Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
Åskan var trollens värsta fiende. Trollen ansågos även här på trakten ha varit fula, gamla och rika. "Rik som ett troll," säger man.
Troll
Det var två pigor, som råkade till att vara ute med kreaturen på kvällen. Då kom troll och skrek, "Kersti å Kari, ni ska gå hem, för dä ä kväl!" Då skulle trollen ut med sina krötter. De for ned till älven och vattnade dem. Sedan passade de på att beta i säden och över allt. Det var inte skönjbart, att de hade tagit något, men det skulle inte bli så bra kraft i fodret där trollens kreatur hade gått fram.
Troll
Det var troll i ett berg, och så låg det en stuga nedanför. Varje julafton på kvällen kom trollen och åt upp alltihop på julbordet. Men så hittade gubben på hur han skulle bota dem. Han kokte tjära och satte i en kittel på bordet närmast fönstret. Trollen kom och tog till att äta ur kitteln. För var sked de tog gjorde de ett illvrålande, men de åt ur tjäran likaväl. De trodde det var julgröten.
Troll
Se trollen var nog ett folk, som var före vår tid, det var troligtvis lappar, som drevos på skogen där de jagades och sedan kommo till Lappland. I Våmbokleven bodde fordom troll berättade de gamle, de lånade saker av bönderna de bodde grannar med, men var noga med att bära igen. En gång kom trollen till Hofmansgården, som låg i själva kleven och ville låna dricka, på gården hade de inget, men hustrun som viste vad nytta man hade av trollen satt till en enebrygd. Detta imponerade så på trollen, att när slåt- tern kom, så kom trollfar med en lie och gav bonden sägan- des: "Här är en lie som du aldrig behöver vässa om du följer mina föreskrifter, du får aldrig undersöka om han är skarp, aldrig titta den i eggen och aldrig slå på kyrkojord med den, gör du det kommer lien att förvandlas till ett par / Aug Lagerkvist Troll 2. käppar, Lien höll sig skarp i många år, så marken var som han varit rakad, men slutligen fick drängarna tag i ho- nom och behandlade honom som andra liar och då blev han värdelös
Troll
Ryr kyrka har legat här borta i Kyrkobyn förr, men det var alltid ett sådant väsen där, så de måste flytta den. För det bodde troll i bergen där mitt emot, och de kunde inte lida att det ringde så nära. Där borta brukade trolla komma fram på logen och dansa. Det var ett par som lade sig i ladan en gång för att se på dem. Men de blev lyftade ända upp mot taket, så de vågade sig inte dit mer. Och ibland kunde trollen komma och rycka upp dörrn till stugan. En gång tog trollen en so med åtta smågrisar från bonden i Häljebol. Så en dag fick han se son på gärdet, och då skulle han gå efter henne. Men så skulle han över ett berg, och då tog han ögonen ifrån henne, och sedan var hon borta, Se, hade han bara inte behöft släppa henne med ögonen, hade han kunnat fa igen henne, men nu gick det inte. / Kalle Ordningsman och min bror gick förbi där en kväll, och de hörde hur trollen tröskade inne i berget. På Långås måste de flytta fähuset som stod på berget, för korna orena på bordet för trollen.
Häxor och trollkarlar
Finnarna kunde mer än andra. Det var inte mer än lapparna som var värre. Men när lappen kom så blev både finnen å svensken rädd. Men det var inte alla finnar som kunde trolla. Men de som kunde, så gjorde de det riktigt. Om en hann att slå till trollgubben innan han hade trollat, så att blodet gick loss, eller om en slog en tand ur munnen på honom, så kunde han inte trolla eller göra en ont. Kom en ut för virvelvind så skulle en kasta stål eller spotta, för det var inte något bra i dem.
Troll
Min mors mormor hade sett ett troll borta i Stamnareds hage. Det var ett litet 'pörk' (pörle?), som jultade och sprang och skrek. De var så rädda för åskan, trollen, så det var därför det skrek. Bönderna brukade låna kittlar av trollen och koka i, när de slaktade. Så skulle trollen ha en korv tillbaka. Men så på ett ställe hade de skickat hem drängen med kitteln. Och han tog korven och la en annan istället. Sen fick de aldrig låna kitteln mera. När de hade bröllop och begravningar på ställena, skulle trollen också vara med. Och de sa, de åt så förskräckligt mycket. En gång hade trollen varit i Lerpe(?) trädgård i Grimmared och stulit äpple, sa de. Där var ett troll, som bytte bort sitt barn för ett kungabarn. Men trollet ville inte ha kungabarnet utan ville bara förstöra det. Hon hade lagt det i en sjö i vassen. Men så kom där en fiskare och hittade barnet, och han tog upp det och fostrade upp det. En gång var där en fågel, som sjöng för tösen: "Du är den rika prinsessan. Jag själv det såg, när du i vaggan med kronan låg." När fiskaren så var död, kom tösen upp till slottet. Där satt trollungen uppe vid tronen, och kungen trodde det var hans barn, fastän det var konstigt. Men när tösen kom dit, kände kungen igen henne på hennes mor. Mor talte om, där var en piga, som trollen rövade bort åt ett berg. Och hon fick inget annat än katthuvud att äta. Men det kunde hon ju inte äta, utan hon stoppade dem i barmen. "Ja, är det bara i barmen, så kommer det snart åt tarmen", sa trollkäringen. Men så en gång sa pigan. "Herre Gud, förbarma dig över mig." Och då fick trollen henne ut ur berget och iväg, så hon hade kunnat bryta benen av sej.
Trollens brudmarsch
Trollens brudmarsch
Trollens brudmarsch
Trollens brudmarsch
Trollens brudmarsch
Trollens brudmarsch
Trollens brudmarsch?
Trollens brudmarsch?
Troll
Troll och trollty fanns inte ute på dagen. Då var de under stubbar och stenar och inne i kullarna. De tål- de inte solen. På fjället hade de stora knivar, liar, saxar i taket för att inte häxor och troll skulle komma åt dem.
Jättar och troll
På ett ställe hade hustrun fått barn, och det försökte trollen ta. Det kom ett troll och hade ett barn med sig och skulle byta. Men mannen där på stället tog en yxa och högg till barnet, som hon bar, och då var det bara en allebit.