Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsk
Dagarna i dymmelveckan kallas svarte mån- dag, vite tisdag, dymmelonsdag, skärtorsdag, lång- fredag och påskelördag. När det var påsk, då skulle de stänga och sätta en kåst (kvast) emot dörra, så inte påskekäringar- na kom in. Då var de ute, se. Något annat har jag aldrig hört de hade för sej om påsk. Åtminstone inte vi hemma. Hur de hade det på andra ställen, det vet jag ju inte.
Påsk
I Källsjö brukade barnen om påskafton springa upp på en hög kulle och ropa alla möjliga frun- timmersnamn, och om det då var någon påskkäring, som hade något av de namnen, så ramlade hon ner och blev liggande, till någon kom och sa henne i namn. Det var en gubbe, som gick till kyrkan påskdagen, och då fick han se en käring, som låg bakom en sten. "Vad i all sin da, ligger du här, Anna Johanna", sa han, och då steg hon upp.
Påsk
Dymmelonsdag mitt på dagen skulle raken ställas ut, för då kom "dymlingen", och då fick inget gå runt. Långfredag skulle de upp tidigt, eljest fick de ris. Om de sopade i påskveckan, fick de inte kasta ut soporna, för där kunde finnas stickor, som det blev mjölkharar av.
Påsk
Om en höna lägges på ägg, som värpts på skärtorsdagen, så skiftar kycklingarna färg vart år, när de fäller. Aldrig nämna lus vid namn i dym- melveckan, då skulle de få lus. Och så skulle de rätta ut rockarna i dymmelveckan.
Påsk
Dagarna i dymmelveckan äro: dymmelons- dag, skärtorsdag, långfredag, påsklördag. Man fick inte låta spinnrock eller kärrhjul gå runt i dymmelveckan.
Påsk
Namnen på darna i påskaveckan, det är: Svarta måndag, vita tisdag, dymle onsdag, skärtorsdag, långafredag och påskafta. All ved skulle huggas före dymle onsdag. Annars slog dym- lingen i knaggen igenom kamarna, så att de inte kunde hugga dem sen. Förr skulle de baka till jul, så att det varade över dymleveckan. De sa, att påskakäringarna var ute och for till Blåkulla påska- afta. Då skulle alla redskap in, annars tog de dem och red på. Om påskafta tände ge eldar ute. Och så skulle de skjuta också. Det var för att inte påskakäringarna skulle komma.
Påsk
Namnen på påskveckan är - svarta måndag, vita tisdag, dymle onsdag, skärtorsdag, långfredag och påskafton. De fick inte steka någonting långfredag. Det första på morgo- nen långfredag skulle de äta bröd och dricka, som de hade gömt från jul. Sen fick de väl äta vad som helst. Långfredags morgon skulle alla upp bittida. Den som låg länge skulle ha stryk. Det skulle föreställa Frälsarens lidande. Det var påskafton påskakäringen var ute. Och dem var de ju rädda för. Så det var den farligaste kvällen.
Påsk
Namnen på dymmelveckans dagar: "Skärmåndan, fläsktisdan, askonsdan, skärtors- dan, långfredan, påskalördan." Vet ingenting särskilt med dessa dagar. Både skärtorsdagskvällen och påskkvällen var farli- ga, för då skulle påskkäringarna ha stor makt med att förstöra djuren. Det var farligt att de skulle göra detsom ont var å ta nyttan av djuren. Men för att de inte skulle göra det, så tog en å strök ett kors på dörren. Om de kom in å fick klippa fåren i tin- ningarna, så vart det inte något med fåren sedan. Vet inte att någon tiggt ägg. Var det inte så att en hade ägg själv så fick en vara utan. Men efter ett gammalt bruk, så skulle en äta ägg på påsk- afton.
Påsk
Hörde talas om en käring här i socknen som skul- le resa till Blåkulla. Hon kom inte längre än till fä- huset. Där blev hon sittande på en get å kunde in- te komma av geten förrän solen gick upp på påsk- dagen om morgonen. Tidigt om påskaftons morgon var de uppe å smid- de kopparnaglar. De skulle vara bra mot troll- dom. Om påskmorgonen dansade solen. Kom en upp på ett högt berg den morgonen å såg solen, så fick en se det. Påskbrev kastades i stugorna om påskkvällen Fula käringar ritades på breven
Påsk
Namn på dymmelveckans dagar: "korvmåndan, fläsktisdan, askonsdan, skärtorsdan, långfredan och påsklördan". Skärtorsdagskvällen och påskkvällen (nat- ten till påskdagen) var farligast. "Påskkäringarna" var ute på dessa kvällar. För att inte de skulle komma in i ladugården gjordes kors på dörrarna med tjära. Mycken skjutning förekom. Det var för att skrämma på "påskkäringarna". Ägg åts på påskafton. Någ- ra särskilda bruk därvid mins jag inte.
Påsk
Om påskaftonen på kvällen, när en stillade kväll, så skulle man ta med sig ett bibelblad eller psalmboksblad, så skulle det sättas i dörrposten, så att inte påskkäringarna skulle göra något ont. Om skärtorsdan ville inte farmor spinna, för det "blev ont åt det", sade hon. Skärtorsdagskvällen var påskkäringarna till alla kyrkor å stal malm av klockorna.
Påsk.
"Långfredasrise" skulle vara för att en skulle bli vaken den morgonen. För om en låg länge den morgonen så kom en inte att bli något vidare på hela året sedan. En blev lat å dåsig. Barnen fick också stryk, men det var bara att en stötte litet med vidjan på kroppen Om inte det ville ryka uppe ur skorstenen på påsk- morgonen, så hade påskkäringarna suttit på skorste- nen och vilat. Då var det inte annat än om en kunde kasta en kniv i kors över skorstenen.
Påsk
"Om påskafton fick kora en var sin boll som en hade gjort tå tjäre. Di baka in tjäre i mjölet. Om inte kora feck en tocken boll om påskaftan, å en glömde te å göre ett kôrs tå tjäre på dôra, så kom påskkäringa å feck makt mä djura te å gö- re va ont di ville."