten och gubben visste inte, hur han skulle bära sig åt för att få henne att bli hemma. Så var det en skräd- dare, som lärde honom, att han skulle sätta en stålsax i ändan på sängen. Fram på natten vaknade käringen och vände och vred sig. "Den rälia stålbroa, ja kommer inte över´a", sa hon. Men gub- ben gav skräddarn en bra belöning. (II På ett ställe hörde gubben, när käringen gav sig i väg på påsknatten. "Här opp och här ut över alla skogatoppar och rå te Blåkulla", sa hon. / gubben ville följa efter, men han sa: "Här upp och här ner", och så fick han åka upp och ner i skorstenen, tills käringen kom tillbaka. (Dagarna i påskveckan äro: svarta måndag, vite tisdag, dymle onsdag, skärtorsdag, långfre- dag, påskelördag.)
Påsk
Dymmelveckan började dymmelonsdag, sen fick de inte lov att spinna. "Langafrajdes ris". De som låg länge den morgonen, fick ris. Påskkäringarna for till Blåkulla och hade sopa, gressla och raka med sig. Påskelden kallades påskavawr, best. f. -vawern, pl. -vawra. Påskdagens morgon dansade solen, det var något den gladdes över.