Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
När ett barn skrek jämmerligt och inte ville tystna, så troddes det att "gasten" hade varit åt det. Man sade att barnet "gastskrek". Uttryck: "gaste å skrike, gastskrike, gaste å gape. Skri- kigt barn kallades för "gast". "Dä ä en rekti gast", en rekti gastonge":
Gastar och gastrop
Gastar de kallte hörde de. Det kunde de få höra dem ropa. Det skulle vara såna, som hade drunknat. Det skulle vara mot dåligt väder de hördes. Det skulle gärna vara mot det vädret de hördes som det var, när de hade drunknat. Det hördes här borta vid Lekareudden. Det var när gar- nisonen låg här, då omkom några knektar där borta. De var ute och segla och drev i land och blev borta där. Och det påstod de, att de hörde rop efter dem. Och nog hörde jag själv rop där borta, men inte vet jag, om det var det.
(Spökeri.) Gastar
Ett barn dog för länge sedan vid Grässågen. Det går igen, som man säger. En gubbe, som varje gång kommer på vägen vid Hagen, som ligger strax ovan Prästgården, känner varje gång hur någon sätter liksom klor i hal- sen på honom och klämmer till. Ibland kan han känna klorna i armarna också. Det skall vara gasten, som gör detta. Det var nå- got med barnets död, men det har man glömt bort nu.
Gastar
Min mors far var född i Mjöbäck. En lussenatt hade han varit i kvarnen och malet, och han red hem och hade mjölsäcken på hästen. Då fick han se två karlar slåss och bägge hade skinnpälsar på sej. Den ene kom fram till honom och sa: "Sås du, hur jag haffa'n?" "Ja, det var rätt, haffa du'n mer!" svarade mors far. Det var nån sorts gastar.
Gastar
Förr trodde man allmänt att en kvinna som blivit gastkramad även kunde bli med barn efter en sådan kramning. Man hade många exempel på sådana fall, där en ung flicka bli- vit kramad av gasten, sedan fått barn. Såda- na barn kallade man gastungar. Gastar voro självmördare eller mördade människor, som ej blivit begravna i vigd jord. Gick man förbi en sådan plats, där en sådan gast höll till blev man kramad, gastkramad. / En gång blev jag själv gastkramad ordentligt. Jag hade varit till skräddaren och provat min konfirmationskostym och gick vägen hem över en myr. Det var i skymningen. Jag hade ej hunnit lång väg över myren förrän jag börja- de känna mig sjuk och konstig i hela krop- pen, ja till slut blev jag fullkomligt genom- sjuk. Jag vet ej hur jag orkade hem. Då jag kom hem började jag genast att kräkas. Näs- ta dag var jag bättre igen. Där hemma sade de att jag blivit gastkramad. De kände till hur detta visade sig och det var många som bli- vit gastkramade på den myren. Nu när jag tänker på denna händelse så und- rar jag, om det ej varit giftiga gaser, som stigit upp ur myren och som jag inanda- des då jag gick över den. Likaså med de andra, som även blivit gastkramade där.
Lusse
På Lussenatten steg mor upp vid 3 tiden och bjöd alla ”Lussebeta„, som bestod av ost, bröd, smör, fläsk, kaffe och brännvin. Sen lade vi oss att sova tills det var tid att stå upp och syssla om djuren. Nog var en rädd förr om Lusse och påsk för fan och hans anhang. Far berättade en gång att i hans ungdom hade det hänt att en man Lussenatten kom körande från Härlunda till Ekås i Stenum. På vägen mellan Stenums kyrka och Östtomten blev lasset på en gång så tungt att hästen med den allra största möda förmådde draga det fram till Ekås. Här på Ekås var en pojk som såg i syne. Denne såg då skjutsen körde hem att en ”gast hoppade upp bak på vagnen och tyngde ner den så att hästen hade stor möda att släpa lasset / fram. Pojken följde nu med körkarlen och när skjutsen kom mitt för Stenums kyrka hoppa ”Gasten„ av och då lättade lasset, Mannen varken vågade eller ville se- dan dess ge sig ut och köra någon Lussenatt.
