Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Festeldar
Sådana eldar ha förekommit här på orten vid midsommar, påsk och trefaldighet. Eldarna var allmänast vid påsk och trefaldighet. Man el- dade på bergen och vid sjön. Ris och tjärtunnor brändes. Nästan varje by hade sin eld. Ungdom samlade ihop riset flera dagar i förväg.
Påsk.
Man gjorde "påskevarmen". Reste upp långa stänger med en tjärbytta i toppen på. Man band fast den vid en buske och tände på. Man gjorde upp stora "vâr- mer" på åsarna. Man reste stänger på en 15 me- ter. Man såg då "vârmen" från den ena åsen till den andra. På Upperfältåsen brukade man hålla till om påskkvällen. Det var fullt med ungt och gammalt folk omkr elden. Karlarna hade bränn- vin med och bjöd varandra. Så berättade de "skrö- ner" för varandra. Man sotade varandra med brän- der. Det var rent av en högtid. Ungdomar från en el. flera närliggande byar gick och högg och drog ihop ris flera veckor i förväg. Enris och tor- ra träd brändes. Man skulle skrämma påsk- käringarna med elden.
Påsk.
Ju tjockare röken var från skorstenen om påsk- kvällen ju fetare skulle kröttra bli under året. Man eldade enris och sådant som det rök bra utav.
Påsk.
Om påskkvällen tändes påskeldar på bergen. Då brändes stora rishögar. Så var en ute å sköt "påskkäringar" om kvällen. Det troddes t.o.m. att det var några gamla käringar här från socknen med. De hade fått lära att flyga av den onde. Och när de kom tillbaka, så gick de i fjusen å klippte får å svin. I min barndom gjordes kors av tjära på alla fjusdörrar, t.o.m. på smådörrarna.
Påsk
Vita måndag, svarta tisdag, dömle onsdag, skära torsdag, långfredagen och påskafton. Man fick inte göra några kringgående arbete eller medsols den veckan t. ex. spönarocken går medsols. Man fick aldrig dricka mjölk i hela den veckan- det värkte ut i piggar. Man fick inte stiga upp barfotad på golvet i den veckan utan skulle ha strumpor på fötterna, annars tror man till än skada föt- terna på sommaren. Hugga ved fick de inte, för man skulle inte bullra på dömleveckan. Men man fick sköta kreaturen. Kors över dörrarna ritade de för att fria sej för Blåkullefarare. Påskeldar hade de allmänt av enbuskar och smalaris. Och de sköt skott på skott.
Påsk
Det var en karl som blev tagen med upp till klockorna i ett kyrktorn en påsknatt. När käringarna for därifrån, så fick han åka på en svart so nedför trapporna. En påskkväll sköt farfar i luften för att han skul- le skrämma påskkäringarna. I detsamma skottet small stöp han omkull och visste inte på en lång stund var han var hemma. Han trodde att en påskkäring mota- de skottet tillbaka. På ett ställe var det ett par käringar som smörjde sig, för de skulle fara till Blåkulla. De ställde sig i spisen och sade: "Ôpp ôpp men inte ner". En pojk, som hade sett och hört dem, skulle härma efter. Men han sade: "Ôpp å ner". Han fick fara upp och ned i skorstenen.
Påsk
"På backar gjordes eld." Vid eldarna sköts påsk- smällar. En skulle skjuta påskkäringarna el. skräm- ma dem. Brukade elda upp fårriset. Det var en väl- digt stor rishög.
Påsk
När jag som ung flicka bodde i Älvsbacka brukade gummorna i stugorna på påskkvällen klä ut sig till påskkäringar. De redo på en kvast, på vilken det hängde en kaffekittel, sopa och raka. När barnen kommo med sina påskbrev i vilken de hade godsaker den tiden, brukade "häxorna" komma utrusande ur stugorna på si- na kvastar och jaga barnen ut långt på gärdena. Allt skulle naturligtvis vara på skämt, men i skymningen blev nog många av gummorna riktiga häxor för många av barnen.
Påsk
De skulle inte spinna i dymmelveckan och inte visa karlarna något rött, röda förkläden, röda huvudkläden e.d
Påsk
Man skulle inte hugga ved i dömla. Farfar gömde yxorna efter dömle onsda'. Kreaturen skulle bli halta, om man högg ved efter dömle onsda'. Svarte månda, vita tisda' – påskafta. Inga mjölk fick användas i hushållet långfredagen; då skulle de få värkar i hele kroppen. De skulle äta fläsk- mat långfredagen, eller huvudkött av något djur, som de slaktat i november. De gjorde kors med tjära över varenda dörr på påsk- aftonen tidigt på morgonen.
Påsken
En påskkväll bad en käring mormor följa med ut på backen. Jämt som de kom ut, så fick de se tre "påsk- käringer" å åkte på en käpp. Det gick så att det su- sade i luften. Det var jämt i kvällningen. Käringarna blev rädda å sprang in å låste dörren. Påskafton gjordes tjärkors på stall- och lagårdsdörrar. De var tre tum långa. Sådana har jag sett många här på gamla husdörrar.
Påsken
"Nu hade di komme hem frå Blåkulla," sades det om en fick se att någon var uppe tidigt på påskmorgonen å el- dade. För den skull så ville en aldrig göra brått eld i spi- sen den morgonen. På påskafton gick de å gjorde tjärkors på lagårds- och svinhusdörren, för att de inte skulle få påhälsning av påskkäringar. Det mins jag så väl. De hade en tjärbytta å en borste. (Övriga uppgifter lika med annan uppteckning från Värmskog. Uppt. anm.).
Påsk
Benämning på dymmelveckans dagar: "Korvmån- dag, fläsktisdag, askonsdag, skärtorsdag, lång- fredag, påsklördag el. påskafton'. 'Påskda- gen, andag.påsk, trejdagpåsk." I min barndom höll de allt på det bruket, att en skulle äta korv på måndag å fläsk på tisdag. Långfredag morgon var det bäst att passa sig att kom- ma upp i tid, för annars fick en stryk. Det skul- le vara som skämt, men en kunde allt få slag som sved. Den dagen hölls barnen hemma de fick inte gå till andra stugor. De äldre höll sig också hemma den dagen. Det var för att det var så stor helgdag. Det var inte passande att gå bort. På onsdag skulle det vara slut med arbetet. Det skulle inte gå an att sikta mjöl, spinna,, tröska el. / mala på kvarn. "Gud nåde den" som tog sig för att hugga ved elleer tälja, så att det blev stickor. Kom kreaturen på sådana stickor så bröt de benen av sig. På skärtorsdagskvällen var det farligt för påskkä- ringar. Då var de redan i farten. På lagårdsdör- ren gjordes ett tjärkors för att de inte skulle ha makt att komma in där å "skrämma" korna.