Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gast
Små barn som var mördade kallades för ”gast”. Härborta i en bäck hördes två gastar skrika. Borta vid Håsätra skrek ”gasten”. Det gick inte att få tyst på honom förrän någon tog mod till sig och talade till honom. ”Gasten” kunde inte tala först.
Gastar
En karl från Stafsinge behagade köra upp i skogen på Astorpa Dala för att stjäla ett lass ved. Han fällde en fur vid en klippa, men han kom emellan furen och klippan och blev krossad. Hästen stod kvar där i tre, fyra dar, men sen ryckte han sej loss och kom fram till gården. Det hän- de i morfars tid. (Han dog 92-årig för 22 år se'n.) De hörde den karlen ropa många gånger emot ovär. De kallade honom för Dalagasten. (Känner ej till någon kasthög över en förolyckad person.)
Gastar
I Bränghult var ett led, och där hade en hop svin tatt en karl och ätit upp. De hade kommit ett halvt tjog över honom. Han ropade på hjälp, innan han dog. De hörde ibland mot värskifte, hur han ropade se'n. Men när han hade fått den ål- dern, att han skulle varit död, då blev det borte.
gasten.
En skall akt sig för "dagstöa". Det är så farligt om en kommer på den. Den håller sig på ställen där en onge blivit mördad. Det skall fäll vâr något av ongen som är kvar. En blir sjuk, om en kommer på den.
Gastar
År 1876 var jag och hälsade på en flicka i Marum, när jag gick hem på natten, blev jag alldeles yr och kände ett grepp över bröstet och det släppte inte förrän jag kom hem, mor påstod bestämt att jag blivit gast- kramad av någon som såg illa på att jag for till marum
Gastar
Jag kom från Köla en kväll. Hade vagn att åka i. Hästen började att dra så tungt. Till slut stannade han. Han gick inte hur jag bar mig åt. Gick fram och tog honom i betslet Men då skulle han kutta till sidan. Då tog jag och titta genom betslet. I detsamma som jag titta, så såg jag som en stor svart fågel. Det var eld kring honom. Det var "gasten."
Gastar
Det var en fågel som di kalla "gasten". Jag har inte sett den, så jag kan inte säga hur den såg ut. Han skulle ha skinn till vingar. Folk tyckte inte om att höra honom skrika.
Gastar
Mi gumma har många gånger blivit gast- kramad. Hon blev en gång när hon låg i kam- maren så sjuk ja rent dödssjuk, det värkte runt livet och hon kunde knappt andas. Men den som kramade var nog en kar som bott i kammaren men dött. Det säkraste var att släppa ett eldkol mellan särken och kroppen. En gång var vi på ett läseri i Dälderna, när hon blev så antererad, men då tog ett par vi hade sällskap upp en gudelig sång och hon blev bättre. En gång, när vi var nygifta, låg Britta Lena och sov, då hon vaknade talade hon om att hon blivit trollkramad för det var som om någon hade lagt sig på henne och försökt våldta henne. Vi släppte också då en glö genom särken.
Gastar.
De ropade mot väderskifte. Jag bodde inte långt från Hällungen (en sjö), när jag var knekt, och den som tjänst- gjorde före mej hade haft en frilla när sej, men han gifte sej inte med henne. Hon gick och dränkte sej i ån. De fick upp henne och fraktade henne till bostället och la in henne på logen. När jag var kommen till bostället, sa de att hon kommer och spökar. Och de påstod att hon ropade från ån. Men jag hörde aldrig jåll något.
gastar
Det finns en mosse härborta di kallar för gastamösta. Gasta uppkom visst på det viset om någon blev ihjälslagen. Det skulle blitt en karl ihjälslagen i Salbu (Salvebo). Han bar di honom ett långt stycke och kasta honom i Try- tjärna. Efter den dan har di hört hur det har ropat. Han ropa nog i mörker och regn- väder.
Gast
Langenäs var förr i världen ett torp under Malevik i Släp. Torpet låg långt från gården på det i havet utskju- tande näset, som än i dag heter Langenäs, fastän torpet med detta namn för länge sedan är borta. En senhöstkväll skulle en pojke gå från torpet fram till herrgården för att hämta en kruka vassla (###). När han skulle gå hem blev det en förskräcklig snöyra. Pojken gick vilse och frös ihjäl. Sedan spökar han och man hör honom ofta skrika mot oväder. Min fosterfar brukade ofta säga: "Nu blir det snart oväder den lille på Langenäs skriker i kväll."
Gastar
Olof Olsson Nötskär född å Tjörn Gastar Vid midnattstid kom en gång en okänd till färjmannen vid Skåpesund och bad denne ro sig öfver till Oroustsidan. När färjmannen tänkt ro med den lilla båten sade den okända "tag färjan öfver" och det behöfdes för när de kom ut i sundet höll färjan på att sjunka af främlingens tyngd. När de var kom- na nära Oroustlandet ropades derifrån för lif och död "kom intet hit med honom vi vill intet ha honom här ro tillbaka med honom men färjmannen tvingades att ro i land å Oroust. Nu hörde färjmannen att det blef ett förskräckligt skri och väsen med åtföljande slagsmål. Färjmannen fick bråttom tillbaka glad att ha sluppet helskinnad från skamspacket. 87 årige Anna Johansdotter ### röd Habborsby med närligande gårdar var ofta utsatta för förtrollning af sina kor när dessa var ute på bete. Liten eller ingen mjölk fick de smör var ej att tänka på. En underlig hare sågs ofta skutta omkring och ingen tviflade på att det var en mjölkhare men hur skulle man bli den kvitt. Relf i Tönsäng hade en modig dräng som åtog sig att försöka döda den. En gång träffade drängen trollharen vid sjöbacken söder om Spjerrs bro sköt på den med arfsilfver, och haren stöp men när drängen skulle ta upp villebrådet låg der endast ett ### knippe trasiga väfsolf. Nu fick korna der i granskapet vara ifred för mjölkharar men drängen blef derefter sjuklig samt litet velig i hela sitt lif. Jonas på Rötorp en torpare stod sig bra men hade nisse. Jonas hade 2:ne dottrar och en fosterson vid namn Henning som såg att nissen tog maten ur hans sked när de åt men dött- rarna fick äta i fred. Henning var då sjuklig och klen som trodde att det var nissens skuld att han blef undernärd. Nissen flyttade och det blef fattigdom för Jonas men för Henning blef det bättre som fick sin andel af den ofta knappa maten men han fick vara ifred för nissen och mådde godt deraf. / * en Guds ängel eller från den onda ###
Gastar
Min far var en natt på resa från Göteborg mot sitt hem Åstol. Kommen i närheten af Marstrand kändes en mängd gastar i kölvattnet, som dels ropade och dels svor stygga e- der. Dessa blefvo mer och mer närgångna, hakade troligt sig fast i båten så den stannade. Då tog båtägaren en knif och skar (förde) utmed rund(t) båten och han blev fri för otyget. Det tros att der stål gådt har hvarken troll eller annat otyg makt längre.