Spökeri.
Det var skräddare, som satt och arbetade på ett ställe på lusse natt. Så kom det upp ej pojk genom telda. x) Så sjöng han: "I natt, i natt e lusse natt, ja heter Bötte Pelle, får ja dansa länge ?" På ett annat ställe kom det upp två barn och sjöng: "Benen e lång och bytta e trång, därför dansa vi hem en gång. x) tiljorna, golvet. / Det var en gast, som kom till ett par, som låg och sov i skogen. Han gick fram och drog i dem, först i huvet och sen i bena. Så sa han: "En liten och en lang, en liten och en lang, ja ska ta mi åfila kwärnafila ja ska göra dem båa lika langa." Men då sprunge da hajen. Det var två, som var ute och metade, och så satt de och slog med metspöna i vattnet. Då kom gasten och sa: "Smått smått gott toneregn." Då började de slå hårdare, och så sa gasten: "Tjockt grovt langt hasslepåkaregn."
Gastar
Far tjänte i Släp och en gång skulle han skjutsa en herre till Vallda. Vid Prästabron fick far inte fram hästen. Han körde upp till en gård och höll där till klockan två på morron, då tuppa´ börja´ gala. Då försökte han igen, och då tog hästen ett skutt över bron. I detsamma flög något uppåt den lilla ån och riktigt skratta ! Folk sa, att det skulle vara gast.
Gastar
Gaster voro folk, som tagit livet av sig själva eller voro avrättade, det var sådana som inte fick komma i vigd jord. De hade ingen ro utan gingo om- kring om ### nätterna och spökade, var det så att de inte voro på sin plats när solen gick upp eller kyrkklockan började ringa så blev de fast-låsta vid närmaste vägkors tills solen gick ner. Gick man inte bara mitt i vägkorset var det inte farligt att man stötte på dem för där stod de.
Myling
En hörde som ett spädbarn skulle skrika. Det var en gubbe på Lennartsfors, som brukade vara hemma när far och prata ibland. Di bru- ka å sette å tala om sådant däre. Han tala om, att han gick efter sjön en kväll och då hörde han ongeskrik. Den ongeskriken följde honom så länge han var i närheten av sjön. Det kalla han för "gast". Om di tog liv av en unge och göm- de kroppen, så blev det så.
Ingar Fridh
Div. prat. Söka tjänst. En orättvis lärare. Söka tjänst. I skolan. En orättvis lärare. Första tjänsten. Läsa för prästen. Namnbyte. Binda fiskegarn. Prästen Collin och namnet Köno. Föräldrarna. Bödetös. Trelleborg. Barka garn. Rep. Div. prat. Torsk. Ålfiske. Sälja fisk. Plocka sillen ur garnen. Grönsaker. Mathållning. Vinterfiske. Spöke. Med. Skeppsbrutna spanjorer. Anekdoter. På Skåre. Strandningar. Drunkning. Segelrännan. Åska. Åska. Dans. Julkalas. Julottan. Kyrkan. "Smittens" ungdomar. Dans. Midsommar. Julkalas. "Smittens" ungdomar. Hus. Lotsar. Strandgods.
Gastar
De som blivit gastkramade märkte det på, att de fick blåa märken som efter fingrar och så fick de den ena rysningen efter den andra. Rysningarna blev de av med om de gick och tryckte sig emot kyrko- muren, och blåmärkena gick bort om de gick hem och lade sig och ingenting sade. Pratade de om sitt äventyr då kunde det gälla livet för dem och om en person pratat för mycket och var död på morgon, då hade han blivit ihjälkramad av gastar under natten
Gast.
I Kvarnome Weddige socken finnes en gast som far omkring emot oväder, och skrattar. Det var en gång för längesedan en pojke som vaktade byns kreatur, och två flickor som komma ut för att mjölka kittlade pojken så han dog Pojken skrattade och flickorna förstodo ej att det var farligt. Det är denne pojken som far omkring som gast och skrattar. Det är många år sedan gasten sist hördes.