Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Näcken
"Näck, näck nålatjuv, far din var en stålatjuv, mor din var en frilla, som gick i gårdarna och gjorde illa".
Vattenväsen
Ja, de tala om näcken. Han ville leda folk vilse. Vid sumpar och älvar sprang han med sin lykta och ville narra folk att dränka sej. Jag såg en sudden näck här i Naverstad en kväll.
Näcken
När en skulle bada, kastade en en sten ut i vattnet först, för en skulle binda näcken. Så skulle en säga, när en kasta: "Näck, näck, nåltjuv, far din var en ståltjuv, mor din var en hora." Eller också skrek en "ho hej hagla", så att det hördes lång väg.
Näcken
Näcken höll till i Kollungerödssjön, gick ibland upp i dalen bort mot Kjebo. Han syntes om kvällarna som en låga, som än gick sakta än gick hastigt och stun- dom blev till ett fladdrande sken. Enligt en annan meddelare har näcken en lykta, som han tänder och släcker, vill locka folk till sig. Näc- ken var enligt denne sagesman gas i mossan och gamla stub- bar. (Helena Andersson Surdal.)
Näcken söker i skepnad av en bock eller häst locka barnen ut i sjön.
Vid Kolvik icke långt från Finsnäs lekte två gossar på stranden. Då kom en stor bock ur vattnet och frågade: »Vill ni rida litet på mig?» De voro genast färdiga och satte sig båda på, men bocken sprang med dem i sporrstreck till vattnet. Förskräckt ropade den ena: »Näck, näck, vart för du oss!» Genast försvann bocken, och de stodo på marken vid stranden. Näcken kan nämligen icke tåla, om man nämner den vid namn.
Näckens favoritschottis från Svenljunga
Näckens favoritschottis från Svenljunga
Näcken efter Ivar Hallberg
Näcken efter Ivar Hallberg
Vattenväsen
Ett par fruntimmer hade tvättat vid en å, och då de va färdiga kom näcken och frågade, om han fick ta det, som de glömt att tvätta. Det lovade de, och så drog han dem med sig i djupet. Ja, och så har de ju alltid talat om näcken i Väggarp, som bonden körde med.
vattenväsen
Ja hörde att di gamle tala om Näcken, som bod- de på sjöbôtten. Månge tå dôm hade hört honom spele i vasskantera. Han skulle kunne spele vackert. Å di gamle spelmänna kunne te å mä säje att di hade lärt sej speles tåcke ätter honom. Akte dej för å gå ôt sjön, bruka di säje te ongera, så att Näcken tar dej. Han vill ha barn han. Di bruka å säje att den änne den ä så rädd för dä änne dä som för Näcken. Dä gir ja Näcken i, ha di också bruka å sagt. Så säkert som Näcken, ä ett ane olspråk. Ta mej Näcken, ha di också sagt. Må Näcken ta dej!
Näcken
Näck, näck, nålatjyv, din far var en stålatjyv, din moder var en frilla, hon gick i byn och vaggade barn, och jämt sä gjorde hon illa. Det rimmet brukade vi läsa, då jag var liten och bodde i Oskarström. Det var, när vi plockade näckrosor.
Näcken
1. Benämdes nekken. Höll till i Stora Lee och andra sjöar. Också i forsar och vattenfall. Han såg ut som en människa. 2. Nekken skulle komma upp och ta en. Akta dej, så att inte nekken tar dej, skrämde de gamla med. Di skrämde ongana för näcken. När en skulle bada, kas- tade man en sten så långt ut i vattnet, en kun- de. Se'n var det inte farligt att bada. Han hade inte makt då. 3. Inte känt. 4. Di sa, att nekkhästen gick och betade med korna vid sjön. Men det var väl inte annat di inbilla sig. Han skulle vara rosig. 5. Nekken kunde spela fiol. 6. Lerhôrn (?) från Lerhålan spela fiol så grant. Han skulle ha lärt spela av näcken Han / hade satt sig vid en fors om lussenatten, och då kom näcken och lärde honom. Det var det finaste ljud i fiolen. Och det hade näcken satt dit. Han kunde en bit, som hette näckens polska. Om han tog till att spela den, så fick någon skära av strängarna, innan han kunde sluta spela. Jag var sju år, när jag hörde honom spela. Om en kom till gubben, så fick en inte lov att ta i fiolen. Han var rädd, att det skulle bli missljud i fio- len sedan. 7. Näcken skulle ha en fårbog för att han lärde en spela. 8. Hörde inte talas om, att han kunde sjunga. 9. Inte känt. 10. Både den Onde och näcken ser ett (?) ont. Men det var allt skillnad på den ene och andre. Det var en halv båt i sjön. Den kallades nek- ken.
Näcken
Näcken han spelar på böljan blå
Vattenväsen
Då de skulle bada, lade de sin fällkniv i vattnet, innan de gick i. (85-årige Aug. Larsson, Kärrsåsen, omtalar, att de "band näcken" genom att kasta en sten i vattnet. Föll den med kanten i sjön, så att den inte plaskade, så var näcken bunden, annars inte.)