Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Påsk. Festeldar
Påskveckans dagar benämndes: svarte månd., vite tisd. dömle onsd. skär torsd. lång fred. påske lörd. Om påsk och Valborg tändes eldar ute.
Påsk
Allt, som var "kringgärning", allt arbete, som gick runt, fick ej företas i dym- melveckan. Men vad det hade för följd, om man gjorde det, vet jag inte. Och om de högg i dymmelveckan, så skulle kreaturen bli halta sedan.
Påsk
"Demmern" kalla man dagarna före påsk. Dagarna i påskveckan var: "Frimånda, slicketisda, demmelonsda, skärtorsda, långe freda, stackete lörda." All mjölk, som man åt på lång- fredagen, skulle värka ut sedan un- der året ur kroppen i bölder.
Påsk
Di påstod från N. Finnskoga att det skulle finnas käringar där som kunde konsten att fly- ga. Det var "trollhäxor". På ett ställe hade det kommit en getabock upp på bodtaket om långfredagsmorgon. Han låg rätt över kam- men och var alldeles medtagen, när de fick se honom och tog honom tillvara. När de kom att se efter, så var ullen bortklippt runt om halsen. Det var en trollhäxa som hade läm- nat honom där. Detta var under min upp- växt.
Påsk.
Påskekäringarna var på Blåkulla i Borråsk###lin i Ödeborgs Socken.
Påsk
Det fick inte vara några kalaser i fastan. Påskveckans dagar kallades fastlagsmåndag, fläsketisdag, askeonsdag, skärtorsdag, långefredag och påskelördag. Om påskekväll var de ute och sköd. Påskeldar nyttar de ännu. De skulle skjute och tända värme för att skrämma påskekäringarna. Ägg fick de äta om påskemåran så myet de kunde. - Solen dansa över Kristi grav, mesamma ho gick upp om påskemåran.
Påsk
I dymmelveckan, det är veckan som långfredag inträffar på, fick man ej hugga ved efter kl 6 em. för då blev korna halta på vårbetet. Före dymmelveckan skulle alla dörrar (ytter) förses med ett kors, i mitt hem vilket byggdes 1766 var ett kors av följande utseende inskuret. Många sådana fanns inskurna i de gamla stugorna här på trakten (Illustration t.h.)
Påsk
I den första fasteveckan hade vi "kött- måndan, fläsketisdan och askonsdan. I sis- ta fasteveckan hade vi "skärtorsdan, lång- fredan och påskelördan". På askonsdagen gick det inte an att spinna. Det en spann den dagen skulle bli åt påsk- käringarna. Och den tråden eller garnet tog de med sig till Blåkulla. Om skärtorsdagen eller påsklördag gjordes kors på lagårdsdörren för att inte påskkäringar skul- le ha makt att göra djuren illa. Jag hade en faster. Hon hade får i lagården. En skärtors- dagsnatt hade påskkäringar varit inne och halv- klippt sön. Det såg jag med mina egna ögon. Skärtorsdagen skulle eggjärnen vila. Högg en, så / att det blev kaser, så fick korna ont i benen om våren. Skärtorsdagsnatt for käringarna till Blåkulla. Den natten och påsknatten var de farligaste nät- terna. Regn långfredag var förkunnelse för grödan. Det blev dåligt år. Om långfredagen blev en piskad med enris, så att det sved i kroppen. Sedan fick en karamel- ler och en sup att rätta sig till med. Det kal- lades för "smörja". Om skärtorsdag fick en inte sopa golvet och långfredag fick en inte gå barfoten. Då skulle en staka sig i fötterna. Det var farligt. Påskägg fick en på påskafton. De målades i flera färger. Skalen hade en till prydnad. Påskmorgonen fick en se påskkäringar i kyr- kan om en titta genom nyckelhålet innan en gick in.
Påsk
Barnen ritade brev med käringer och sotaregrejor på och de äldre sköt och eldade påskeld. Den bestod patron på Karstorp på och det var alltid en tjär- tunna sen dansade de på logen. Att gå till en främ- mande orts eldar var inte rådligt för pojkarna för då vankades smörj. Påskeldar eldades i Ryds socken på Karstorp och Lunnahult
Påsk
"Dimmelvecka" eller "dömmelvecka" kalla de veckan före påsk. Min farbror tala om, att hans farbror hittat ett smörjhorn, o så hade han smort en gammal träaxla- vagn, o vagnen åkte iväg, o sen hitta de den på en mosse här borta, Källemossen, söndertrasad. Det var sådan smörja, som påskkäringarna använde. De fick inte hugga något dimmel- onsda eller skärtorsda, för då fick kreaturen ont i benen och klövarna sedan. "Inte hogga i dimmln," sa' de.
Påsk
Dagarna i dymmelveckan hette: "Frimånda, hacketisda, dimmelonsda, skärtorsda, långfreda, stackete lörda." Det var farligt att hugga i dimmeln. Och inte skulle de spinna då heller, "***trô spinnerocken," men jag vet ej varför. Det var "dimmern", sa' de. Det hände sig, att de klippte fåren om nätterna vid påsktiden, det var något "häxeri." De klippte bara litet, men de kom aldrig på, vilka som gjort det. / Och man fick inte äta mjölkmat på långfredagen, för det skulle värka ut i bölder och värk sedan.
Påsk
I Skåne skulle de alltid ha kålsoppa med nio slags grönsaker i skärtorsdags middag. De tog av sådant som var upp- kommet då: krusbärsblad, påskliljor, persilja o.s.v., det behövde inte vara mycket av vart slag. Det var för att inte något ont skulle få makt med dem. Dymmelveckans dagar: Blå måndag, vita tisdag, aske onsdag, skärtorsdag, långfredag och skite lördag - då skulle allting göras rent. Inget långfredagsris i Skåne, nej, det hörde jag aldrig. Intet förbud mot mjölk och mjölkmat långfredagen. När jag tjänade kunde drängarna bära fram ett banke- bord till köksdörren om skärtorsdag och sadla det och lägga en ugnskvast på det - de skämtade med oss pigor på så sätt; vi skulle rida på bankebordet till Blåkulla.
Påsk
Dymmelveckans dagar: Svarte måndag, vite tisdag, dymmel onsdag, skärtorsdag, långefredag, kerna lördag (de skulle kerna smör då), äta söndag. Intet förbud mot mjölk eller mjölkmat långfredagen. Men långfredagen skulle alla karlar ha stryk. Det var fruntimmerna, som skulle komma med ris och piska dem, innan de var uppstigna. Nej, varken fruntimmer eller barn skulle ha stryk - det var ju karlar, som hade varit stygga vid Frälsaren. De skulle påminnas om det. Känner ej till förbud motkringgärning, mot nyttjande av kniv skärtorsdagen o.s.v.