Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Det var en, som hade en tomte, och tomten hade en pojk. En gång fick bonden se bägge tomtarna, och den lille bar på ett enda ax. Då skrattade bonden och sa: "Det kan la inte bli mycke av, när du inte kommer med mer än ett ax!" Men då sa den gamle tomten: "En kan inte begära mer av den, som inte är mer än nattagammal."
Vårarbete
På Urbanusdagen skulle de så linfrö. Allt det andra skulle vara sått före Urbanus. Linet var det sista.
Jakt ]
Det var en som sköt på något så att blodet rann ur bösspipan å detta var inte något bra märke. Han sköt på en tjäder, å det tog inte. De som tog oblaten vid natt- varden kunde bli riktiga skyttar.
Frieri och bröllop
En syster till mig höll bröllop i Rudskoga, det vara två dar. Vid bröllopsbordet satt först brud- paret, sedan de närmaste släkting- arna till brudparet o prästen. Det var mycken mat då, potatis, kött o fläsk, kokt, som låg o skalv, bruna bönor o makaroner, ris- grynspannkaka, ostkaka, fruktsoppa, kräm till slut o bakelser. Även ris- grynsgröt skulle det vara i gamla tider. Förning skulle alla ha med till bröllop, dit hörde en kalvstek, ostkaka eller risgrynskaka i stora / bunkar. Om de ej hade kalvstekar själva, så lånte de av varann o stekte. De hade förningarna med sig när de kom eller sände dem i förväg. Det var dans på bröllop, två spelmän bruka det vara. Bruden var brudklädd första dagen, men dagen efter hade hon en annan klänning, en "anndasklänning."
Hemmet
Vi hade en flicka i Laggaretorp i Rudskoga som längta så. Men min styvmor tog sot ur skorsten o la i hennes kaffe, o sen längta hon inte.
Hemmet
En kvinna i Rudskoga var rädd för att ligga ensam. Därför satte hon om kvällarna en kniv över dörren o lade en yxa eller annat stål på tröskeln. Och så läste hon böner.
Slåtter, skörd o tröskning
En del hade för sig att de skulle lägga ner lite brännvin i "stäel", första sädesvarvet i ladan, då skulle det gå fortare med tröskningen. Det var så i Rudskoga, inte i min tid, men i far mins. Far var född i Däldenäs här i Nysund. Det var "löktsupen" detta, de fick det när de tröskat färdigt. Men hade de ej något nerlagt i ladan, så fick de i alla fall "löktsupen" inne när de slutat tröska. Och så var det med så gott som allt avslutat arbete, att det skulle vara löktsup efter o så "löktgröt."
Husdjur
Jag tjänte på ett ställe i Rudskoga, o matmodern där hade mycket ord- ningar med djuren. När en ko kal- vat, o hon skulle göra i ordning första drycken åt henne, så tog hon tre gånger i varma askan o hade i drycken, så hade hon salt i, o så spotta hon i den. Och när korna släpptes ut på bete på våren, så la' hon en yxa vid tröskeln som de skulle gå över. Då skulle de inte bli halta sen under sommaren. Om de köpte in ett nytt djur, så gick hon o bar en brödbit i arm- / hålan tills den blev riktigt varm, o sen skulle djuret ha den, då skulle det trivas. När de varit med en ko till tjur så skulle de sedan linda repet om hornen på kon o så skulle det sitta tre dar, förr fick man inte ta bort det. Matmodern påstod, att alla djur kunnat tala en gång, o då hade fåren sagt: "Akta min rygg o mage!" Så hon var så noga med att man inte fick ta för nära på fårens mage o rygg när man klippte dem.
Husdjur
När de skaffat en ny häst till ett ställe, skulle de le in honom i huset o genom rummen om det gick, in genom ena dörren o ut genom andra. Då skulle hästen trivas där. De skulle inte ge bort mjölk förr utan att hälla en tår vatten i mjölken. Då kunde de, som fick mjölken, ej göra något med korna.
Husdjurens sjukdomar
Om en sak var "***stôlen o ***ijänstôlen", (stulen och igenstulen), så skulle de skrapa av den o ge sina kor när de trodde att andra hade "trolla" dessa. Vårt grannfolk i Rudskoga hade en burk som de skrapa av. Det var en bleckburk som mannen där haft med sig på arbete i Fellingsbro för att ha mjölk i. När han skulle packa ihop o fara därifrån, var den borta. Hans styvdotter hjälpte honom, o hon tog o leta igenom arbetskam- raternas säckar o fann burken i en av dessa. På det sättet blev den "***stôlen o ***ijänstôlen." / När korna blev s¨"stinne" (uppsvällda), sa' de att de fått "***skôt" (skott). De sa också att de kunde få se dessa, de var som nystan med naglar o hår o allt möjligt i. En oxe sprack på ett ställe i Rudskoga, å då såg de "***skôte". En gumma i Rudskoga i Björkebol läste över brännvin, o detta skulle de sedan ge djuren om de fick skott. Hon skulle ha ett halvt kvarter brännvin, o läsa över men ingen fick höra vad hon läste. Jag skulle försöka lyssna en gång när jag var flicka, men hon föste undan mig. De sa', att de läste "Fader vår" baklänges. - Om en ko slutade idissla, skulle de ta idisslet från ett får o sticka i munnen på henne, då skulle det komma igen. / Om korna blev "***modstôlne", så var det en gumma i Rudskoga, Stina, som tog opp svansen på dem o skar ett kors nedtill i denna samt tog tre bloddroppar på en bröd- bit o gav dem. När de blev "***modstôlne", sluta de mjölka o blev dåsiga. Och en käring i Rudskoga hade för sig att de skulle samla dagg i lakan midsommarnatten o ge korna om de var modstulna. Och då skulle de gå på dens äger, som de trodde kunde modstjäla kon. I de där "***skôte" (skotten) var det också avbrutna nålar o sylar, de hade gömt ihop allting sådant där för att skicka på korna o oxarna.
Husdjurens sjukdomar
Jag tjänte på ett ställe i Rudskoga, o om ett kreatur där fått något vasst i sig, så fila husmodern på en mässingskam o hade detta på en brödbit o gav dem. Hon trodde, att mässingen skulle fästa sig för udden på det vassa. Hon hade en kam som hon filat på så det inte var mycket igen av den. Sådant som blev stulet men de sen kunde få igen det var så förfärligt bra att ta av o ge djuren om de blev sjuka. Isterflott o jäst o sirap gav matmodern djuren om de / hade "***mångfålletôlken." När djuren ble "***mostôlne", så stod de o hängde huvudet o orka inte äta nånting. De trodde, att någon elak människa gjort dem något illa. Om djuren fick "sommar- sjukan", så var det några rötter som man fick gräva upp ur jorden, koka dem o ge djuren det vattnet (blodrot).
Slakt
Det var en grannmora hemma som slakta grisar, o hon hade ett mjöl- tråg ur en urholkad stock. Innan hon stack grisen, satte hon ner udden av kniven i tråget o muttra nånting.
Slakt
Det var två hårda bitar på hjärtat som alltid skars bort, mamma kalla dem "hunnöre." Ingen främmande fick se på slakt, endast de, som hjälpte till, fick vara närvarande . Krittret dog inte så lätt när någon såg på. Man skall slakta på ny, annars kryper fläsket ihop.