Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Nu så är påsken här
Nu så är påsken här
Påsk
För längre tillbaka sen fick de "pisk" på långfredagen. Det var en moster till mig som piska alle "ongera" (sina barn) medan de låg. Sen fick de kaffe, o sen fick de ligga lite igen. Hon tog av täcket o piska dem, de bodde här i Kroppa. Detta var väl nån påminnelse om något. Det var barnen de piska först o främst o tjänarna om de hade sådana. Men sen där jag tjänte, bruka ja piske drängarna med en enrisbuske som jag gömt, o de kom ju också o hade e / lita viske o va så te säj. Man sprang te andre gårder också för å piske.
Påsk
På långfredagen skulle de piska varann, och det skulle göras på sängen. Det var sed bland ungdomen men bara inom huset, både barn och tjänare skulle ha. "Ja ska ge däj långe fredag," sa de.
Påsk
När "fastlagstia" hade gått in, så ville inte brödet jäsa så bra. Och om man råkade att strö ut mjöl på backen, så blev inte brödet bra i ugnen. Om en "kö- ta" på skärtorsdagen, så fick "köttra" on i benen på våren.
påsk.
När skärtorsdagskvällen var inne så skulle en be till Gud att han skulle bevara en för alla onda makter, för det var farligare vid denna tiden på året än det brukade vara.
Påsk
418. Det var på torsdag påskkäringarna gjorde (sig) i ordning ugnsopeskaftet, som de skulle rida på, och det de skulle ha med sig. På fredag gav de sig iväg, så de hann fram till påskafton. - På påskaftonen skulle alla gå och lägga sig tidigt, innan käringarna for till Blåkulla. Var det lugnt och tyst, for de förbi, eljest sökte de sig tillhåll för natten. Alla dörrar skulle vara stängda, alla spjäll skjutna. Påskdan var de i Blåkulla och dansade med fan, och nybörjare gjorde kontakt med honom och gick eden, att de skulle tillhöra honom alltid. Det har berättats både här och på andra håll. "Upp och därhän och till Blåkulla det väna!" sa de, när de gav sig i väg. Det var nåt mer, som de sa, men det har jag glömt.
Påsk
I påskveckan och i julveckan fick man inte göra något arbete, som gick runt, spinna eller sådant. På långfredag fick man inte äta någon vit mat. Vi hade en dräng här en gång, som inte vågade ta kaffegrädde den dagen.
Påsk
Dagarna i påskveckan kallas; svarte måndag, vite tisdag, aske onsdag, skärtorsdag, långfredag och påskelördag. Påskelördag far påskekäringerna till Blåkulla, det är ett berg nedanför Marstrand. Påskdagen fick man aldrig gå bort. Då kastade de äggevatten efter en.
Påsk.
Dymmelveckans dagar: svarte måndag, vita tisdag, as- ke onsdag, - , - , ägglördag. Kan ej förklara namnen. I den veckan skulle "ingen roste mina och ingen rock spinna"; det skulle bli förhäxat då. De har gått utklädda till påskakäringar och tiggt ägg. De hade vita skjortor på sej med band om livet. Vet inte, vad de sjöngo. De kunde vara stygga emot dem - ge dem ägg som var urblåsta och fyllda med sand och kritade för än- darna. Hugga ved var inte förbjudet den veckan. Har ej hört talet om dymlingen i veden. Ej heller att förtära mjölk på långfreda- gen. Skärtorsdagen reste påskakäringarna till Blåkulla. Har aldrig hört att risning förekommit om påsk. / Har ej hört att man inte skulle ge eller låna bort något i dymmelveckan. Påskeld hade vi i Limmanäs; när elden var slocknad, dansade vi på vägen om natten. Det förekom ingen an- nan eld än påskeld.
Påsk.
Många fattiga gick omkring och tiggde ägg i min barn- dom. Det var omöjligt at se, som det var pojkar eller flickor. De kom för det mesta två och två, hade vita skjortor med ett grant band om livet och ett svart flor för ansiktet och ned över axlarna. De sjöng en visa strax de hade kommit innanför dörren och bugat sig: Vi vore utkomna i dag till att vandra vi som så unga är. Ett påskägg eller två går vi genast härifrå ! Får vi två eller tre går vi till nästa stuga här inte´, och får vi fyra eller fem, kommer vi till nästa år igen. / När de hade fått äggen, sa´ de: Och tack och tack det skall I ha för en sådan gåva. Er doter skall bli gift i år, hon skall få den hon vill ha, den rike och den sköne, och tuppen ska få granna fjär, och hönan den skall trivas väl, och räven skall vi skjuta och höken skall vi slå ihjäl. - Vi försökte, men vi fick aldrig känsla på den (kände ej igen den). I dymmelveckan skulle man inte ge bort något eller låna bort något, och hade man lånat något på ett ställe, så skulle man bära tillbaka det innan dymmel- veckan gick in. Känner ej till förbud mot mjölk och mjölkmat lång- fredagen, eller mot satt skära med kniv e.d. skärtorsda- gen. / Dymmelveckans dagar: Svarta måndag, vita tisdag, dymle ons- dag, - " - , ägga-lördag.
Påsk.
Äggtiggare såg jag en gång i min barndom. Det var en som var så förklädder, så vi kunde inte känna honom. Det var på ett torpställe, jag blev uppfostrad. Han sjöng en visa: "Höken ska vi skjuta och räven ska vi slå ihjäl." Fick han inget, skulle han sjunga: "Hönsa ska vi skjuta, och tuppen ska vi slå ihjäl." Har hört talas om långfredagsris. De la´ ihop till tjärtunnor, som de fyllde med stora "knutter" (ved) och eldade på alla berg. De sköt och hurrade. (Ej så Val- borgsmässoafton eller någon annan kväll) De fick äta mjölkmat och dricka mjölk långfredagen, Sola dansar påskedan om morron.
Påsk
I dymmeln fick man ej baka, brygga eller laka, ej heller göra kringgärning. Ville man bli av med o- hyra den veckan gick det bra om man dymmelonsdag sopade mot dörren och läste upp följande: "Ut loppor och löss och råttor och möss, gå dit där di bryggar å lakar å bakar mens dymmeln är inne". Innan solen gick ned påskafton skulle all kok- ning vara avslutad och spjället lagt. Ville man skjuta en påskkäring måste det ske genom skorsten. I ladugården skulle fordring ske så tidigt att kre- aturen hunnit äta upp den sista tappen hö eller halm, medan solen var på himmeln.
Påsk.
De gick påskatiggare och bad om påskägg. De var en eller två, och de hade flor för ansiktet och sjöng: Jag är kommen ut i världen till att vandra, jag som så unger är. I veten vad här tillstundar, I veten var jag begär Ett påskägg eller två, om jag det kunde få, sen är jag väl förnöjder, att resa härifrån. Och eran doter ska bli gift i år, den hon vill ha, den skall hon få, den rike och den fine. Det var bara pojkar, som gick. De fick många ägg och sålde dem. Kor- / gen, som äggen var i, var inte utklädd. Här bort i Tom var det två som gick och bad om ägg, och en bonde var gådder upp på rännet över där de skulle gå och hade en sten och släppte ner i korgen, så äggen gick sönder.