Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten
Man satte ut mat till tomten varje dag. Man brukade alltid ha gröt till kvällsmat och varje kväll skulle tomten ha gröt på en särskild trätallrik och denna skulle sättas uppe på loftet över bakugnen. Istället skaffade tomten till huset när det behövdes något till folk eller kreatur och detta tog han från andra. När det slaktades till jul, skulle det göras en bit särskild korv till tomten som kallades tomtens korv. Denna skulle tomten ha julafton.
Tomten varslar dödsfall eller annan olycka.
På Norris i Handby såg man förr en gång, hur tomten kom ut ur rian och hade glöd i vannan. Han grät och blåste på glöden. Någon tid efteråt skall rian ha brunnit.
Tomten en liten gubbe.
På Esbå gård i Esbå hade de sett tomten, då han hade kommit på åkern. Han hade varit en liten gubbe med röd stickad mössa på huvudet. I mössan hade han en tofs, och i rockfickorna hade han tofsar, så han såg fin ut.
Bergväsen
Nils på Tomta "låg i skogen" och kolade. Höjden hetade Granhöjden. Långt inne i ber- get hörde han hur bergdösa sjöng för sitt lilla barn. Och han hörde tydligt att vag- gan var i gång.
Tomtar ("mjölkharar")
Om jag hört talas om tomtar, frågar han. Ja, sådana ska ha funnits på en gård. Där var de rädda, när de "klöppte" ner väven. De voro så rädda om "ävsinga", för utav dem kunde de göra mjölka- harar, och de kunde mjölka andras kor.
Tomtar
Det var en nykommen bonde på ett ställe, o den gamle ägaren sa' till honom: "Du får min extradräng också, han följer gården." En gång var den nye bonden på logen, o då kom tomten dit o hade ett par rågax o bar, o då "tosta" han så. "Ä dä du," sa bonden, "tostar du för så lite!" "Ja, ä dä lite," sa' tomten, "kan ja dra ifrån däj lika mycket som ja dragit hit." "Ja, dä får du," sa' bonden. Men han blev utfattig på några år efteråt.
Tomtar
Mormor hade så mycket med tomtar att göra, å när vi var små, så satt hon och talade om allt sådant för oss. Hon hade kommit ut för dem själv, för det var sent en kväll som hon var till ladugården å skulle se till kon, som skulle kalva. Då fick hon se en liten gubbe som stod invid huvudet på kon. Han hade en röd topplu- va på huvudet. Men hon tyckte att han "blänga" så styggt på henne å att han inte hade mer än ett öga. Den tomten såg hon flera gånger, när han sprang kring husen. - Det var på ett annat ställe som de hade ett litet barn som låg i vaggan. Så fort som ongen blev ensam, så kom det en tomte in och satte sig till att vagga barnet.
Tomtar
På skogen mellan Smolmark och sjön Rinnen norr om Skolltjärn låg ett litet torpställe som beboddes av mor och dotter, Elsene kallades de, och en ko hade de. En gång när de voro sjuka, stälde en grannkvinna om kon, när hon kom till lagårn var det en före henne där, är du redan där sade hon, då hon trodde att det var en annan granne, hon fick inget svar, men såg i stället en liten tomte som sprang upp på fjusvinden, en tid efteråt då Elsa dött blev kon såld till Hagen i Smol- mark, der dog kon och tomten fick skulden.
Tomtar
Min morfar, talade om, att när han var och kolade så såg han att det var en hel del tomt- gubbar som tog i ring och dansade, – när allt var färdig – på kolbottnen. De hade stora hattar och såg gamla ut. På ett ställe var det en gubbe, som stod på logen och tröskade. Då fick han se en tomte, som kom dragandes med ett halmstrå och det vet en väl, att när man har burit en tung börda, vill en pusta. Då sade bonden: "Jo för den tunga bördan du hade!" Tomten blev arg. "Om jag drar ifrån dej lika mycket som jag dragit till dej blir det passlig karl av dej", sade tomten. Det blev dåligt för honom också sedan.
Tomtar
De skulle ge dessa vört som hjälpte dem, "backefolk" kallade de dem eller tomtar. I västra Hung- vik här rev de ner ett uthus, o då såg de när dessa flytta bort mot ett berg, de hade en lång rad med kreatur. De flytta till ett berg bort- om där som kallas Hälleberget. Dessa kom o lånte brygg- kärlen, o när de kom tillbaka med dem var de fulla med dricka. Men det var inte här det. Det var på ett ställe som de hade en tomte i visthusboden, han / sikta mjöl åt dem. Så gav de honom nya kläder. "Lil, lil grann," sa han, då ville han inte sikta mer mjöl.
Tomten.
Något som gjordes för att få tomtens hjälp. För att få hjälp av tomten gällde det att hålla sig väl med honom. Det visste de att göra till Siers i Berg. I ladugården hölls den största ordning. Moran själv fordrade kreaturen på kvällarna. Hon låg på knä i ladan och "vanla" (gjorde i ordning en famn hö eller halm till var ko) och tösen bar det till kreatu- ren. Inte ett strå fick spillas på golvet. _____ Var kväll skurades en stor kopparkittel så den blev "så blank som gull" och sattes ut i förstugan. På morgonen var den full av mjölk, så de hade alltid tillräckligt med sur mjölk att sälja.
"Sju skylar, sju mil"
Tomten han bar korn, otröskad säd på höstarna. Det berättas att det var i en by här, som heter Västervik, som det kom en och gick på natten. Det var i skördetiden, och han gick och la sej på en loge, för han ville inte väck opp folke. Men på natta vakne han utav något stök på logvinn, det lät som om nån skull ha kasta ifrån sej en skyl. Och så hörde han hur det pusta: "Håhå! Tungt Brånskorn! Sju skylar, sju mil!" Då var det tomten som hade dragit hem korn från Brån, en by i Vännäs socken. Det blir också ungefär sju mil dit.
Tomten flyttar.
En gubbe trodde ej, att det finns tomtar. Han byggde en ny stuga och flyttade sitt bohag från sin gamla förfallna bostad till den nya. När han fått det sista flyttningslasset färdigt, tyckte han, att han gärna kunde bränna upp sin gamla stuga, som var så eländig och bofällig, att den ingenting var värd. Tänkt och gjort. När stugan började brinna, sade gubben, i det han satte sig upp på lasset: »Finns det någon tomte där, som folk tror, så nog brinner han upp.» I detsamma hörde han en röst bakom sig: »Vi slapp undan i lagom tid.» När gubben såg sig om, syntes dock ingen på lasset.