Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Anders Carlsson
Kyrkklockorna. Ett dödsfall. Kalven i graven. Kyrkogården. Personhistoria. En orättvis skollärare. Den gamla skolan. Griffeltavlor. Läsa för prästen. Vintern 1888. Tinget. Eldsvåda. Eldsvådor. Billebjer. Dalby hage. Troll. Troll. Dalby hage. Personhistoria. Halmtak. Grisar inne i stugan. Personhistoria. Halmtak. Fastigheten. Träskor. Träskor. Förr och nu. Årsmånen. Skörd. Liar. Förr och nu. Liedon. Som dräng. Köra in säd. Sädesuppsättning. Bot mot hudåkomma. Sädesuppsättning. Personhistoria. Hudsjukdomar. Bot mot vårtor. Ormbett. Ormar.
Troll
Åskan har slagit ner i bergen och dödat trollen. Min styv- mors mor hade sett två bergtroll uppåt markerna en gång hon var ute och molka´(mjölkade); det var fruntimmer det ena och karl det andra. Eller var det skogsrå ? När de vände ryggen till, var de ihåliga som baketråg. Hon fick inte ont av det. Det är ett berg vid Tuvmösen bortanför Stallsås. Där har bott troll förr i världen. De gamle talade om ibland att de som gav dem något fick mer igen. De fick låna både ett och annat av trollen och hade inte ont av dem. Förr var det troll nere i Attorp, för där var en lycka, tal- te mamma om, som trollen alltid kom och skördade på, när där var säd. Så var det en dräng som la sej i försåt och skul- le se vem det var som skördade. Trollen kom och skördade och gjorde allting i ordning. Men se´n var det ett troll som sa: / "Plocka väl i skär å´strå, men den som ligger på råjna (renen) ska du skära å´böjna." (beben) Drängen upp och därifrån i en hast. Se´n kom aldrig trollen dit mer och skördade.
Troll
En gång kom det en västgötaknalle och bad han skulle få låna hus på gästgivaregården i Klev. Det var om påsk. Han kom och körde. Ja, det skulle han väl gärna få, sa de, men de vågar inte själva bli hemma utan de får ge sig bort över påsk, för se trollen går fram alltid mot högtider, de går fram och lånar hus. Men knallen hade farit vida och var inte rädd. Han sa, att får han bara stanna, så blir han där ensam; han är inte rädd för trollen. Han hade en vit märr och körde med, och den var så illa arg. Och så efter sagan torde trollen inte å stål. Nu var märren skodd med stål, och på kvällen när drängen skulle lägga sig, ledde han in märren i köket och band den vid spisen och la fodret i gruvan. Det var ända vid dörren märren stod. När det led fram på natten, då kom det jättar och troll, både stora och små. De levde så och skulle in. Men knall var säker: när trollen kom och skulle in genom köksdörren, så slog den här märren och hon hade en stålsko på sig. Då blev trollen förskräckta. De sprang baklänges och ropa, att det är mor som står vid spisen och bakar, men hon är arg nu, så det är bäst de schappar. Sen flytta trollen, så sen har där aldrig var några troll vid Klev mer.
Troll.
"Trôlla" hade kommit ned till Lövåsen en gång. Folk där blev så rädda. Men så fick de veta, att om de tog kol med eld i å lade i "fâla" efter trollen, så skulle de inte komma tillbaka. Och det hörde jag mina föräldrar tala om, att de kastade både eld, kol och aska efter trollen, för att de skulle bli av med dem. Elden skulle trollen vara så rädda för.
Troll
Det är ett berg, som heter Ringaberget. De gamla sade, att trollen höll till där. Om man kom till det berget om kvällen, så kunde trollen ta en. Det är kon- stigt med Ringaberget. Sörsidan går lodrätt ner som en vägg. Där lyste det i berget om kvällarna. Trol- len satt och vakade över sina skatter. De hade både guld och silver, men en kunde inte komma åt det. När en kom i närheten av ljuset så slock- nade det.
Troll
En präst tog kyrkevin och stänkte på trollen. Han skulle förgöra trollen med mässevinet. Då talte de om hur många år de hade kvar, men aldrig hade det varit ett sånt väsen förr.
Emil Nyberg
Roparna, skickliga spelmän, lära sig spela av näcken, "skriva bort sig" för att lära sig trolla, blodstämning, bota ormbett, bortbyting, skydd mot troll m.m.
Trollet kommer i ladugården, trots att dörrarna stängas.
I Nissas, Söderby låstes alltid dörren till ladugården, så att ingen skulle slippa in och trolla. Men det hjälpte inte. Trollet kom genom taket och trollade korna, så att de inte mjölkade.
Troll.
Trollen bodde i stora, stora berg. Det hördes långa vägar, när de öppnade sin dörr. De hade stora kopparkittlar och kärl. Man orkade aldrig lyfta dem. De lyfte bort barn. Folk fick ge trollen så mycket pengar, om de ville ha igen sina egna. Det var, innan barnen var döpta, det var farligt, att trollen kunde ta dem.
Troll
När jag var 18-19 år, det var 1881, var jag med på "flöting" i Dalarna. Då kom skogvaktar'n och frågade, om någon av karlarna ville gå till Granbacken och vakta vid dammen. Nej, det var det ingen som ville, för de sa' att det var "skrömt" där. De kalla stället för "brudskogen". Det var en jänta, som trollen hade klätt till brud där. Hon var "till säters" och trollen ville ha henne. När trollen kom in, så skic- kade hon hem vallhunden och satte ett märke på ho- nom. När hunden kom hem, förstod man, att det "felte henne" något. En karl gick till sätern med bössa. Han sköt över taket och gick in. Då höll trollen på att klä jäntan till brud. Brudgummen-trollet ville att tösen skulle kyssa honom, men hon tog knappnålar i munnen och det var "fôll" bra för annars kanske far hennes inte fått henne med sig hem. Nu tog trollen av / henne brudstassen, de slet och drog, men kronan, den fick de inte eller kunde inte rädda. Den finns kvar i Äppel- bo än i dag och den hade trollen köpt i Västerås.
Troll.
Farfar kom hem en kväll och sa: "Jag hörde det ropade ur Ing- gärdsåsen : Man, man, be stora Tiva komma hem, för Lilla Tiva har bränt upp sej i elden !" När han sagt detta, blev det ett fasligt levande i rummet och ett troll hoppade ut genom fönstret, men det hade lämnat en säck kvar, och den var gjord av sulläder eller lädersulor. Trollet skulle tappat dricka i den säcken. Min farfar och min far hade sett den. Trollen i Inggärdsåsen var osams med trollen i en annan ås inte långt därifrån. Så hade trollen i Inggärdsåsen tagit in en brud i berget en gång, men henes brudgum var där och fick tag i henne, men trollen följde efter. Då ropade ett troll i den and- ra åsen: / "Man, man, rid inte vägen den hårde, utan åkern den bårde !" Då red han av vägen och över åkrarna till kyrkogården, och där rädda- de han sej och bruden med den ena hälften av hästen över kyrko- gårdsmuren, men trollen tog den andra hälften.
Troll och bortbytingar
I Sebardi, ett berg som kallas så, bor troll. Strax intill berget ligger en stuga och folket i denna har vid slakt och andra tillfällen brukat få låna kopparkittlar av trollen, men när sedan kopparskitteln efter användandet lämnades tillbaka till trollen, skulle de vara en bit "pölsa" eller fläsk i den som trollen skulle ha. Några skäggiga gubbar sutto bundna under bordet i stugan. De voro nöjda med att få sitta där på detta sätt. Det var bortbytningar. Sagesmannen, Edvard Svensson, kallas "trollgubben i Knäred" emedan han påstår sig kunna bota tandvärk, förgöra folk och kreatur m.m.
Trollhistoria.
I Vabränna eller Jerlövs hög som den också kallades bodde det fordomdags troll. En gång hade det varit bröllop i Veddige kyrka, och bruden hade guldkrona på sig. Brud som hade gulkrona på, skulle trollen ha rätlig het att röva. På hemvägen taga trollen i Vadbränne hög bruden Varje jul en natt stod högen där trollen bodde på guldpelare. Brudgummen blev lärd att då rida för att försöka återtaga bruden. När karlen kom dit såg han ljus lysa och det var stor fäst i högen. Han knackade på och begärde få något att dricka. Det fruntimmer som kom med drycken i en guldbägare var hans hustru. Innehållet i bägaren / tömde han ut, grep kvinnan och satte henne fram- för sig på hästen och flydde mot hemmet. Trollen började genast förfölja honom. Men så bodde det troll också i Kullagårds Ås, dessa voro ej goda vänner med de andra trollen Utom då de sågo hur nära det var att trollen skulle uppehinna den flyende så roapde de till honom: "Rid ej vägen den hårde, utan åkern den bålda". Med åkern den bålda menade de kyrkogården Karlen lät då hästen hoppa över kyrkogårdsmuren och trollen voro så nära honom att de togo bakre delan av hästen, men karlen hustrun och främre delen av hästen fälla inom kyrkogårds- muren och dit in kunde ej trollen komma. Guldbägaren karlen lyckats medtaga skänkte han sedan till Veddige kyrka. Den omarbetades till en nattvards kalk.